Jag blir ofta förundrad över den tvärsäkerhet med vilken lärare (och andra för den delen) yttrar sig om vad elever kan eller inte kan och vad det beror på. Så sent som för några dagar sedan hörde jag en lärare berätta att hon sagt till sina elever: "sådant är bara möjligt om man är riktigt språkbegåvad." Så tråkigt med en värld där man sätter upp gränser för vad som kan uträttas på det sättet. Så tråkigt, så arrogant och så väldigt skadligt. För det första är arbetsinsats och motivation betydligt viktigare framgångsfaktorer än begåvning. För det andra är vi alla språkbegåvade. För det tredje kan vi bara veta om en elev har nått ett mål eller inte - vi kan i stort sätt aldrig vara helt säkra på varför. Ett litet exempel: På gymnasiet hade jag en lärare som både hade dålig andedräkt och luktade svett. Jag frågade honom aldrig om hjälp och när han förklarade något hörde jag aldrig vad han sa - jag kände bara hur illa han luktade. Han trodde kanske att jag var obegåvad. I själva verket var jag specialbegåvad - med ett gott luktsinne.
Vi måste sluta etikettera elever på det sättet. När en elev inte når målen är det läge för troubleshooting och självrannsakan. Lägger eleven ner tillräckligt med tid? Sker arbetet på bästa sätt? Hur är det med förkunskaper, förförståelse, motivation, självförtroende? Gör jag själv ett tillräckligt bra jobb? Finns det variation? Har eleverna inflytande, möjlighet att välja efter intresse. Våra elever är begåvade och det är vårt jobb att göra dem mer begåvade. Inte att begränsa och diagnosticera dem.
Läs Johan Kants artikel om elevsyn och framgångsfaktorer i undervisningen på Skola och Samhälle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blir mycket glad av att läsa dina rader om hur skolan fungerar.
SvaraRaderaJag håller med dig.
SvaraRaderaMen lite farligt är det också att svänga sig med överdrivna försköningar av verkligheten.
"Vi är alla språkbegåvade" är ett sådant förrädiskt uttalande. Uttryck som "vi är alla stora tänkare" och "vi är alla mattebegåvade" är också exempel på uttryck som är orealistiska och som liknar Drontens dom: "Alla är bäst och vinner första pris"
Roligt att du blev glad, Eddy. :)
SvaraRaderaJag håller med och samtidigt inte. Först av allt är knappast begåvning något som man har eller inte har. Kanske är det så inom enstaka om råden, men vanligare är nog att begåvning är något som mer har karaktären av en glidande skala. För det andra beror det på vilken nivå prestationen skall ligga.
SvaraRaderaOm vi talar om elevernas förutsättningar att i grundskolan nå betyget G har jag svårt att tro att begåvning skulle vara en allvarlig begränsning. Min bedömning är att i matematik och fysik har alla elever jag kommit i kontakt med varit tillräckligt begåvade för att klara G på A-kursen. Talar vi däremot om möjligheterna att klara MVG i Fysik B, eller Matematik C, D och E är jag inte alls övertygad om att alla är tillräckligt begåvade. Jag har sett elever som fått väldigt mycket hjälp, jobbat hårt, blivit stöttade hemifrån, m m men ändå inte når högsta betyget. Jag kan naturligtvis inte utesluta att de hade gjort det med ännu större insats, men man måste i så fall fråga sig om det är rimligt att lägga hur mycket energi som helst på sådana kurser.
Jag håller dock helt med om att arbetsinsats och motivation är exempel på sådana saker som man bör titta först på när en elev inte når målen och inte förklara bort det hela med bristande begåvning.
Kanske hade de nått målen med en större insats, och kanske hade motsatsen haft en större effekt - det händer att alltför massiva hjälpinsatser (och vad som är "alltför massiva" är helt individuellt) har en rent förlamande effekt, och kväver elevens egen förmåga. Kanske hade de behövt en helt annan sorts hjälp. Kanske var det också så att de nått så långt de skulle kunna nå, just vid den tidpunkten i sitt liv i alla fall.
RaderaLärande är fascinerande!
Precis så, Morrica. Vi kan ha alla möjliga teorier, men det är förmätet att tro att vi kan kartlägga något så komplicerat som en elevs hjärna och potential.
RaderaDet var inte så jag menade, Bertil. Jag refererade till vår stora outnyttjade språkinlärningspotential och ville alls inte påskina att alla lär lika lätt, lika snabbt eller lika djupt. Det finns stora skillnader när det gäller arbetsminne, förmåga att förstå abstraktioner som grammatiska regler, men alla kan lära sig språk. Det finns ingen begränsning för hur många och det gäller oberoende av intelligens - begränsningen gäller bara hur mycket man kan lära sig inom varje språk och den begränsningen finns också i modersmålet.
SvaraRaderaNiklas, vi är helt överens. Som jag förklarar i svaret till Bertil är det synen på språk som något som bara är till för personer med särskild begåvning som provocerar. Tvärtom kan elever nå målen och klara NP i franska som aldrig skulle kunna göra det i svenska eller matte. Det som gör det extra ironiskt är att många ser språkstudier som mekaniska. Ska man bli duktig på språk måste man träna sin förmåga att se mönster, gissa, lägga pussel - ganska långt samma färdigheter som man behöver utveckla i matte. En väldigt stor del av det vi kallar "begåvning" skaffar man sig genom att låta sin hjärna jobba. Hårt.
SvaraRaderaÄven jag håller med dig. Vad gäller språkbegåvning kan jag inte på stående fot erinra mig någon svensk jag träffat på som jag inte kunde föra ett samtal med. Och ifall det inte gick berodde det aldrig på bristande språkförmåga utan på helt andra saker. I min värld blir det därför väldigt underligt att säga till/om en annan människa som kan uttrycka sig nuanserat och uttrycksfullt åtminstone på sitt modersmål att han/hon inte kan lära sig språk...!
SvaraRaderaSedan, visst är det så att vi fått olika själsliga eller fysiska förmågor olika mycket - och jag kan också tycka att vi gör våra ungdomar en förfärlig otjänst genom att haka på det allmänna tjafset och säga till dem att alla kan bli precis vad de vill. Jag menar också att man behöver samtala med dem om sådana saker som: vilken livsstil och vilka yrken anses i vår tid vara eftersträvansvärd(a)? Varför? Är alla våra drömmar bra för oss?
På samma gång: i synnerhet som förälder eller som lärare får man inte se det som sitt ärende att hålla på och amputera någon annan människa. Det finns alltid andra som gärna tar på sig den uppgiften. Som lärare behöver man - precis som du skriver - ha höga förväntningar och vägra acceptera stillestånd. Man ska bli ledsen, frustrerad och lite smått arg när någon stannat i växten.
Henrik, väl formulerat. Det är inte vårt jobb att stänga dörrar. Vi ska istället öppna nya världar.
SvaraRaderaJag brukar fråga mina elever på vilket sätt var och en av dem planerar att rädda världen. Det brukar bli litet generade skratt, men de brukar förstå vad jag menar. En lärarvariant på "Ask not what your country can do for you, but what you can do for your country".
Ja, vi verkar vara helt överens, Helena.
SvaraRaderaDet sägs att runt 20% av eleverna som går ut åk 9 inte har nått målen i matematik. Förklaringarna till det bör sökas på annat håll än bristande begåvning.
Ja, sannolikheten för att var femte elev skulle vara för korkad för att förstå den grundläggande matematik som undervisas i grundskolan är mycket liten. Visst tycks det bekvämt att kunna lägga förklaringen på eleverna - då behöver ju skolan inte ändra på något alls, och alla (ja, utom eleverna då) känna sig tillräckligt duktiga - men jag tvivlar på att vi kommer ligga särskilt bekvämt på längre sikt om vi bäddar så.
RaderaVarför är det sådan katastrof när elever inte klarar skolmatten? När allt kommer omkring så behöver de flesta av oss bara använda de fyra räknesätten, grunderna i geometri och procenträkning i vardagen. Resten av matten är för dem som har intresset och tvånget att kunna. Alla vill och kan inte bli ingenjörer eller nationalekonomer.
RaderaDet blir ju inte samma ramaskri när elever inte klarar de praktisk-estetiska ämnena.När eleverna inte uppfyller kraven så talas det genast i termer om handlag eller konstnärlig ådra. Medan matematik och språk är det genast fråga om intelligens eller begåvning. Tro mig, det krävs begåvning och intelligens för att bli en skicklig hantverkare eller kock eller för att vända på resonemanget så krävs det ett särskild ådra för att bli en skicklig ingenjör.
Jag tror att vi måste börja se utbildningar, arbeten, begåvning och intelligens från andra perspektiv och inse att gamla invanda synsätt sätter krokben för många som kanske skulle vilja bryta med det så kallade sociala arvet. Döttrar och söner till ingenjörer kanske inte vill och kan bli akademiker. Likadant kan det ju vara för hantverkarungar.
Jan Forsman
So-lärare och hantverkare
Det är betydligt fler som behöver matematik än ingenjörer. Dessutom är kraven för G i grundskolan väldigt låga. Klarar man inte G, så kan man ifrågasätta om förmågan att beräkna enkla saker som procent och annat som hör till vardagslivet för flertalet människor är tillräckligt god. Den som inte klarar G tror jag har svårt att räkna på kostnaderna för olika mobiltelefonabbonemang och grundkunskaperna i geometri är nog mycket skakiga. Den skolmatte som krävs för att klara G i åk 9 är inte krävande.
RaderaNu har man ju valt att lägga kravet att minst betyget G skall vara uppnått i vissa ämnen för att eleven skall vara behörig att börja på gymnasiet. Det är inte orimligt att matematiken är ett av dem, eftersom matematikbetyget har starkast korrelation med studieframgång i nästa utbildningssteg.
Jan, många elever som lämnar åk 9 behärskar addition hjälpligt, subtraktion så länge vi talar om positva tal och de får gott om tid på sig, men saknar fullständigt insikt om sambandet mellan multiplikation och division. De har en ytterst luddig uppfattning om procent, och uppfattar begreppet genometri som en ångestriggerfaktor. Statistik är helt obegripligt, tillväxtfaktorer och BNP bara ord.
RaderaInte i något av de fall jag mött har detta berott på att elevens oförmåga eller på att någon dominerande konstnärlig ådra kommit ivägen, och jag har hållit på med detta i ett antal år nu. I samtliga fall har det berott på bristande baskunskaper, dvs redan på lågstadiet har matematikundervisningen misskötts. Faktum är att min erfarenhet indikerar att konstnärlig begåvning rent av kan vara lika starkt kopplad till matematisk begåvning som språklig begåvning.
Det största misstag vi begår i skolan är att underskatta eleverna, och lämna dem därhän när det blir lite jobbigt, lika ofta för undervisaren som för eleven.
/Morrica
Jan, matte är mycket mer än att räkna. Det är problemlösning, hjärngymnastik, ett språk som hjälpt oss att förstå oss själva och vår planet. Kärnämnena är de färdigheter som bedöms som viktigast för hela livet, inte bara yrkeslivet.
RaderaDet som är katastrof med ett underkänt betyg är att vi tar från eleven valmöjligheterna. När man går ut skolan ska man kunna välja framtid, inte klamra sig fast vid den enda möjlighet som står till buds.
Tack för kloka kommentarer, Niklas och Morrica.
RaderaHelena!
RaderaSå mycket insikt har jag att jag vet att matematikens värld är nära nog oändlig. Ja, en en del hävdar att det är en konstart. Men oavsett hur man uppfattar matematik så antar jag att grunderna måste sitta för att kunna vandra vidare i matematikens universum.
Men för oss allra flesta räcker grunderna mer än väl och man kanske ska lägga mer möda på att dessa grunder verkligen fastnar. Kanske måste vi nivågruppera matematikundervisningen för att komma åt en del av försämringen?
Jan Forsman
Det är bara det att grundskolematten är grunderna. Alla behöver den basen. På gymnasiet kan och ska man nivågruppera - men efter intresse och elevönskemål, inte efter lärarens diagnos.
RaderaJag trodde att nivågruppering var en bra sak när jag var ny lärare. Praktisk erfarenhet har tagit den tron ur mig. Snabbgrupper - eller elitgrupper - för den som har särskilt intresse för ett ämne och är villig att lägga ner extra kraft och möda på det är däremot en annan femma.
Jan, varför är det sån katastrof när elever inte klarar SO-kursen? Vem bryr sig om alla döingar som en gång gjort något, och vad spelar det för roll om man känner till kristallnatten? Vad är statsskicket i Sverige och vad spelar det för roll för mig? Vi som inte är historiker eller samhällsvetare klarar oss bra utan all den här kunskapen.
RaderaJa, förutom att vi röstar lite då och då, stollar som Anders Behring Breivik skriver manifest som är hopkok av diverse ideologier, osv. Utan de första åren i skolan så saknar vi helt referensramar och har därmed ingen aning om hur vi bör förhålla oss till saker och ting som sker i vardagen.
Samma med språk - jag utför alla mina ärenden på engelska. Pizzerian runt hörnet pratar tillräcklig mycket engelska för att jag ska kunna beställa en pizza, kaffestället runt hörnet pratar tillräckligt mycket engelska för att jag ska kunna beställa kaffe, administrationen på jobbet pratar tillräckligt mycket engelska för att jag ska kunna lämna in reseräkningar på engelska, osv. Hade jag en bil skulle jag lämna in den till verkstaden och prata engelska. Den enda gången jag har haft problem var flyttstädningen som skulle städa efter förre hyresgästen, och ingen av dem pratade ett ord engelska.
Jag tycker Morrica, Niklas och Helena har redogjort varför matematik är viktigt. Jag förvånas ständigt över att det allt som oftast är de som kan minst matematik som står på barrikaderna och skriker att de minsann klarar sig bra och de flesta inte behöver ett dugg mer matematik än de har under bältet. Hur kan man avgöra det innan man sett vad som finns bortom kröken?
Globaliseringen sker här och nu, vare sig vi vill det eller inte. Antalet yrken där man klarar sig helt utan "teoretiska kunskaper" är försvinnande få och de blir färre för varje dag. Låt oss inte beröva framtidens elever på deras möjligheter genom att urvattna deras utbildning än mer -- alla här verkar rörande överens om att de 20% av Sveriges ungdomar som inte får fullständiga betyg är för dumma för att klara godkänt i kärnämnena på högstadiet som det ser ut idag.
Anonym, jag instämde med dig hela vägen till sista stycket - ja, till sista meningen i sista stycket.
RaderaDe 20% av ungdomar som går igenom svenska skolor utan att nå kunskaper motsvarande minst godkänt är i de allra flesta fall lika smarta, lika begåvade och har samma kognitiva möjligheter att lära sig som resten. Problemet ligger inte i ungdomarna.
Helena!
SvaraRaderaVarje mänska har en nätt liten etikett på sig.Livet börjar med en liten remsa runt handleden och livet slutar med en liten lapp på någon av stortårna. Däremellan brukar vi mänskor etikettera varandra beroende på sexuell läggning, kön, fotbollslag, yrke, blodgrupp, musiksmak, nationalitet,religion, politik, hudfärg, hårfärg, kroppskonstitution, ålder, husdjur etc etc. Så när skolpersonal och elever sätter etiketter så följer man bara den förhärskande kulturen i samhället. Dampunge, ahdh-barn,bokstavsbarn, studieblyg,svag, mongo, IG-mupp och allt vad det nu är ju bara ett sätt att hantera en vardag. Likadant är det på andra fronter. Alla har säkert en eller flera idioter till grannar eller så tycker man att trafiken dräller av dårar. Frågan är bara hur det skulle vara om alla var korrekta, förträffliga och genomgoda. Bara tanken är vedervärdig. Jag skulle definitivt söka efter sprickor i muren...för nått djävla fel måste det ju finnas!
Jan Forsman
Niklas, när det gäller språk är det likadant.
SvaraRaderaMorrica, det finns myriader skäl till att elever misslyckas. Beklämmande många av dem återfinns i skolan.
SvaraRaderaOn the bright side - skälen som ligger i skolan kan vi göra något åt.
Radera/Morrica
Jan, härlig liten betraktelse. Det är emellertid väldig skillnad på att etikettera och kategorisera efter handlingar eller efter ras, kön, sexuell läggning eller begåvning. Sådant som man inte kan göra något åt, sådant som inte angår omvärlden och när det gäller begåvning dessutom sådant omvärlden har svårt att bedöma.
SvaraRaderaDu är ju så fin, mamma. Kan faktiskt se det här hos många lärare. Bl.a. har jag känt det när en lärare sätter mig på en piedestal och har jättehöga förväntningar på mig hela tiden. Det blir bara jobbigt.
SvaraRaderaDet är oerhört otroligt att var femte elev skulle vara för dum för att förstås skolmatematiken. Min gissning är att en promille skulle kunna vara i överkant. I och med att matematik är ett ämne där det ena bygger på det andra i en ständig ström under 9 års tid så är det däremot troligt att någon gång så uppstår en situation där lärare/elev/metod inte fungerar ihop. Tyvärr kan detta vara tillräckligt för att hindra eleven att nå målen då undervisningen bara dundrar vidare för de andras skull.
SvaraRaderaTänk att få en kommentar av sin egen dotter. Så trevligt. :) Håller med om att andras förväntningar kan bli ett bekymmer. De sätter sig lätt i vägen för ens egna. Målet måste vara att få en elev att höja förväntningarna på sig själv och relatera sina mål till arbetsinsats och inte till slumpen eller begåvningen.
SvaraRaderaJan, alla normalbegåvade elever kan nå alla mål. Många av dem kan också nås av integrerade särskoleelever. Det är inte så värst höga ribbor i vårt skolsystem. Däremot kan bristande förkunskaper lätt bli ett stort hinder i färdighetsämnen som matte och språk. Därför är jag glad att det blir betyg i åk 6. Varje stadium måste sopa rent framför sin egen dörr.
SvaraRaderaJohan Kant sa i en kommentar något om att inte släppa elever vidare. Om jag tolkar det rätt skulle det dock kunna vara en riktigt brandfackla ifall det verkligen ställde krav om att alla misslyckanden måste vändas innan eleven går vidare. Det skulle nog kräva en hel del nytänk från skolledningar mfl.
SvaraRaderaJag håller helt med om att det handlar om bristande förkunskaper när målen blir för svåra att nå för vissa elever. De "svagaste" eleverna är inte sällan de allra mest begåvade. Jag återkommer till det Johan Kant brukar lyfta fram, nämligen vikten av kognitiv progression och då krävs det att eleven utmanas i sitt tänkande. Många elever upplever jag tror att skolan handlar om att bocka av gjorda uppgifter på en lista. När jag eller andra istället fokuserar på vad eleven faktiskt lär sig kan det upplevas provocerande. Det är och förblir ett svek att låta elever gå vidare till nästa nivå i utbildningssystemet, i synnerhet med alldeles för höga betyg, utan att egentligen vara behöriga för det.
SvaraRaderaJan, jag tycker i varje fall inte att man ska låta elever fortsätta till nästa stadium utan de färdigheter som krävs för att klara sig där.
SvaraRaderaGertie, visst är det ett svek. Det är också svårt att få elever att förstå att lätt är dåligt och svårt är bra i inlärningssammanhang. Bekräftelse smäller högre än utmaning.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaI samma utsträckning som finsmed, möbelsnickare eller inredningsarkitekt är det. Det är ingen magi, utan något som går att lära sig, men det kräver ett visst mått av passion och hängivenhet för att bli bra. Det man åstadkommer skall fungera i vardagen, och för att ge genklang och kommas ihåg med värme behöver det vara lite smidigare och lite mer välfungerande än massproduktion.
Radera/Morrica
Den blev litet svårbegriplig ensam den kommentaren, Morrica.
SvaraRaderaEn aning, ja. Plocka bort den om du vill, när nu frågan om huruvida läraryrket är ett kall försvunnit.
Radera/Morrica
Vad bra du skriver! Blir nästan sugen på att gå till skolan. Tänk bara om alla lärare vore som dig! :) Varma hälsningar!
SvaraRaderaVill rakt inte plocka bort det du skrev för det var klokt och sant, Morrica. Men det är det Henrik har skrivit också. Ordet kall är laddat, men jag har sett tillräckligt många kollegor gå långt utanför vad yrkesrollen påbjuder - och också hamnat i det här utanför yrket engagemanget själv.
SvaraRaderaJag rekommenderar den som vill förstå denna kryptiska dialog att läsa Henriks blogginlägg här: http://birkebo.blogspot.com/2012/01/lararyrket-ett-kall.html Rekommenderar för övrigt även andra att göra det. :)
Tack! Och det är en relevant fråga och ett mycket konkret problem, det var därför jag ville ge min bild av det.
RaderaTack du fina Julia. Som tur är har jag en och annan elev som påminner om dig. :)
SvaraRaderaÖh, vill bara förtydliga: jag plockade bort min egen kommentar ovan därför att jag inte kände att den var alldeles relevant i sammanhanget. Meddelade Helena detta i ett privat mejl.
SvaraRaderaI ett annat sammanhang däremot... ;)