Jag är feminist och tycker att det är viktigt att kämpa för ett mer jämställt samhälle. Egentligen är alla liberaler feminister, för man kan inte vara för individens fri- och rättigheter utan att vara för kvinnors och mäns fri- och rättigheter. Men förhållandet mellan liberalismen och feminismen är ändå problematiskt. Många jämställdhetsåtgärder handlar nämligen om att inskränka friheter och om att tvinga folk att skärpa sig. Kvotering är ett paradexempel på det.
Tror man på kvotering tror man kanske att tanken följer handlingen. Tvingas man handla mer jämställt, börjar man tänka mer jämställt. Jag tror inte att det stämmer. Tvärtom tror jag att vi blir mer njugga och fördömande mot varandra när våra friheter begränsas. Kvotering går inte heller ihop med att man som individ utgår ifrån sina egna förutsättningar och önskemål när man väljer hur man lägger upp sitt liv. Med kvotering kommer automatiskt en värdering. Så här ska det se ut och det är så mycket bättre och viktigare än individens rätt att vi bestämmer åt individen. Därför tror jag att kvotering leder till ett mindre liberalt samhälle. Ett samhälle där det handlar om my way or the high way, inte om självförverkligande och tolerans.
Man behöver också fråga sig vad som är jämställt och vem det är som har tolkningsföreträde - dvs vem kan bedöma när vi är jämställda och hur ska det bedömas? Är det att vi alla gör lika mycket karriär, satsar lika mycket på familjen, gör samma saker, lika mycket i samma skede? Är det när statistiken visar små skillnader som vi vet att vi är jämställda? Men tänk om vi ändå inte känner oss fria och jämställda?
Att kvotera är att göra kön till en kvalifikation - negativ eller positiv. Man kan uppfatta det som utjämnande och därmed rättvist för kollektivet, men på individnivå är det alltid orättvist. Jag tycker till och med att det är diskriminerande - det är ju faktiskt en särbehandling på grund av kön. När NT:s Hanna Andersson frågade vad jag tycker om kvotering förklarade jag det här. Jag hävdade också att all orättvis särbehandling på grund av kön är en slags kvotering. När vi till exempel i kommunfullmäktige i Valdemarsvik har 46 % kvinnor, medan 92% av alla ordförande eller vice ordförande poster går till män är det också en slags kvotering. Den kvoteringen vill jag bekämpa.
Men inte med en annan kvotering. Two wrongs don't make a right.
Här är länken till en artikel i dagens NT som några av oss Liberala Kvinnor har skrivit. DN, Expressen, Nyamko Sabuni om hemmet som brottsplats på SVT Debatt,
Bloggar: Pophöger, Morrica (en fantastisk föreläsning av Isabel Allende) och Gertie skriver klokt och tänkvärt om jämställdhet i Man oroar sig inte för småsaker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den vanligaste kritiken mot din inställning är att de som är mot kvotering egentligen inte har några åtgärder. I slutänden hamnar ofta bollen kring information och att skolan ska ändra elevernas synsätt. Jag är förespråkare för någon typ av ekonomiska belöningar för den som agerat för jämställdhet.
SvaraRaderaBra att du tar upp målet för jämställdhetsarbetet, likformighetsidealen får verkligen inte drivas för långt. Jag påminner om Tage Danielsson och en monolog om exakt likhet ända fram till att hon säger att nu är det din tur att föda barn.
Jag har några andra åtgärder att föreslå: Kartläggning, rankning, undanröjande av hinder. De har inte samma symbolvärde som kvotering, men jag är övertygad om att de leder till bättre måluppfyllelse.
SvaraRaderaJa, det lät som ett intressant koncept, inte lika snabbt och radikalt som en del annat men eftersom jag tror på evolution och ständiga små förbättringar var det här åtgärder som enligt principen många bäckar små ... kan få oerhört genomslag.
SvaraRaderaMycket varaktigare genomslag. De "inkvoterade" kvinnliga cheferna försvann vid senaste ekonomiska krisen. Kvinnor som hade fått sina positioner enligt dina principer, de hade istället suttit ännu säkrare i en krissituation.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/08/kvoteringstv-ng-g-r-v-gen-l-ng
SvaraRaderaJan, tack för den intressanta vinkeln som jag varken hade läst om eller tänkt på.
SvaraRaderaBomdabill, tack för länken. Det var en tänkvärd och välskriven artikel.
SvaraRaderaUtmärkta synpunkter men hur skall vi folkpartister agera nu när vår regering och Sabuni vill kvotera, inte med procentsiffrormen med pengar, inom kulturområdet. Är det dags att vi liberaler inom folkpartiet säger ifrån detta accepterar vi inte.
SvaraRaderaRagnar Arvidsson
Helsingborg
Ragnar, att rikta pengar - dessutom i sammanhanget rätt små pengar - ser jag som mindre problematiskt än kvotering när det gäller tjänster, studieplatser, styrelseplatser och försäkringar. I det här fallet känns både problembeskrivningen och lösningen otydliga. Ett bättre första steg skulle vara krav på en jämställdhetskartläggning med offentliggjorda resultat.
SvaraRaderaJag är för kvotering om det gäller alla på samma nivå. Alltså att man kvoterar kvinnor i byggarbeten och män på dagis. kvinnor som läkare, och män som jurister. Jag vill inte se att man kvoterar in män i skolor medans man kvoterar kvinnor som politiker, läkare, jurister tex. Jämställd kvotering. Jag tror detta behövs, för om man låter samhället ha sin naturliga gång kommer det bli ett kön som har mer makt än det andra till slut, vilket ingen vill. Motarbeta en sådan utveckling redan nu genom kvotering i skolorna. Då kanske det inte behövs kvotering på arbetena om man gör så.
SvaraRaderaAntikythera, en sådan värld ter sig som en mardröm för mig. Det viktiga är inte att vi är lika många män som kvinnor på dagis. Det viktiga är att det vi gör värderas som lika värdefullt.
SvaraRadera