Jag menar sådana som är zombie-artade hela tiden, varje lektion. Vi talar om problemet med att lektioner är tråkiga, att lärare inte stimulerar elever tillräckligt, men vi pratar inte alls tillräckligt om ett betydligt större problem - att elever inte mår tillräckligt bra för att kunna lära sig. Har man inte sovit tillräckligt, har man inte ätit frukost, då är förutsättningarna för inlärning riktigt dåliga. Med dagens tonåringar får man till det lägga att de ofta äter skräp även när de äter. Hemma serveras fryspommmes, korv och andra halvfabrikat, skolmaten består av ännu mer halvfabrikat och transporteras dessutom ofta så länge att minst hälften av näringen försvunnit, mellanmålen består av godis, läsk, O’boy och mackor gjorda på vitt bröd. Hur ska en hjärna kunna fungera på sådant bränsle? När de lägger sig verkar många tonåringar styra över helt själv numera. Ett ansvarsområde många av dem är illa rustade att hantera. Lika illa ställt är det när det gäller motion. Det finns en förskräckande stor andel elever som knappt rör sig överhuvudtaget. På rasterna och lektionerna sitter de med sina datorer, föräldrarna kör dem till skolan och hemma sitter de vid sina datorer. När jag växte upp var barn ute nästan hela tiden. Vi lekte detektiv, röda och vita rosen, kurragömma, vi spelade brännboll, vi skidade, vi byggde kojor, vi lekte snöbollskrig, åkte pulka. Det var först på gymnasiet man överhuvud taget fick vara inne på rasterna, så mycket av det här gjorde vi också i skolan.
Att motion och rätt bränsle gör att hjärnan fungerar och lär bättre är inte så revolutionerande. Att det är viktigt att barn rör sig i ojämn terräng för att motoriken ska utvecklas vet vi också. Men nu säger forskarna att den fria leken är avgörande för hjärnans utveckling, för att barn utvecklar sådant som initiativförmåga, problemlösning, samspel, kreativitet, skapande. Samma fria lek som vi i stort sett har avskaffat? Och ersatt med entreprenöriellt lärande som ska ... utveckla initiativförmåga, samspel, problemlösning, kreativitet, skapande.
Ja, giv mig styrka. Vad den här vanvården, curlingen och detaljstyrningen av den uppväxande generationen får för konsekvenser återstår att se. The jury is still out om huruvida ADHD, autism med flera diagnoser kan kopplas till en tv-tittande, dataspelande, chipsmumsande barndom.
I mina ögon är det här en stor, tickande orosbomb. Men den talas det tyst om. Istället oroar sig vuxenvärlden över hur våra barn ska klara sig i sin digitala framtid. Det trots att vi som växte upp med en tv-kanal inte har haft några problem att navigera oss i vår digitala samtid. Det trots att våra barn är så virtuella att de knappt har några liv. Det tycker jag är riktigt, riktigt ironiskt.
I DN oroar man sig både över skräpmatskulturen och över stillasittande sportlovsbarn. Här är länk till TV:n och datorn har ersatt skidbacken på sportlovet. Det hälsointresse de skriver om i Snabbmaten ökar trots hälsotrend kan jag emellertid inte säga att jag märkt av. Var håller den trenden till?
Länken till en dokumentär om lekens betydelse Mats i Tysta Tankar tipsade om: Barndomens försvunna äventyr.
Länk till forskningsnyhet om lekens betydelse för läs- och skrivinlärning.
