måndag 27 maj 2013

Språklärare - ett framtidsyrke?

Nu är söktrycket för att bli språklärare så lågt att det blivit förstasidesnyhet. Jag har blivit intervjuad både för en artikel på SVT:s hemsida: "Osäker arbetsmarknad avskräcker språklärare" och för morgonnyheterna.
Det här är förstås mycket illavarslande. Hoppet står till att det katastrofala läget kan leda till politiska beslut som stärker språkens ställning i skolan - och därmed även språklärarna. Det trots att signalerna på senare tid varit dystra. Vi har en omläggning av meritpoängssystemet som missgynnar moderna språk på gymnasiet och vi har framskridna planer på att introducera kinesiska som ett fjärde språk i grundskolan. Ett språk till kan låta som en god nyhet, men på verkstadsgolvet innebär ett nytt språk att andra slås ut och att anställningstryggheten minskar för alla språklärare - inklusive de i det nyaste språket. Är arbetsvillkor, trygghet och status i botten för språklärarna vill ingen ha yrket och då står vi där utan valfrihet, utan språkstudier - med skägget i brevlådan.

När jag valde att bli språklärare hade språklärare hög status och antagligen bättre  arbetsvillkor än många andra lärare. Regelbundna fortbildningskurser utomlands och - om du ville - årliga språkresor med eleverna. Ofta små grupper av motiverade till mycket motiverade elever, elever som drömde om att se världen, jobba utomlands och som tyckte att språk var viktigt och roligt. Det fanns två språk att välja mellan och relationen mellan språken var rätt konstant.

Men samtidigt som jag blev färdig språklärare genomfördes språkreformen och vad blev resultatet? På gymnasiet försvann språken nästan helt. Under mina år på gymnasiet hade jag aldrig en kurs i franska, utan enbart undervisning i engelska. På hela Bolandsgymnasiet,med cirka 1600 elever, hade vi en liten grupp i varje språk - det var allt. Att utbilda sig till gymnasielärare i engelska och franska visade sig alltså vara en dundertabbe. På högstadiet finns språken i varje fall kvar. Men statusen är lägre än för andra ämneslärare och arbetsvillkoren för en lärare i våra konkurrerande och frivilliga ämnen både osäkra och förödmjukande.

Har tillräckligt många elever valt mitt språk för att det ska finnas en grupp till hösten? Om de inte har valt  mitt språk, är det för att jag inte är tillräckligt rolig (mycket film)? Tillräckligt snäll (sluta tidigare/inga läxor)? Tillräckligt duktig på att motivera dem (godis till filmen)? När de väl har valt kan de när som helst under de tre åren välja att hoppa av till SV/EN gruppen. Eller också kommer de på att man tittar mer på film och att de roligaste kompisarna finns i en annan språkgrupp. Så kommer vi till lönesamtalet: ”Din språkgrupp har halverats. Har du några teorier om vad det kan bero på? Hur har du lagt upp undervisningen? Eleverna säger att ditt språk är tråkigt. Att du ger för mycket läxor. Vad säger du om det?”

Du kanske själv blir orolig efter ett sådant nedslående lönesamtal. Har rektor rätt? Är jag otillräckligt rolig/duktig/engagerande? Kanske det, kanske behövs det litet fortbildning. En kurs i målspråkslandet så du kan fylla på både språkreservoaren, kulturreservoaren och materialbanken. Dream on, säger jag om det. Fortbildningspengar är svåra att skaka loss när det gäller all ämnes- eller didaktisk fortbildning, men extra svårt är det för språk. Ett frivilligt ämne (som inte behövs för det räcker ju med engelska) satsar man inte något extra på. Kurser utomlands är dessutom dyrt. Språkresor för eleverna? Bara om det går att få loss ett EU-bidrag. Fortbildningsläget för språklärare är att de fortbildar sig flitigt, men på egen tid och på egen bekostnad. Ett exempel på det är de stipendier för fortbildning utomlands vi delar ut i Språklärarnas riksförbund. De pengarna kommer ju från medlemsavgifter - dvs från lärarna själva, och kurserna ligger oftast under sommarlovet.

Jag skaffade examen samma år som just min ämneskombination kördes i botten. Uppvaknandet kom under en fortbildningsdag i Uppsala under sent nittiotal då en kvinna från Skolverket läxade upp oss språklärare för att vi inte hade gjort oss förtjänta av det dukade bord statsmakten hade gett oss (gissa vem som var generaldirektör för Skolverket på den tiden?) Här hade vi fått möjlighet att motivera alla elever att lära sig språk. Istället drev vi bort de små stackrarna med vår ålderdomliga tråkiga undervisning. Det här i mästrande otrevlig ton, i ett läge där vi som satt där fortfarande yrvaket tittade oss omkring och undrade hur det gick till när det stimulerande, roliga, trygga och behagliga jobb vi haft förvandlades till det jag nu beskriver - ett jobb där vi saknar anställningstrygghet, utvecklingsmöjligheter och ständigt blir utsatta för förödmjukande utkvalningar ... och dessutom uppläxningar. 

... Så vad behöver då göras? Jo därom vet jag ge besked. Språklyft för Sverige 1, Språklyft för Sverige 2, Språklyft för Sverige 3. .... och Språklyft för Sverige 4, om jag hinner bli klar med den. Allt motioner till Folkpartiet, men det går lika bra för mig om det blir någon annan som verkställer. Och så måste förstås vi ämneslärare kämpa för våra ämnen och våra elever - så gå med i Språklärarnas riksförbund så hjälps vi åt att slåss.

Bloggar: Språk och gatsten , Perfect foreign language teachers: who are they?
Media: K-märk språklärarna i Sundsvalls Tidning,
Plus de français, s'il vous plaît i Allehanda.

8 kommentarer:

  1. Jag citerar Sven Delblanc; "Ett land som föraktar och ringaktar lärarkåren
    bereder vägen för barbari..." Om jag inte missminner mig så gick Sven ur tiden för tjugo år sedan. Med tanke på de senaste veckornas händelser så är vi väl där nu, i barbariet.

    SvaraRadera
  2. Anonym, sa han något om hur man tar sig ur det? Barbariet, alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr så har jag inte hittat något men jag antar att Sven var präglad av en betydligt tuffare attityd än dagens tramsighet.

      Radera
  3. Tack, Helena för att du hinner och orkar säger det som vi alla tänker och tycker! Aldrig i livet trodde jag att vi skulle behandlas med så mycket förakt av människor som inte ens vet vad vårt arbete går ut på eller som ens är i närheten av vår kompetens. Jag är trött på att förklara för elever varför de ska fortsätta läsa på steg 4 (Gymnasium) och varför de måste arbeta med sitt språk om de valt steg 3 eller 4. Läxor? Träning utanför klassrummet?! Aldrig i livet! De vill att jag ska lära ut språket på ett gåtfullt sätt som innebär att de bara ska behöva sitta där och ta emot kunskaper utan att aktivera sitt minne eller hjärnan. Jag är så trött! Jag försöker förklara att det INTE räcker med bara engelska (är själv engelska med en lärarutbildning ifrån Durham Universitet och Lunds Universitet) utan att, i synnerhet i Tyskland, är det mycket bra om man kan tyska och att det förbättrar deras chanser i framtiden att få ett bra jobb, speciellt om man är civilekonom till exempel! Men att försöka övertyga min rektor att det är jag som ämneslärare som vet hur man undervisar ett främmande språk är omöjligt! Jag hävdar att det inte är möjligt eller framgångsrikt att undervisar flera seg tillsammans – att det är som att försöka föra ett samtal med en fem-åring samtidigt som man pratar med sin man i telefon. Vi behandlas så styvmoderligt att det är kränkande, att lägga språkstugan till exempel på fredag eftermiddag är cyniskt och att antingen lägga språk lektioner kl. 8:00 eller 15:00 är också att motarbeta våra språk.
    Alltså, tack igen för dina kloka ord, må någon i en maktposition lyssna på dig!

    SvaraRadera
  4. Kathleen, vilken strålande liknelse där med fem-åringen och maken. Den tråkiga sanningen är den att det att få budget i balans går före kunskapsresultaten för många rektorer. En annan tråkig sanning är att uppfattningen att det räcker med engelska är väldigt utbredd i vårt land. När man kopplar det till vårt väldiga nyttoperspektiv ... ja då blir det så här. Jag fick precis tips om en intressant artikel: How does language shape the way we think: http://www.edge.org/conversation/how-does-our-language-shape-the-way-we-think . Det kändes härligt att få bekräftat det många av oss upplevt - man förändras av att lära sig ett nytt språk.

    SvaraRadera
  5. Hej Helena!
    Jag läser och lyssnar gärna på dina inlägg och kommentarer.
    Jag instämmer helt med det som sagts ovan. Ibland får man känslan att ni säger det jag tänker. Jag vet inte om jag ska vara lättad eller förvånad att det finns samma situation på andra skolor. Jag liksom många andra försöker om och om igen att övertyga hur viktigt det är med språk.
    Att blanda grupper med olika nivåer eller språk skulle ingen annan respektera. Det är inte detsamma att undervisar olika steg – det känns som om man undervisar fysik och kemi samtidigt.

    SvaraRadera
  6. Martina, tack för vänlig feedback. Lättad eller förvånad... Man kan gott vara båda, men också beklämd och orolig. Det har varit mycket tal om lärarnas status. Men ska skolan bli framgångsrik måste innehållet också ha status. Bildning och kunskap givetvis, men även kultur och estetik.

    SvaraRadera