Igår pratade jag om det fria skolvalet på UR:s Skolministeriet i P1. Producenten var ”så glad att andra namnet på vår lista” kunde delta. Första namnet? Christermagister. Nu vill jag förstås väldigt gärna ha en kommentar från Christer där han berättar vad han skulle ha sagt. Här är det jag och de två andra gästerna sa, dvs länken till programmet.
I en intervju är det inte alltid så att frågorna passar ihop med de svar som skvalpar runt i huvudet. Litet så kändes det för mig igår. Så här kommer det jag hade velat säga. :)
Det fria skolvalet ... Inget helt lätt ämne. Å ena sidan ökat engagemang för den som väljer och möjligheten att rösta med fötterna, å andra sidan den så viktiga och så bortschabblade likvärdigheten. När de ringde från Skolministeriet var jag inte helt säker på vad jag tyckte. Ironiskt nog var det när den norrländska gästen sade att det inte går att göra något åt det fria skolvalet som polletten trillade ner. Det är nämligen precis samma defaitism som ligger bakom hela det fria skolvalet. Om skolan var likvärdig och alla skolor bra skulle det ju inte behövas något fritt val. Och om man verkligen hade satsat på en likvärdig skola skulle man ha hanterat kvalitetsskillnader och brister annorlunda. ... Ja till exempel genom att säga: Vad i helskotta? Finns det skolor som inte håller måttet? Skolor ungarna inte vill gå i och dit föräldrarna inte vill skicka dem? Det måste vi genast göra något åt. Att istället införa ett fritt skolval är att abdikera från ansvaret. Då får eleverna och föräldrarna skylla sig själva. De har ju valt och det valet får de ta ansvar för, också förstås valet att inte välja. Men det är ju mot den som inte har på hugget föräldrar samhällets ansvar är som störst. Hur kan man välja att svika just dem? Och de ungar och föräldrar som tjusats av en glassig folder och en bärbar dator är ansvaret verkligen deras när betygen och utbildningen inte håller? Så helvete heller.
Den där typen av mesigt förlorarsnack irriterar mig så in i vassen. Behöver något rivas upp och göras om för att skolan ska bli bra, ja då är det bara att ta fram murbräckan och skyddsglasögonen. Skolan ska inte vara någon lekstuga. Varje reform ska ha uttalade mål. Varje reform ska utvärderas. Och blev det inte som man hade tänkt? Ja då blir det tillbaka till ritbordet.
Är det bättre att alla går i en lika dålig skola? Det undrar valfrihetsvännerna. Nej, det är bättre att alla går i en lika bra skola, blir mitt svar. Och något mindre ska vi inte nöja oss med.
Barry Schwartz om valfrihetens paradox:
Det finns svensk text.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Just det. Och dessutom vill jag talat om att jag finner din röst vara en trevlig radioröst.
SvaraRaderahm...en svag finlandssvensk accent. Ja du, det är inte alltid lätt att svara på frågor i stunden. Bättre att få tänka en stund. Men du gjorde ändå bra ifrån dig. Kul att höra din röst. Nu ska du bara till TV också så vi får se dina moves ;-)
SvaraRaderaTack Morrica. :)
SvaraRaderaCarina, tack. Jag har varit på TV några gånger (lustigt nog en av gångerna just i ett Skolfront som handlade om det fria skolvalet)och tycker nog att det är lättare. Det känns liksom naturligare att prata med folk än att sitta ensam i en studio och samtala med en mikrofon.
SvaraRaderaTror nog de flesta vill att alla skall gå i en bra skola. Problemet är väl bara att det finns så många olika och uppfattningar om och av vad en bra skola är.
SvaraRaderaHur kan vi få en skola och organisera en undervisning som alla blir nöjda med?
Monika, så är det förstås, min kritik handlar om att det inte är okej att rycka på axlarna när man inte lyckas och att det inte är okej att lämpa över ett av samhällets viktigaste ansvarsområden på eleverna och föräldrarna.
SvaraRaderaEn undervisning och skola alla blir nöjda med, det vet jag inte om det är ett realistiskt mål. Men en skola som följer styrdokumenten tror jag att vi kan få genom en systematisk kontroll av måluppfyllelse och riktade, systematiskt utvärderade åtgärder där måluppfyllelsen sviktar.
Vi är helt överens om att skolan skall följa styrdokumenten. Och visst håller jag med om att man inte kan undandra sig ansvaret om det lyckas.
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaEtt tungt anslag från Jordbroskolan (typ GW Persson)
Jag är glad att det finns debatter där jag inte är aktiv i och det känns väldigt tryggt att du täcker den flanken.
Klok, välformulerad och en välmotiverat försiktig i inledningen Bra att du tar upp marknadsföringshysterin.
Stolt!
Monika, jag hör inte mycket kritik mot styrdokumenten. Tvärtom verkar det finnas något som närmar sig konsensus runt skollag och läroplan. Det borde väl vara en början.
SvaraRaderaMats, jag har haft en sån riktig skitdag och då kändes det så fint att få din varma och uppskattande feedback. Tack! :)
SvaraRaderaJätteviktig diskussion Helena! Jag bara älskar hur du alltid och konsekvent lyfter fram de mest utsattas perspektiv! För vem förlorar mest i en skola som inte är likvärdig? Likvärdig och likriktad är ju heller inte samma sak.
SvaraRaderaVi brukar skoja om att en del har tidningsröst och radioutseende - i ditt fall gäller varken eller. Tv nästa!
SvaraRaderaGertie, tack. :) Vi ser dem ju, vi lärare. De här eleverna som man skulle vilja snyta, kamma, installera i gästrummet och bära upp varm choklad och mackor till. I varje klass finns det någon som har det värre än man tycker att en unge borde få ha det och så hela spektrat fram till elever med fantastiska föräldrar och allt förspänt. Skolan måste bli väldigt mycket bättre på att lyfta de elever som har de allra sämsta förutsättningarna.
SvaraRaderaMats, jag rodnar. Och tackar. Och rodnar.
SvaraRaderaJag är glad att bollen hamnade hos dig, du säger det bra! Skolvalet har kommit att handla om ett val mellan bra och dåliga skolor, och då är det precis som du säger skamlig defaitism. Hade det i högre grad handlat om ett val av en speciell pedagogik eller intresseinriktning hade saken kommit i ett annat ljus, men å andra sidan finns det kanske ingen större anledning att göra sådana val innan gymnasietiden. Fram till dess är det ju i alla fall snarare föräldrarna som väljer, inte barnen. Jag tycker att vi oftare borde använda oss av betydelsen i ordet "grundskola" i debatten...
SvaraRaderaSkulle fritt skolval vara en form av defaitism? Nej, egenmakt kallar jag det. En liten anekdot:
SvaraRaderaFör några år sedan for min son illa på en skola. Andra barn bet honom, och lärare och rektor ville inte ta i problemet. Så vi gav (bildligt) skolan fingret, och ringde rektorn för den andra skolan i byn och frågade när pojken kunde börja. Berusande och förlösande egenmakt - glöm att jag släpper den ifrån mig. Men visst, vi kunde ju gått den långa vägen och skrivit insändare i tidningarna, röstat fram nya politiker som gett nya direktiv till skolan osv - och då hade väl pojken blivit myndig innan vi sett några resultat.
Sen har du en poäng. Vi behöver goda skolor - för alla, överallt. Annars finns ju bara valfrihet för den som har råd att skicka barnen till Lundsberg. Men det åstadkoms inte genom att föräldrar inte får välja. Det åstadkoms genom att vi gemensamt sätter mål, tilldelar resurser, samt har kontrollinstanser som håller kvaliteten uppe.
Så när det går så åt h-e som i Tolvåkersskolan i Kävlinge, så tycker jag att:
- ja, vi skall ha skolinspektioner osv som fångar detta tidigt, så att föräldrar inte behöver oroa sig för kvaliteten på skolan.
- ja, när systemet ändå klickar så skall föräldrar kunna ta sin Mats ur skolan.
Christer, tack för det. :) Vore det åtminstone ett val mellan bra och dåliga skolor. Det tycks mig som om både elever och föräldrar många gånger dessutom köper grisen i säcken. Att ha konkurrens utan kontroll av måluppfyllelse är bara enfaldigt.
SvaraRaderaHans, jag är verkligt ledsen att höra om din sons lidande och glad att han har fått det bättre. Självklart ska man kunna flytta ett barn som far illa. Den möjligheten fanns långt innan det fria skolvalet och den ska vi aldrig tumma på.
SvaraRaderaMin poäng är att det aldrig får gå åt helvete som i Tolvåkersskolan i Kävlinge och att inte en enda unge får fara illa eller bli bestulen på sin framtid i skolan. Lösningen är inte att flytta på ungar och stänga skolor. Lösningen är att ha en ordentlig systematisk kontroll av alla skolor och rätta till missförhållanden när och där de uppstår. Något mindre får vi inte nöja oss med.