I går tog Klass 9 A slut. Och det gjorde den i ett märkligt blodfattigt jaså. Och trots titeln på blogginlägget är det ingen överhängande risk för några abstinensbesvär, om man säger så.
Under de senaste veckorna har jag faktiskt nästan marinerat mig i Klass 9 A. Först fick jag en inbjudan att skriva en artikel om lärarcoachning till Skolvärlden. Duktig flicka som jag är såg jag då om alla avsnitt av den nu avslutade säsongen (något som verkligen krävde en ansenlig dos just duktighet). Samtidigt har Johan Grafström som var projektledare för första Klass 9 A skickat mig hela den säsongen. Orsaken till det är att jag skrev några svepande och kritiska omdömen om serien i ett blogginlägg där jag också medgav att jag aldrig har sett ett helt avsnitt. Nu har jag sett alla 13 delar av säsong 1 och jag känner mig tacksam över att ha fått den möjligheten. Både för att serien var oväntat bra och för att den gav en intressant kontrast till den senaste. Där den här säsongen beskriver elever och föräldrar som offer utan ansvar och lärare och rektor som inkompetenta mesar skildrade föregående säsong elever, lärare, föräldrar och skolledare både nyanserat och ömsint. Där man den här gången valt att trycka ner sina egna högst tveksamma tolkningar i halsen på tittarna hade föregående säsong undertext och lät tittarna dra egna slutsatser.
En av de många saker som slog mig i parallelltittandet är hur mycket mer roligt eleverna hade i säsong ett. Igor Ardoris hade ett till synes aldrig sinande lager av nya grepp, lekar och inspirerande peptalks. Något helt annat än den fotboll/orientering/basket som mina motvilliga ungar fått sig till livs. NO-läraren växlade mellan att chockera och underhålla sina elever, flera av de SO-lektioner man fick se bestod av lyckade diskussioner i helklass, man gjorde studiebesök på polisstation, träffade en transvestit och en hemlös, fick gäster som brandmannen Lasse Gustavsson, hade Nobelfest. Visst var det betygshets även den gången, men det handlade också mycket om motivation, inspiration, samhället utanför, lust och skratt. Intressant nog var slutomdömet från en av första säsongens elever: ”De här lärarna berättade mycket mer för oss. De talade med oss, de kunde lära ut”. ... Kanske rent av från en kateder?
Pratat har pedagogerna förstås gjort den här gången också. Om betyg, meritpoäng och om hur katastrofalt usla alla var innan räddarna red in i sin vita tv-buss. Allt är arbete, ansträngning, kämpa, bli ödmjuk, se sina brister och lyssna noga. Verkligen inget för mig och mina elever. Vi vill ha KUL i skolan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker verkligen om de här dagarna när vi är överens och är full av beundran för dig som tog dig igenom serien.
SvaraRaderaDel ett var verkligen mycket bättre och barnens karaktärer bar serien över de dramaturgiska svackorna.
Den här gången vann moralisterna över livsnjutarna - men vi kommer tillbaka (och nu är vi arga!)
Just det Mats. Nöjeslystna och arga. :)
SvaraRaderaAllvarligt talat tycker jag att det är ett brott att göra plikt och tvång av allt det som gör livet både begripligare, lättare och trevligare - nämligen konsterna och vetenskaperna. Var är förförelsen och magin?
För den som vill få fart på adrenalinet nu när 9A är slut så lockar jag er gärna till bloggen Tysta tankar och inlägget: "Bör en fackförening ta ställning till undervisningsformer"
SvaraRaderaKlicka på Mats ovan!
Tack för tipset Jan. Jag har läst och kommenterat. Men för mig är inte Klass 9 A undanstökad riktigt än. Jag har skrivit en lång rackarns artikel för Newsmill och så har jag litet mer att säga om Igor och om skolkarna. :)
SvaraRaderaHej Helena!
SvaraRaderaJag heter TIna Peldán och fann din blogg på en kompis wall på FB (hon är också lärare). Jag driver och utvecklar siten www.dintonaring.se tillsammans med två kollegor och vi är just nu ute och letar efter bloggande föräldrar, idrottsledare och lärare att länka till på vår sida. Din blogg är intressant och jag undrar om jag får tillåtelse att lägga en länk till din blogg på vår site. Vårt syfte med siten är att stötta alla som lever eller arbetar nära tonåringar med inspiration, engagemang och kunskap och detta för att våra tonåringar skall må så bra som det är möjligt. Själv driver jag bland annat Självkänsloskolan på siten. '
Hoppas du är intresserad.
TIna Peldán www.dintonaring.se
Tina, självklart får du länka till mig. Inspiration, engagemang och kunskap kan man inte få för mycket av. :)
SvaraRaderaHej Helena !
SvaraRaderaEn kommentar från en som har smygläst din blogg ett tag nu och känner en uppriktig beundran för dig: din slutkläm, "Vi vill ha KUL i skolan".
Visst, och jag skulle gärna vilja äta oxfilé varje dag och aldrig behöva betala räkningar eller diska eller städa. Det jag menar är att det kanske finns vissa saker i livet som vi måste göra, men som inte alltid är så skojiga? Det kanske t.o.m. är en av de viktigaste lärdomarna att med sig ut i livet, att ibland måste man bita ihop och kämpa, även om det inte är skoj?
Jag är ungefär jämnårig med dig, och har m.a.o. gått i svensk skola när den fortfarande innehöll de sista resterna från den gamla kunskapsskolan. Lägg därtill fyra år på Chalmers för att bli civilingenjör. Inte alltid skoj att plugga stenhårt, men idag märker jag (och detta gör mig djupt bedrövad, inte glad) att mina kunskaper ligger skyhögt över de som går ut skolan idag, de där som kanske har haft störtskoj under sin skoltid. Jag blir bedrövad. Mer råplugg och mindre skoj, tack. "Inte skoj nu, men ni kommer att tacka oss sedan".
Annat ämne: i ett annat inlägg skrev du om den som har fått magsårsmedicin men som ändå inte blir expert på invärtes medicin, detta då som en liknelse med alla "skolexperter" ? Men tänk om patienten hade haft magsår i 16 års tid? Då kanske han hade hunnit fatta ett och annat om sitt tillstånd ? Om han dessutom hade verkat inom ett av många akademiska yrken där undervisning av yngre kollegor och kunder etc ofta är ett naturligt inslag i arbetet, ja, då kanske han t.o.m. hade fått viss erfarenhet av att "stå på andra sidan katedern" ?
Ulf (med sådana vänner kanske du inte känner att du behöver några fiender ?)
Ulf, tack för en jättebra kommentar. Om du har fått för dig att jag inte gillar mothugg, vill jag genast ta dig ur den villfarelsen. Du är precis en sådan vän jag vill ha. :)
SvaraRaderaJag förstår båda dina invändningar och tycker att du har rätt och jag har rätt på samma gång.
Först expert/amatör frågan. Visst kan man ha viktiga insikter om skolan utan att vara lärare. Men det som är speciellt med skolan är att alla andras röster så länge har vägt tyngre än lärarnas. På den punkten har det blivit bättre än det var 2006 när jag skrev min artikel. Då upplevde jag det som helt absurt hur nedtystade lärarna var i allt som gällde vår egen yrkesutövning. Vi har också en arbetsgivare som ger order, men aldrig ställer frågor. Just Rosenbergs artikel var snarare ideologiskt och politiskt färgad än grundad i erfarenhet och insikt - också något som har varit märkligt populärt i den svenska skoldebatten.
När det gäller att ha roligt är det min uppfattning att vi i vuxenvärlden och skolan är usla på att motivera, väcka nyfikenhet, intresse och lust för sådant som har med skolan att göra. När jag var barn fick man skäll för att man jämt satt med näsan i en bok. Det som var min barndoms främsta nöje är ren hostmedicin för alldeles för många elever. Men en annan sak vi är dåliga på är att tydliggöra sambandet mellan insats och resultat - det du är inne på. Båda behövs, och som lärare satsar jag lika mycket krut på båda delarna. Min slutkläm är riktad mot den extrema resultatfixeringen i Klass 9 A.
Lyckas vi inte väcka lust och intresse hos våra elever tar inlärningen slut vid dörren till klassrummet.
Angående förra säsongen jämfört med denna säsongen:
SvaraRaderaTror inte det är så konstigt att de uppfattas olika. Förra säsongen var mycket mer tacksam med tanke på att fokus låg på elever och se hur dessa växte.
Årets avsnitt har varit fantastiskt nyttig om man ser till skolans utveckling, däremot var det nog inte lika intressant rent dramaturgiskt.
Enligt mig har SVT lyckats få fram budskapet otroligt bra. Det är VIKTIGT med skickliga pedagoger.
I debatter har jag sett lärare och andra säga saker som inte nämnts tidigare. Bara en sådan sak att man kanske skulle ta och göra sig av med lärare som helt enkelt inte kan undervisa.
Att lärare uppfattar årets avsnitt som dåliga är kanske inte så konstigt. Dels är det kritik mot "kåren" och det är alltid känsligt, samtidigt som man har en verklighet som man jämför med. Då blir det lätt och hitta "missar" i programmet som kanske egentligen handlar om att man inte fattar att TV bara har en begränsad tid och syftet med tiden i detta fallet kan ha varit att få fram ett budskap.