lördag 7 maj 2011

Lön efter utbildning?

Efter debattprogrammet Agenda där Metta Fjelkner och Ingela Gardner Sundström debatterade lärarlöner har det pågått en ivrig lönedebatt. Mats i Tysta Tankar undrar hur långt ner i skolhierarkin de 10 000 man talar om i programmet sträcker sig. Morrica i You're no different to me startar en intressant diskussion om vad det är vi ska ha mer betalt för - utbildningen eller det arbete vi utför. Om en förskollärare arbetar på gymnasiet eller tvärtom - vad ska då gälla?
När det gäller Mats fråga tycker jag inte att vi skall löneförhandla med användande av argument som ”Får dom ska vi också ha”, eller ”varför skulle dom få mer än oss”. Vi måste kunna prata om en grupp utan att dra in alla andra. Måste man göra jämförelser kan man hellre göra det med andra yrken med motsvarande utbildning, ansvar och utmaningar. Det är uppenbarligen Metta Fjelkners linje. Det är lika uppenbarligen inte Ingela Gardner Sundströms linje.

När det gäller Morricas fråga är det min uppfattning att båda ska vägas in. I Sverige har vi en väldigt låg utbildningspremie - en utbildningspremie som är som lägst i kvinnoyrken och lägre ju längre utbildning man har. Man vinner inte en krona på att utbilda sig till lärare. Tvärtom förlorar man till och med en hel del ekonomiskt på en utbildningsinsats som gagnar samhället. Dessutom utbildar man sig till ett yrke där det numera är si och så med anställningstryggheten - åtminstone har det varit det så länge det gick lika bra att anställa obehöriga (läs billiga). Med jämna mellanrum ändrar regeringen dessutom på utbildningslängden för olika stadier utan att på något sätt kompensera för det. Mitt under min utbildning skärptes kraven på gymnasielärare. Plötsligt skulle man ha 80 dåvarande poäng i varje ämne istället för tidigare 60. Det innebar en förlängning av utbildningen på ett helt år som inte ledsagades av annat än sänkningar i lön, sänkningar i status och försämrade arbetsvillkor. Ändå fanns det inte ens en diskussion om reformen. Ingen protesterade. Några år senare sänktes utbildningstiden från fem till 4,5 år. Igen utan förklaringar och diskussion.

Finns det någon tanke om att utbildningslängd och status går hand i hand? Hur en sådan tanke skulle kunna leva kvar efter den utveckling vårt yrke har haft undandrar sig mitt bedömande. Min utbildning har varit lika lång som en läkares - en egenföretagare i ventilationsbranschen har antagligen ingen högskoleutbildning. Båda har status och lön som vida överstiger min. När det gäller oss som jobbar i skolan - vad vi än kallar oss - är skillnaderna i utbildningslängd små. 3,5 år för en förskollärare mot 4,5 år för en gymnasielärare. Motsvarar den skillnaden på ett år de olika behov vi har på de olika stadierna för att göra ett bra jobb? Är ett halvår en rimlig skillnad i utbildning mellan förskola och klasslärare, klasslärare och ämneslärare?

Jag tycker att vi behöver diskutera både vilken och hur lång utbildning som krävs för att vi ska kunna göra ett bra jobb och också vem som ska bära kostnaden för förlängningar. Jag menar att det är orimligt att det är den individ som utbildar sig - i synnerhet när man gör det i en bransch med små karriärmöjligheter. Vi behöver också diskutera hur stor andel av det vi behöver kunna som ska finnas i grundutbildningen och vad som gör bättre nytta som fortbildning när man redan är yrkesverksam. Konflikthantering, gruppsykologi och samtalsmetodik är sådant jag upplever som viktiga redskap i min yrkesutövning. Allt det tror jag att man tar till sig bäst när man väl är yrkesverksam. En lagom grund i utbildningen och resten när man står där i skyttegraven skulle vara mitt professionella önskemål när det gäller pedagogik, metodik och annat som ingår i lärarutbildningen. Men däremot ordentliga ämneskunskaper ända från början.
Samtidigt klagar kandidaterna på lågt tempo och för litet undervisning och har ofta magert på fötterna när det gäller ämneskunskaper. Det kanske rent av går att lära sig mer på kortare tid? En förkortning av studietiden på ett år är ingen liten höjning av livslön.

Då kanske man rent av skulle hinna betala bort sina studielån. Det vore ingen dålig löneförmån att hinna prova på hur det känns att ha hela lönen innan man går i pension. ... En pension som för övrigt blir magrare för varje adderat studieår.



Media: Aftonbladets skolgranskning, Johanne Hildebrandts krönika i Aftonbladet.

Bloggar: Lite äventyr med ord och bilder, Christermagister, Tankar om Skolan i Media, Jan Lenander, Lars Pålsson Syll länkar till en mycket intressant artikel i NYT om kostnaden för låga lärarlöner.

38 kommentarer:

  1. Du säger att man skulle kunna ta till sig kunskaper i t.e.x psykologi under yrkeslivet i ställer för
    i utbildningen till det.

    Det tror jag inte på. Den "psykologi" man möter i själva klassrummet är så komplex att det fordras redan uppbyggda inre strukturer för att förpacka dem. Bara spridda upplevelser och erfarenheter kan inte byggas upp till kunskaper. Tyvärr!

    torestad.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Bertil, jag tror att det behöver finnas en ständig dialog om vad som ska ingå i en utbildning, för som det nu är är det många nyblivna lärare som anser sig ha slösat bort tid på oväsentligheter samtidigt som de tycker sig sakna viktiga redskap. Psykologi undrar jag om det alls ingår - knappast åtminstone i den obligatoriska basen. Konflikthantering var det enda av det jag räknade upp som ingick i min lärarutbildning. Gruppsykologi har jag läst på egen hand - och samtalsmetodik har jag fått som fortbildning. Tre utmärkta kurser som spann över tre terminer.

    Den kontinuerliga fortbildning lärare behöver och glädjande nog också ofta får är för övrigt något helt annat än spridda upplevelser och erfarenheter.

    SvaraRadera
  3. Det blir lite rörigt och jag försöker förstå. Fjelkners ursprungliga tweet var tydligen ett referat av finansministerns uttalande:
    http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/67240386065739776

    Därför är det svårt att förstå om förbundet verkligen vill driva ämneskunskaper och barnens ålder som avgörande argument. Men om det ska ske till priset av andra lärargruppers status vore det rimligt att deklarera ståndpunkten öppet. Nu fokuserar Zoran eldgivningen mot förskollärare och fritidspedagoger. Är det en slump? Eller tror han att det kommer gynna LR:s kärntrupp?

    Zoran har dessutom ändrat sitt olyckliga uttalande om "de riktiga" lärarna och jag börjar tröttna på den här skuggboxningen. Jag känner igen en retsticka när jag ser en.

    Helt allvarligt har jag inte mött någon som har ifrågasatt sambandet mellan utbildningslängd och ingångslön. Däremot tycks det råda delade meningar om vad som ska styra löneutvecklingen därefter:
    1) Marknaden?
    2) Rektors och arbetsgivarens kriterier?
    3) Lönetrappa?
    4) Ämnets tyngd?
    5) Barnens ålder?

    För ordningens skull vill jag gärna påpeka att lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år har 210 hp - deras utbildning är alltså lika lång som de lärare som läser mot förskola eller har fritidspedagogisk inriktning.

    Klasslärare är ett mystiskt begrepp som lever kvar trots att vi inte utbildat sådana på 20 år. Allroundläraren (som egentligen är en uppiffad folkskollärare) dömdes ut på 90-talet och alla trodde att framtiden hörde till ämnesspecialister som arbetade i arbetslag. Men nu återuppstår klassläraren lite överraskande som "grundlärare" i olika skepnader.

    Livet är onödigt spännande och jag tröstar med med Hargreaves "Läraren i det postmoderna samhället" som beskriver alla de här turerna på ett mycket intressant sätt. Samma diskussioner ägde rum i Kanada på 80-talet och han sätter ord på processerna fint. Jag längtar nog efter lite precision i samtalen. Det har varit för många missförstånd och en del av dem misstänker jag är avsiktliga.

    Är det oförskämt att ställa frågan om kravet på 10 000 :- var allvarligt menat och vilka grupper det gällde? Eller är det sådant som låter bra i debatter och sedan glöms bort?

    SvaraRadera
  4. Mats, oförskämt är det inte, men jag förstår inte varför man måste ställa grupper mot varandra? Om förskollärare går ut och argumenterar för andra villkor och annan lön genom att beskriva hur förändringarna skulle vara till gagn för barnens trivsel, välmåga och utveckling, yrkets attraktionskraft, rättvisa, med mera, då tycker jag att vi som tillhör andra lärargrupper har två alternativ - tiga eller stötta. Inte distrahera, inte ropa: ”Men jag då”. Det är ämneslärarna som har haft den sämsta löneutvecklingen och också en stor försämring av arbetsvillkor med ökad arbetsbelastning och minskad frihet. Varför kan man inte prata om den gruppen utan att prata om alla lärare? Jag är själv övertygad om att våra möjligheter att få lönelyft för alla lärare blir bättre om vi talar om en grupp i taget.

    Jag vill att mitt fack förhandlar om min lön och mina arbetsvillkor enligt medlemmarnas önskemål och utifrån faktiska kriterier - utbildningslängd och svårighetsgrad, yrkets ansvar och svårighetsgrad, arbetsmiljö, yrkets attraktionskraft med mera. Jag tycker att det är rimligt att gymnasielärare tjänar mer än högstadielärare. Det är längre utbildning, mer för- och efterarbete och högre krav från eleverna. Här talar jag om två stadier jag själv har erfarenhet av. En annan eftersatt grupp är högskolelärare. Mycket lång utbildning, medelmåttig lön, si och så med anställningstrygghet och villkor. Hur stora löneskillnaderna ska vara mellan olika lärargrupper kan man givetvis diskutera. Men det vore så mycket trevligare om man kunde göra det i en anda av generositet och kollegialitet istället för rivalitet och missunnsamhet.

    Om nu LR skulle lyckas få till stånd ett ordentligt lönelyft för ämneslärare kan jag inte se hur det skulle påverka förskollärares lön eller status negativt. Status är helt och hållet ett besvärligt begrepp. Vem har status, vad är status? Hur kommer det sig att vi helt fräckt ger och fråntar varandra status bara på basen av yrkesval? I det här landet lägger vi en överdriven vikt vid yrkesidentitet för social ställning. I andra samhällen är det familjen som står i centrum. Men hur man än ser på status och vad man än kopplar det till har jag svårt att se varför status måste komma på bekostnad av en annan grupp. Idag har alla lärare i Sverige låg status. I Finland åtnjuter alla lärare betydligt mer respekt. Min kusinhustru berättade stolt för mig att hon är barnträdgårdslärarinna och förklarade därefter hur mycket hon brinner för sitt yrke. Det här var för tio år sedan, men jag minns att jag tänkte att det här aldrig skulle kunna hända i Sverige.

    SvaraRadera
  5. Helena, det är absolut inget fel om man rakt ut säger att man vill satsa på att höja ämneslärarnas läner men det är inte så LR säger. De säger "alla grundskol- och gymnasielärare". Jag har frågat hundra gånger ungefär och får samma svar, "det rejäla lönepåslaget" ska gälla alla lärare inom grundskola och gymnasieskola. Ändå hittar jag mängder av blogginlägg och kommentarer, som din egen, att det är ämneslärarna man ska satsa på.

    Jag tycker att det är klart som korvspat att ett fackförbund har rätt att strida för sin egen grupp men LRs medlemmar är många fler än bara ämneslärarna. Vill man satsa på ämneslärarna på högstadiet och gymnasiet tycker jag man ska klargöra det rakt ut i stället för att linda in sina uttalanden med formuleringar som "lärare med specialiserad utbildning", "lång studietid" och "tunga ämnen". I mina ögon ser det mer ut som att man vill satsa på ämneslärare i teoretiska ämnen och inte, t ex, 1-7 lärare i sv/so eller lärare i estetiska ämnen på högstadiet och gymnasiet.

    Fast LR hävdar med bestämdhet att de menar alla lärare och då känns uttalandet om 10 000 kr mer/mån ganska orealistiskt. Tycker du inte?

    Jag har inget emot att ämneslärarna vill ha ett lönepåslag, jag tycker t o m att ämneslärarna förtjänar en betydligt högre lön, och även en högre lön än oss 1-7-lärare. Min reaktion handlar inte om "men jag då" utan jag reagerar på den enorma "luddighet" som jag tycker omger hela lönedebatten från LRs sida.

    Anders Borg nämnde "lärare som undervisar i tunga ämnen" och jag tror inte han menade alla lärare när han sa så. Det är osannolikt att Borg kommer "hitta" så mycket pengar att alla lärare får ett rejält lönepåslag och jag tycker det vore ärligare av LR att i så fall gå ut med att man tänker satsa på ämneslärarna och inte på alla lärare.

    SvaraRadera
  6. LF har under lång följd av år arbetat på att höja de med lägst löner baserat på argumentet att de är lika viktiga som de som har högre och bara fått till en sänkning av de som tjänar mest. Det är på tiden med genomslag för dina tankar om att varje grupps egen unika argumentation ska stöttas av alla och att det ska vara slut med jämförelserna. Tyvärr har LR av fackföreningsstrategiska skäl blivit väldigt luddiga och dessutom fått till en helt orealistiskt stor grupp lärare som ska ha 10000 i påslag. Dåligt av LR. "det vore ärligare av LR att i så fall gå ut med att man tänker satsa på ämneslärarna och inte på alla lärare" sägs så bra av Anna. De borde åtminstone klara av att separera argumentationen för grupper med så olika situation.

    Jag har dragit igång en diskussion kring begreppet progression därför att jag anser att det förutom att vara ett bra verktyg för skolorganisation också ger en rimligare grund för lärarkunskaper än utbildningslängd. Den som läser natuvetenskapligt program innan NO-lärarutbildningen kommer att få kortare utbildning än den som läser naturvetenskapligt basår däremellan men inte ett dugg sämre kunskaper. I ämnen som svenska är lärare mer skeptiska till begreppet progression då de alternativa kunskapsvägarna är så många men egentligen är det ett ämne med ovanligt lång kedja med progression för de som ska bli duktiga ämneslärare.

    http://janlenander.wordpress.com/2011/05/08/progression-ett-viktigt-begrepp-som-borde-vara-latt/

    SvaraRadera
  7. Anna Kaya, håller med om att det har varit litet förvirrade bud, men vi är inte i någon löneförhandling. Här handlade det om att väcka debatt och rikta fokus på lärarlöner, då är det inte så noga med detaljerna. När vi väl är i löneförhandling är det arbetsgivaren som sätter lönen. Gardner Sundströms inställning var "ska en så ska alla" och den logiken tror jag att vi alla förlorar på.

    SvaraRadera
  8. Jan, alla arbeten är lika viktiga, men samtidigt behöver man locka rätt personer till rätt jobb. Då handlar det om arbetsvillkor, frihet, arbetsmiljö, variation, bemötande och lön. Lön är inte alls lika viktigt som arbetsvillkor, frihet och bemötande för mig, men på sådana punkter är vi olika. Vi måste få tillbaka de skarpa, belästa och till och med de förlästa lärarna. De behöver inte vara i majoritet, men de behöver finnas till hands för alla elever som inte stöter på sådant utanför skolan.

    SvaraRadera
  9. Förläst! Telefonen försöker desperat ändra till "förlöst"!

    Det var inte igår jag hörde det ordet och jag har nog saknat det.

    Efter gymnasiet städade jag på SJ och bildningsnivån var ganska låg:
    - Ju mer man läser desto dummare blir man...

    Ha det bra
    Mats

    SvaraRadera
  10. Det är inte synd om högskolelärare om man ser till lönekuvertet. En professor på teknisk fakultet har antagligen över 50 000 kr/mån i lön, och deras grundutbildning (civ ing) är ungefär lika lång som en gymnasielärares.

    Vill man göra något som märks för högskolelärarna vore det betydligt bättre att ta bort administration i diverse former. En ekonom med halva lönen skulle antagligen göra ett bättre jobb än många professorer, och som bieffekt skulle dessutom professorerna kunna forska lite mer under sina 60 arbetstimmar varje vecka. Detta skulle dessutom medföra att skattepengar används till något som skulle kunna göra nytta istället för att administreras för.

    Jag har ingen egentlig insyn i skolväsendet, men jag har kollegor som är gifta med lärare och de försäkrar mig att de problem som finns på universitetet är löjliga i jämförelse med de problem grund och gymnasieskolan brottas med.

    SvaraRadera
  11. Det kanske bara är jag: men som totalt oinsatt, utomstående, (relativt högavlönad), akademiker så skulle jag spontant tro att läraryrket blev enklare ju högre upp i ålder och avancemangsnivå man kommer?

    Mer ämne, mer engagerade, kunniga och förberedda elever och mindre behov av didaktik, psykologi och kunskap om barns utveckling.

    På högskolenivå har jag utan större problem "undervisat" med endast ämneskunskapen, gymnasium verkar lite svårare, högstadium skulle jag nog inte ens våga försöka mig på, eller åldrarna under det.

    SvaraRadera
  12. Anonym 1
    En universitetslektor tjänar betydligt mindre än vad en professor gör, och inom andra discipliner än den tekniska.

    För övrigt håller jag med anonym 2, att det inte går att jämföra högskola och universitet med grund- och gymnasieskolan. Även om det skett en del försämringar, speciellt gällande antal lärarledda seminarietimmar de senaste 20 åren.

    SvaraRadera
  13. Lokalvårdare i vår kommun har, efter två månaders utbildning, högre lön än gymnasielärarnas ingångslön. Det är säkert ett minimum, och jag unnar verkligen lokalvårdarna en lön de klarar sig på. Deras löneutveckling är ju inte heller så kraftig.
    MEN
    a) hur kan vi ens tala om individuell lönesättning när utgångsläget är så löjligt lågt?
    b)om lärarlönerna inte kan höjas, måste utbildningstiden sänkas. Två månader för 20 000 i månaden. Det här måste ju gå att räkna ut, samhällsekonomiskt. Hur utbildade lärare har samhället råd med, när livslönen räknats ut? Eller omvänt, hur hög lön behöver lärarna ha för att de ska ta ikapp de fem lönelösa åren?

    SvaraRadera
  14. Svårigheterna ändras när eleverna blir äldre, då omsorg, didaktik och studieteknik går ner men kraven på ämneskompetensen blir mycket högre. Jag vill att vi ska bort ifrån att ställa grupper mot varandra och nöjer mig med att hävda att jag har omfattande underlag som visar att det är ett rent hån att ge så låg lön till ämneslärare.

    @Helena, det här med att alla yrken är lika viktiga kan låta bra och många trivs med att separera viktigt från lönedifferentiering men jag tycker bara det luddar till begreppen. Den som städar kontoret är mycket mer utbytbar än den som lär ut användning av Schrödingerekvationen och det ser jag som ett tydligt tecken på vilken uppgift som är viktigast. Sen är alla väl genomförda arbeten oerhört viktiga!

    SvaraRadera
  15. En liten aspekt till kring viktiga yrken: Det finns förstås en dröm om att respekten för kunskapsyrket lärare skulle innebära att lärarkårens åsikter skulle betraktas som viktiga. Det tror jag absolut skulle kunna vara något som lockade till yrket lika mycket som hög lön. Fast det är bara en dröm för trenden är ju att åsikterna hos en Big Brother stjärna blir viktigare och viktigare istället. Såpakändis blir nog Sveriges viktigaste yrken framgent.

    SvaraRadera
  16. Men ämneskompetens i ett par ämnen nog för att kunna undervisa på gymnasie eller högstadienivå? Som sagt, jag är totalt oinsatt, men det tycker jag verkar enklare än att ha ansvar för utveckling i lägre åldrar då mycket av studieförmåga och livskvalitet verkar avgöras.

    Som sagt, som akademiskt utbildad tycker jag inte det är alltför svårt att under 4-5 högskoleår ta sig fram till forskningsfront och sedan upprätthålla en god orientering i ämnen nog för att ha ämnesmässig kompetens att kunna undervisa alla som inte har motsvarande högskoleutbildning eller specialisering.

    Sen har jag all respekt för att didaktik och utvecklingsteori och liknande säkert är oerhört viktigt. Och gymnasieelever är ju bevars år i från att vara fullvuxna och färdigutvecklade. Men som sagt, uppgiften tycks mig bli mindre känslig och utmanande med stigande ålder, snarare än tvärtom.

    SvaraRadera
  17. Anonym 1 som svarar nu.

    Monika: visst är lönen lägre för lektorer, men vi pratar fortfarande en bra bit över 30 000/mån i ingångslön för en lektor på teknisk fakultet, och utbildningen är även där jämförbar med en gymnasielärare. Det är möjligt att andra fakulteter har sämre lön, vilket jag antar till viss del kan förklaras med att det finns få jobb i näringslivet där de skulle kunna få bättre lön/villkor.

    Anonym 2: mina erfarenheter med undervisning liknar dina erfarenheter - de riktigt ämneskompetenta kufarna fungerar bra när de undervisar doktorandkurser och högre årskurser. Det är kanske inte så märkligt - det är i någon mening högpresterande elever om man ser till resultat, och när dessa elever börjar närma sig 25 och har suttit i skolbänken sedan de var 7 så är det kanske andra saker som avgör än om läraren nervöst börjar snurra en penna mellan fingrarna och titta i taket när de ställer frågor.

    SvaraRadera
  18. Det behövs ett rejält djup i kunskaperna om ett begrepp det ska gå att undervisa om det. En bra undervisning handlar också om att sätta sig in i elevernas olika perspektiv och relatera de till varandra. Det är helt klart att vi haft en utveckling där nya lärare på högstadium och gymnasium inte har det djup som krävs. Det är också nödvändigt att inse att det blir färre lärarstudenter som har höga betyg i viktiga och svåra gymnasiekurser.

    Det är också viktigt att lyfta att det handlar om att förvärva en dubbelkompetens där ämnet kan vara oerhört väsenskilt från pedagogik/didaktik. Biologiläraren på gymnasiet behöver vara en fullfjädrad biolog och lärare osv.

    SvaraRadera
  19. Mats, igår kallade jag två av mina elever för nördar. Det tog en stund innan de förstod att det var en komplimang, men få saker gör mig så glad som elever som riktigt snöar in på något. Förläst är ju ett ord som kan uppfattas som negativt. Men förläst blir man bara om man har ett passionerat förhållande till ett ämne och det behöver varje unge få reda på att man faktiskt kan ha. Till och med till prepositioner.

    SvaraRadera
  20. Anonym, varför jämför du med ett tekniskt fakultet? Medianlönen för lektorer är 30 000 och om man tjänar så mycket på ett tekniskt fakultet kan man ju räkna ut att det finns andra fakultet där man tjänar betydligt mindre. Jag vet mest om mina egna ämnen och att doktorera i språk är inget klokt karriärval om man säger så.

    SvaraRadera
  21. Nästa anonym (eller samma), du nämner en orsak till att man behöver ha högre lön när du nämner din egen lön. Läraryrket måste locka skarpa, självständiga, tänkande och belästa personer - och det är viktigare ju högre upp i åldrarna du kommer. Då måste löner och arbetsvillkor jämföra sig med de som gäller för de yrken den gruppen väljer mellan. Jag är lärare, min man är lärare, mina föräldrar är båda lärare, min mans far var lärare. Vi har tre barn. Två av dem är vuxna och inne på andra banor, den yngsta vet en sak om sin yrkesframtid - hon ska inte bli lärare. De har fattat kloka beslut på ett brett underlag. Men de skulle alla ha blivit förträffliga lärare om yrket hade stått sig i konkurrensen med andra.

    SvaraRadera
  22. Hur många tonåringar har du träffat om du tror att det krävs mindre psykologi, didaktik, pedagogik och kunskap om barns utveckling för att hantera dem? Själv har jag snart jobbat lika länge på högstadiet som på gymnasiet. Det krävs betydligt mindre ämneskunskaper på högstadiet och eleverna är betydligt mer förlåtande. En sak man måste väga in är nämligen att lärare blir recenserade varje dag, varje lektion, av varje elev, av många föräldrar, skolledare, kollegor och så förstås av den engagerade medborgaren.

    SvaraRadera
  23. Monika, jag tycker nog att det är värt att göra en jämförelse. När jag läste engelska på Stockholms Universivet hade jag helt fantastiska lärare. Ishrat Lindblad höll en föreläsning om Shakespeare framför ett hundratal studenter som var så bra att den gav mig gåshud. Eleonor Wikborg gjorde mig till en klokare person, Sverker Brorström kunde få vem som helst intresserad av grammatik, Beatrice Warren lärde mig sambandet mellan språklig struktur och tänkande, Magnus Ljung var en mycket skicklig föreläsare, Vincent Petti var väldigt kunnig och karismatisk - bara en sådan sak att jag kommer ihåg namnen på nästan alla mina lärare från den tiden säger något. De var både idoler och förebilder för mig. Till ett fakultet som engelska finns det inte mycket hopp att locka sådana talanger idag, men att jag hade sådana briljanta och kunniga lärare är orsaken till att jag själv har ett så passionerat förhållande till språk och litteratur. Det raketbränsle jag fick då i början av åttiotalet räcker fortfarande till mina elever.

    SvaraRadera
  24. Anonym, en högst relevant fråga. De studier som samhället tjänar på måste även individen tjäna på.

    SvaraRadera
  25. Jan, det jag skrev var i relation till status - ett begrepp jag uppfattar som problematiskt. Jag uppfattade mig själv som lika mycket värd både i egna ögon och i relation till andra när jag var flygvärdinna som när jag är lärare. Jag inser att Barack Obama är svårare att byta ut än jag, men jag tycker inte att han är mer viktig.
    Väldigt dyster framtidsvision det där med Big Brother. Vi får göra vårt yttersta för att motverka sådana trender.

    SvaraRadera
  26. Strejka, byt arbete eller stämpla. Gör vad som helst utom läraryrket. Själv städar jag hellre än att förnedras av skolpolitiker. Politiker har snackat i årtionden och aldrig har vi haft så många experter inom skolan men ändå blir den bara sämre och sämre. Skolan har blivit en kommunal sparbössa istället för att se det som en framtida investering.

    SvaraRadera
  27. Jag vill gärna göra en distinktion mellan viktiga yrken och viktiga personer. Att prata om olika viktiga människor leder bara till meningslösheter för här kommer vi in på ren subjektivitet, ens egen mamma är viktigast. Däremot blir det tafatt att inte inse att Obamas yrkesroll är mycket viktigare än de flesta andras.

    SvaraRadera
  28. Bombadill, var det inte precis det jag också skrev?

    SvaraRadera
  29. Anonym, det är bara det att lämnar man det sjunkande skeppet skolan lämnar man våra ungar i sticket. Dessutom känns inte skeppet lika sjunkande längre - även om pumparna är långsamma och tröga.

    SvaraRadera
  30. Helena,

    du som gör en så stor insats för den svenska skolan med dina inlägg och artiklar, jag skulle vilja att du åkte till Finland på studiebesök och sedan skrev om dina intryck på bloggen. Du vore helt rätt person att åka, med tanke på ditt engagemang, Zarembas artiklar som rört om i grytan på ett otroligt sätt och den brytningstid som svenska skolan befinner sig i Go east Helena! Sen skulle jag vilja att du tog reda på vad skotska, schweiziska och tyska gymnasielärare tjänar .... Lycka till Helena!

    SvaraRadera
  31. Vad ni pratar!!
    Hur skulle det vara att återgå till 2-års utbildning för fskl, då kanske de inte skulle få för sig att lämna det de är utbildade för. Varken som "lärare" eller med skolledaruppdrag på högstadium eller gymnasium! Dessutom skulle det få effekten att skillnaden i utbildningslängd vore markant, därmed underlag för en diskussion om skillnad i lön!!

    SvaraRadera
  32. Åh, Ishrat. Henne hade jag också. Jag var livrädd för henne i början men vad hon förmedlade kunskaper och insikter om litteratur. Engelskan på Stockholms universitet var krävande och givande. Hårt arbete och mycket lärande. Annat var det med svenskan. För att inte tala om didaktiken och pedagogiken på LHS.

    SvaraRadera
  33. Anonym, problemet med att lämna det sjunkande skolskeppet är att man lämnar en massa ungar i sticket. Jag vet för övrigt inte om jag tycker att skeppet fortfarande är på väg ner. Det har varit för jäkligt, det har blivit bättre och det finns gott framtidshopp. I varje fall om vi lärare kavlar upp ärmarna och slåss för vår profession.

    SvaraRadera
  34. LR:radicals, skulle det inte räcka med en två-årig utbildning för skolledare menar du? Och tror du att vi är på väg att få en koppling mellan lön och utbildning? Om lärare tjänade lika mycket som sophämtare och mobilsäljare, hur skulle det se ut?

    SvaraRadera
  35. Carina, Ishrat är verkligen ingen förbindlig person, men skarp som ett rakblad och otroligt kunnig. Hon var och är en riktig förebild och inspiration för mig. Jag hade henne som handledare när jag skrev min C-uppsats. Jag fick hård kritik under resans gång, för hon trodde inte på mitt ämnesval. Men när uppsatsen var klar rekommenderade hon mig att söka in på doktorandutbildningen. Jag har aldrig fått en komplimang jag uppskattat mer.

    SvaraRadera
  36. "Om lärare tjänade lika mycket som sophämtare och mobilsäljare, hur skulle det se ut?"

    Vad menar du; lärare tjänar redan som städare! Är inte det illa nog? :-(

    SvaraRadera
  37. Anonym, jag var ironisk. Jag har gått igång på det här med sophämtare sedan skriverierna för några år sedan om hur mycket de tjänar. Mest för att jag tycker att det verkar vara ett attraktivt jobb. Säljare i rätt branscher har också riktigt bra lön.

    SvaraRadera
  38. Vad spelar det för roll om besättningen stannar kvar om fartyget är hopplöst förlorat? Politiker har utnyttjat lärarnas solidaritet gentemot eleverna till bristningsgränsen. Däremot är SKL knappast lojala eller ens solidariska mot den kommande generationen. Jag undrar allvarligt om kommunerna ens är intresserade av att hantera rodret över skolskeppet. Nä, kära skolmatroser: Det är verkligen dags för ett rejält myteri ombord på MS Athena. Led SKL ut på plankan och kölhala alla kollaboratörer (politiker, rektorer och alla andra lakejer). Klart slut. Kapten Haddock.

    SvaraRadera