Hej. Jag heter Anders Knape och jag basar över Sveriges kommuner och landsting - ja i princip över hela landet. Det finns tre saker jag inte gillar. Jag gillar inte att få höra att jag och mina underlydande har gjort ett dåligt jobb, jag gillar inte att bli av med verksamhetsområden och därmed få mindre att säga till om och framför allt gillar jag inte när rikspolitiker tror att de vet bättre än kommun- och landstingspolitiker. Att ens diskutera att återförstatliga skolan är som ni förstår likvärdigt med att spotta mig i ansiktet. Gör ni det kan ni räkna med en stor, fet spottloska tillbaks.
Hej. Jag heter Eva-Lis Sirén. Utan mina föregångare skulle skolan aldrig ha blivit kommunaliserad. Det var nämligen vi Lärarförbundare som gick till sängs med Göran Persson. Mot rejäla lönelyft för våra medlemmar (förskollärare, fritidspedagoger, obehöriga lärare och låg-och mellanstadielärare) var vi villiga att skjuta våra kollegor på högstadiet och gymnasiet i ryggen. Det finns tre saker jag inte gillar. Folk som håller vårt svek mot oss - jag menar alla är väl sig själv närmast?, sådana som påstår att kommunaliseringen var ett misstag och de som verkar för att utbildning ska löna sig även för lärare.
Nu förstår ni varför jag skriver en debattartikel ihop med en arbetsgivare som ger lärarna löneökningar som inte ens håller jämna steg med inflationen, en arbetsgivare som ständigt försämrar våra arbetsvillkor och som aldrig har varit intresserad av någon dialog med oss. Det handlar givetvis framför allt om självrättfärdigande, efterkonstruktioner och historierevidering. Dessutom kan det ju hända att ytterligare en ohelig allians kan ge mina medlemmar nya fördelar på LR-medlemmarnas bekostnad. I Sverige lönar det sig bättre att bli förskollärare än gymnasielärare. Det är Lärarförbundets förtjänst och det är jag stolt över. Kanske kan skillnaden göras så stor att man ska vara en veritabel idiot för att undervisa på de högre stadierna?
Det finns frågor som inte blir besvarade i detta blogginlägg, som till exempel, hur det kommer sig att ordförande för Sveriges största lärarfack inte kan skriva korrekt svenska - eller ens begära hjälp med korrekturen. Här finns heller ingen förklaring till att Lärarförbundet hittar på något så märkligt som att först använda medlemmarnas pengar till att göra en enkät gemensamt med lärarnas - för att uttrycka det hovsamt - inte särskilt älskade och uppskattade arbetsgivare, och sedan vrider till resultatet på bästa järnridåmanér så att det passar de egna teserna. Vad i helskotta är det för fel på de svenska fackförbunden? Vi har LO som inte nöjer sig med att kampanja för sossarna för medlemmarnas surt förvärvade utan rent av bekostar en dyr och stort uppslagen kampanj för att smutskasta och demonisera motståndarsidan. Nu har vi dessutom Lärarförbundet som gör gemensam sak med arbetsgivaren mot den yrkeskår man påstår sig representera. Ja giv mig styrka. Vore jag medlem i Lärarförbundet skulle jag inte bara be att få tillbaka medlemsavgiften, jag skulle baske mig kräva skadestånd. Skadestånd och Eva-Lis Siréns huvud på ett fat.
Media: Göteborgsposten, Bra artikel av Metta Fjelkner på Newsmill,
Bloggar: Det här inlägget skrev jag för en vecka sedan, men någon kanske grubblar över artikeln än. :) Det gör i varje fall Christermagister, Katedervarg, Tysta Tankar, Morrica, Linnébloggen, akademiker söker fru och Robstens blogg , Tankar om Skolan i Media.
Hahaha, det var nog en väldigt träffsäker översättning!
SvaraRaderaSjälv har jag hyst agg mot Lärarförbundet sedan 1989. Hur kan ett lärarförbund gå ut i strejk och inte ett annat? Det gick en hel del rykten om det minns jag (jmfr din rubrik)
Not my proudest moment (Som medlem alltså)
SvaraRaderaVilken njutning att läsa, precis så utan moral är de!
SvaraRaderaDet är sådant man får lov att skriva när slaget är förlorat. För det är det nog tyvärr. De senaste veckornas utveckling har fått mig att tappa det sista hopp som jag hade att skolan kan förbättras.
SvaraRaderaBeslutet att kommunerna fick ta över huvudmannaskapet var ideologiskt, och hade mycket lite med att göra att staten hade misslyckats (vilket de inte hade). Att påstå att det fanns andra skäl är att skriva om historien. 20 år senare kan vi summera: Det blev en total katastrof.
De frågor som artikeln ställer är i bästa fall provocerande, därför att de är så korkade och så fördummande, därför att de ställs som om de vore retoriska. Men varje tänkande lärare borde ju kunna svara på dem! Jag kan se många svar på dessa frågor plus andra viktigare frågor att ställa. Gymnasie-mattelärarens stora problem är inte ordningsfrågorna - den är att man inte längre lär ut matematik på högstadiet.
Tack Helena för en intressant läsning.
//Trogen läsare och mattelärare
Det kan förstås vara så att slaget om att återförstatliga skolan helt är förlorat men kampen går vidare. Den kommunala skolbyråkratin kan bekämpas utan en hel återställare. Segregationen kan bekämpas genom att pengapåsen hanteras på ett bättre sätt. Dessutom har vi nu en helt ny skolverklighet där friskolorna har en stor andel elever. Hur pengarna till dem styrs är verkligen ytterst viktigt!
SvaraRaderaKlockrent!
SvaraRaderahttp://lrbloggar.se/zoran/2010/11/11/en-guide-for-den-vilsne/
Tack Anna! :) Jo, den här sticka kollegorna i ryggen traditionen är rätt gammal i Lärarförbundet. Jag trodde dock att vi var på väg att bli av med den, men tydligen inte.
SvaraRaderaMats, det förstår jag. Dags att intressera sig för valet av styre inom förbundet kanske?
SvaraRaderaTack Jan! :)
SvaraRaderaKäre anonym, tack för dina vänliga ord, och roligt att veta att jag har en trogen läsare. :) Tycker dock inte att du ska ge upp hoppet. Jag ser tvärtom detta skramlande med ihåliga tunnor som ett gott tecken. I och med att man nu ska utvärdera kommunaliseringen och det främsta skolpartiet är för ett återförstatligande är denna fråga som så länge varit en icke-fråga faktiskt ordentligt på bordet.
SvaraRaderaAtt artikeln var så illa skriven, så omoralisk i sin statistikanvändning och så illa underbyggd är för övrigt en tacksam gåva till oss som arbetar för ett återförstatligande.
Förlorat Jan? Nu när the game äntligen is on?
SvaraRaderaJag har skrivit om kommunaliseringen sedan slutet av nittiotalet. Frågan var stendöd ända tills för några år sedan. Att Anders Knape inte tycker att det är en bra idé ... ja vem hade väntat sig något annat? Lärarförbundet hade man däremot väntat sig bättre av, men inte tror jag deras utspel har någon större betydelse heller.
Tack för uppskattningen anonym, och vad roligt att Zoran flaggar för mig. Det är en man jag har respekt och sympati för.
SvaraRaderaOch om du kära anonym till äventyrs skulle råka vara språklärare tillägger jag att jag vet att man inte ska avsluta en mening med preposition, men det struntar jag i. :)
Moderaterna kommer att vara starka i skolfrågor fram över så vad är argumenten för att få över dem?
SvaraRaderaKanske jävssituationen med friskolor och kommunala skolor som konkurrerar men jag vet inte riktigt hur. Jag behöver nog hitta en tydligare strategi innan jag riktigt uppnår den stora kamplusten. Det ligger dock inte långt borta för jag är verkligen upprörd över den idiotiska kommunaliseringen som var en enda stor sopa under mattan aktion. Sopa under mattan mentaliteten är vad jag ser som det största problemet med dagens skola.
Nu har jag i och för sig ett starkt skäl till varför moderaterna skulle vilja slippa SKL. En arbetsgivarpart som har behandlat en majoritet av sina medarbetare så illa att de med ren självklarhet anser SKL vara en fiende bör inte ha kvar arbetsgivaransvar.
SvaraRaderaJag vet inte ens om du tänkte på det när du skrev din rubrik men en stor majoritet högutbildade kan ibland se sin arbetsgivare som en motståndare men också alltid som en vän och allierad i det mesta. Det är lite skrämmande för mig som arbetat i storföretag att se hur oerhört negativa vi lärare är till vår arbetsgivare. Rektorn är bra men ovanför finns fienden. Många är rädda och tysta men oj vilka saker som viskas.
under ytan
SvaraRaderaHar lärare någon gång varit nöjda med sin arbetsgivare?
SvaraRaderaJag misstänker att det fanns ett utbrett missnöje med centralstyrningen innan 1994?
Var allt bättre förr?
Allt var absolut inte bättre förr, läraryrket har absolut tillförts mängder av bra kunskaper och erfarenheter. Vi är ju alla kunskapssökare.
SvaraRaderaJag har dock flera barndomsminnen med lärare som var mycket stolta över att vara statligt anställda och bygga ett bättre Sverige. Arbetsgivaren upplevdes som mycket bättre.
Jan och Mats, det är något olustigt och onaturligt med att lärarna och deras arbetsgivare står på så dålig fot. Att våra barn får de verktyg och kunskaper de behöver för att kunna förverkliga sig själva och bli demokratiska och empatiska samhällsmedborgare - finns det något viktigare gemensamt uppdrag? Jag tycker inte det.
SvaraRaderaMålet är tydligt, det borde vara detsamma för lärare och deras arbetsgivare, ändå ser det ut så här.
Min uppfattning är att kommunpolitiker framför allt strävar efter att skära kostnader och vinna val, det innebär att de inte har samma mål som vare sig staten eller lärarna utan ett mål som ibland står i rak motsatsställning till vårt.
Jag är ju sedan i måndags kommunpolitiker själv, dessutom i en kommun med miserabelt dålig ekonomi så jag kan intyga att det inte är ondska det handlar om när penningpungen snörps åt, men konsekvenserna kan bli förödande - och det på nationell nivå inte bara kommunal.
Det är inga onda människor i kommunerna eller ens i SKL men de är skyldiga till en skola med förlorat kunskapsfokus. I en annan debatt diskuteras det seriöst som att alla omvårdnadsuppgifterna som lagts på läraruppdrageet inte skulle kosta något när det gäller kunskapsförmedlingen. Den här sjukan är SKLs fel!
SvaraRaderaSka jag vara ärlig så har jag inte ens lyckats forma en genomtänkt åsikt i frågan om det var bra eller dåligt att skolan kommunaliserades. Det jag dock vet att jag tycker, är att jag ser ett tydligt problem med att rektorer har ett så dubbelt uppdrag. Det verkar som att det statliga uppdraget hela tiden får komma i skymundan för det kommunala uppdraget. Därför blir också grundskoleförordningen så sällan tillämpad som den borde och elevers rätt till undervisning kan alltid trollas bort p.g.a. ekonomiska hänsyn inom kommunuen. Det är skamligt att inte fler rektorer anmäler sig själva, eller sin kommun till skolinspektionen kan jag tycka.
SvaraRaderaJan, att det blir så in i helskotta fel illustrerar tydligare än något annat att det blir målkonflikter när kommunerna ska sköta skolan.
SvaraRaderaSjukan du beskriver tror jag beror på att SKL har fokus på kostnad med föga relation till resultat, på väljarnas godkännande - eller åtminstone brist på klagomål, igen på bekostnad av kvalitet, ett allmänt kunskaps- och akademikerförakt som blir mycket starkare på kommunal än på statlig nivå.
Anna-Karin, självklart får de direkta cheferna som man träffar varje vecka och som har makt att göra livet surt eller behagligt för en större påverkan än skolinspektionen som trots allt bara dyker upp på föranmälda visiter med några års intervall.
SvaraRaderaDet är ju också kommunpolitikerna som styr en rektors framtida karriär. Vilken skola man hamnar på, lyckas man klättra, vad man har för löneutveckling. Håller man bara anmälningarna borta och städar undan de värsta oegentligheterna inför en inspektion har man ingen orsak att bekymra sig över staten.
Anna-Karin, du har egentligen hittat den viktigaste invändningen mot kommunaliseringen. Det skulle vara intressant att höra vad du tycker om de två andra stora områdena:
SvaraRadera1. Likvärdighet i skolan mot att kommuner kan välja sin profil.
2. Att skolsatsningar äts upp av andra verksamheter.
Ja vad jag tycker vet du redan Jan. På några rader har du där tre viktiga skäl till att skolan behöver förstatligas. Det viktigaste skälet i min bok är att skolan är en statlig angelägenhet. Folket i Kiruna kan inte skita i hur man sköter skolan i Vetlanda och vice versa. Däremot kan de skita i hur man gör med rondeller, sophämtningen och mycket annat som kommunerna med fördel kan ägna sig åt. :)
SvaraRaderaEtt avgörande skäl Helena även om jag stoppar in det i likvärdigheten. En dåligt utbildad Vetlandatjej hamnar lätt någon annanstans i Sverige och tvärtom. Skolan borde vara en statlig angelägenhet för den är en viktig gemensam angelägenhet.
SvaraRaderaNyfiken på din bok! Hur är läget när det gäller den?
Vad skönt att se någon som verkligen sätter ord på mina tankar!
SvaraRaderaMycket träffande och välformulerat Helena!
Jan, det var bara Swenglish - in my book för enligt min åsikt. Fast jag har en par refuserade böcker i byrålådan. :)
SvaraRaderaTack Johan! Ditt beröm värmde i novembermörkret och kylan. :)
SvaraRaderaHar missat din blogg tidigare men bättre sent än aldrig, eller hur?
SvaraRaderaFortsättningen på Eva-Lis förräderi är när hon tillsammans med Mette Fjelkner går ut och kommenterar Jonas Vlachos debattartikel i DN den 18:e november. Läser man Lärarnas Tidning och Lärarnas Nyheter så lutar det mer åt att medlemmarna i Lärarförbundet är lite tveksamma till regeringens förslag om lärarlegitimation. Alltså: har Eva-Lis mandat bland sina medlemmar att förkasta utbildningsforskaren Jonas Vlachos?
Päran, välkommen hit! :) Vem som finns till för vem verkar vara oklart i flera fackförbund. Vad tänker du själv runt lärarlegitimation?
SvaraRaderaLärare! Lägg ner arbetet, sök er till något annat eller vad som helst. Dagens situation är vidrig och förnedrande. Jag har aldrig stött på några yrkesutövande som har tappat sin yrkesstolthet som lärarna. Vågar ni berätta att ni är lärare? Eva-Lis Siréns uttalande är inte förvånande. Hon är väl ute efter ett annat arbete. SKL kanske?
SvaraRaderaAnonym, det var ord och inga visor. För min del är det inte stoltheten som brister, varken över yrke eller annat. Orken är det däremot sämre beställt med.
SvaraRaderaMkt träffande beskrivning av bevekelsegrunderna för våra två motståndare(ja, inte sällan får man debattera med två i samverkan)
SvaraRaderaAll heder till din författartalang!-)
LR radicals