Kvalet med det fria valet

Igår pratade jag om det fria skolvalet på UR:s Skolministeriet i P1. Producenten var ”så glad att andra namnet på vår lista” kunde delta. Första namnet? Christermagister. Nu vill jag förstås väldigt gärna ha en kommentar från Christer där han berättar vad han skulle ha sagt. Här är det jag och de två andra gästerna sa, dvs länken till programmet.

I en intervju är det inte alltid så att frågorna passar ihop med de svar som skvalpar runt i huvudet. Litet så kändes det för mig igår. Så här kommer det jag hade velat säga. :)

Det fria skolvalet ... Inget helt lätt ämne. Å ena sidan ökat engagemang för den som väljer och möjligheten att rösta med fötterna, å andra sidan den så viktiga och så bortschabblade likvärdigheten. När de ringde från Skolministeriet var jag inte helt säker på vad jag tyckte. Ironiskt nog var det när den norrländska gästen sade att det inte går att göra något åt det fria skolvalet som polletten trillade ner. Det är nämligen precis samma defaitism som ligger bakom hela det fria skolvalet. Om skolan var likvärdig och alla skolor bra skulle det ju inte behövas något fritt val. Och om man verkligen hade satsat på en likvärdig skola skulle man ha hanterat kvalitetsskillnader och brister annorlunda. ... Ja till exempel genom att säga: Vad i helskotta? Finns det skolor som inte håller måttet? Skolor ungarna inte vill gå i och dit föräldrarna inte vill skicka dem? Det måste vi genast göra något åt. Att istället införa ett fritt skolval är att abdikera från ansvaret. Då får eleverna och föräldrarna skylla sig själva. De har ju valt och det valet får de ta ansvar för, också förstås valet att inte välja. Men det är ju mot den som inte har på hugget föräldrar samhällets ansvar är som störst. Hur kan man välja att svika just dem? Och de ungar och föräldrar som tjusats av en glassig folder och en bärbar dator är ansvaret verkligen deras när betygen och utbildningen inte håller? Så helvete heller.

Den där typen av mesigt förlorarsnack irriterar mig så in i vassen. Behöver något rivas upp och göras om för att skolan ska bli bra, ja då är det bara att ta fram murbräckan och skyddsglasögonen. Skolan ska inte vara någon lekstuga. Varje reform ska ha uttalade mål. Varje reform ska utvärderas. Och blev det inte som man hade tänkt? Ja då blir det tillbaka till ritbordet.

Är det bättre att alla går i en lika dålig skola? Det undrar valfrihetsvännerna. Nej, det är bättre att alla går i en lika bra skola, blir mitt svar. Och något mindre ska vi inte nöja oss med.

Barry Schwartz om valfrihetens paradox:

Det finns svensk text.

Triss i viktiga skolbloggsinlägg

Idag skriver jag om annat än skolan, men just idag råkar det sig så att andra skriver mycket bättre än jag med min uppmjukade och överfyllda hjärna klarar av.

Först har vi Mats som bloggar i Tysta tankar. Jag följer hans utmärkta blogg närmast religiöst och kan därför intyga att Mats är en man som håller både hjärnan och kroppen i största trim. Idag har han ett fantastiskt och viktigt inlägg: Återprofessionalisera Läraryrket. Det här är ett viktigt, viktigt ämne som Mats avhandlar med vanlig skärpa och lyhördhet. I bakgrunden skvalpar en läs- och tänkvärd artikel i GP av Lars Strannegård.

En annan favoritbloggare är Christermagister. Han är inne på samma spår. "Hur skapar vi en god arbetsmiljö i skolan och hur kan vi befria lärarna från en del av deras nuvarande kurators- och föräldraverksamhet?" Han skriver också om hur otillräckligt skyddsnätet för våra barn är. Läs: Barn- och familjeverksamhet.

Det tredje tipset är Gertie Hammarberg Tersmeden. Hon har skrivit ett inlägg som heter "Min Lärarprofesson". Det är inspirerande, varmt och tänkvärt. Bästa tänkbara läsning vid skolstart.

Enjoy!