I dagens SVD påstår Metta Fjelkner att lärare uppskattar de skriftliga omdömena och anser att de gör nytta. Det är möjligt att det stämmer när det gäller de lägre årskurserna. En klasslärare har högst 30 elever att bedöma och att man skriver omdömen om elever som inte får betyg är rimligt. Någon typ av feedback om måluppfyllelse och uppförande måste unge och förälder få. Men varför måste vi skriva mitterminsomdömen på elever som får betyg två gånger om året? Det innebär i praktiken att vi sätter betyg på eleverna fyra gånger om året. Fyra gånger om året måste vi ha så stora prov att vi har ett fullgott underlag på eleverna, två gånger om året måste vi dessutom skriva en text som ska vara uppmuntrande och stärkande för eleven, informativ och sanningsenlig för föräldrarna, den ska behandla måluppfyllelse, arbetsmoral, punktlighet och mycket annat.
Att skriva omdömen är svårt och tidskrävande. En ämneslärare kan ha uppemot 200 elever och under de veckor vi skriver omdömen går undervisningskvaliteten ner till en icke godtagbar nivå för de flesta av oss. Arbetet är dessutom själsdödande och ineffektivt. Det man skrev i mars är ofta inaktuellt när eleven läser det i april och mången lärare har efteråt ställts till svar för ett omdöme man knappt kommer ihåg att man skrivit.
Mitt skriftliga omdöme om de skriftliga omdömena är att de inte når målen. De kommer ofta för sent och har sällan rätt material med sig. Dessutom stör de arbetsron, startar konflikter, försämrar kvaliteten på undervisningen och ger oss lärarna sömnlösa nätter. Snälla Jan Björklund, här räcker det inte med stramare tyglar, ta ungen ur skolan – åtminstone ur min skola.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett angeläget inlägg som visar hur dagens skola fungerar! Mycket snack och litet verkstad... Klarsynt analys Helena!
SvaraRaderaSka väl säga att det inte är mindre jobb med de skriftliga omdömena i lägre årskurser.
SvaraRaderaJag har en mellanstadieklass och har alla lektioner utom idrotten. Det betyder 7 ämnen per elev om jag får slå ihop NO och SO i en klump (vilket inte alltid går). Det innebär att om jag har 30 elever så skriver jag 7 x 30 omdömen= 210 stycken.
Ibland får högstadie- och gymnasielärare lite tunnelseende och tror att de som undervisar i låg- och mellanstadiet har det så enormt enkelt. Vi sliter vi med.
Ska dessutom säga att de två år jag varit på utvecklingssamtal med mitt högstadiebarn så har omdömena ibland bestått av orden "Jobbar bra". Jag ser fram emot mer uttömmande kommentarer framöver!
Tack för din kommentar. Du har helt rätt i att jag inte tänkte på den totala mängden omdömen för en mellanstadielärare, men å andra sidan var det inte det mitt inlägg handlade om. Det jag vänder mig mot är kombinationen betyg och skriftliga omdömen. Fick jag bestämma skulle det vara betyg från första klass och inga skriftliga omdömen överhuvudtaget. Tydlig och konkret information som inte kan missförstås. För när en tvåa inte når målen får antingen föräldrarna, skolan eller båda en bakläxa och den får inte försvinna i luddiga formuleringar.
SvaraRaderaKlockrent inlägg! Tänk om jag kunde få lägga all den tid på planering och elevsamtal
SvaraRaderaTack snälla anonym. Visst skulle det vara fantastiskt mycket trevligare med mer tvåvägskommunikation med eleverna istället för envägs-sådan med föräldrarna! Jag tror inte de skriftliga omdömena skulle få många lärarröster. Visste eleverna och föräldrarna hur mycket av elevernas tid de stjäl skulle antagligen också de protestera. Ha en trevlig helg!
SvaraRadera