Vilket ljuvligt jullov jag har haft! Långa härliga samtal, långa härliga middagar och långa härliga promenader. Dessutom har jag läst långa härliga böcker; Först Steve Jobs biografin och nu Pol Pots leende. Jag har också tittat på långa härliga filmer, spelat en del Zelda och en del Betapet, bykat och städat. Det sista känns förbluffande skönt. För första gången på ett halvår är tvättkorgen nästan tom. Fönstren är tvättade och jag har torkat damm och skrubbat på de mest obesökta ställen och nu känns hela huset upplyft och ... nytt.
Det jag inte har gjort en enda gnutta är skrivit. Ja utom julklappsrim förstås.
Men tänkt har jag. Jag har tänkt på stormen som vinit natt efter natt och på det onaturliga i att man kan sitta i trädgården utan ytterkläder i slutet på december. Jag har tänkt på Steve Jobs, den där gråtmilde, argsinte, arrogante perfektionisten som jag har följt i nästan 600 sidor. Jag har tänkt på Strindberg och på hur jag bäst kan väcka nyfikenhet och intresse för honom hos mina nior. Jag har tänkt på föreläsningen jag förbereder, på studentexamen, på politiken och pengarna i Valdemarsvik.
Just nu tänker jag mycket på röda Khmererna och på boken Pol Pots leende som jag fick till födelsedagspresent av min äldsta dotter. När jag flyttade till Sverige stod det folk på Sergels torg och delade ut röda flygblad till stöd för Pol Pot. Det här var i början av åttiotalet och vid det laget var vad som pågick i Kambodja väl känt. Åtminstone utanför Sverige. Jag minns hur förbluffad och indignerad jag kände mig. Så pass att jag gick fram och frågade dem om de verkligen gjorde vad jag trodde att de gjorde. De svarade inte, men de tittade på mig som jag föreställer mig att korsfararna tittade på de hedningar som vägrade omvända sig. Men lika obegriplig som den förnekelsen var är den amerikanska förnekelsen efter Vietnamkriget. Det är ett grymt skämt att Kissinger fick fredspriset och en ren skymf mot Vietnam, Kambodja och resten av världen att Nixon fick upprättelse och sågs som en stor statsman på gamla dagar.
Allt det här får mig att tänka att debatt, ifrågasättande och grävande, orädd journalistik är väldigt viktigt. Det får mig att tänka att journalister behöver respekteras och ges manöverutrymme i högre utsträckning än idag.
Det får mig att känna lust att skriva igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den långa inandningen!
SvaraRaderaJag ser fram emot att följa den stora utandningen.
Kanske borde jag ta en runda i tvättstugan innan året är slut. Tack för inspirationen!
Du har rätt i att journalister behöver frihet för att kunna utöva sina jobb. Men samtidigt tycker jag mig se en gammeldags, nedlåtande inställning till andra länders rättssystem. Vi kan inte bara låta journalister få carte blanche att begå brott mot andra länders lagar.
SvaraRaderaSom mångårig nämndeman har jag sett otaliga brister i vårt eget
system för lagförande som får åtminstone mig att tala lite tystare om rättssäkerheten hos andra.
Mats, inte är det dumt att möta ett nytt år i rena kläder och med tom tvättkorg. :)
SvaraRaderaBertil, du tänker på våra två nyligen arresterade journalister. Jag tänker på den extremt höga dödligheten hos krigskorrespondenter och journalister som bevakar oroshärdar. Jag håller helt med dig om att man ska sopa rent framför sin egen dörr istället för att klanka ner på andra.
SvaraRaderaMinns också mitt ifrågasättande på 70-talet. Då FNL och Maos Kina. I efterhand kan man fundera på att så intellektuella som Gunnar Myrdal kunde försvara och idéalisera Mao och Pol Pott.
SvaraRaderaOm du vill ha lite liberala tankar kan du titta in hos mig. Läst vidare och funderat kring Bertil Ohlin i mitt vinterunivesitet.
Tack för tipset, Plura. Vad vi också behöver fråga oss är var vi rättar till verkligheten för att passa våra illusioner och önskningar idag?
SvaraRaderaJag tror nog att de flesta kände till Pol pots styre även i Sverige. Har ett starkt minne av att det var så. Men det finns ju alltid vissa grupper som håller fast vid sina åsikter och vill nå ut med det. Även om några står och demonstrerar betyder det ju inte att informationen inte finns inom Sveriges gränser.
SvaraRaderaSkriv, Finaste Helena, skriv..
SvaraRaderaDu har alltid något att säga..
God fortsättning.
/M
Men mycket av dagens journalistik styrs av illmarig ryktesspridning, skvaller och sensationslystnad. Varför får journalister gå fria från ansvar då de bara sprider illasinnat skvaller? Är de heligare än andra? Vem granskar de som säger sig granskar makthavarna?
SvaraRaderaUndrar om föräldrarna till denne man visste vad de döpte sin son till?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NA
Zelda = Klassiker!
SvaraRaderaEnda problemet med Zelda är att om man väl satt sig när och spela så riskerar man att bli sittande med det allt för länge!
Vad kul att julen har varit givande :-)
SvaraRaderaMina tankar tar mig till forskning kring socialdemokraternas val av historiebruk, s.k. icke-bruk av historia i anslutning till b.la. Stalin och Mao. Det är tråkigt att de har haft en sådan lång tradition av att blunda i anknytning till kommunismens mörka sidor. Trots det betvivlar jag starkt att en högerregering hade gjort något annorlunda om det gynnade deras ideologi. Makt och historia har tragiskt nog ett bittert förhållande.
Personligen anser jag att man inte bör varken försvara eller idealisera någon ideologi, men det blir en alltför skev bild om man enbart ser de negativa konsekvenserna av t.ex. Maoismen. Maoismen och deras s.k. bonderevoultion skapade nya möjligheter för flera andra "dissidenter" världen över. Men återigen, det är verkligen tragiskt när individer och "samhällen" gör ett aktivt val att glömma bort ett sådant horribelt förflutet som bl.a. Mao utövade på sin egen befolkning.
Monika, det var ett helt gäng med megafoner på Sergels torg och ingen annan verkade tycka det var konstigt. Det tyckte jag var konstigt.
SvaraRaderaTack och detsamma, kära Maria. :)
SvaraRaderaAnonym, håller inte med om att det är så illa, men visst finns det journalistik av tveksamt slag. Det finns både möjlighet att anmäla sådant och kräva skadestånd och att bemöta i skrift. Journalister är inte särskilt heliga i den här bloggen, om man säger så.
SvaraRaderaJag vill också lägga en del av ansvaret hos oss själva. Läser ingen dynga blir det olönsamt att skriva dynga.
Pekka, :). Det kan förstås vara ett uttryck för skämtlynne, litet som när mina föräldrar funderade på att döpa lillebror till Björn-Bo och kalla honom Ide, men när man lyssnar på Paul Potts i intervjuer verkar det troligare att de inte gjorde kopplingen.
SvaraRaderaFredrik, en sak jag gillar med Zelda är just att spelet tar slut. Skulle aldrig våga mig på CS, eller något annat nätspel.
SvaraRaderaJesper, det finns en självbiografisk bok som heter Wild Swans skriven av en kvinna som heter Jung Chang. Att läsa den är att få inträde i ett helt nytt Kina. Jag rekommenderar den varmt. Maos välde var fruktansvärt. Men det är hur vi fungerar när vi förnekar och förtränger som intresserar mig mest. Man gjorde ju det sedermera med Nixon och Kissinger i USA, trots att det fanns ett facit. Och fredspriset får man väl se som global förnekelse.
SvaraRaderaTack för länken och detsamma Josef!
SvaraRaderaHelena!
SvaraRaderaSjälvklart ligger en hel del ansvar hos den enskilde konsumenten men det är mycket svårt att värja sig mot allt skräp som väller över oss. Å andra sidan så måste övervägande delen av allt som skrivs och produceras vara dynga för att fylla alla kanaler och blaskor som finns på marknaden. Mediaskugga är önskvärt mellan varven. Däremot undrar jag vad det är för journalister som ställer upp på att producera all skit...
"Det får mig att känna lust att skriva igen."
SvaraRaderaBra... - HelEna - och det ger lust till mig också.
Tack för tipset :-) Har läst en del om hur det fungerade under hans styre. Alltid bra att få olika perspektiv i hopp om att förstå helheten. Jag kan rekommendera min mentors avhandling, professor Ulf Zander "Fornstora dagar, moderna tider" http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189116232 Den behandlar hur Sverige har sett på sitt eget förflutna mm under drygt 100 år, alltså hela 1900-talet. Inte bara historievetenskap utan alla delar av historiekulturen, konsten, författare, politiker osv. Verket anses vara en de största i sin jargong. Vill man läsa om hur Sovjet och Ryssland har brukat sin historia är professor Klas-Göran Karlsson att rekommendera.
SvaraRaderaNär något känns för hårt att hantera ter det sig vara lättare att förneka det. Det blir ett allvarligt problem då hela samhällen följer ett liknande spår. Detta ser vi flera exempel på i flera Europeiska nationer i anknytning till Förintelsen.
God fortsättning Helena!
SvaraRaderaTyvärr för din familj så är jag den egoist som tycker att när din tvättkorg är full så vet vi andra att du via nätet förmedlat det vett som din tvätt bör stå tillbaks inför.
Vi har möts tidigare i "Sourze" & Newsmills kommentatorsrutor, men gällande ovanstående inlägg vill jag enbart för "dina" yngre socialdemokratiska läsare gärna bidra med fakta gällande en av deras tidigare högt uppskattade ledare.
Birgitta Dahl, f.d. energiminister var också ordförande i svenska kommitén för Vietnam, (från 1975 känd som Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja). Hennes insikter om hur det fungerade under Pol Pot-regimen var på samma nivå som hennes kunnande om landets energiförsörjning. Olof Palme såg till så hon slapp ställas inför statsfientlig verksamhet, genom att införa full immunitet för våra folkvalda.
Tyvärr sitter det även idag flera av våra folkvalda som har ansvar för Sveriges framtid, men har likt B Dahl en dold agenda med missriktade U-lands-ambitioner som är direkt kontraproduktiva.
Då det gäller medias undfallenhet inför makteliten, kanske du som litterär person kan fundera över varför nästan all substansiell kritik mot våra politiker, förekommer bara i romanform.
Har en artikel på gång i "såsen", som beskriver varför just Palmes fäbless för just maktelitens immunitet, just hindrat utredningen att finna vår siste excellens baneman. Surt sa räven.
Mest avslöjande om det svenska vänster-
SvaraRaderaetablissemanget på 70-talet är Per Ahlmarks
bok Det öppna såret- Om massmord och medlöperi.
Kommunister anses alltid ha haft goda avsikter och
får därför medial förlåtelse.
Anonym, det mesta går faktiskt att värja sig mot. Dock inte löpsedlar och dem skulle jag därför vilja slippa. Jag tror att det är illa för folkhälsan med alla skrämsel och sensation man utsätts för via löpsedlarna varje gång man behöver handla ett paket mjölk.
SvaraRaderaJesper, du har så rätt. Historieskrivningen och revideringen pågår ständigt. Man gör klokt i att läsa de flesta historieböcker som fan läser bibeln.
SvaraRaderaDetsamma Leif, och tack för både länken och dina reflektioner. Jag har uppfattat den blinda tilltron till kartan framför verkligheten som något som är typiskt för socialism och andra utopiska ismer, men ser till min besvikelse tecken på liknande också hos den nuvarande regeringen - när det gäller privatiseringarna. Undrar om inte en del av sjukan är att det uppfattas som så farligt att misslyckas eller ha fel?
SvaraRaderaAnonym, tack för lästipset.
SvaraRaderaMenar du allvar när du jämför Kissinger med Mao? Tyvärr förlorade Kissinger Vietnamkriget, det var därför som han fick fredspriset. Han startade det inte. Men för Saigonborna var det inte någon lycka att bli "befriade" av kommunistdiktatorn Ho Chi-Min.
SvaraRaderaAnonym, jag jämför inte Kissinger med Mao, utan konstaterar att konsten att stoppa huvudet i sanden är universell. Hur lätt Nixon och Kissinger kommit undan med sina illdåd är ett exempel bland många på det sorgliga fenomenet.
SvaraRadera