lördag 18 februari 2012

Knoppen en del av kroppen

Jag har varit sjuk sedan i lördags men ändå släpat mig till skolan. På måndag var det ett utvecklingssamtal som jag bara måste..., på tisdagen ett annat åtagande, på onsdagen trodde jag att jag mådde bättre, men jag hade fel, på torsdag var det så många lektioner jag inte ville lämpa över eller ställa in och på fredag.... ja på fredag kunde jag väl lika gärna bita ihop när jag gått till skolan sjuk hela resten av veckan. Hela familjen har varit sjuk, så vi har ätit något vitlökigt och snabbanrättat under tystnad och hostattacker och sedan stupat i säng varje dag.  Att vara i skolan i sådär zombie-artat skick kan sluta väldigt illa, för lärande och undervisning är krävande sysslor. För mig har det fungerat, för jag har bara nior och dessutom helt underbara nior. Men mitt eget glasartade, ofokuserade uppträdande har fått mig att fundera en del över zombie-artade elever.

Jag menar sådana som är zombie-artade hela tiden, varje lektion. Vi talar om problemet med att lektioner är tråkiga, att lärare inte stimulerar elever tillräckligt, men vi pratar inte alls tillräckligt om ett betydligt större problem - att elever inte mår tillräckligt bra för att kunna lära sig. Har man inte sovit tillräckligt, har man inte ätit frukost, då är förutsättningarna för inlärning riktigt dåliga. Med dagens tonåringar får man till det lägga att de ofta äter skräp även när de äter. Hemma serveras fryspommmes, korv och andra halvfabrikat, skolmaten består av ännu mer halvfabrikat och transporteras dessutom ofta så länge att minst hälften av näringen försvunnit, mellanmålen består av godis, läsk, O’boy och mackor gjorda på vitt bröd. Hur ska en hjärna kunna fungera på sådant bränsle?  När de lägger sig verkar många tonåringar styra över helt själv numera. Ett ansvarsområde många av dem är illa rustade att hantera. Lika illa ställt är det när det gäller motion. Det finns en förskräckande stor andel elever som knappt rör sig överhuvudtaget. På rasterna och lektionerna sitter de med sina datorer, föräldrarna kör dem till skolan och hemma sitter de vid sina datorer.  När jag växte upp var barn ute nästan hela tiden. Vi lekte detektiv, röda och vita rosen, kurragömma, vi spelade brännboll, vi skidade, vi byggde kojor, vi lekte snöbollskrig, åkte pulka. Det var först på gymnasiet man överhuvud taget fick vara inne på rasterna, så mycket av det här gjorde vi också i skolan.

Att motion och rätt bränsle gör att hjärnan fungerar och lär bättre är inte så revolutionerande. Att det är viktigt att barn rör sig i ojämn terräng för att motoriken ska utvecklas vet vi också. Men nu säger forskarna att den fria leken är avgörande för hjärnans utveckling, för att barn utvecklar sådant som initiativförmåga, problemlösning, samspel, kreativitet, skapande. Samma fria lek som vi i stort sett har avskaffat? Och ersatt med entreprenöriellt lärande som ska ... utveckla initiativförmåga, samspel, problemlösning, kreativitet, skapande.

Ja, giv mig styrka. Vad den här vanvården, curlingen och detaljstyrningen av den uppväxande generationen får för konsekvenser återstår att se. The jury is still out om huruvida ADHD, autism med flera diagnoser kan kopplas till en tv-tittande, dataspelande, chipsmumsande barndom.

I mina ögon är det här en stor, tickande orosbomb. Men den talas det tyst om. Istället oroar sig vuxenvärlden över hur våra barn ska klara sig i sin digitala framtid. Det trots att vi som växte upp med en tv-kanal inte har haft några problem att navigera oss i vår digitala samtid. Det trots att våra barn är så virtuella att de knappt har några liv. Det tycker jag är riktigt, riktigt ironiskt.



I DN oroar man sig både över skräpmatskulturen och över stillasittande sportlovsbarn. Här är länk till TV:n och datorn har ersatt skidbacken på sportlovet.  Det hälsointresse de skriver om i Snabbmaten ökar trots hälsotrend kan jag emellertid inte säga att jag märkt av. Var håller den trenden till?

Länken till en dokumentär  om lekens betydelse Mats i Tysta Tankar tipsade om: Barndomens försvunna äventyr.
Länk till forskningsnyhet om lekens betydelse för läs- och skrivinlärning.

46 kommentarer:

  1. Du har givetvis alldeles rätt i allt du skriver - förutom, vill jag mena, när du säger att ingen pratar om detta. Men det är klart, det finns en klar tendens att frågorna om hälsa och lärande behandlas i olika forum, och det är såklart ett alldeles galet tankefel. De hör ju ihop.

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet Helena! Tack! Och visst har du rätt angående skolhälsofrågorna frånvaro i skoldebatten. Våra ungas dåliga livsstil debatteras INTE på den högsta politiska nivån i vårt land! Som den görs i andra länder. Exempelvis i USA med Michelle Obamas kampanj för att bekämpa barns övervikt. I Sverige "duckar" man bara politiskt, för problematiken. Förstår faktiskt inte varför. Här borde samtliga partier försöka överträffa varandra med konkreta förslag HUR de vill göra för att närma sig vårt gigantiska ohälsoproblem bland unga. "Vår tickande bomb!" Speciellt när hälsa är ett stort framtidsområde i vår tid. Hänger man inte med i sin samtid, undrar jag...

    /Lennart Bladh

    SvaraRadera
  3. Att gå till skolan när man kan smitta ner andra är också en form av vanvård.

    Man kan oroa sig över vuxnas känsla av oersättlighet.

    SvaraRadera
  4. Henrik, visst talas det om saken, men uppfattas det som ett så stort problem som det är och ser vuxenvärlden sitt ansvar och sin skuld?

    SvaraRadera
  5. Håller med dig Helena!

    En hel del av Sveriges befolkning är sockerslavar i Karamellkungens rike. Om man dessutom försöker tänka bortom horisonten där dagens barn är morgondagens föräldrar så kommer problemet vara en farsot.

    En stor del av problemet är ju tillgängligheten. Glass, godis och chips kan ju köpas varsomhelst närsomhelst. Spelar ingen roll om det är Biltema eller pendeltågsstationen klockan 02.00. Du kan höja din låga blodsockernivå direkt på plats för en relativt billig penning.

    Janne

    SvaraRadera
  6. Lennart, visst är det här en politisk fråga och visst behöver mer göras den vägen, men jag ställer mig också undrande inför hur föräldrar ser på sitt uppdrag och inför hur vi i skolan sköter vårt. Hur många skolor erbjuder eleverna daglig fysisk aktivitet trots att det stått så här i läroplanen sedan 94: "Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen."

    SvaraRadera
  7. Bertil, visst är det en tveksam praktik att gå till jobbet sjuk. Det är emellertid något väldigt många lärare gör och till det finns det fler skäl än att vi uppfattar oss som oersättliga. Om jag hade stannat hemma den här veckan skulle alla planeringar ha spruckit och mer än hälften av arbetet funnits kvar som en jättepuckel när jag kom tillbaka.

    SvaraRadera
  8. Tillgängligheten är en viktig bit, Janne. Vuxenvärldens deltagande och tillåtande en annan. Vi kan göra mer i skolan, men det som framför allt behöver förändras är föräldrars inställning till sitt uppdrag.

    SvaraRadera
  9. Samma fria lek som vi i stort sett har avskaffat? Och ersatt med entreprenöriellt lärande som ska ... utveckla initiativförmåga, samspel, problemlösning, kreativitet, skapande.

    Ja, så blir det när man talar om att allt som inte är organiserat av de vuxna som flum. Den fria leken, är som utbildning som inte leder till anställningsbarhet. Onödiga och onyttiga! Detta har ju sablats ut från visst utbildningspolitiskt håll, i åratal.

    Man tar bort det som inte behöver organiseras, därför man inte har kunskap om det lärande som sker och hur viktigt det är för det lärande man eftersträvar och som leder till anställningsbarhet, nobelpristagare!!! och annat som anses vara det enda som är värt något. Det SKALL vara roligt att gå i skolan, och att lära sig. Det SKALL vara roligt att vara lärare.

    SvaraRadera
  10. En cigarett och en kopp kaffe har ersatts av en cigarett och en burk energidryck för många unga människor, och jag tvivlar på att det är någon förbättring. De utemiljöer vi äldre nostalgiskt minns oss lekande i finns inte kvar längre, och finns de är det inte längre möjligt för majoriteten av barn i samhället att ta sig dit på egen hand utan att riskera liv och lem i trafiken. Och så är det den där tillgängligheten, och bristen på den. Ofta i kombination. Hög tillgänglighet på raffinterat socker i olika former, låg tillgänglighet på lättätna, goda nödvändigheter som fräsh frukt och grönsaker.

    Skolmaten är ett sorgligt kapitel, många elever väljer bort den av olika orsaker och, som du säger, priset går många gånger ut över kvalitén. Det skulle kosta mer att servera den mat barn och ungdomar vill äta, men det vore en investering som skulle betala sig många gånger om. Jag tänker inte pommes och pizza, utan jag tänker GI-mat, vegansk mat, sallader etc. Och varför inte ha fruktskålar (ekologisk frukt givetvis) stående lite här och där på skolorna, varsågod att ta för sig, skolan (eller någon annan) bjuder, utan att det är organiserad fruktstund. Och vatten. Många dricker alldeles för lite vatten om dagarna, gör vi det tillgängligt på väl synlig plats och själva tar för oss av det sådär i förbigående så blir det lättare för barnen och ungdomarna att göra det också.

    Det kostar en del, löser inte alla problem men det vore en investering värd att göra, vore det inte?

    /Morrica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland undrar jag om inte snabbmaten har förstört smaklökarna på mänskor. Kombinationen av salt, socker och fett är oslagbar som smakförhöjare. Tyvärr är lunchmaten ute på restaurangerna helt besudlade av denna kombination som gör att mycket av maten smakar ungefär likadant oberoende ingredienser.

      Det ironiska när det gäller matkulturen i Sverige och många andra länder är att man pratar väldigt mycket om mat, vi spenderar åtskilliga miljader på nya kök och det utkommer drösvis med nya kokböcker varje år och ändå verkar den vardagliga mathållningen vara så torftig. Vad skall man ha en induktionshäll för 20000 till om bara ska värma en färdiglagad pizza tillverkad i ett land 2000mil från oss?

      Janne

      Radera
    2. Jag har inga som helst åsikter om vilken slags utrustning människor väljer att ha i sina hem, det är helt och hållet upp till var och en.

      Om skolmaten, däremot, har jag åsikter. Skattesubventionerad skolmat som planeras och serveras med större fokus på budget än på huruvida eleverna äter den och får i sig de näringsämnen och den energi de behöver för att må väl kostar i längden mer än det smakar. För samhället, för ungdomarna och för framtiden.

      /Morrica

      Radera
  11. Monika, utilitarismen biter ofta sig själv i svansen, det har vi ju faktiskt facit på. Synd bara att så få läser facit.

    Visst ska det vara roligt att lära sig. Annars misslyckas vi både med skolans kompensatoriska uppdrag och med att tillvarata våra elevers potential.

    SvaraRadera
  12. Spännade intervju - där Torkel Klingberg bl. a. tar upp empirisk forskning som säger att fysisk konditionsträning förbättrar kognitiva förmågor i hjärnan. Klingberg tar också upp stressens påverkan på hjärnan.

    http://urplay.se/163516

    Mvh Elias Dietrichson

    SvaraRadera
  13. Men då är frågan: hur ska vi nå föräldrarna (och vilka är "vi")? Också jag blir förskräckt när mina elever berättar när de lägger sig på kvällen osv - och mina elever blir förskräckta när jag berättar hur jag handhar mina egna tonåringar (lägga sig runt tio på vardagskvällar, försök till frukostrutiner, t.ex.). Men det handlar ju om så mycket mera: attityd gentemot skolan överlag.
    Ändå tror jag oftast föräldrar vill väl. Men de (vi) tröttnar. Trycket är stort och många upplever nog inte att de orkar hålla ställningarna. Uppenbarligen är det så. För ett tag sedan hade vi ett info-möte for några av våra elever. Jag passade då på att redovisa hur jag tänker kring skola och undervisning. Till min stora gläde var det total uppbackning, och föräldrarna verkade dela min upprördhet när det delgav vad som kom fram i reportageserien "Världens bästa skitskola" (4 h datorspel/skoldag). Egentligen - slår det mig nu! - borde vi ha sådana träffar mycket oftare, så att föräldrar kan hämta stöd hos varandra och även utgöra en enad front gentemot alla söndrande krafter som hugger tag i våra barn och ungdomar. Skolor som lyckas i t.ex. invandrartäta områden jobbar medvetet mot hemmet. En rektor som inspirerat mig - och framför allt väldigt många fler! - är förra årets ledare i Danmark (ledare alla kategorier). Hon har jobbat målmedvetet i många år och är känd som "bossen".
    Ja, nu blir det på tog för långt här känner jag. Jag skulle vilja skriva mycket mer om detta känner jag. Får nog bli ett eget blogginlägg någon gång. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore det inte bättre om föräldrarna överlämnade sina telingar åt de professionella? Låt oss säga att vid två-treårsåldern så tar den Statliga övermyndigheten för medborgaruppfostran över föräldrarollen. Vid dessa institutioner skulle naturligtvis näringsriktig kost serveras, vakentiden regleras till 06.00 och 19.00...Tänk vilket perfekt samhälle vi skulle få och jag skulle naturligtvis ta ansvaret som Storfarsan. På sätt skulle jag ta på mig alla synder och försakelser. Tänk vad alla arvsmasseförmedlare skulle hinna med! Spela tennis, datorspel, förverkliga sig själva, slippa en massa snoriga jävla ungar, behöver inte bekymra sig för att dottern är på vift och att slyngeln till grabb har pangat doror. Sånt tar Storfarsan och hans änglar hand om...för det kommer nämligen inte att ske. Tänk er uniforma ungar på snörräta led, vaggande i takt och som säger, tänker och utför de rätta sakerna och marcherandes rakt mot...

      Janne

      Radera
  14. Morrica, utmärkta förslag när det gäller skolmaten. Visst skulle det bli en högre kost i skolans budget om vi tog ett större ansvar för elevernas hälsa, men jag är övertygad om att det långsiktigt bara skulle vara en besparing. Något som skulle få elever att dricka mer vore fräschare toaletter. Det är sorgligt många elever som undviker att dricka för att slippa toalettbesök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huh ja! Skoltoaletter är ett ständigt bekymmer, och leder till alla tänkbara komplikationer (och en del därutöver, faktiskt)

      Jag läste om en skola i England där man gjort en mycket medveten och aktiv satsning på just detta: man har helt enkelt gjort så att alla använder samma toaletter - pojkar och flickor, män och kvinnor, lärare, övrig personal och eleverna. De är fräsha och städas ofta och noggrant efter ett schema liknande det man använder på många restauranger.

      Det vore något att ta efter.

      /Morrica

      Radera
  15. Henrik, tack för inspirerande kommentar. Att samla föräldrar och låta dem söka styrka i gruppen är säkert ett framgångsrecept. Men egentligen ska inte skolan ha som uppdrag att uppfostra föräldrarna. Vi borde ha en samhällsdebatt om vad det innebär att vara förälder, vilket ansvar man har och vilka konsekvenser det får om man inte tar sitt föräldraansvar. När det gäller det där med kontrasten mellan ditt föräldraskap och hur dina elever har det känner jag verkligen igen mig. Mina elever blir förskräckta när jag berättar vad som gäller hos oss. Både när det gäller hushållsarbete, aktitiviteter, dataspel, mat och sovtider. Har dock aldrig fått kritik från mina egna barn för det - ja om man undantar de gånger de kallar mig slavdrivare förstås. :)

    SvaraRadera
  16. Fint Janne. :)

    Varken staten eller skolan kan tvinga folk att ta sitt föräldraskap på allvar. Men det är ett allvarligt samhällsproblem när många människor överhuvud taget inte verkar inse att föräldraskapet är ett svårt, krävande, ansvarsfullt och många gånger otacksamt arbete och istället beter sig som om de var med i en popularitetstävling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Värst av allt är när man hör pappor som diskuterar med sina barn i affären. Först tror man att barnen kan vara en så där åtta-tio år men så tittar man och upptäcker att ungen är ett-två år och sitter fasttjudrad. Vad fan är det för larv? Tro fan att lärare och arbetsgivare får problem med såna ungar när föräldrarna håller på så från tidig diålder. Dra ut sladden på tv-spelet och sparka ut ungarna i snödrivan. Ta från dem mobilerna så att de får reda ut sina bekymmer i så hög grad som möjligt. Det har gått för långt med daltandet. Är detta fenomen nått typiskt svenskt eller?

      Janne

      Radera
    2. Janne, precis. En sidoeffekt jag har upptäckt och glatt mig åt är att en drakonisk förälder gör under för syskonsämjan. När de sitter där och morrar om kärringjäveln (givetvis så tyst så kärringjäveln inte hör att de säger just kärringjävel) hittar de inget att erinra om hos varandra.

      Radera
    3. Inget enar så mycket som en gemensam yttre fiende. Synd att det inte gäller lärarkåren. Akronymen SKL borde även få den blidaste av lärare att vilja förklara heligt krig.

      Janne

      Radera
    4. Janne, det har du väldigt rätt i. Hur kommer det sig att det inte fungerar? Villkoren för ämneslärare har försämrats kraftigt efter kommunaliseringen. Frågan är hur det ser ut för andra lärare?

      Radera
  17. Manuell pingback:

    http://curiousheathen.wordpress.com/2012/02/19/den-overvakade-skolan-5/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid ett systematiskt hälsoarbete kan riktade insatser göras efter resultat för respektive klass/grupp. I form av temadagar eller undervisning. Och resultat kan även redovisas för diskussion med respektive föräldragrupp. Givetvis kan elever ta eget ansvar för mycket, men behöver även stöd. Både av föräldrar och lärare.

      /Lennart Bladh

      Radera
    2. Lennart, skolan ska göra sitt och där vet jag att du har både redskap och erfarenhet. Men barns hälsa och fysiska mående är också i väldigt hög grad deras föräldrars bord.

      Radera
    3. Det håller jag helt med dig om Helena! Men om skolan lokalt tar upp Helheten (kost, motion, sömn, stress etc, etc, i elevers utvecklingssamtal, lyfter skolan vikten av förutsättningar för lärande till en annan nivå. Skolan visar att det är VIKTIGT! Kan sedan också den nationella skoldebatten handla om vikten av denna Helhets betydelse för lärandet, kan detta ge ytterligare stöd för föräldrarnas så viktiga vardag. Som idag på en del håll är mycket splittrad och stressig (tror jag) Många familjer äter inte ens middag samtidigt på vardagar!

      /Lennart Bladh

      Radera
    4. Används dessutom databas enligt PUL (Personutlämningslagen)Kan varje klass/grupps resultat av livsstil redovisas årligen, för föräldrar och diskussioner som enbart gäller deras barn/ungdomar, kan ske. Alla behöver ju inte göra lika! I stället kan riktade åtgärder ske! En klass behöver kanske jobba mer stresshantering, en annan med mer motion och en tredje behöver kanske jobba mer med sockerproblematiken.


      Resultaten för skolan/Kommunen kan också användas på liknande sätt vid resurstilldelning.
      Troligen är politiker intresserade av att se VAD och HUR resurser används till, på en årlig basis...

      Mäter man inte - vet man ju inte!

      /Lennart Bladh

      Radera
    5. Sorry! Det heter personuppgiftslagen = PUL!
      /Lennart Bladh

      Radera
  18. @ Helena: Nej, egentligen är det väl inte skolans roll att utbilda även föräldrarna. Men var ska dessa stödjande gemenskaper för föräldragenerationen äga rum? Jag vidhåller nämligen att problemen med brist på strukturer knappast handlar om brist på information
    @ Janne: Det vore en skräckvision, det du målar upp. Och nej, poängen är inte mer statlig kontroll, utan medborgarlig mobilisering. Frågan är bara: hur ska det gå till?

    SvaraRadera
  19. Vad tror ni förresten om detta:
    http://birkebo.blogspot.com/2012/02/getting-it-right.html

    SvaraRadera
  20. Sen tycker jag att även "förutsättningar för lärandet" skall diskutteras på utvecklingssamtalen. Hur skall utveckling kunna ske annars?

    Detta är min vision ...http://www.universaldigest.com/article/lng/1/sn/swe/user/lennartbladh/a/145/mc/16/sc/20/date/2011-02-17/category/livsstil/sub/halsa/headline/en_nyckel_till_en_battre

    /Lennart Bladh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Missade dina kommentarer i mitten här, Lennart. Håller helt med. Jag brukar ta upp sådant under utvecklingssamtalet.

      Radera
  21. Henrik, Janne ägnar sig åt att förlänga mitt liv meddelst goda skratt. Han har säkert lagt på några månader vid det här laget. Ska genast surfa runt hos dig, Morrica och Lennart.

    SvaraRadera
  22. Helena,

    Vanligtvis håller jag med dig i nästan allt du säger men det det här inlägget var ett bottennapp. Ingen vettig människa kan i dagsläget med all vår medicinska kunskap argumentera mot att kroppen behöver rätt mängd näring och energi samt motion för att fungera bäst. Utifrån denna kunskap fortsätter du att slå in öppna dörrar med påståendet att det är investeringar som är väl värda att göra för våra barn och ungdomar även om det kostar en slant extra i dagsläget. De läsare som är emot att våra barn och ungdomar ska ha det bra, räck upp en hand är ni snälla?

    Sedan kommer ett abrupt "The jury is still out om huruvida ADHD, autism med flera diagnoser kan kopplas till en tv-tittande, dataspelande, chipsmumsande barndom.". Jag tvivlar inte på att du dagligen möter barn och ungdomar med dessa diagnoser och jag antar du är utbildad i hur du ska hantera det, men ditt specifika påstående är svepande och av medicinsk karaktär. (Tillägg precis innan jag postar kommentaren: dessutom verkar du ha fel i sak).

    Jag kan inte bemöta ditt påstående för alla tänkbara diagnoser så jag väljer att bemöta det för en specifik diagnos på autism-spektrumet som jag råkar ha lite mer kännedom om: aspergers syndrom. Om man slår upp det på vårdguiden så säger ingressen " Aspergers syndrom kan vara ärftligt". Det finns faktablad på attention-riks om aspergers syndrom. Faktabladet påstår rakt ut att hjärnan fungerar annorlunda än den gör hos majoriteten av befolkningen och såvida du inte har mer trovärdiga källor på hand tycker jag vi för tillfället skrotar påståendet att neurologiska förändringar uppstår pga chipsmumsande.

    Det går diskutera om sämre förståelse för kommunikation, ovanliga sinnesintryck och högre IQ bör ses som ett handikapp, men som samhället ser ut idag så gynnas man tveklöst av större social kompetens och en mer normal IQ.

    SvaraRadera
  23. Anonym, slår jag in öppna dörrar? Lever vi i ett samhälle där våra barn äter rätt, sover tillräckligt och får riklig vardagsmotion? Om elever kom till skolan i skick för inlärning skulle det se bra mycket bättre ut i den svenska skolan. Och om vi tog bättre hand om våra elever rent fysiskt när de är i skolan likaså.

    När det gäller diagnoser beklagar jag att jag uttryckte mig svepande. Jag förstår att du reagerade och jag menade det inte alls som du tolkade det. Det borde rimligtvis ha funnits ungefär samma andel barn med koncentrationsproblem när jag själv gick i skolan. Det var emellertid inte något problem. Delvis, tror jag för att vi rörde oss mycket mer, åt bättre, sov mera - men också för att skolan då hade tydligare struktur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad folk tycker och hur de beter sig är inte alltid i synk, och jag antar det är därför alla är emot krig men vi ändå inte har världsfred. Dina läsare är antagligen snäppet mer engagerade i skolfrågor än genomsnittet så det är nog inga problem att övertyga dem om att barn och ungdomar bör ha det bra, både i skolan och hemma. För tydlighetens skull är det bäst jag nämner att även jag är för att barn och ungdomar ska ha det bra.

      Jag har ingen aning, men jag köper ditt påstående att andelen barn med koncentrationsproblem var ungefär detsamma när du gick i skolan. Det är också möjligt att strukturen, att ni rörde er mer, etc, hjälpte till för att dämpa symptomen av just de problemen. Å andra sidan så satt min dyslektiske svärfar i skolbänken för lite mer än 50 år sedan och mitt intryck utifrån hans berättelser är att han inte alls fick det stöd han skulle behövt för att lära sig läsa tillräckligt bra, struktur och motion eller ej. Han är en oerhört engagerad lärare som jobbar just med sådana frågor idag, och enligt honom har man en helt annan kunskap om det idag jämfört med när han var ung, och därmed också helt andra möjligheter att hjälpa barn lära sig läsa och skriva.

      Utöver det så är det ibland till och med tvärtom med koncentrationssvårigheter för personer med asperger - en enorm förmåga att koncentrera sig både mycket och länge. Om du är ute efter just barnen med koncentrationssvårigheter så vore det bättre att du säger det rakt ut istället för att bunta ihop det med resten av autism-spektrumet.

      Jag är alltså tveksam till att det inte var några problem när du gick i skolan. Jag tror problemen uppmärksammades mindre. Jag tror att de med läs och skrivsvårigheter fick sämre hjälp. Jag tror att många som hamnade någonstans längs autismspektrumet gick i särskolan vare sig de hörde hemma där eller inte.

      Radera
    2. Anonym, jag har inte hävdat att det inte var några problem när jag gick i skolan. Det enda jag vill hävda är att vi skulle ha mindre av vissa typer av problem om våra elever var utsövda, frukosterade och fick tillräckligt med motion och frisk luft. Har du tittat på dokumentären jag länkar till? Den skrämde upp mig en hel del.

      Radera
    3. "Anonym, jag har inte hävdat att det inte var några problem när jag gick i skolan. "

      Så vad säger du? I din tidigare kommentar säger du uttryckligen:

      "Det borde rimligtvis ha funnits ungefär samma andel barn med koncentrationsproblem när jag själv gick i skolan. Det var emellertid inte något problem."

      Jag har inte sett dokumentären du länkar till, men den verkar handla om lekens betydelse för barns utveckling. Jag motsäger inte att det är viktigt. Anna sätter också fingret på precis samma punkt som jag kommenterar: du blandar och ger i en salig röra, en del miljö och en del arv.

      Miljön kan vi påverka och de åtgärder gällande mat som du föreslår är en ekonomisk fråga, att se till att barnen är utsövda är en föräldrafråga och att ha en strukturerad skola är en fråga för kommunen och staten. Att vi inte gör det bästa för våra barn när mycket är så enkelt tycker alla som läser den här bloggen är skit.

      Autism orsakas knappast av chipsätande. Senast idag så har DN en artikel som handlar om att autism syns hos sex månader gamla bebisar. Barn får vanligtvis sina första tänder någon gång mellan 3 månader och 1 års ålder, så det ska till en särdeles enveten chipsätarbebis för att få i sig några större mängder chips så tidigt.

      Radera
  24. Hej Helena. Jag är inte så van vid att kommentera bloggar, men gör ett försök. Jag läser ofta din blogg och tycker att det du skriver är initierat, balanserat och påläst.
    Fast inte den här gången. Det oroar mig att du, som jag har stort förtroende för, blandar och ger så fritt med negativt laddade ord och gör sådana breda generaliseringar kring ungdomar, "curling", näringslära, vanvård, föräldraskap och neurologiska diagnoser. Du får också med att det var bättre förr.

    I mångt och mycket har du ju rätt: näring, sömn och lek är mycket viktigt. kropp och knopp hör ihop. Men jag tror inte att ditt inlägg bidrar till en bättre debatt eller ett bättre samhälle. Snarare bidrar det till polarisering och låsta positioner.

    Jag skulle önska att du tittar lite mer på:
    -Vad forskning faktiskt har att säga om hur ungdomars datoranvändande påverkar deras hälsa och deras kunskapsutveckling (det finns inget konsensus)
    -I vilken utsträckning det ökade informationsflödet i samhället påverkar hjärnan.
    (vi vet för lite om detta för att kunna dra några slutgiltiga slutsatser)
    - Vad det finns för "bevis" för att föräldrar sköter sitt jobb sämre idag än förr i tiden.

    Aldrig någonsin har vi (vuxna så väl som ungdomar) varit utsatta för ett sådant flöde av information att ta ställning till eller sådana krav när det gäller hur vi disponerar dygnets alla minuter.

    Jag tycker att det är synd att du följer den breda strömen som skyller och dömmer istället för att nyansera och problematisera.

    Dessutom skulle jag önska att du funderar lite på vad du skickar för signaler till dina elever, kollegor och till dina egna barn när du går sjuk till jobbet. Förväntar du dig (kanske omedvetet)av andra i din omgivning att de ska vara lika högpresterande som du är?

    Vänligen Anna

    SvaraRadera
  25. Anna, vad är det för polarisering du oroar dig för? Den mellan näring, sömn, motion och lek och motsatsen?

    När det gäller ungdomars datoranvändning, hälsa och kunskapsutveckling förstår jag inte riktigt kopplingen till mitt inlägg?

    Du tycker jag skyller och dömer istället för att nyansera och problematisera. Vuxenvärlden har ett ansvar för barn och unga, det ansvaret tycker jag att vi sköter så där. Det gäller skolan, det gäller föräldrar, det gäller socialtjänsten och hur vi hanterar barn som far illa. Det här är inte ett område där jag tycker att man ska nyansera och problematisera, det här är ett område där vi alla behöver skärpa oss.
    It takes a village to raise a child.

    SvaraRadera
  26. Helena,

    Du har en poäng om sådant som snabbmat och de olika effekter som detta har på vår hälsa. Det här med att barn och unga använder mycket teknik såsom till exempel datorer är något som har diskuterats under många år. Under många år har man enbart inom den forskning som finns haft fokus på olika former av negativa hälsoeffekter.

    Men under de senaste åren har fokus helt flyttats inom forskningen kring exempelvis datorspel från de negativa konsekvenserna för hälsan till de positiva effekter som dessa kan ha på inlärning, utveckling av färdigheter och utvecklingen av kunskap både i och utanför skolan.

    Vi måste i skolan inse att eleverna lever i en helt annan värld än den skolan befinner sig i nuläget. Eleverna är lärande av det 21:a århundradet. Det måste vi möta och då måste skolan befinna sig där eleverna är.

    Många elever är om de får chansen mer än kreativa och många av dem är med och utvecklar morgondagens samhälle på nätet. Vi har väldigt mycket att lära som lärare av våra elever när det kommer till online miljöer som World of Warcraft. För de är de verkliga experterna inom det här området. Deras kunskaper inom den här typen av områden vill jag ta tillvara. För nu handlar det inte om att titta på vad som varit utan här gäller det att hoppa på tåget mot morgondagens pedagogik för när tåget väl lämnat perrongen kommer det att gå undan!

    Fredrik

    SvaraRadera
  27. Manuell pingback av mitt inlägg om detta ämne där jag länkar till dig:

    http://digitalskola.blogspot.com/2012/02/elever-och-den-virtuella-varlden.html

    Fredrik

    SvaraRadera
  28. Fredrik, jag tycker att du romantiserar den virtuella världen. Den har sin plats, men har också sina risker. Jag har haft många elever som antingen varit spelmissbrukare eller på gränsen till att vara det. All things in moderation. Kan inte heller riktigt förstå det där med att vi har väldigt mycket att lära av online miljöer. Det finns gott om lärare som spelar WOW, jag har själv flera kollegor som gör det. Jag skulle antagligen vara en av dem om jag trodde att jag hade självdisciplin nog att just spela ett onlinespel med moderation. Mina barn har fått datorförbud när det gått överstyr, men det finns ingen som tar mig i kragen. Så jag nöjer mig med plattformspel.

    SvaraRadera