torsdag 5 januari 2012

Äntligen provocerad till skrivande av Eva-Lis Sirén

När jag klagade över hur svårt det var att börja skriva efter ett långt uppehåll tipsade Morrica om att försöka hitta något som irriterar. Problemet har varit att jag under ett tag mest bara läst sådant som fått mig att nicka gillande. Men på dagens DN-debatt står Eva-Lis Sirén till tjänst med inspirerande provokation. :)

Som lärare borde man kanske nicka gillande till en artikel med rubriken: ”Därför måste Sveriges lärare ha 10 000 mer i månaden”. 10 000 mer i månaden, vem skulle tacka nej till det? Och att lärare får ovanligt dålig utdelning för sin utbildning är ett obestridligt faktum. Ändå känner jag mest en invärtes suck när jag läser artikeln. Dels för att det har malts på om just dessa fiktiva 10 000 tills budskapet börjar irritera och provocera snarare än övertyga, dels för att status är ett ord som ”rubs me the wrong way”, men också för att jag inte tycker om när alla lärare buntas ihop som om vi hade samma arbetsvillkor, utbildningslängd och prioriteringar.
   Lärararbete på högstadiet skiljer sig från det på gymnasiet, Komvux från ungdomsskolan. Det vet jag av egen erfarenhet. Det är rimligt att anta att det gäller hela skolan. Jag vill gärna lyssna på mina kollegor på andra stadier och även kämpa för deras villkor och rättigheter. Men varför envisas med att klumpa ihop oss?

En annan sak jag ogillar är att arbetsvillkoren görs till bisak i artikeln. Vi är väldigt många lärare som skulle sätta ökad professionell frihet och minskad detaljreglering högre än en löneökning. Att vara lärare och inte ha förutsättningar att göra ett bra jobb är ungefär lika kul som att spela Hamlet inför en fullsatt salong utan repetitioner. Men även här finns det antagligen skillnader mellan lärare och lärare. Eller är det ett generellt problem för alla stadier att man inte har förutsättningar att göra ett bra jobb? Att man behöver tid till för- och efterarbete som aldrig finns?

Det enda man kan hoppas att uppnå med en artikel av det här slaget är att påverka den allmänna opinionen. Men det är inte troligt att en text som inte ens frälser en färdigfrälst får församlingen att öka. Det finns knappast en enda svensk som inte redan hört det här kravet. Det är redan allmänt etablerat att lärare borde ha en högre lön. Vad händer när samma sak då mals på papegojeaktigt?

 Att SKL skulle påverkas är osannolikt. Lärarkåren har inga som helst påtryckningsmöjligheter. Strejkar vi kan kommunpolitikerna bara gnugga händerna belåtet åt budgetöverskottet. Vill behöriga lärare inte acceptera lön och arbetsvillkor kan man alltid placera vem man vill i katedern. Utan extern kunskapskontroll märks det knappt att ungarna inte lär sig något. I varje fall märks det inte på något sätt som riktar strålkastarljuset mot en specifik kommun eller rektor. Det är här vi har det grundläggande problemet när det gäller lärarlönerna. Ingen arbetsgivare betalar mer än man måste. I näringslivet lönar det sig uppenbart att betala en kunnig, skicklig och arbetsvillig medarbetare mer. Där lönar det sig rent av att betala besvärliga, kritiska personer mer för de betalar sig själva genom att förbättra företaget och därmed lönsamheten. Så fungerar det inte i skolans värld. Det finns inga incitament för en kommunpolitiker att ge lärare ett högt lönepåslag. Tvärtom ger det både ett försämrat manöverutrymme (mindre kul på jobbet) och sämre förutsättningar till framgång i nästa val. Och den lydiga idioten är den bästa av kommunanställda.

Friskolorna kunde ha haft en höjande effekt på lärarlönerna. Men förutsättningen för det vore att skickliga, kunniga och självständiga lärare gav större vinst och så är det verkligen inte idag. Så länge det inte finns någon extern kunskapskontroll är det trivsel och sådant som marknadsföring, resor, datorer och andra perks som står i centrum. Vilken trevlig prick som helst kan fungera i katedern. Ju yngre och mer obehörig desto bättre för då kommer man som arbetsgivare undan med en spottstyver. Och kritik? Det kan skada varumärket och ses framför allt som skäl för avsked.

Man kan spekulera i varför LR och Lärarförbundet inte gjorde gemensam sak här. Men jag är för min del glad att Metta Fjelkner höll sig utanför den här artikeln. Jag tycker också att det är bra att LR tar upp friskolornas vinster och sätt att sköta sin arbetsgivarroll. Men de åtgärder man föreslår för att få friskolorna att betala bättre är helt otillräckliga. Ett vinstdrivet företag skärper inte sig av moraliska skäl utan av vinstskäl. Därför är enda receptet för att få friskolor att slåss om och betala höga löner till duktiga lärare att göra kunskapsmålen centrala genom en extern kunskapskontroll.

Och på så vis landar alltså även detta blogginlägg i kravet på centalrättade nationella prov och en modern studentexamen. Ja, och ett återförstatligande av skolan förstås.

I SVD utger sig Maria Ludvigsson för att försvara LR:s medlemmar. Det hon försvarar är givetvis - som alltid - privatiseringarna, men det verkar ändå som om hon helt har missat att lärarkåren inte delar hennes entusiasm där.

Bloggar: Bo Malmberg: Hellre höga vinster än höga lärarlöner?,  Thoughts and Reflections utnämner lärarna till : Sveriges gnälligaste yrkeskår, i Trams, allvar, kultur och liv kan man läsa bistra men sanna saker om SKL som förhandingsmotpart.

57 kommentarer:

  1. "Att vara lärare och inte ha förutsättningar att göra ett bra jobb är ungefär lika kul som att spela Hamlet inför en fullsatt salong utan repetitione"

    Strålande formulering! Så på pricken, i synnerhet om man håller i minnet att i den fullsatta salonger sitter gott om kritiker med vässade pennor därtill.

    Det som framförallt bekymrar mig i hela pengahistorien är att pengarna måste komma någonstans ifrån. Om lärare X skall få 120 000 mer i lön varje år måste dessa pengar tas någon annanstans. Vad händer med de kommunpolitiker som glatt förklarar att nu måste kommunskatten höjas med 2% på ett bräde här för att vi ska kunna höja lärarlönerna? Så var kommer man att skära ner? Kulturen? Fritidssektorn? Äldreomsorgen? Missbrukarvården? Eller kommer man helt enkelt att minska lärarstaben med hälften, och lösa det hela med omfördelning.

    Jag tror inte det skulle att minska arbetsbördan för enskild lärare, faktiskt. Du har så rätt, pengar är nog trevligt, men det finns en del annat i en lärares vardag som också behöver uppmärksammas från fackets sida.

    /Morrica

    SvaraRadera
  2. Pengar växer inte på träd, Morrica, det är sant. Men det är samtidigt viktigt för lönsamheten och för demokratin att skolan gör ett bra jobb och för det krävs bra lärare med goda möjligheter att göra just ett sådant bra jobb. Det är troligt att vi tjänar ekonomiskt på att lyfta lärarna även lönemässigt, men det är inte stora generella lönepåslag som får oss alla att trivas bättre och göra ett bättre jobb. Förutsättningarna, kontrollen och det goda ledarskapet måste till först - därefter belöningen.

    SvaraRadera
  3. Kan det inte vara så att om belöningen kom först, då hade det goda ledarskapet mm växt sig starkare? Måste det alltid vara så att vi måste bevisa för att förtjäna? Varför inte tvärtom? Om en lärare från första början känner sig uppskattad finns det väl en möjlighet att denna presterar därefter?

    SvaraRadera
  4. Att kräva att alla lärare ska ha 10 000 mer
    i månaden väcker endast irritation hos andra yrkesgrupper. Visserligen bör lärarlönarna höjas för duktiga lärare men att dra alla över en kam är ej bra.Det borde ske en sållning inom
    lärarkåren.Många fungerar ej alls men rektorerna
    vågar ej ta uppp diskussionen fastän lärare
    kränker elever med nedsättande kommentarer.

    SvaraRadera
  5. Som vanligt bra skrivet! Antar att detta inte är en komplimang för dig, men det känns som mkt av detta kunde jag själv ha skrivit;)
    Arbetsvillkoren kommer före, de är dessutom som du tangerar en nödvändig grund för att bygga ett "varumärke" som en arbetsgivare vill betala för. Som det är idag är vi budgetregulatorer i kommunerna och är besvärliga jämfört med outbildade ja-sägare!

    Underbart dessutom att "Morrica" inte reagerar på sitt vanliga sätt på denna skrift! Jag ser inte att hon skriver "hur menar du då" respektive "kan du förklara dig" alls i sitt svar. Hon hare väl antagligen stor respekt för dig, alternativt har hon lärt sig diskutera på ett vuxet sätt istället för enkla "retoriska" motfrågor när hon inte har ett eget budskap!

    SvaraRadera
  6. Jesper, höga förväntningar har stor betydelse. Inte bara för elevernas prestation utan även för lärarnas. Därför behöver vi få en annan huvudman, en huvudman som har kunskapsresultaten i fokus, inte budgetbalansen och nästa valrörelse. Lärarnas löner behöver fås upp, men i vilken utsträckning och på vilka villkor behöver diskuteras. Med lärarna själva. Att en höjd lön skulle innebära en bättre arbetsinsats tror jag däremot inte.

    SvaraRadera
  7. Anonym, jag är rädd att du har rätt och att den här artikeln irriterar snarare än väcker sympati hos läsarna. När det gäller det här med duktiga lärare som ska få mer betalt är jag mer tveksam. Läraryrket skall helst inte vara ett konkurrensyrke, tvärtom borde vi ha incitament att samarbeta och dela med oss av våra godbitar. Hellre än de individuella löner vi har nu skulle jag vilja se fasta tillägg för sådant som hög utbildningsnivå, excellens i yrket, arbete i problemområden och sådant som institutionsansvar.

    SvaraRadera
  8. LR Radicals, du antar fel, jag tar det absolut som en komplimang och jag håller med dig helt i din sammanfattande slutsats.:)

    Det gör jag däremot inte när det gäller Morrica. Morrica är en av mina första bloggkompisar och en person och skribent jag skattar högt. Hennes kommentarer får mig ofta att tänka vidare, längre och nytt. Både i hennes egen och i andras bloggar. Det är något jag uppskattar väldigt mycket. Bodde vi litet närmare varandra undrar jag om inte vi skulle vara bosom buddies vid det här laget.:)

    SvaraRadera
  9. Ja, du får ta bort det!
    Har egentligen en gammal sak med Morrica från hennes blogg, där hon var väldigt översittig och mästrande. Dessutom var diskussionen ganska platt då i hennes blogg. Det var mest diskussion om hur lärare skulle ändra arbetssätt för att lyckas i dagens arbetssituation, du vet den gamla lf-fällan. Jag gjorde som vanligt och försökte få dem att inse att det som hämmar kreativitet och förmåga att lyckas med uppdraget är de dåliga villkoren, snarare än att det är lärarnas fel. Vilket naturligtvis blir konsekvensen av ett sådant resonemang. I mina ögon en nyansering av diskussionen, vilket då bemöttes med oändliga, "förklara dig" "hur menar du".
    Jag gav upp kan man säga, det finns viktigare forum.

    SvaraRadera
  10. Jag är glad att du tar upp de där 10.000:- som riskerar att göra båda de fackliga organisationerna till åtlöje. Risken är väl att de ska börja bråka om vem som kom på kravet först och då är det väl kört.

    Att belöningen skulle komma först och prestationen därefter? Det strider mot logiken på resten av arbetsmarknaden. Intressant tanke. Börja gärna med mig!

    Skönt att ha dig tillbaka!

    SvaraRadera
  11. Men LRradicals, går du fortfarande och bär på den stenen? Jag gläds åt att se hur du utvecklats språkligt sen dess, men vet du vad - jag använder fortfarande min restid som arbetstid och det tänker jag fortsätta med.

    Helena, det tror jag också vi vore.

    /Morrica

    SvaraRadera
  12. Man skulle kunna göra en kalkyl över samhällskostnaden för de 13000 elever som hoppar av. De kostar i runda slängar i socialbidrag och minskade skatteintäkt runt 15 miljoner kroner under perioden 15 till 65 år styck. Tar vi hela populationen blir det cirka 150 miljader kronor. Det är väl argument om något.

    Samtidigt är det intressant när man studerar den samlade forskningen så kan skolans problem sammanfattas med just klassrummet. Det är här det gör skillnad. Determinatvärden på de metafaktorer som påverkar skolan handlar om strukturerad undervisning som är lärarledd.

    Här har vi den stora synden skolpolitikerna gjorde för tjugo år sedan när man inte gav lärarna de förutsättningar som behövdes för att gå från en reglerad skola till en mål- och resultatstyrd skola. Frihet utan kunskapen om hur man gör är det som kännetecknat mycket. Det märks väl när jag håller utbildning i mål- och resultatstyrning, alla hästar är inte hemma hur man tolka de nationella målen och hur de påverkar undervisning.

    Detta kanske var på sida av debatten. Men jag tro att huvudmännen måste sluta se skolan som en budgetreglator för konjukturen. Samtidigt måste man börja fundera på effekterna av att minska försörjningstödet om man får ut elever med rätt kunskaper och därmed slipper arbetslösheten i den kategorin unga vuxna. Det är faktiskt kommunicerande kärl. Ökade kostnader i skolan är minskade kostnader i socialbudgeten för kommunen.

    SvaraRadera
  13. Hur menar du, Plura? Ett argument för vad? För att höja lärarlöner eller för att fläska på i skolors budget så att lärare slipper utföra vaktmästarsysslor etc och istället kan ägna sig åt undervisningen och kunskapsutveckling (egen och elevers, givetvis)?

    /Morrica

    SvaraRadera
  14. Man skulle väl kunna säga att du skulle kunna få båda Morrica. Men framför allt att man börjar på att klä skolan med de resurser man avlövade för tjugo år sedan så ni lärare kan ägna er åt det ni ska.

    SvaraRadera
  15. Så om jag tolkar dig rätt - ett argument i linje med vad Helena skriver? Ett tungt sådant därtill, det håller jag med dig om.

    SvaraRadera
  16. @MORRica: Nja jag uttrycker mig nog språkligt på samma sätt nu som förut, om du vill kan du ju göra en historiekoll på inlägg från LRradicals. Däremot är det ju inte otroligt om det skiljer lite på mottagarsidan. Den bäste lyckas tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin, jag måste ha misslyckats någonstans;)

    SvaraRadera
  17. Jag kan bara hålla med."Utan extern kunskapskontroll märks det knappt att ungarna inte lär sig något. I varje fall märks det inte på något sätt som riktar strålkastarljuset mot en specifik kommun eller rektor. Det är här vi har det grundläggande problemet när det gäller lärarlönerna."

    Ett annat stort problem och en bidragande orsak till lärares minskade status och dåliga löneutveckling tror jag är den kollektiva misstro mot lärares yrkeskompetens som visar sig allt mer. Den kommer till uttryck i form av diverse pekpinnar hur vi bör bedriva undervisning. Det kan gälla allt från Skolverkets allmänna riktlinjer för undervisning till rektorer som ordnar färdiga pärmar med lektioner till sina anställda lärare.Inte minst utvecklingen mot mer styrd arbetstid är ett exempel på detta.

    SvaraRadera
  18. Jag uttryckte mig klumpigt kanske, ska försöka tydliggöra. Vad jag menar är att en lärare borde inte behöva bevisa något för att erhålla en rimligare lön än vad som erbjuds idag. Mats säger "Det strider mot logiken på resten av arbetsmarknaden". Jag förstår hur du tänker, men med tanke på lärarens ansvar, bör en lärare jämföras med andra yrkesgrupper och förhålla sig till den traditionella marknaden, där vi rankar lärare?

    Jag är kanske naiv och möjligtvis har jag missuppfattat poängen.

    SvaraRadera
  19. Sirén hävdar inte att lärarnas löner ska höjas med 10000 kr i ett huj, utan på längre sikt. Sirén:

    "Lärarförbundet kräver därför att lärarlönerna höjs med 10.000 kronor per månad. Detta är avgörande för att höja läraryrkets status. Den här avtalsrörelsen måste innebära ETT TYDLIGT STEG PÅ VÄGEN [Min anm.]."

    Siffran 10000 kr är egentligen inte relevant, det handlar om lärarnas löner bör ligga i paritet med bland annat ekonomer, jurister och civilingenjörer, vilka ungefär har lika lång utbildning som lärare. Därmed kan yrket konkurrera om studiebegåvningarna, vilket i förlängningen rimligen stärker kvalitén hos lärarkåren. Kom ihåg att Finland och Sydkorea, vilka båda toppar i internationella mätningar, rekryterar lärare från främsta 10 procenten av studenterna.

    Jag är inte alls lika negativ som dig till Siréns artikel, utan upplevde det nästan som en befrielse att Sirén äntligen visade lite "stake".

    Hursomhelst måste du vara jäkla lättirriterad om Siréns artikel framtvingar skrivklåda hos dig. ;)

    SvaraRadera
  20. Lärarfacken (Lärarförbundet är värst!) har ofta förvånat mig med sin extremt materialistiska hållning i fackliga frågor. Jag håller helt med om att 10000 kr mer är ett slappt utkastat förslag, som dels är orealistiskt dels av föga värde för en höjd status. Den stabilaste grunden för statusvärdering är vad man gör, inte vad man får. Många lärare i dag gör inte ett tillräckligt bra jobb, vilket till dels beror på det svaga underlaget till lärarutbildningen och till dels på den alltför lättvindiga lärarutbildningen.

    Jag tro att ledningarna för lärarfacken borde bytas ut för att vi ska få mer intellektuell
    stringens i framförandet av lärarnas fackliga frågor. Fackets roll måste bli mer stödjande och Lärarförbundet ska inte försöka täcka in alla slags "pedagoger" under sina vingar, som nu är fallet. Man kan inte göra sitt bästa för alla på en gång.

    SvaraRadera
  21. LR Radicals, jag återvände till inlägget först nu och bedömer att det är så dags att ta bort det. Det är jag egentligen glad över för jag tycker att ordet ska vara fritt. Till och med mycket fritt. Jag har tagit bort en enda kommentar så länge jag har haft den här bloggen. Då var det en man som envisades med att använda min blogg som en megafon för sitt kärnkraftskramande. Han hade redan sagt allt han hade att säga femtioelva gånger och hade gett sig den på att få sista ordet. Det fick han inte. :)

    SvaraRadera
  22. @Gertie Kan det finnas något samband mellan sjunkande kunskapsnivåer och misstro mot lärares yrkeskompetens, tro?

    (och @LRradicals - ödmjukhet klär dig, men kapa inte Helenas kommentarsfält för att försöka plocka upp ett sju månader gammalt stridsäpple. Det är inte bara ohövligt mot henne, risken finns att äpplet ruttnat sen dess.)

    SvaraRadera
  23. Mats, jag kan förstå poängen med att dra till med en konkret summa, ur rent marknadsföringssyfte. Men den kampanjen är redan dragen. Att dra den i repris är enbart kontraproduktivt. För övrigt håller jag med dig när det gäller tågordningen.

    SvaraRadera
  24. @Morrica, bra fråga. Väl kompetenta lärarare bakbinds så att de inte fritt kan göra sitt jobb på bästa tänkbara sätt för att vissa lärare som fått en dålig utbildning alternativt är obehöriga ska "styras upp" av personer/regelverk uppifrån/utifrån. Ja, Jag tror att det finns ett klart samband.

    SvaraRadera
  25. @Gertie, hur kan kompetenta lärare bakbindas?

    SvaraRadera
  26. @Plura, bakbindas är ett starkt ord, men med mindre frihet och förtroendetid mm så har man ju inte samma förutsättningar. Detsamma gäller när allt mindre tid finns till själva kärnan - undervisningen.

    SvaraRadera
  27. Plura, vad skolan kostar är bara intressant om det kan relateras till ett resultat - elevernas kunskaper, färdigheter och trivsel. Om den kopplingen fanns tror jag att lärarlönerna skulle stiga med automatik. Men så länge trivsel är det enda mål som utvärderas kommer lönerna att förbli låga. Du skriver att ”huvudmännen måste sluta se skolan som en budgetregulator”. Det gör de den dag det inte längre lönar sig att göra det. Här har vi ett av de viktigaste skälen till att vi behöver en studentexamen. Kunskaperna måste vara i fokus.

    SvaraRadera
  28. @Helena,

    Du skriver ovan om ett fritt kommentarsfält. Jag kan inte annat än hålla med dig om vikten av en öppen diskussion. Jag har tvingats ta bort några fler kommentarer än dig (fem-tio stycken).

    Det har uteslutande handlat om rent rasistiska kommentarer som främst har hetsat mot judar som har kommit i samband med att jag skrivit om mellanösternkonflikten. Någon av dessa har varit så grov att den sannolikt kunnat bedömas som direkt olaglig faktiskt.

    SvaraRadera
  29. Plura och Morrica, resurser behöver användas rätt i skolan. Till exempel vore det förträffligt att slippa lägga resurser på marknadsföring och tid på meningslösa möten och dokumentation som har som främsta syfte att se till att skolan och kommunen har ryggen fri.

    Men för att resurser ska användas för bästa resultat krävs att man vet när man når bästa resultat och att någon bryr sig. Systematisk kontroll av kunskapsresultatet, kraftfulla åtgärder för att lyfta skolor som inte håller måttet, kopplat med någon form av sanktioner, så lyder mitt recept.

    SvaraRadera
  30. Gertie, håller verkligen med. Istället för att kontrollera resultaten har man valt en ständigt ökande grad av detaljstyrning. Jag har ännu inte bloggat om Skolverkets allmänna råd om undervisningen. Jag läste dem för snart två månader sedan och har fortfarande inte lugnat ner mig tillräckligt. När man gör mål av medlen blir de verkliga målen i bästa fall skymda, i sämsta fall irrelevanta.

    SvaraRadera
  31. Morrica och Gertie, självklart finns det ett samband. Jag är själv misstrogen när det gäller mina barn. Så lärare jag är har jag känt mig säker på att de har fått med sig tillräckliga kunskaper först när de klarat sig efter skolan. Två av dem vantrivdes och lärde sig inget på lågstadiet. En hade det lika illa på mellanstadiet. Det var först när de hade kommit till nästa stadium vi föräldrar förstod hur litet de hade lärt sig. Självklart blir man misstänksam mot en yrkeskår när man hör larmrapport på larmrapport och inte kan bedöma om de gör ett bra jobb eller inte. Detaljreglering kan för övrigt aldrig ge en bra lärare. Det här är ett yrke som kräver närvaro, uppmärksamhet och fingertoppskänsla. Kan man inte improvisera har man en rejäl uppförsbacke.

    SvaraRadera
  32. Plura och Gertie, att detaljreglera är att bakbinda. De tvingande mål och krav vi har i skollag och läroplan fyller 3,5 A4 sidor och då har jag rensat bort alla upprepningar och inte tagit med kursplaner och kunskapskrav. Det är ett omöjligt uppdrag man ger lärarna.

    SvaraRadera
  33. Fredrik, sådant skulle jag förstås också ta bort. Tråkigt att du råkat ut för sådant.

    SvaraRadera
  34. Jesper,
    Det tycker jag också. Olämpliga lärare ska omskolas - helst på lärarhögskolans bekostnad så de lär sig att gallra i tid. Alla andra ska ha rimliga löner och rimliga arbetsvillkor. Löner och arbetsvillkor i paritet med utbildning, ansvar och framtagna i dialog med lärarna (arbetsvillkoren). Men lärarfacken har slagits med näbbar och klor för högre löner så länge jag har varit lärare med ett högst nedslående resultat. SKL har helt enkelt inget incitament att betala lärare efter förtjänst. Eva-Lis Sirén friar nog till de egna medlemmarna med den här artikeln. Det är den enda nytta med den jag kan komma på.

    SvaraRadera
  35. Trofinios, när det gäller Sirén har jag lärt mig att läsa mellan raderna. Det är en konst i vilken du brukar excellera, hur kommer det sig att du köper det här? Vilken effekt har den här artikeln? På SKL ingen som helst. Folk i allmänhet tänker nog bara de där jävla gnällspikarna, är det så för jävligt att vara lärare omskola er då och sluta med ert gnöl. De enda Sirén når är de egna medlemmarna. Blir det ett lågt påslag kan hon säga, jag gjorde i varje fall allt jag kunde. Blir det högre än väntat kan hon klappa sig för bröstet och ta åt sig äran. Hennes agenda är för övrigt att se till att inget ges till en lärargrupp som inte ges till alla. Jag jobbar på högstadiet och jag tycker att både gymnasielärare och högskolelärare borde ha högre lön än de har och högre lön än vad jag får på högstadiet. På högstadiet är det min uppfattning att det är viktigare med mer tid för för- och efterarbete, att få ner stressen och upp arbetsglädjen.

    SvaraRadera
  36. Bertil, jag håller helt med om att man inte kan göra sitt bästa för alla på en gång. Vi ska vara kollegiala över stadiegränserna. Men det innebär att lyssna och stötta, inte att alla ska dras över en kam, eller att vi ska ha ett alla för en system. Du skriver att den stabilaste grunden för statusvärdering är vad man gör, inte vad man får. Jag håller med, men innan det finns system för att ta reda på vad vi gör kommer vi varken att få de arbetsvillkor eller de löner som kan attrahera lärarstudenter.

    SvaraRadera
  37. Så här fem i tolv ska jag ställa några motfrågor till dig Helena.

    1. Är det bättre att du som kommunpolitiker betalar försörjningstöd? Dunka i dina kolleger att det kostar dem X andelar av de 150 Miljarder kronor om året för de som hoppar av och blir arbetslösa. Det är ju trots allt kommunen som måste betala.

    2. Urtsäkta vad menar du med bästa resultat?

    3. Helena vad menar du med ökad detaljstyrning?

    SvaraRadera
  38. Plura, you're preaching to the choir, när det gäller kostnaden för att inte satsa på skolan. Tala hellre med Stefan Fölster & Company som skrivit en bok om hur resurserna saknar betydelse för resultaten i skolan.

    2. När eleverna lämnar skolan med en god nivå av kunskaper och färdigheter och även varit trygga och trivts. Det är bästa resultat.

    3. Vi är mycket mer detaljstyrda i den nya läroplanen och har från att ha för många mål gått till att ha alldeles för många mål. Staten ska tala om vilka kunskaper och färdigheter skolan ska förmedla och trycka på vikten av trygghet, trivsel, delaktighet och alla människors lika värde. Staten ska inte tala om vilka metoder som ska användas, vilket förhållningssätt som ska genomsyra, kräva mängder av dokumentation som varken elever, lärare eller föräldrar bett om, etc. etc.

    SvaraRadera
  39. LF förstörde lärarkarriären 1989 genom att kräva
    och få lika mycket till alla, samma slutlön oavsett befattning och utbildning. Dåvarande
    lågstadielärarna fick 30% lönelyft, adjunkterna några få procent. Denna lönestruktur ligger kvar, trots allt tal om individuella löner. I dag är det f f a gymnasielärare i allmänna ämnen som måste få ett större lönelyft. 1950, då lärarlönerna också släpade efter, var blivande adjunkter den studentgrupp som hade högst genomsnittsbetyg. Därför var det lätt att höja. Så ser det inte ut idag. Vad som krävs är karriärtjänster så att lönelyften går till dem som förtjänar dem. Vi hade faktiskt karriärtjänster för adjunkter under ett decennium, 1952-62.

    SvaraRadera
  40. Helena!Visst kan jag hålla med om att det är målträngsel i det nya styrdokumenten.

    Att det blivit ett uppstramat VAD ni ska undervisa eleverna om. Men det var ju som resultatet av att den frihet som skolan fick 1994 och som skolan inte klarade av och du fick ett sluttande plan utför i elevresultaten. Lärarna hade inte kunskapen om var gränserna gick. Det var ju det man lyckades med i Findland, om jag försått saken rätt.

    Men nu är det ju så att ingen har sagt på vilket sätt ni lärare ska omvandla detaljkraven i vardagen. Det är upp till er själva.

    Samtidigt är det viktig att separera mål och se till att jobba med de som är mest prioriterade för varje enskild skola. De andra ni inte jobbar med är det så behändigt att man kan skapa övergripande mål som ligger på 3-5 års sikt. Dessa tas om hand när man betat av de prioriterade för året. Inte ens Skolinspektionen kan då säga att ni inte jobbar målstyrt fast ni inte jobbar med alla på en gång. Det är det som är vittsen med systematiskt kvalitetsarbete.

    Sedan denna förkättrade dokumentation. Tja, välj den nivå som passar bäst och som främjar undervisningen. Det är inte romaner ni ska skriv i varje dokumentation. Det räcker så gott med små notiser och kärnfulla omdömen, en bild eller någon annan form av data. Det viktiga i skolan är att det är faktabaserade beslut som tas. Inte massor med tyckande och tro som blir förhärkande i en muntlig kultur.

    SvaraRadera
  41. Hej Helena !

    Du har en fantastisk blogg som förmodligen avspeglar din personlighet. Jag läser bloggen med stor behållning, och hoppas att den någon gång skall sätta av tryck i politiken.

    Ehuru har ju även solen sina fläckar.......ibland märks det att detta är en blogg skriven av lärare, förmodligen mest med andra lärare som sina läsare. Nu studsar jag när jag ovan läser följande:

    "I näringslivet lönar det sig rent av att betala besvärliga, kritiska personer mer.."

    Eh, Helena, hur många personer som är verksamma "på golvet" i näringslivet kan du få att ställa upp på den verklighetsbeskrivningen ? Skulle tro att antalet är rätt nära noll.....

    Fortsättning på samma ämne: när jag uttalar mig om skolan brukar jag från närvarande lärare få höra att jag inte vet vad jag talar om - och då har jag ändå gått i skola i 16 år. Samma lärare uttalar sig gärna om förhållandena i näringslivet utan att ha tillbringat en dag där..

    /Ulf

    SvaraRadera
  42. Du skriver bra som vanligt! Håller med dig!
    God Nytt år och god fortsättning föresten.

    SvaraRadera
  43. Anonym, karriärtjänster vore kanske än bättre variant än nuvarande individuella lönesättning. Den uppfattar jag som godtycklig och skadlig för samarbetsklimatet.

    SvaraRadera
  44. Plura, det stämmer inte att ingen har sagt hur. Läroplanen är smockfull av hur och Skolverkets allmänna råd är så detaljerade att det är som att gå på lina att försöka följa dem. Några exempel: Hela skolan ska genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, vi ska hålla kontrollen över undervisningssituationen och ge eleverna stort ansvar och inflytande, vi ska erbjuda både ämnesfördjupning och ämnesövergripande arbete, vi ska aktivt motverka könsstereotypa val, vi ska anlägga etiska, historiska och globala perspektiv ... som sagt, 3,5 sidor sådant.

    SvaraRadera
  45. Ulf, tack för vänliga ord. :) Jag har precis läst Steve Jobs biografin. Han var en extremt besvärlig och kritisk person - även någon som visste att omge sig med andra besvärliga och kritiska personer. Det är möjligt att sådana personer är sällsynta i det svenska näringslivet. Det är i så fall inget som bådar gott för framtida konkurrenskraft och lönsamhet. Besvärlig låter kanske inte som en önskvärd egenskap, men jag menar det positivt. Motsatsen till medgörlig och lydig.

    SvaraRadera
  46. Helena,

    Jag håller inte riktigt med dig. Jag anser att Sirén och lärarförbundet sätter ett visst tryck på SKL. En nyckelformulering är följande:

    "Har vi inte bra lärare, hjälper inte andra reformer på skolans område. Det måste landets kommunpolitiker - lärarnas motpart i de stundande löneförhandlingarna - inse."

    Jag delar till fullo denna uppfattning, och tror skarpt på att lönen är huvudorsaken till varför begåvade studenter idag inte väljer lärarbanan. Enligt min mening kan vi inte vara nöjda förrän lärarutbildningarna har samma söktryck som jurist- och läkarlinjen.

    Sirén försöker i viss mån visa att det är kontraproduktivt av SKL att inte satsa på lärarna. Ett Sverige med sämre konkurrenskraft, och med många elever som slås ut i skolan, kommer ytterst att slå tillbaka på kommunerna själva. I ett rationellt samhälle förstår man att man måste locka begåvade ungdomar till lärarbanan, eftersom utbildningsnivån hos befolkningen är a och o för landets välfärd, medborgarnas personliga utveckling, etc. Det är denna centrala tanke som Sirén, och andra tidigare, för fram, och jag kan inte se att det är fel att återupprepa den med jämna mellanrum. För sanningen är ju den att kommunerna, våra ledande politiker och i viss mån allmänheten, tycks tro att kvalitén på lärarkåren inte är så viktig för utfallet, det funkar liksom med en halvduglig lärarkår. Resultatet av denna uppfattning har vi blivit varse de senaste åren när olika undersökningar påvisat att svenska elevers kunskaper sjunker i alarmerande fart.

    Ytterst handlar det om att förmedla insikten om att samhället i sin helhet förlorar på att inte ha en lärarkår av yttersta kvalité. Sirén gör det i viss mån i sin artikel. Därför tycker jag att artikeln i det stora hela är bra, även om det finns några brister, varav några du påtalar.

    SvaraRadera
  47. Vad är det som gör ett yrke attraktivt? Lönen, förstås. Självständighet och frihet att själv kunna utforma detaljerna i sitt arbete. Ansvar. Trygghet. Och så status. Men tittar man på de yrken som har hög status är statusen oftast kopplad till att ha kontroll över sin situation. När jag tänker efter kan jag inte komma på ett enda yrke som har hög status men låg självständighet.

    Läraryrket har blivit betydligt betydligt mer bundet under de senaste årtiondena. Kanske kunde man kompensera med högre lön, men jag tror inte att det räcker med tiotusen per månad för att kompensera för de inskränkningar i lärarnas frihet som har skett sen kommunaliseringen. Sen är ju frågan vilka lärare vi vill ha. Vill vi verkligen rekrytera de som bara bryr sig om lönen?

    Sen kan man ju räkna ut med lillfingret att ett så stort lönepåslag för lärare bara att vara tillfälligt. Påslaget kommer bara att finnas kvar så lång tid som det tar för inflationen och den allmänna löneutvecklingen att äta upp det. Den som idag funderar på att bli lärare är ju intresserad av att få högre lön under hela sin tid i yrkeslivet.

    Varje gång man diskuterar lärarnas arbetsvillkor är det nån som kommer med kritik mot lärarna själva. Visst finns det många lärare som brister i ämneskunskaper, pedagogisk förmåga och motivation. Men jag är tveksam till de lösningar som föreslås. Varje försök att rensa ut de mindre kompetenta lärarna kommer att göra att läraryrket upplevs som mer otryggt och mindre attraktivt. Om man bedömer lärarna enligt objektiva kriterier kommer lärare att anpassa sin undervisning efter dem. En mera subjektiv bedömning kan leda till godtycke och orättvisor.

    Det är värt att komma ihåg att lärarna själva i mycket är en produkt av vårt skolsystem. De flesta har gått igenom vår grundskola och gymnasium, antagits till lärarhögskolan, gått igenom den, tagit lärarexamen, sen arbetat inom skolsystemet, påverkats av arbetsmiljö och skolledning och tagit del av de fortbildningar som erbjudits. Visst har lärarna själva ett ansvar, men i de fall som det finns systematiska brister i lärarnas kompetens bör felet sökas på annat håll.

    Jag skulle också vilja ifrågasätta motiven hos de som menar att man kan lösa problemen med utrensning av dåliga lärare och en hårdare detaljreglering. Det här är saker som garanterat leder till att läraryrket blir mindre attraktivt, undervisningen blir sämre, skolan tråkigare och elevernas kunskaper sämre. De här idéerna verkar vara hämtade från USA, där man särskilt på den yttersta högerkanten hyser en stor misstro mot offentliganställda som inte bär uniform.

    Det är väl inget fel med status. Men jag har tyckte ändå att det låg nåt i din kritik mot talet om att höja lärarnas status, Helena. Problemet är väl att det är allmänt prat utan koppling till nån åtgärd. Vill vi diskutera förändringar måste man antingen prata om konkreta mål eller konkreta åtgärder. För den som inte vill ha en förändring är det bekvämt att prata om lärarnas status.

    Om man nu ska diskutera konkreta åtgärder för att har jag ett förslag. Varför inte låta kontrollen för skolan återgå till staten? Bara det faktum att vi tenderar att diskutera skolfrågor i nationella medier är väl ett tydligt tecken på att skolan bör styras centralt. När vi är missnöjda med hur skolan fungerar vänder vi oss till regering och riksdag, inte till kommunalpolitikerna. Kommunpolitikerna har väl knappast den kompetens som krävs för att leda skolan, inte heller verkar de tycka att skolan är särskilt viktig. Många elever lämnar sin hemkommun när de går ut gymnasiet, vilket också talar för att man bör betrakta skolan som en nationell angelägenhet. Men nog om detta, det var ju inte vad ditt inlägg handlade om,

    (Hoppas det här inte blev för långt.)


    kapten haddock

    SvaraRadera
  48. Trofinios, jag är alls ingen motståndare till att lärare får bättre betalt. Det jag vänder mig mot är Siréns timing, presentation och att hon drar alla över en kam. Hon hänvisar till statistik utan att göra någon skillnad på vare sig skolor eller stadier. Är lärare lika stressade och pressade på alla stadier, och i alla upptagningsområden, är lärare lika orimligt avlönade i förhållande till utbildning och ansvar från förskolan till högskolan? Det tror inte jag. När man buntar ihop oss alla innebär det att en gymnasielärare tillskrivs samma behov och önskemål som en lågstadielärare och vice versa. Den hopbuntningen ger problem både på individnivå och på samhällsnivå. Högstadielärare förtjänar att få föra en dialog om sina behov och förslag, förskollärare likaså, och mest av alla tjänar eleverna på en sådan modell.

    Dessutom är jag övertygad om att Eva-Lis Sirén vet precis hur liten effekt hennes artikel har på SKL - om något har den effekten att man har en ursäkt för att inte ge mer åt någon för då måste man ge mer åt alla.

    SvaraRadera
  49. Lärare! Packa ihop och lämna skolbyggnaden. Snacket om kraftigt höjda löner och världens viktigaste yrke är just snack. Har hört det under lång tid men ingenting händer. Med tanke på det ansvar som lärare har så räcker inte tiotusen mer månaden utan snarare trettiotusen. Vi har ju världens viktigaste yrke och det borde ju betala sig, inte sant? Janne

    SvaraRadera
  50. Kapten Haddock, jag är tacksam över att du breddar perspektivet med dina kloka reflektioner. För långt? Verkligen inte.

    Pengarna är rakt inte oväsentliga, men förutsättningarna och friheten att göra ett riktigt bra jobb är viktigare både för resultaten och för ”job satisfaction”, det tror jag också. Jag tror för övrigt att lönen efter om man åstadkommer arbetsglädje, trivsel och goda resultat. När det gäller lärare som inte håller måttet menar jag att lärare ska få vara medelmåttiga på gränsen till svaga, precis som utövare av alla andra yrken. Dåliga och olämpliga lärare skall emellertid bort från skolan. Jag skulle gärna också se antingen karriärtjänster eller någon slags lönebonus för särskilt skickliga lärare. Däremot inte individuell lönesättning. Den typen av godtycklig rangordning och konkurrens mellan lärare skapar just osäkerhet - ibland även missämja. Målet borde vara allmänt förtroende för lärarkåren och möjlighet att identifiera både riktiga stolpskott och riktiga stjärnor.


    Rätt huvudman är ett viktigt första steg mot bättre arbetsvillkor för lärarna. Skolan är inte en kommunal angelägenhet utan en nationell sådan och då skall huvudmannaskapet också ligga på staten. I de länder där man genomfört decentralisering med framgång har staten behållit en stark resultatkontroll och styrning. Här har politiker utan vare sig insikter eller incitament nog för att göra rätt fått makt över skolan.

    SvaraRadera
  51. Helena, du har rätt i att individuell lönesättning ofta gör större skada än nytta. Det som lätt händer är att de anställda börjar tänka alldeles för mycket på lönen istället för att fokusera på arbetet. Jag läste just en bok (Daniel Pink: Drive) som bland annat tar upp lönens effekt på motivationen. Hans slutsats är att lönerna på en arbetsplats bör matcha lönerna på jämförbara arbeten, men att det inte finns så mycket att vinna på att erbjuda betydligt högre löner.

    Jo, det är förstås skillnad på de krav som ställs på en lärare som undervisar i lågstadiet (heter det så fortfarande?) och en som undervisar i gymnasiet. När Sirén klumpar ihop lärare av alla kategorier styr hon effektivt debatten.

    Enligt skolverkets hemsida fanns det 85878 lärare i grundskolan läsåret 2010/2011. Motsvarande siffra för gymnasieskolan är 37400. Att ge dessa lärare en lönehöjning på 10000 per månad skulle kosta 1,5 miljarder, eller 160 kronor per svensk. Siréns förslag handlar alltså inte om särskilt mycket pengar, utslaget på landets ekonomi. Om den här åtgärden hade en märkbar effekt på elevernas resultat skulle den definitivt vara värd sitt pris.

    När jag skrev mitt förra inlägg läste jag kommentarstråden lite slarvigt och missade att huvudmannaskapet redan diskuterats. Egentligen har jag inte så mycket att tillägga till det som redan sagts. Jag är frestad att säga att kommunaliseringen är roten till skolans problem, men skolan var i utförsbacke redan tidigare.

    Det är lite förvirrande att lärarna har två fackförbund, Sirens Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Jag har ingen statistik på hur anslutningen till de olika förbunden ser ut på gymnasiet och på grundskolans olika stadier, men om Lärarförbundet i större utsträckning företräder lärare på lägre nivåer skulle det förklara varför Sirén är intresserad av ett kronpåslag. Det skulle också förklara varför hon ej är intresserad av en förändring av huvudmannaskapet. För en kommunpolitiker känns kanske skillnaden mellan en gymnasielärare och en grundskolelärare inte så viktig, medan det (förhoppningsvis) skulle vara lättare att motivera en löneskillnad om motparten hade högre kompetens på området.



    kapten haddock

    SvaraRadera
  52. Kapten Haddock, igen tack för dina kloka reflektioner. Jag tycker inte att vi borde ha konkurrerande fackförbund. Vore bättre om LR organiserar ämneslärare och Lärarförbundet klasslärare och förskolelärare rakt av. Det är inte så att det finns två metall och två journalistförbund.

    SvaraRadera
  53. Helena.

    Jag håller med dig om att friheten och känslan av att kunna utföra ett bra arbete är viktigare än lönen. Att vi verkligen kan använda vår tid som vi har i och med förtroendetiden till att planera och efterarbeta vår undervisning är av stor vikt, inte bara för oss själva utan också i högsta grad för eleverna.

    Vi behöver verkligen tid till att sätta oss ner i lugn och ro och kunna planera vad vi ska göra under de olika lektionerna. Vi behöver tid för att kunna reflektera över vad som var bra och vad som inte fungerade under dagen. Vi behöver tid för att kunna ta till oss av den senaste forskningen inom våra ämnen, men också inom pedagogik och didaktik och gärna ha tid att diskutera sådant med andra kollegor. Hur ska vi annars kunna leva upp till de krav som ställs på oss? Hur ska vi annars kunna bygga undervisning på vetenskap och beprövad erfarenhet?

    Ha en fortsatt trevlig söndag kväll!

    Frekar06

    SvaraRadera
  54. Så klokt och välformulerat, Fredrik. Jag skriver under på varenda ord.

    SvaraRadera