Det går liksom inte att skriva om skolan. Det går inte heller att skriva om sexköpslaqen trots Paulina Neudings krönika i dagens SVD. Det går inte att skriva om något när man vet att massor av människor är rädda, förkrossade, ruinerade och sörjer sina döda. Och det kan man inte skriva om för vad man än kan klä i ord känns för futtigt.
Jag går och tänker på den enda gången jag var i Japan. Tokyo närmare bestämt. Den enorma staden som kändes som en småstad för att människor strosade omkring avslappnat pratande och skrattande. Staden som var så ren att den fick oss att känna oss sunkiga. Vi som ändå är renliga, ständigt nyduschade svenskar. Det samtidigt som luften var så förorenad att det var som att leva i ett moln. De omsorgsfullt tuktade och sirligt vackra parkerna. Den varma saken som smakade dy. Den svindyra Sukiyaki middagen som tillagades vid bordet av en servitris klädd som en geisha. Den blå kimonon på hotellet.
Det är svårt att föreställa sig ett så elegant, effektivt och värdigt land i kaos.
En sak är i varje fall helt klar. Det känns inte bra att vara politiker i ett kärnkraftskramande parti idag. Nu har jag i och för sig aldrig tyckt att det känns bra, men det känns extra o-bra just idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Just det faktum att det är ett sånt elegant, effektivt och värdigt land gör, tycker jag, att det känns gripbarare, närmare. Jag följde skeendet på Twitter under dagen igår, av olika orsaker hade jag bara möjligheter att koppla upp mig på telefonen, och att höra människor beskriva hur de såg vågen slå in över både hem och odlingar tvärs över Stilla Havet var en surrealistisk upplevelse.
SvaraRaderaMagnituden och konsekvenserna av det som hänt, ovanpå allt annat som hänt nyligen, med både jordbävningar, oljeutsläpp, vulkanutbrott, översvämningar och annat, är svårt att få grepp om.
Jag har aldrig riktigt förstått Japan. Om finnar för mig är representanter för den leende depressionen är japanerna den värdiga depressionen. Effektivitetn tror jag bara är ett utslag av att man måste det pga befolkningstätheten. Men hemskt är det. Och tack vare den lokala rädslan för ansiktsförlust, kan man aldrig vara riktigt säker på hur illa det egentligen är...
SvaraRaderaMorrica, det är något vackert och ömsint över vår direktkontakt med det som händer runt om i världen. Det gör den här buddhistiska bilden av oss alla som celler i samma kropp både mer gripbar och begriplig.
SvaraRaderaKristian, kan man förstå Japan? Vete fasen om det ens går att förstå sig själv. Inte mig i alla fall. :)
SvaraRaderaJag hade den förväntningen på Japan, värdigt, effektivt avståndstagande. Det var inte alls hur jag upplevde stämningen i Tokyo.