fredag 24 februari 2012

Om Anne-Marie Körlings brandgula bok - Nu ler Vygotskij

”Många verkar se läraryrket som ett vanligt jobb nuförtiden.” Det här sa en äldre kollega till mig förra veckan. Det var i samband med att vi pratade om de nationella proven, att det för oss var självklart att just vi skulle finnas i våra klasser hela provtiden oberoende av hur det faller in i vår arbetstid, oberoende av om det ingår i det ”man ska göra”. I grunden handlar det om ansvar, att man känner ett ansvar och ett djupare engagemang för eleverna - ett  ansvar och ett engagemang som man inte lämnar på skolgården när skoldagen är slut.

 I grunden är det härifrån mitt motstånd mot arbetsplatsförlagd tid och semestertjänst stammar. Som lärare har man gjort sitt jobb när man har alla sina elever på banan, när man själv vet att man har gjort sitt jobb. Inte när åtgärdsprogrammen är skrivna, när arbetstiden är klockad och det centrala innehållet i kursplanen avbockat. Lika litet som en skådespelare är klar att spela Hamlet när han har lärt sig replikerna. Var alla lärare engagerade eldsjälar innan kommunaliseringen och den arbetsplatsförlagda tiden? Nej. Men betydligt fler, och det är den lärarkategorin som gör störst skillnad för eleverna. Varje unge borde träffa åtminstone en. Själv hade jag flera sådana lärare. Själv har jag föräldrar som var sådana lärare.

Allt det här kom jag att tänka på när jag läste Anne-Marie Körlings fina bok . Hon är nämligen långt ifrån att se läraryrket som ett vanligt jobb och hennes bok är allt annat än insmickrande. Lärare som slösar bort elevernas tid, som sätter etiketter på sina elever och som skuldbelägger dem har Anne-Marie ingen pardon med. Eleverna har rätt till inlärning, innehållet måste vara i fokus och det är hos sig själv läraren ska leta fel när undervisningen inte fungerar.

En del känner jag igen från bloggen Körlingsord, men långt ifrån allt. Det är liksom mer ord och inga visor här. Anne-Marie vet precis hur hon ser på lärarrollen, hur hon tycker att ett klassrum ska se ut och fungera, vad eleverna har rätt att vänta sig. Utvärdering, demokrati, att synliggöra elevernas lärande, samlärande, texten i centrum, om allt det berättar Anne-Marie hur hon gör och varför. Hon berättar om vad som lyckats, om vad som misslyckats, om sina ambitioner, om sina tankar runt läraryrket och undervisningen. Utstrött genom boken finns elevarbeten och utvärderingar som både lättar upp texten och ger den tyngd.

Anne-Marie och jag delar många ledord. Utgångspunkten är demokrati, eleverna skall  inte bara ha inflytande utan vara medskapare av undervisningen, kunskapen i centrum, trivsel och samarbete i klassen, i gruppen. Men trots att jag nickar instämmande när Anne-Marie beskriver lärarrollen, hur hon tänker och vilka mål hon har gör vi olika. Jag lägger mycket tid på förberedelser och gillar inte att rycka lektioner ur rockärmen. Variation, effektiv tidsanvändning och lustfyllda lektioner är min ständiga strävan.  Anne-Marie har ett fast upplägg, lägger litet tid på förarbete, men desto mer på dokumentation och efterarbete - mina akilleshälar.  ”Skolans tysta läsning är förödande”, skriver hon. Jag tycker att det borde finnas mycket mer tyst läsning i skolan, för de barn som inte har läsande föräldrar kommer inte in i böcker om man inte startar dem i skolan. Jag vill ha högläsning, läsning med diskussion, med läslogg och tyst läsning - rubbet.

Även lust är något Anne-Marie är kritisk till i skolsammanhang. Det är roligt att kunna, men inte särskilt roligt att lära, menar hon och hon varnar bestämt för vår rolighetskult i skolan.
När jag berättade det här för min 16-åriga dotter förbluffade hon sin mor genom att dra följande citat ur huvudet: ”Kunskapens rötter äro bittra men dess frukter söta”. Som svar citerade jag Georgi Lozanov, suggestopedins pappa: ”Det är viktigare att man har roligt i skolan än att man lär sig, för har man inte roligt lär man sig ändå väldigt litet och har man roligt har man åtminstone livskvalitet”. Ett provokativt yttrande, men tänkvärt. Livet pågår i skolan och det livet ska ha kvalitet. Men det finns också mycket lust i själva lärandet och den lärlusten och lärglädjen behöver eleverna möta i skolan. För utan den uträttas inga storverk. Det stryker jag under med ännu ett citat:  Thomas A. Edison ”I never did a day's work in my life. It was all fun”.

Hur kan man hamna så olika utifrån samma elevsyn och syn på vår profession som Anne-Marie och jag? En orsak är nog att Anne-Marie är klasslärare och jag ämneslärare. Jag tror inte att jag skulle kunna göra alla skolans ämnen lustfyllda, men just mina ämnen, språk, litteratur, berättelser, resor, musik, kulturer - det är helt enkelt det bästa som finns, det  roligaste och det mest spännande. Så gissar jag att de flesta ämneslärare känner. Den kärlek vi känner till våra ämnen behöver vi sprida i klassrummet. Det kräver eftertanke. Det kräver förberedelser. Det kräver stor lyhördhet inför eleverna. Och när det lyckas är det helt underbart.

Olika yrkesroller är en förklaring, men jag tror att en minst lika viktig förklaring är att Anne-Marie och jag är olika som personer. Ska man bli sin bästa version som lärare måste man använda sig själv som redskap och vi har alla olika egenskaper, styrkor och svagheter och allt det präglar vårt arbete i klassrummet. Det här är en viktig sak. Lärare behöver inte bara tillåtas utan uppmuntras att vara och göra olika.  För eleverna är olika och de behöver många modeller, arbetssätt och infallsvinklar.

Jag är glad att jag har haft privilegiet att få besöka ditt klassrum, Anne-Marie och över att jag fått dela dina tankar om vår profession. Det har berikat mig och gett mig en stor dos av den reflektion vi har alldeles för litet tid för i vårt yrke. Tack, Anne-Marie! Din bok förtjänar att spridas och läsas både på skolor och på lärarutbildningar. Jag fick min bok som gåva av dig. Jag ska sprida den. Och jag börjar här.



Även ITmamman recenserar: Nu ler Vygotskij – en bok av Anne-Marie Körling







51 kommentarer:

  1. Jag gillar verkligen ditt sätt att beskriva olika sätt att närma sig barnen och det vi kallar undervisning. Från mitt förskollärarperspektiv är det antagligen ännu mera "här och nu" - de här skillnaderna handlar nog inte så mycket om kunskapssyn/barnsyn som vi kan förledas att tro.

    Jag vågar inte öppna boken förrän tentorna är rättade...

    SvaraRadera
  2. Mats, så är det säkert. Det är ju också så att flera saker kan vara rätt samtidigt. Lust och glädje i lärandet är viktigt, men allt lärande är inte och kan inte vara glatt och lustfyllt. Ibland gör det nästan ont i hjärnan när man ger sig i kast med något svårt, ibland känner man djup frustration i lärandet, ibland skrämmer den förändring av jaget lärande innebär. Kunskapens rötter är både söta och bittra.

    Det ska bli spännande att läsa dina tankar om boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena är det inte det ni lärare ska gör, bjuda motstånd. Det är en kombination av min nyfikenhet som person och materians komplexitet som bjuder till dans i kunskapens inhämtande. Om allt skulle vara lättuggat är dt som att alltid äta barnvälling.

      Radera
    2. Plura, motstånd är nog något av en bristvara i skolan. Säger eleverna att det är svårt backar läraren ofta.

      Radera
  3. Intressant att läsa din recension. Just det här samtalet som en bok kan ge upphov till känns viktigt.

    SvaraRadera
  4. Henrik, ibland undrar jag om vi samtalar om rätt saker i skolan. Vi pratar om elevernas hemförhållanden, sätt, diagnoser och problematik, men vi pratar sällan om dem som lärande individer. Vi pratar om hur vi lärare gör och om vad som fungerar, men vi pratar inte mycket om varför och vi pratar sällan om misslyckanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här satte du fingret på något viktigt. Ibland störs jag av det borttappade elevfokuset. Det är för eleverna ni finns.

      Radera
    2. För eleverna som lärande individer - inte att förglömma.

      Radera
  5. Helena,

    Hur vi gör "i skolan" kanske är svårt att veta, med tanke på hur det ändå kan skilja sig mellan olika skolor? På den skola där jag jobbar tycker jag nog vi emellanåt kan hamna i ett lärande samtal, mitt i vardagen. Vi kan även tala om våra misslyckanden och vi ger respons till varandras uppgifter osv. Ändå skulle jag vilja att samtalen gavs mer utrymme än vad tillfället är idag, och att de då vore ännu mer riktade. Det är fortfarande på tok för litet av den varan, och det är sällan man imponeras över vad som bjuds på olika k-dagar.

    Vad jag även saknar är ännu mer hands-on, med skuggning och konkret respons oss lärare emellan. Att vara handledare åt en lärarkandidat kan dock ge väldigt mycket i detta avseende.

    Jag har alltid tyckt om att få lektionsbesök av andra. Det vi behöver förstå är att vad som händer på lektionstid är ett "skolärende" och därmed någonting som skolan som helhet ska äga och ta ansvar för. Min bild är att det gärna blir den enskilda läraren som får göra så gott h*n kan.

    SvaraRadera
  6. Henrik, det är sant att det kan se väldigt olika ut. Det jag tänkte på var mer konferenstiden hur vi riktar just det mer formella samtalet. Det tycker jag ofta handlar om fel saker. Framför allt har jag reagerat över brist på respekt för elevernas integritet. Att berätta att Lisa är fascinerad av rymden och vill bli astronaut är högrelevant information som kan användas för att motivera Lisa i alla ämnen, men sådan information ger vi inte varandra. Istället får vi veta att Lisas föräldrar har separerat och att hennes pappa har fått problem med spriten. Närgången information som Lisa kanske inte alls skulle vilja se spridd i kollegiet.

    SvaraRadera
  7. Tack för din välskrivna recension av Körlings bok! Den vill jag gärna läsa nu.

    SvaraRadera
  8. Helena,

    Oj, är det så illa på din skola? :s Då förstår jag verkligen varför du skriver som du gör. Visst, på våra konferenser där vi snackar närvaro och CSN-stöd blir samtalen mycket instrumentella och vidgar inte horisonten något vidare. Det är dock inte heller avsikten med dem, och det avses bara 20 min/klass. Jag tror aldrig jag varit med om att de varit kränkande för eleven.

    Men sedan har vi ju bristen på övrig konferenstid (eller vad vi kallar det), vilket jag nämnde i kommentaren ovan...

    SvaraRadera
  9. Eva-Marie, roligt att du fick lust att läsa. :)

    SvaraRadera
  10. Henrik, det är inte illa på min skola. Jag har jobbat på 13 skolor och det är ett samlat intryck. Sedan är inte heller det svart-vitt. Vissa saker behöver man veta och det finns både misär, vanvård och sjukdom bland våra elever som påverkar deras studier och sociala beteende. Frågan är bara hur mycket man ska veta. Räcker det att veta att det finns problematik eller behövs detaljerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sklijelinjen är svår att se ibland, men går ungefär mellan det man behöver veta för att det påverkar elevens lärandesituation och det man vill veta för att man är mänskligt nyfiken eller rent av för att man själv trivs med att kunna framstå som empatisk och omhändertagande (det är inte snyggt, men händer)

      Det första är absolut relevant, det andra går över gränsen.

      Ungefär så ser jag på saken.

      Jag försökte kommentera tidigare, och gläds åt att se att du strax här ovan (Feb 24, 2012 02:12 AM) skrev nästan ordagrant vad det var jag försökte säga, Helena. Great minds?

      /Morrica

      Radera
    2. Du förstod precis vad det var jag menade, Morrica. Great minds. :)

      När det går fel är det inte om eleven utan om lärarna de handlar. Det är som ett orrspel. Jag som har mina elevers stora förtroende, jag som verkligen bryr mig, bekräfta mig möter vi ser att du har stor empatisk förmåga och nu ska vi visa att vi också har stor empatisk förmåga.
      Det kan vara skönt och sammansvetsande att tycka synd om. Inte lika trevligt att bli tyckt synd om.

      Radera
  11. Tack för en inblick i din lärarsyn kopplat till den bild jag har av AM. Dig har jag inte träffat i riktiga livet däremot Anne-Marie.

    Jag tror att det är oerhört viktigt att lärarna faktiskt måste älska sitt yrke och framföra allt älska att stå på "scenen". Tittar jag tillbaka på de lärare jag hade var det de som hade förmåga att levandegöra kunskapen jag än idag har glädje av. Berättarkonsten tycker jag är en bristvara i skolan och samhället. Den har undanskuffats på bekostnad abstrakta resonemang. Tråkigt. När jag i dag undervisa försöker jag blanda fakta med verklighet och bilder för att levandegöra t ex den knastertorra skollagen. Det är en konstart fler lärare behövde läsra sig.

    Får ta mig an Anne-Maries bok vad det lider.

    SvaraRadera
  12. Plura, man kan vara en bra lärare på väldigt många olika sätt. Tack och lov. Jag har funderat litet över det där med att älska sitt yrke. Jag vet inte om jag älskar mitt yrke. Jag älskar mina elever och jag älskar mina ämnen ... yrket? Det känner jag mig mer ambivalent till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oops, ser att jag skrivit yrke. Inte precis vad jag tänkte.

      Är det ett kall eller intresse? Jag vet inte.

      Själv har jag nyfiket fått syssla med det jag tycker är kul. Nästan som jag hållit på med hobbyn. Kanske det är det jag menar. Äsch du förstår.

      Radera
  13. Plura, jag förstår och jag har också ofta roligt på jobbet. :) Men det finns tunga bitar och sidor som inte är lustfyllda också.

    SvaraRadera
  14. Kära Helena, kära ni som kommenterar. Jag har läst detta inlägg mängder av gånger, med hjärtklappning och glädje. Jag tänker att min text är ute bland er alla, och att jag fått förmånen att bli förstådd och läst av en person jag respekterar mycket. Tack Helena för dina ord, din läsning och ditt ansvar om min text. Jag har inte vetat hur jag ska skriva här eller hur jag ska förklara min glädje och mina tankar. Jag har också varit rädd för kommentarer.

    Jag hoppas på en pedagogisk diskussion. Med värme, med värme,
    Anne-Marie Körling

    SvaraRadera
  15. Anne-Marie, tack för din fina kommentar och igen för boken. Inget blogginlägg kan göra den rättvisa, den behöver läsas. Själv tänker jag föreslå att vi läser Nu ler Vygotskij i mitt lärarlag som fortbildning. För jag hoppas också på en pedagogisk diskussion. :)

    SvaraRadera
  16. Tack för dina eftertänksamma lärarord. Nu väntar Lustfull läsning av Anne-Maries bok och efterföljande spännande pedagogiska diskussioner.

    Helena, ditt inlägg och följande kommentarer har satt igång en del tankar hos mig. De tankarna gäller lust till lärande, krav och förväntningar och inte minst lust till det här yrket, eller till läraryrket så som det borde vara med ett självklart fokus på undervisningen, d.v.s på själva lärsituationen tillsammans med våra underbara elever.

    SvaraRadera
  17. Jag antar att det är två erfarenheter som man absolut inte vill att barnen tar hem från skolan. Den första är att inlärning kan ske utan ansträngning--kunskapen ska vara lika lättillgänglig som lättsmälta karameller, annars är nåt fel. Den andra är den motsatta; att studier handlar om inpluggning av lösryckta bitar av information utan sammanhang eller relevans.

    Det är oundvikligt att lärande kräver en arbetsinsats från eleverna (oavsett plurawords pedagogiska insatser). Den yttersta belöningen ska vara just kunskaper och färdigheter, inte betyg eller lärarens gillande.

    Jag tvekar inför starka ord som lust. Om elever trivs i skolan, känner att studierna ger utdelning i form av ökad förståelse och kompetens och ser fram emot att lära sig mer, är det samma sak som att säga att skolan är lustfylld? Kanske vore det bättre om de som talar om lustfyllt lärande beskriver i mer detalj vad de menar.

    Visst är det ett yrke att vara lärare. Idag finns det gott om yrken som är relativt självständiga och och där den anställde ständigt måste använda sitt eget omdöme och fatta beslut själv, och där den egna motivationen är viktig. Jag tror inte att det är meningsfullt att reservera ordet "yrke" för den typen av arbeten där den anställde nöjer sig med att göra som han eller hon blir tillsagd.


    kapten haddock

    SvaraRadera
  18. Lust, Gertie, och råg i ryggen önskar jag oss alla. För vi behöver lära oss att sortera bland kraven och förväntningarna. Eleverna måste vara vårt ständiga fokus.

    SvaraRadera
  19. Kapten+Haddock%2C+tycker+du+att+lust+%C3%A4r+ett+starkt+ord%3F+Motsatsen+till+lust+%C3%A4r+olust.+N%C3%A4rbesl%C3%A4ktade+ord+%C3%A4r+vilja+och+ovilja.+Jag+skriver+under+p%C3%A5+din+beskrivning+av+en+lustfylld+skola%2C+men+skulle+vilja+till%C3%A4gga+en+skola+som+v%C3%A4cker+nyfikenhet%2C+stimulerar+fantasin%2C+d%C3%A4r+det+finns+skratt+och+humor+och+v%C3%A4nlighet.+%0D%0A%0D%0AEngelska+%C3%A4r+ett+%C3%A4mne+som+eleverna+mestadels+l%C3%A4r+sig+utanf%C3%B6r+skolan+av+ren+sk%C3%A4r+lust.+Det+inneb%C3%A4r+att+mitt+jobb+som+engelskl%C3%A4rare+till+stor+del+%C3%A4r+att+stimulera+eleverna+till+att+g%C3%A5+hem+och+l%C3%A4sa+tjocka+b%C3%B6cker+p%C3%A5+engelska%2C+spela+spel+med+storyline%2C+titta+p%C3%A5+South+Park+online+och+hitta+communities+d%C3%A4r+de+kan+umg%C3%A5s+p%C3%A5+engelska+runt+s%C3%A5dant+som+intresserar+dem.+En+lektion+kan+best%C3%A5+av+ett+musikklipp+p%C3%A5+youtube%2C+en+dokument%C3%A4r%2C+en+intressant+text%2C+sk%C3%B6nlitteratur%2C+rollspel%2C+debatt+en+l%C3%A4xa+kan+best%C3%A5+av+att+l%C3%A4sa+sk%C3%B6nlitteratur+p%C3%A5+engelska+eller+se+en+film+med+engelsk+text.+%0D%0A%0D%0AL%C3%A4tt+och+lust+%C3%A4r+inte+heller+samma+sak.+I+en+klass+d%C3%A4r+eleverna+var+intresserade+av+fantasy+s%C3%A5g+vi+under+C-kursen+dokument%C3%A4rer+om+att+resa+i+tiden%2C+vi+l%C3%A4ste+Stephen+Hawkings+Black+Holes+and+Universes+och+H.G.Wells+War+of+the+Worlds+-+avancerat+sv%C3%A5rt+material+med+mycket+NO+och+fysik+insxr%C3%A4ngt%2C+mmn+f%C3%J6r+mina+elever+och+f%C3-B6r+mig+var+det+rena+sk-C3%A4ra+luststulier.

    SvaraRadera
  20. Nu har jag dechiffrerat min egen kommentar:

    Kapten Haddock, tycker du att lust är ett starkt ord? Motsatsen till lust är olust. Närbesläkade ord är vilja och ovilja. Jag skriver under på din beskrivning av en lustfylld skola, men skulle vilja tillägga en skola som väcker nyfikenhet, stimulerar fantasin, utgår från elevernas intressen och delaktighet, där det finns skratt och humor och vänlighet.

    Engelska är ett ämne som eleverna mestadels lär sig utanför skolan av ren skär lust. Det innebär att mitt jobb som engelsklärare till stor del består av att stimulera eleverna att gå hem och läsa tjocka böcker på engelska, spela spel med mycket text, titta på South Park och Gossip girl on line och hitta communities där de kan umgås på engelska runt sina intressen.

    En lektion kan bestå av ett musikklipp på youtube, en dokumentär, en intressant text, skönlitteratur, rollspel, debatt, en film med engelsk text. Läxan kan också vara att se en film eller läsa en bok.

    Lätt och lust är inte heller samma sak. I en klass där eleverna var intresserade av fantasy (en C-kurs på gymnasiet) såg vi en dokumentär som hette Time Travellers där olika forskare talade om varför de trodde alternativt inte trodde att man kunde resa i tiden. Vi läste flera kapitel ur Stephen Hawkings Black Holes and Universes, vi läste H.G.Wells War of the Worlds . Avancerat och svårt material med mycket NO och fysik insprängt, men för mig och mina elever var det här rena, skära luststudier. Varför? För att utgångspunkten var elevernas (och min egen) nyfikenhet och för att vi hela tiden valde material tillsammans.

    SvaraRadera
  21. Helena,

    Jag känner igen dina intryck från när jag själv hållit i C-kurser. Då är det roligt att vara lärare. Det är bara att breda ut vingarna!

    Dock undrar jag ifall du känner att samma lustkänsla brukar infinna sig i klasser där merparten mycket långt ifrån äger liknande språkliga beredskap, gärna spelar WOW, men aldrig kommer läsa längre texter utöver dem som de tvingas att läsa i skolan och inte heller tycker om eller förmår skriva mer än några enstaka meningar på engelska som är någorlunda begripliga? Jag tycker själv att det i sådana klasser ligger närmare till hands att förknippa lärande med motstånd. Hur känner du?

    SvaraRadera
  22. Henrik, WOW är i varje fall bättre än CS. :) Elever som är gisslan är det mycket svårt att motivera och ju äldre de är desto svårare är det att vända dem från gisslan till villiga deltagare. Därför är det viktigt att den frivilliga skolformen lever upp till sitt namn och att det finns acceptans bland eleverna för att de ämnen som ingår förtjänar att ingå. På gymnasiet har man också kort tid på sig med dessa kurssystem, något som ytterligare försvårar. Det är därför jag väljer att stanna på högstadiet. Där kan man omvända elever. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske bekymrar vi oss för fel saker?

      http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article14428268.ab

      /Morrica

      Radera
    2. Ljuvlig artikel Morrica. Den ska jag hälsa mina elever med på måndag. Tack! :)

      Jag har aldrig vågat spela online-spel själv, jag klarar ju inte ens av att ransonera Betapet och fick gå cold turkey. Men som glad pensionär däremot...

      Radera
  23. Helena, när jag sa att lust är ett starkt ord lyckades jag inte så väl med att uttrycka mig. Det jag tänkte var snarare att ordet lust har en aningen luddig betydelse i svenska språket. Ordet används (tyvärr?) inte så ofta. Det dyker upp i olika sammanhang, ofta i frågor, till exempel "har du lust att gå ut med soporna?" eller "har du lust att fylla i den här enkäten?". Ofta används ordet för att tala om att man inte har lust att göra nåt (men att inte ha lust att göra nåt är inte samma sak som att känna olust inför det, eller hur?). Så jag känner mig uppriktigt osäker på hur ordet ska tolkas. Ett exempel: Skulle man med den mening du lägger i ordet kunna säga att Anders Borg känner lust inför sitt arbete som finansminister?

    En sak som jag känner viss olust inför är när man om och omigen använder samma formulering för att beskriva något. Å ena sidan finns det alltid en risk att olika människor tolkar samma fras på lite olika sätt, och å andra sidan är ju språket så rikt att det egentligen inte finns nån ursäkt för att återanvända gamla fraser. Jag tänkte så när jag läste vad du hade att säga om "entreprenöriellt lärande" och tyvärr samma sak när jag läser om lustfyllt lärande.

    När man talar om lustfyllt lärande frågar jag mig vilka krav det ställer på lärarna. Om tonåringen känner att han egentligen inte har lust att gå till skolan och heller skulle vilja stanna kvar i sängen, innebär det att lärarna har misslyckats? Omvänt, har lärare nånsin rätt att begära att elever gör någon uppgift som de inte upplever som lustfylld?

    SvaraRadera
  24. Kapten Haddock, min mor brukar i sådana fall säga att "lust är något helt annat och mycket roligare". Att ordet lust har olika betydelse i olika sammanhang betyder väl inte att man har svårt att förstå vad som avses med lust inför en arbetsuppgift eller syssla? Läslust, lust att lära? Du skriver också att du känner olust för att man om igen använder samma formulering för att beskriva något. Jag uppfattar det som något som underlättar kommunikationen och reagerar tvärtom negativt inför att man utdömer och byter ut formuleringar snarare än innehållet. Hemsamarit blir hemvårdsbiträde, kateder blir ett fult ord, dagisfröken en förolämpning, PBL blir EL, lärare blir pedagog, ord som feminist ges alla möjliga andra betydelser än den lexikaliska. Mindre värderingar och mer fokus på precis kommunikation - att förstå och göra sig förstådd - är sådant jag skulle uppskatta i det svenska språket.

    När det gäller Anders Borg är det bara Anders Borg som kan svara på den frågan. De flesta av oss känner nog både lust och olust på jobbet

    Om en tonåring känner att han inte har lust att gå till skolan och väljer att stanna kvar i sängen är det föräldrarna, inte skolan som har misslyckats. Att sträva efter att väcka lust att läsa, skriva, lära är inte alls detsamma som att allt ska vara lustfyllt. Det jag uppfattar som det mest olustskapande i den svenska skolan är mycket dödtid, ett lågt studietempo och brist på utmaningar.

    SvaraRadera
  25. Helena!

    Nu får du lov att låta bli att ta bort mina kommentarer. Det om något är en kränkning!
    Jag vill ha en förklaring till detta censurbeteende!

    SvaraRadera
  26. Bertil, du har inte kommenterat blogginlägget utan du har använt min blogg som en anslagstavla. Inte OK.

    SvaraRadera
  27. Hur ska jag annars nå mottageren i denna kommunikation? Andra vägar är stängda.

    SvaraRadera
  28. Det finns ingen plikt att kommunicera med främlingar för att man har en blogg. Vill någon inte ha kontakt med en är det bara att acceptera.

    SvaraRadera
  29. Då kan de väl använda facebook istället. För mig innebär en blogg i sig kommunikation.Men jag ger mig. De som föredrar envägskommunikation har segrat.

    SvaraRadera
  30. Har precis beställt ett exemplar av denna bok. Verkar som en bra bok! Ska skickas från Adlibris inom 1-2 arbetsdagar så jag borde ha den denna vecka.

    SvaraRadera
  31. Klokt köp Fredrik. Jag läste ut den för nästan en vecka sedan och går fortfarande och tänker på sådant jag läste i den. :)

    SvaraRadera
  32. Den är faktiskt riktigt bra, men det finns vissa synpunkter man kan ha. Läs min recension

    http://torestad.blogspot.com/2012/02/nu-ler-nog-korling-och-vygotskij.html

    SvaraRadera
  33. Helena: Tror också att det är ett klokt köp. Alltid intressant med nya perspektiv och dessutom med variation. På senare tid har det inte för min del varit metod böcker som stått i fokus utan den Tibetanska buddhismen och mer konkret boken "Prisoners of Shangri- La. Tibetan Buddhism and the west". Har ett starkt intresse kring Tibet frågan och även kring Buddhismen. Ska försöka få in lite om den Tibetanska buddhismen och Tibet i undervisningen som lärare i samhälle och religion när jag kommer ut. Tror det är viktigt att eleverna har viss kännedom om vad som händer där. /Fredrik

    SvaraRadera
  34. Spännande Fredrik! :) Jag har läst två böcker av Dalai Lama, men inte mer än så. Visst är det viktigt att eleverna får kännedom, men också att du delar med dig av sådant som intresserar och engagerar dig själv. Passion hos vuxna ser tonåringar för litet av.

    SvaraRadera
  35. Jag har börjat dagen här, läst kommentarerna, läst blogginlägget igen, tänker, känner, deltar och jag ler. Tack Helena!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så kände jag när jag läste boken. :)

      Radera
  36. Lust är ett märkligt begrepp. Jag skrev om det i en tidigare bok. Pedagogiskt kan vi förklara lust med viljan att pröva. Så tänker jag kring lustbegreppet. Lärare kan som sagt hamna i ett dilemma då man tänker att skolan ska "underhålla" och allt ska vara kul. Jag tänker att det ska upplevas meningsfullt och angeläget att gå i skolan. Jag brukar undersöka hur jag kan skapa mening genom "grad av angelägenhet". Det betyder att eleverna blir mer och mer aktiva genom att de själva deltar och påverkar.
    Jag tänkte på en sak Helena, detta med för- och efterarbeten. Jag tror mina efterarbeten blir mina förberedelser. Det är också, som du påpekar, stor skillnad att vara lärare för en grupp som man möter i olika ämnen och under en lång tid än den att vara ämneslärare med långt många fler elever.

    Jag är väldigt glad att läsa ditt inlägg. Det ger mig en mängd idéer och tankar.

    SvaraRadera
  37. Anne Marie, jag såg många tecken på det jag uppfattar som lust i elevkommentarer och elevarbeten i din bok och jag håller med om att underhållningsförväntan kan bli ett gissel. Men underhållning och inlärning kan även gå hand i hand och inlärning kan upplevas som lustfylld och rolig. Jag älskade själv mina litteraturstudier och minns hur privilegierad jag kände mig när jag låg kvar i sängen med en stor kopp kaffe och en ännu större trave böcker. Samtidigt kan något som inte är lustfyllt, utan tvärtom svårt, ansträngande och ångestladdat bli djupt meningsfullt och viktigt för ens utveckling.


    När det gäller för- och efterarbete: det är förstås som du skriver och det är naturligt att det blir så när man är klasslärare att utvärdering av ett moment blir förberedelse av ett annat. När jag utvärderar med mina elever är det ofta så att det dröjer tre år innan det vi utvärderar dyker upp igen och då är eleverna andra. Eftersom jag planerar med eleverna är det många moment som aldrig dyker upp igen. Då ger utvärderingarna mer allmän information. Idag använde jag en hel 70 minuters lektion på att utvärdera ett långt novellarbetsområde vi avslutade. Eleverna fick sitta i grupper och dra sig till minnes alla noveller vi läst, diskutera sina intryck och minnen, prata om vad de lärt sig och vad de tyckte poängen var och vad de tyckte om hela arbetsområdet, upplägget och novellurvalet. Normalt skulle jag ha låtit dem utvärdera skriftligt. Så här gjorde jag inspirerad av din bok och det blev helt fantastiskt. Så tack Anne-Marie för en av de där magiska lärarstunderna då allt bara känns helt rätt. :)

    SvaraRadera
  38. Kanske lite off topic: jag noterade någonstans att du - igen - använde ordet "språkbad". Jag har aldrig hört någon annan använda det och fick för mig att googla ordet. Jag fann då att det är ett etablerat begrepp främst på finlandssvenska (översatt från eng. "immersion"). Då lärde jag mig någonting nytt även idag. :)

    Much obliged.

    SvaraRadera
  39. Henrik, jag har märkt att folk blir konfunderade av mitt språkbad, men ordet behövs ju. :)

    SvaraRadera