Skolans parallella universum eller konsten att leda en åsna

Så skönt att skolan hittat in på ledarsidorna igen. I dagens söndagskrönika i SVD gör PJ Anders Linder upp med den socialdemokratiska gymnasiereformen. Han har rätt i allt han skriver, men han nämner inte den enligt min mening allvarligaste bieffekten av gymnasiereformen, nämligen att vi som bäst är i färd med att vänja en hel generation vid sysslolöshet. För det går fint att gå på gymnasiet utan att infinna sig där mer än undantagsvis och inte heller när man går på lektionerna är det liktydigt med att man lär sig något. Som gymnasielärare har jag fått mig praktiskt demonstrerat att det är möjligt att gå i skolan precis hur många år som helst utan att lära sig ett skvatt - och det utan att det är något som helst fel på ens inlärningsförmåga.
Effekten förstärks av att kraven på A-kurserna är så låga att proven praktiskt taget är identiska med nationella proven i nian. För att tillgodose politiska önskemål om fler godkända betyg betalar de elever som valt en teoretisk linje med att rulla tummarna fram till B-kursen, allt för att de som valt praktiska linjer ska kunna… just det, rulla tummarna de också.
Folkpartiet uppfattar de talrika drönarna som rationella varelser som illustrerar ett systemfel i den frivilliga skolan – bristen på frivillighet. Därför vill man att tvångsmatningen av teoretisk kunskap skall upphöra. Socialdemokraterna ser igen inga fel i reformen utan bara i genomförandet. Därför är den åtgärd man föreslår - fler vuxna i skolan. Men hur många vuxna man än klämmer in på gymnasiet kan man bara leda åsnan till vattnet, inte tvinga den att dricka. Det går inte att lura den att dricka heller, för då skapar man bara en drönare - och vem har då lurat vem?
När man tittar på socialdemokratisk skolpolitik får man intrycket att vi alla anses födda med samma intellekt, arbetsmoral och kunskapstörst. I det universum där jag undervisar är människan betydligt mindre utvecklad än så – både som halvvuxen och vuxen. Antingen borde skolan formas efter de elever som de facto finns där, eller också behöver vi förädlas så att vi kan göra de socialdemokratiska reformerna rättvisa.