Miljöpartiet och skolan... Det politiska skollandskapet har ändrats och motsättningarna mellan blocken minskat. Jag kan läsa en artikel av Mikael Damberg och nicka gillande. Även Vänsterpartiet beskriver en skola jag känner igen och en hel del åtgärder jag tror på. Men ett parti utmärker sig för sin enligt min uppfattning världsfrånvarande skolpolitik. Miljöpartiet. I rättvisans namn, om Miljöpartiet är det sämsta skolpartiet får man även konstatera att skolan är MP:s sämsta gren. På så vis jämnar det ut sig för miljön är alliansens sämsta gren. Men det är ändå ungefär lika förbluffande när ordförande för det andra lärarfacket skriver debatt med MP:s språkrör som om Greenpeace skrev debatt ihop med Anders Borg eller Carl B Hamilton.
Så vad är det som oroar detta udda par? Först och främst att legitimationsreformen fått framskjuten deadline. Det väcker stor oro, påstår de. Okej? Har inte märkt av någon sådan oro. Ligger lärare sömnlösa på nätterna för att de inte får sin pdf-fil så snabbt som de hade räknat med?
Artikelförfattarna påstår också att man ”kraftigt ökat lärarnas arbetsbörda” genom att införa NP i åk 3 och genom att betygslika omdömen ska ges från åk 1. Det här är rent nys. Att genomföra och rätta NP i åk 3 kan knappast ses som någon tung arbetsbörda. Omdömen har vi skrivit i många år, att det tydligare regleras hur de ska skrivas är inget som ökar arbetsbördan. Man oroar sig också över introduktionsåret. Alla nyexade lärare som inte får plats. Okej? Om inte det fungerar som det ska, vems är egentligen ansvarets? Vem är det som är huvudman för skolan?
All kritik i den här artikeln riktas mot staten, mot Skolverket och mot utbildningsminister Jan Björklund. Men vi har inte en statlig skola utan en kommunal sådan. Om lärarlönerna är låga är det kommunerna som ska höja dem. Om resurser och kompetensutveckling saknas - ja då är det igen kommunerna som ska lätta på plånboken. Introduktionsåret? Kommunernas bord. Lärarlyftet? Också kommunernas bord. Förutsättningarna för att göra ett bra jobb? Kommunernas bord. Det enda av allt man klagar över i artikeln som är statens bord är lärarlegitimationerna.
Eva-Lis Sirén och Gustav Fridolin, man kan inte äta kakan och ha den kvar. Antingen får ni överge ert envetna och blinda kommunaliseringskramande och börja verka för en skola där allt det här verkligen är statens bord, eller också får ni adressera den här artikeln annorlunda.
... Förslagsvis till Eva-Lis Siréns föregående sängkamrat - Anders Knape på SKL.
Det har ofta förvånat mig hur lätt facket har kommit undan i skoldebatten. Helena gör en god insats när hon visar på hur Lärarfrbundets ledare är ute och cyklar med MP-språkrör.
SvaraRaderaDet är bra att Helena tar kål på myterna om de många nya arbetsuppgifterna som så oerhört betungande.
Det zenaste jag såg om skolan är att ett fyrtiotal kommuner ingått specialavtal med kommunerna och fått 40 timmars arbetsvecka + "semestertjänst". Erkänns det äntligen att lärare även jobbar hårt på sommarlovet......??
Bertil, ett fackförbund ska företräda sina medlemmar. Att ingå politiska allianser, eller allianser med arbetsgivarparten är enligt min uppfattning olämpligt.
SvaraRaderaNär det gäller lärarnas arbetsbelastning är den på tok för hög och den har snarare ökat än minskat av de senaste årens skolreformer. Men vår arbetsbelastning, lön och arbetsmiljö är huvudmannafrågor - dvs kommunala frågor. Det skulle jag och många med mig vilja ändra på - till skillnad från Eva-Lis Sirén och Gustav Fridolin.
När det gäller semestertjänsten. Läraryrket har gått från att vara ett fritt, kreativt och krävande kall till att bli allt mer likt ett kontorsjobb, vilket som helst. Den trenden kommer jag att bekämpa med all min kraft. För när läraryrket blir som vilket som helst annat förlorar vi något högst väsentligt. Sven-Eric Liedman verkar ha förstått det här. Maciej Zaremba verkar ha förstått det här. Du Bertil verkar inte ha förstått det här.
Alla yrken är unika. Vari består lärarnas unicitet? Jag har undervisat från mellanstadiet upp till universitetsnivå och anser att
SvaraRaderamed en förmåga att vara sig själv och inte gå in i en spelad lärarroll så är det inte så svårt att vara lärare. Har man dessutom djupa kunskaper om det man ska undervisa så behöver inte förberedelserna bli så omfattande.
Läraryrket har aldrig varit ett fritt kall som den romantiska uppfattningen låter. Det har varit samma slit hela tiden. Ett alltför frit yrke är däremot universitetslektoraten. Jag har själv arbetat som det i flera decennier. Något mer tillåtande och föga belastande yrke få man leta efter. Nu efteråt kan det sägas.
Jag känner mig tvingad att förklara Bertils kommentar om vad som försiggår för en normal lektor under en arbetsvecka.
RaderaTill att börja med är det forskning, för på något sätt måste man få ur sig de där 3-5 artiklarna som är absolut minimum per år. Matematiker klarar sig kanske med 2, kemister behöver antagligen det dubbla. En del av forskningstiden går åt till att handleda doktorander, och de första 2-4 åren av varje doktorand är handledningen antagligen mer tidskrävande än om man bara forskningen själv istället. På det tillkommer undervisningen i grundutbildningen, åtminstone ett par föreläsningar varje vecka, och dessa kräver garanterat förberedelse.
Så långt allt väl, allt detta kan beskrivas som kärnverksamhet för högskolor och universitet.
Utöver detta så får man inte glömma att man ska söka pengar också, för annars blir antingen lektorn eller doktoranderna utan finansiering, och utan finansiering blir det ingen mer forskning, och utan forskning blir det ingen finansiering. Sen slänger vi på några exjobb som bör handledas varje år ty institutionen är skyldig att tillhandahålla sådana. Sedan har lektorn garanterat något administrativt, antingen koordineras något program, alla examensarbeten, forskarutbildning, eller något annat. Sedan granskar forskare artiklar, sitter i programkomittéer och organiserar konferenser. När man börjar bli till åren kommen sitter man i diverse expertpaneler och läser ansökningar där yngre (och äldre) forskare tigger om pengar för att få utföra det de faktiskt är utbildade till.
Om man tror att allt detta är rena påhitt så har Matt Welsh skrivit om hur det är på Harvard. Han rapporterar att han spenderade ungefär 40% av sin tid på att försöka dra in pengar.
Det här är ingen kommentar om att lärare på andra nivåer har det så mycket bättre, men att påstå att livet som lektor är ett glidarliv där man slipper jobba är inget jag sett röken av vid någon av de institutioner jag arbetat eller besökt.
Anonym
RaderaNej, det var nog länge sen det var ett glidarliv. ... Det kanske ser så ut, utifrån, men hur många ser vad man gör på sin kammare vardag som helgdag. Fritt är det på så sätt att man till stor del bestämmer sin tid själv och att man har ledningens förtroende.
Det är förstås också så att allt vi gör i livet kan göras med olika kvalitet. När jag läste engelska vid Stockholms Universitet hade jag lärare som var lysande, väl förberedda och det närmaste idoler jag personligen har kommit. Ishrat Lindblad höll en föreläsning om Shakespeare som jag kommer ihåg ännu idag. Jag hade även lärare på universitetet som kom till ett seminarium för sent och med fel material. Jag skulle inte gå så långt att jag kallar dem glidare, men om alla mina universitetslärare hade varit sådana skulle jag knappast vara lärare idag.
RaderaNej, vi behöver alla typer av lärare. De som strukturera oss likaväl som inspirerar vår kreativitet och lust. Ingen av dessa behöver vara glidare. Själv har jag nog inte stött på någon som jag kan se som glidare. Men jag har iofs aldrig haft en bild av hur en lärare skall vara, utan utgår mer utifrån hur läraren är. Ibland är det en lärare som inte passar mitt sätt att närma mig ett område. Otur! Men jag har inga synpunkter på hur den skall ändra sig för att passa mig.
RaderaMonika, så sant. Det vi inte behöver är lata lärare. Jag har respekt för alla kollegor utom för de som tar lätt på sitt ansvar för eleverna. Läraryrket kräver viss självdisciplin. Har man inte det ska man välja ett annat yrke.
RaderaSjälvdisciplin ja ... och ibland måste man lura sig själv för att få den där höga examinations-högen att bli färdigbedömd. Jag delar numera upp examinationerna i sex om dagen, lägger in i mappar och skriver dagen på dem. Då gör jag mer på kortare tid än när 80 examinationer i en hög känns ändlöst mycket.
RaderaIdag har jag gjort på följande sätt - jag gick hemifrån för att handla och när jag kommer tillbaka har jag gått till jobbet. Det är också en strategi - så nu sitter jag hemma, men är på jobbet.
Men, så har jag hysteriskt mycket att göra just nu. ... varje minut är dyrbar. Även vilo-minuterna! :)
Tack Helena,
SvaraRaderaJag tänkte som du imorse,att det stod mycket lite och vad som stod inte hade med lärarna att göra.'Tror LF behöver uppmärksamhet bara, inget mer och Fridolin behöver inte bry sig som vem brys sig om MPs usla flumskolepolitik ?
Janne Sj
Bertil,
SvaraRaderaFår man fråga när i tid du jobbade på högstadie-och gymnasienivå? Var det heltid, med alle därtill hörande arbetsuppgifter?
Bertil, litet lustigt där när du först tillkännager att alla yrken är unika och därefter frågar vari lärarnas unicitet består. Hur ska du ha det?
SvaraRaderaJag tycker också att du drar långtgående slutsatser utifrån att du själv tagit läraryrket med vänster hand. Ohederliga människor tenderar att tro att andra är lika ohederliga - är de det inte beror det på att de är för dumma. Lata människor tenderar att tro att andra är lika lata - är de det inte beror det på att de är för dumma.
Jan, jag hoppas MP sätter igång och gör något åt sin "usla flumskolepolitik". När det gäller Lärarförbundet tycker jag att de borde göra en undersökning bland sina medlemmar när det gäller huvudmannaskapet. Jag hittar nämligen aldrig några kommunkramare i lärarkåren - vilket av facken de än hör till.
SvaraRaderaFrågan är om vi lärare skall tvingas eller frestas att välja utbildningspolitisk sida. Det räcker med de motsättningar som traditionellt finns mellan olika lärarkategorier än att vi börjar prata om varandra som flumpedagoger eller traditionalister. Vi borde samarbeta istället om hur vi utifrån vår kunskap och utbildning kan skapa ett lärande som gagnar eleverna. Den här polariseringen är som jag ser det politisk. Skall vi verkligen gå i den fällan?
SvaraRaderaUnder en liten stund kände jag mig faktiskt inspirerad att svara på detta. Jag ville fråga varför en person som annars är mycket mån om att värna enskilda lärargruppers intressen plötsligt uttalar sig tvärsäkert om åk 3-lärares arbetsbörda. När det gäller det så kallade Lärarlyftet hade jag velat berätta om hur det känns att mitt i en kurs upplysas om att fortsättningsvis vara tvungen att finansiera studierna själv som en direkt följd av den statliga nedgraderingen. (Frukta icke; en lämplig dos indignation hade även riktats mot kommunen som anständigtvis borde ha täckt upp för mig.)
SvaraRaderaMen när jag noterar ord och fraser som dessa känner jag att det inte är värt det: "envetna och blinda kommunaliseringskramande", "usla flumskolepolitik", "kommunkramare" o s v.
Monika, det intressanta är att de utbildningspolitiska sidorna så sällan märks på skolorna. Har aldrig varit med om den typen av diskussioner i ett personalrum på en skola.
SvaraRaderaDen polarisering som fanns mellan blocken är betydligt mindre. Varför MP går en så egen väg skolpolitiskt är för mig en gåta. Men det har mindre betydelse för lärarkåren än vad Lärarförbundet gör.
CRW, jag uttalar mig tvärsäkert om två saker jag vet något om. Skriftliga omdömen - ett område där arbetsbördan snarare blir mindre av tydligare instruktioner än större, och om nationella prov. Varför Eva-Lis Sirén lyfter just lågstadielärare som en särskilt utsatt grupp är den fråga jag ställde mig när jag läste artikeln.
SvaraRaderaNär det gäller lärarlyftet beklagar jag att du drabbats personligen av åtstramningarna. Men att finansiera sina yrkesstudier själv är faktiskt den normala tågordningen. För inte så länge sedan såg jag behöriga (självfinansierade) lärare gå arbetslösa medan obehöriga fick tjänster bara för att rektorer ville spara pengar.
Jag frågar mig verkligen vilka som vinner på kampanjen mot Björklund?
SvaraRaderahttp://jansyrligheter.wordpress.com/2012/02/22/vem-vinner-pa-kampanjen-mot-bjorklund/
Är det för att få synas i media så mycket som möjligt som Lärarförbundet väljer så underliga samarbetspartners? Det känns som att din rubrik är obehagligt väl vald?
Många journalister har en lista på telefonnummer som de ringer om de snabbt behöver spaltfyllnad i kvällstidningen, några minuter prattid i radioprogrammet mm. Telefonnumren går till personer som uttalar sig länge och med auktoritet om det journalisterna frågar om. Ibland spelar de också rollen av opponenter, de får uttala sig lite kritiskt om den föregående talaren. Därigenom skapas en känsla av balans i journalistiken, typ "nu har alla synpunkter fått komma till tals". Tyvärr blir sådan journalistik en blandning av kvalitet och smörja. Debatten blir för ytlig och snuttifierad. Känner ni igen dialogen "Jan Björklund tycker ..., men vad tycker du?" Hur många gånger har vi hört den i radion eller läst den i tidningarna? Det är i det sammanhanget Eva-Lis Sirén brukar komma till tals. Men jag oroar mig inte så mycket för radarparet Eva-Lis och Gustav. Radarparet Eva-Lis och Metta är oöverträffade.
SvaraRaderaJan, tack för länken. Visst ökar chansen för publicering när undertecknarna består av udda kombinationer, men jag tycker inte att Eva-Lis Sirén har problem att göra sig hörd utan sådant. Men det är en del av en polarisering mellan lärarfacken snarare än en politisk sådan. MP är mot praktiskt taget allt LR driver.
SvaraRaderaNär det gäller Björklund verkar det som om det är bra mycket roligare att hacka på honom än att diskutera faktisk politik. Jag kan förstå personfokus när det gäller Juholt och Ranelid där de personliga egenskaperna och framträdandet är så starka. Jag förstår uppriktigt talat inte varför Björklund har hamnat i en sådan fålla.
Classe, jag önskar att Eva-Lis och Metta var ett radarpar, nu är de snarare bittra konkurrenter. Och där vill jag påpeka att LR inte ägnar sig åt att tala om hur dåliga de tycker att Lärarförbundets förslag är. LR som driver frågor som så gott som alla ämneslärare vill att de ska driva får däremot ständiga hugg från Lärarförbundet.
SvaraRaderaIbland undrar jag om inte LR och LF går SKL:s ärenden. Fackförbunden finns av gammal vana men gör ingenting för att förbättra villkoren för landets lärare. Tvärtom går det bakåt. Lönen har stått stilla i 30 år och arbetsvillkoren torde vara bland de sämsta för akademiker överhuvudtaget. Den utbildningspolitik som förs i Sverige är urusel och på sikt mycket skadlig. Extra förrädiskt är det när resultaten visar sig först på sikt. Jag hävdar att Sveriges skolpolitik tål att jämföras med Greklands ekonomiska politik. Alla ser att varenda varningslampa blinkar men alla väljer att blunda.
SvaraRaderaAnonym, riktigt så mörkt ser inte jag på vare sig facken eller på skolan. LR har drivit behörighetskrav, legitimation och återförstatligande med både uthållighet och gehör. Lönefrågan driver båda facken tydligt och envetet. Problemet är att vi inte har något att sätta emot. Kommunerna betalar vad kommunerna vill. Går vi i strejk är det bara välkommet klirr i årsbudgeten.
SvaraRaderaVad är poängen med att lärarjobbet skulle vara hårt och tungt? Vore det inte bra om man kunde ta jobbet med vänster hand och istället odla fritidsintressen och familjeliv? Då skulle vi få lyckliga och kunniga lärare istället för det vi har; nedtyngda, utskällda och ineffektiva lärare (i allt för många fall). Hade man effektiviserat jobbet så att det kunde gå mycket lättare så hade man ju vunnit mycket.
SvaraRaderaTråkmagistern
Tråkmagistern, poängen är inte att det ska vara hårt och tungt. Poängen är att om man behandlar sitt jobb som betydelsefullt, viktigt, meningsfullt blir även ens liv mer betydelsefullt, viktigt och meningsfullt.
SvaraRadera... Dessutom ger vi själva vårt yrke status i hur vi värderar det.
Hej Helena!
SvaraRaderaAlltid lika intressant att läsa dina inlägg. Håller med i vissa aspekter här. Men några invändningar: Ja, det är kommunerna som styr skol-Sverige. Inte ens SKL har mandat alla gånger. Men det är regeringens uppgift att se till så att legitimationsreformen och introduktionsperioden (som är den rätta benämningen - inte introduktionsåret - ag är petig nu - fy :) ) implementeras så att det blir så bra så möjligt. Då tycker jag att man vara kritisk mot dels att alla reformer kommer på en gång och dels att de blir slarvigt genomförda. Därmed inte sagt att de inte är viktiga, utan snarare därför. Viktiga reformer hastar man inte igenom. Och sen introduktionsperioden - i en kontext där staten tar mer ansvar (Bra björklund där) bör ju då rimligtvis staten skjuta till pengar så att reformen blir bra. För helt ärligt - kommunerna kommer inte prioritera en bra intro-period. När jag tar examen om 2,5 år vill jag ha en bra mentor och att det finns resurser för mig när jag gör min period.
/Mvh Elias Dietrichson
Men självklart är hela grundproblemet här: skolan är kommunal. Jag är helt medveten om att implementeringen är mycket svårare att genomföra när skolan är kommunal.
SvaraRadera/Mvh Elias Dietrichson
Det kommunala huvudmannaskapet komplicerar onekligen saker och ting - såväl i det praktiska genomförandet av politiken som i debatten. Lärarkåren vänder sin frustration mot SKL, mot Björklund men den konkreta makten över de aspekter man spottar och fräser om - löner, arbetsmiljö, arbetstidsavtal etc - ligger i en kommunal skola hos lokalapolitiker. Det är upp till varje kommun om man önskar införa semestertjänst eller inte. Det är upp till varje kommun om man önskar öka budgetramarna så att det finns utrymme att höja lärarlönerna med 5000 eller 10 000 (på bekostnad av något annat, eftersom det handlar om skattepengar), öka lärartätheten etc, det är upp till varje kommun att renovera eller rent av bygga nya skolbyggnader. Och det är upp till varje kommun hur mycket, om ens några, extrapengar man skjuter till för implementeringen. Man har t ex alltid möjligheten att prioritera om det man själv budgeterar, när/om statens extrapengar kommer, så att summan rektor har att arbeta med förblir ungefär densamma.
RaderaNu låter det som om jag drar alla lokalpolitiker över en kam - det gör jag inte, det finns skolor där det fungerar utmärkt, men det finns kommuner där skolan missköts också. På grund av lokalpolitikers prioriterande. Det behöver vi prata om.
Morrica
Så skönt med kommentarer på slutet. :) Ibland är det toppen med kommentarer efter den kommentar man bemöter, men i gamla blogginlägg blir det ett väldigt letande. Elias, var gränsen går mellan kommunens åtagande och statens är redan föremål för ständig diskussion. I kommunerna menar man att vill staten att man ska göra något får de betala för det. Då är man inte i praktiken villig att axla sitt huvudmannaskap. Jag håller med om att kommunerna knappast prioriterar en bra intro-period. De prioriterar ju inte resten av styrdokumenten så varför just detta? Jag menar ändå att det borde uppfattas som kommunernas bord. Det här är ju inget där det är en extra kostnad i början utan något som ska byggas in i systemet - som egentligen redan borde ha funnits där.
SvaraRaderaSå bra Morrica. Tack för en utmärkt sammanfattning av läget i den kommunala skolan.
SvaraRadera