onsdag 4 maj 2011

Maskrosbarn och riktiga vänner

I måndags hade vi en före detta knarkare som föreläste för våra elever på Djäkneparksskolan. Ensam satt han på en liten stol, längst framme på den nästan mörklagda scenen framför 230 elever som var helt oförberedda på vad som komma skulle. Han började med att helt frankt berätta att det här var första gången han föreläste inför en skola och att det kändes rätt nervöst. Sedan tog han oss med på en ruskig resa. Så lågmält att man ibland fick anstränga sig för att hänga med berättade han om sin uppväxt med sex syskon och gravt alkoholiserade föräldrar. Ingen kärlek, ingen tillsyn, inga rutiner - med undantag för de rutiner han själv skaffade för att hantera misshandeln - framför allt att pappan slog mamman. Vi fick följa honom till skolan där den mesta mänskliga kontakten bestod av att han mobbade och mobbades. Rökte och drack gjorde han redan i småskolan. Knark kom in i bilden på högstadiet. Han berättade om en gång då han sov över hos en kamrat med vanliga föräldrar. Om hur han hade legat sömnlös hela natten för att det inte var någon som skrek och slogs. Han berättade att han blev mobbad dagligen i flera års tid. Hela skoldagen var han rädd för den grova misshandel som han visste väntade när han kom till cykelstället. När det var avklarat var han rädd för vad som väntade hemma. Gång på gång bad han de vuxna om hjälp, ingen gång fick han det han bad om. Men den enda gång han gav igen mot plågoandarna blev han själv tvingad att be dem om ursäkt offentligt. Det var då han tappade den sista tilltron till vuxenvärlden.

När hans pappa begick självmord eskalerade både hans eget och mammans missbruk. Givetvis ägnade han sig åt en hel del kriminalitet för att ha råd med drogerna, men några påföljder blev det aldrig. Polisen plockade upp honom och och lämnade av honom utanför hans hem. Men där bodde han inte, utan han sov i tvättstugor, hos kompisar - var som helst hellre än med sin mamma, för henne avskydde han. Den första påföljden kom när han var 18. Då dömdes han till fem års fängelse. Han berättade också om vad han kallade sitt horande. Både sex mot betalning och sex mot droger, husrum eller annat han behövde. Han beskrev det som ett rent utnyttjande från hans sida. Han såg till att han fick det han behövde - sex, mat, husrum och droger. När han inte fick det, eller det ställdes krav på honom bytte han till ett nytt offer.
Han höll eleverna gripna och trollbundna genom en oförsonligt mörk berättelse. En perfekt illustration av min fars favoritcitat: ”Människan är mot människan en varg.” (ett citat som antagligen inte är helt rättvist mot vargen). Det var knäpptyst i aulan och när han slutade fick han en rungande applåd.

Det som imponerade mest på mig var när han med brutal ärlighet och självrannsakan berättade om sig själv som missbrukarpappa till två pojkar. ”Om jag hade 15 000 att leva på en månad gick 14 000 på droger, 500 på mat och 500 på något kul”. Det fanns i princip aldrig mat hemma, utan pojkarna fick klara sig på skolmat och det de kunde äta hos kompisar. När pojkarna - enligt hans egen utsaga alldeles för sent - blev omhändertagna, erbjöds han att följa med på överlämnandet. Det gjorde han inte för han hade knark hemma. Barnen hade inte hunnit in i polisbilen innan han stack sprutan i armen. Han fick pengar för att åka och hälsa på dem. Dem använde han för knark. Han förklarade att han inte kunde älska sina barn, att han visste att man skulle göra det, men att han inte hade förmågan.

Den grad av uppriktighet han visade är ovanlig. Vi människor är väldigt obenägna att skylta med våra mörkaste sidor och stunder. Vi rationaliserar dem för oss själva och döljer dem för andra. Ändå var det ju faktiskt där han gjorde som mest nytta. Jag tror inte att det fanns en elev som missade vilket mod det tog. Som inte fick en tydligare bild av vad kostnaden är för ett försummat barn, vad som menas med att ”the sins of the fathers are visited on the children”. I min klass fick eleverna skriva ner sina tankar och reaktioner, sedan diskutera i grupper och sist i helklass. Vilka kloka saker de skrev och sade.

Det han beskrev var förstås ett monumentalt samhällsmisslyckande. Han själv fick ingen hjälp och inget stöd varken i skolan eller av socialtjänst och polis. Hans pojkar fick alldeles för liten och alldeles för sen hjälp. När det gäller honom blev priset för den försumligheten dessutom högt även i kronor och ören. Han måste ha kostat samhället enorma summor under sin långa karriär som missbrukare och brottsling. Jag önskar att man kunde säga att det är bättre idag. Men det tror jag tyvärr inte att det är. Min lärarerfarenhet är att vi på skolorna är rätt duktiga på att fullfölja vår anmälningsplikt vid misstänkt vanvård, men att det sällan leder till några märkbara resultat. Vuxnas rätt till sina barn går långt före barns rätt till en rimlig uppväxt. Och när tvångsomhändertaganden väl sker har vi alldeles för låga krav och för dålig uppföljning när det gäller hur de här barnen tas om hand.

Men den här mannen satte ingen tid på vare sig självömkan eller på att anklaga det samhälle som så uppenbart svikit honom. Istället pratade han om vänskap. Den enskilda faktor som han trodde skulle ha haft störst betydelse för honom var en riktig vän. Något han själv aldrig hade haft och heller aldrig varit. Så vad är en riktig vän? Det förklarade han också: Inte någon sådan där som stryker medhårs, utan en sådan som verkligen vågar säga precis vad han tycker. En ärlig och kritisk vän. Det är något vi alla borde önska oss. Men framför allt är det något vi alla borde försöka vara. Även när det inte uppskattas.

26 kommentarer:

  1. När det gäller heroinmissbrukare så är detta långt ifrån en unik historia.

    Personer med mycket traumatiska barndomar får permanenta skador. Heroin är otroligt effektivt på att dämpa fysisk och PSYKISK smärta. Personer likt mannen som pratade i er skola självmedicinerar med heroin för att döva ångesten som finns där.

    Gabor Maté är en mycket känd psykolog som skrivit många böcker i området. Han förklarar varför hjärnan förändras och vad beroende är.

    En intervju som sajten Democracy Now gjort
    Dr. Gabor Maté on the Stress-Disease Connection, Addiction, Attention Deficit Disorder and the Destruction of American Childhood
    http://www.democracynow.org/2010/12/24/dr_gabor_mat_on_the_stress (60 min)

    Här är en del filmer på youtube där han pratar:

    Brain Development & Addiction with Gabor Mate
    http://www.youtube.com/watch?v=BpHiFqXCYKc (64 min)

    Dr. Gabor Mate on how addiction changes the brain
    http://www.youtube.com/watch?v=oZ-FAX4Pz8I (27 min)


    Personer med traumatiska barndomar som råkar illa ut ganska snabbt (myndigheter mm börjar lägga sig i) kommer bli misshandlade hela deras liv. De brukar knark för att dämpa de psykiska problemen samtidigt kan staten pina dem av just den anledningen. De ofta har problem och hantera impulser, klarar man inte det så kommer man råka illa ut lite då och då.

    SvaraRadera
  2. Per har rätt.
    Man får dock inte bortse från den "smittorisk" som finns när för mycket information öses över eleverna.
    Tyvärr är det så att människor i hög grad styrs av det som är aktuellt i huvudet. Risken finns alltså att olyckliga individer bland eleverna får en idé genom föredraget.
    Informera måste man, men man ska inte vänta sig för mycket!

    SvaraRadera
  3. Om samhället accepterat denna sjukdom och skrivit ut heroin eller annan opiat som en medicin, då hade ~80% av problemet (som relaterar till knark) varit löst.

    Det är märkligt att man kan skriva ut morfin (en opiat) mot fysisk smärta men inte psykisk smärta.
    Egentligen är det inte konstigare än att en diabetiker behöver sitt insulin, får inte diabetikern insulinet då dör personen. Samma med heroinisten som använder sitt heroin mot hjärnskador.

    SvaraRadera
  4. Oh så starkt, ögonen nästan tårades när jag läste. Hur starkt var det då inte att höra honom???
    Att höra så här rakt upp och ner , utan försköningar och tillrättaläggande , måste vara det effektivaste sättet att göra ett långvarigt intryck hos barnen.
    Underbart att det finns männskor som han !! :)
    Och tack till dej för ett gripande återberättande !!

    SvaraRadera
  5. Jag var också där. Så uppmärksamma och gripna har jag aldrig, under 14 år, sett elever lyssna på ett föredrag. Med undantag för våra knarranade stolar hördes ingenting från eleverna, inte så mycket som ett enda andetag. Många var tårögda över det tragiska levnadsödet men fulla av beundran, för genomförandet av föreläsningen, men också över att mannen faktiskt i egen person satt framför dem, hade klarat att resa sig ur sitt elände.

    Till Per skulle jag vilja säga att "smittorisken" är ett generaliserat befarande och förefaller i sammanhanget ganska löjligt. Aldrig har jag hört någon med sådan vikt säga att "knark är farligt". Aldrig tidigare har jag uppfattat att någon som föreläst om drogers negativa effekter blivit tagen på så stort allvar, som den här mannen, som faktiskt pratade om vänskap och relationer!!! Trycket bakom det han sa gick rakt in i själen. Att återge hans slutord skapar inte förståelse för intrycket han gjorde men i sammanhanget har de bidragit med mer än vad jag tror att vi förstår.

    "Att en gång testa droger öppnar dörrar som aldrig någonsin kommer att kunna stängas igen. Att öppna en dörr för en vän däremot, öppnar många dörrar, som man bör lämna öppna"

    Gabriella

    SvaraRadera
  6. @Gabriella, jag förstår att en sådan här historia är mycket gripande för människor som inte personer till problematiken, personer som aldrig lärt känna någon som befinner sig i skiten. Det är en värld "normala" aldrig kommer i kontakt med. Precis som mannen hade beskrivit, de har knappt några vänner.

    För en frisk är det inga större problem och stänga dörren om man öppnat det. Det är mängder av personer som drogar sig och har full kontroll över sitt drogande. Ta bara alla som dricker alkohol. Samma sak med de flesta andra drogerna.

    Den grupp som däremot fastnar är de som börjar använda någon drog som en medicin, drogen löser ett problem de har.

    Det är inte drogen i sig som sedan orsakar problem, mediciner löser normalt människors problem (när man hittar en verksam medicin).

    Vad som däremot krossar liv är förbudet mot vissa droger, förbud har den medvetna effekten. Ett förbud har som syfte att förstöra livet för någon som bryter förbudet.
    När det gäller förbud mot droger så är de som drogar offer för förbud, inte för drogerna.

    SvaraRadera
  7. Per, stort tack för både kommentaren och länkarna. Det här är ett område jag skulle vilja lära mig mer om, för jag uppfattar vår drogpolitik som mästrande, sträng och kontraproduktiv. Prevention, skademinimering, mer forskning och resultatfokus är det jag skulle vilja ha istället. Och allt det i dialog med missbrukare och deras familjer. Men framför allt ska ingen unge kunna ha en sådan barndom som den här mannen hade och gav sina egna barn.

    SvaraRadera
  8. Bertil, jag känner igen resonemanget om smittorisk och har också funderat en hel del över det. Tänk om man skulle resonera så om sex? Då skulle vi inte ha någon sexualundervisning. Jag tycker att vi är skyldiga våra ungdomar kunskap.

    Just i det här fallet handlade de främsta insikterna om hur olika barn kan ha det och vikten av att vara tolerant, förlåtande och stöttande mot sådana som utmanar eller skorrar i gruppen.

    SvaraRadera
  9. Per, åtminstone behöver vi diskutera vårt sätt att hantera missbruk och vilka konsekvenser det får.

    SvaraRadera
  10. Cizzie tack för din kommentar. :) Han gav våra elever ögonöppnare och insikter om alla människors lika värde, empati, värdet av vänskap och tolerans, att man inte kan döma andra utifrån sin egen verklighet och en hel del om se senare stationerna på ett liv i missbruk och kriminalitet. Det är värt massor.

    SvaraRadera
  11. Gabriella, tack för din kommentar och för det fantastiska slutordet. Det märks att vi har varit på samma föreläsning. :)

    SvaraRadera
  12. Per jag köper din verklighetsbeskrivning, men inte konsekvensanalysen. Min finns i en tidigare kommentar.

    SvaraRadera
  13. Titta på filmerna med Gabor Mate, då blir det lättare att köpa konsekvensanalysen. Han har säkert mer trovärdighet än mig ;)

    Ett annat sätt är att lära känna missbrukare, försöka förstå deras problematik mm. Då kommer man fram till samma sak.

    Jag tror ett stort problem är att de allra flesta ser livet som något fantastiskt, man vill göra saker och är rädd för att bli sjuk eller råka ut för något annat dumt. De allra flesta lyckas bygga upp en social status, något att försvara.

    Det finns andra grupper som uppfattar livet som ett helvete, vad de än gjort så har de upplevt elände. En mycket vanlig psykisk sjukdom bland de som har haft riktigt jävliga barndomar är borderline, har hört siffror på att medielivslängden på allvarligare borderline hos män är runt 40 år.

    Jag skulle vilja se den personen som kan prata en person med den problematiken tillrätta, det går inte. Känner själv några

    Borderline är enligt mig en skada i hjärnan som skett på grund av anpassning mot kraftiga trauman. Hjärnan bryter ner förmågan att minnas känslor för att härda ut. Det är en slags överlevnadsförmåga.
    Nackdelen med detta är att personen som vuxen har extremt svårt och agera långsiktigt, man lever väldigt mycket i nuet och det finns ingen känslomässig broms.
    Att de har kort livslängd beror på att man tar livet av sig, knarkar ihjäl sig (fel dos eftersom knark inte har någon kontroll), super ihjäl sig, eller dör av ett otroligt destruktivt liv.

    Hela psykiatrin är politiskt förgiftad, det är svårt och agera vetenskapligt eftersom politiken anser att knark är orsaken till allt ont

    SvaraRadera
  14. Jag ska göra det Per, men inte i kväll för det här var tredje kvällen med långt politiskt möte i rad. Nu väntar bara sängen. :)

    Är hela psykiatrin politiskt förgiftad för att man skuldbelägger knark? Narkotikapolitiken ligger farligt nära moralpolitik, det är den uppfattning jag har fått. Knarkare har inte samma mänskliga rättigheter som andra. De ska offra sig och offras som varnande exempel för andra - trots att vi har facit på att den politiken inte fungerar. Samma strategi som vi har när det gäller prostitution.

    SvaraRadera
  15. Kan rekommendera och titta på denna, han säger det mesta där och det är mycket intressant om man är intresserad av hur hjärnan fungerar och utvecklas.

    http://www.youtube.com/watch?v=BpHiFqXCYKc (64 min)


    Angående psykvården så är den ett skämt, om man gjort om de flesta psykiska inrättningarna till cafeer så hade det haft bättre effekt.

    SvaraRadera
  16. Ett viktigt inlägg, det görs förstås för lite men socialsekreterare, lärare och andra som möter dessa ungdomar får bära ett allt för tungt lass av att vara syndabockar när de kämpar för att göra så mycket som möjligt med begränsade möjligheter. Ibland känns det som att insatserna nästan ses på ett lite nedlåtande sätt som att de som bryr sig är lite mindre värda. Vi behöver kunna ställa högre krav på samhällsfunktioner som hjälper de som har det svårast och behöver då också behandla dessa grupper med större respekt och ge dem mer status.

    SvaraRadera
  17. Jag var med när eleverna fick en minst lika självutlämnande berättelse av en tidigare drogmissbrukare. Det var också något som bara fullständigt skakade om mig och eleverna långt in. I det fallet var det dock istället en vandring från toppen till absoluta botten pga drogerna.

    Drogmissbruk är ett mycket mångfacetterat problem och det är verkligen svårt att hitta lösningarna på det. Absolut att vi ska försöka men det är bättre att tänka till än att göra mycket.

    SvaraRadera
  18. Per, när jag får ett LIV igen ska jag titta på rubbet. Just nu drömmer jag bara om en normal middag med min familj och en normal natts sömn. Förhoppningsvis i morgon. :)

    SvaraRadera
  19. Jan, jag tycker inte att vi har rätt att ursäkta oss själva och varandra, för det får helt enkelt inte hända att ett barn faller genom maskorna på det här sättet. Ändå vet vi alla som jobbar i skolan att det inte bara händer ibland utan ofta. Det finns enskilda personer som verkligen missköter sina jobb och är man lärare eller socialsekreterare kan man i så fall ställa till med mycket skada. Men det är på politisk nivå de största insatserna behövs. Det får inte vara upp till kommunerna på det här sättet. Här har vi en annan samhällsfunktion som borde vara statlig.

    SvaraRadera
  20. Det är väl investerad tid Helena, jag hoppas du tar dig den tiden.

    Håller också med om att man inte kan ursäkta att barn faller igenom maskorna. Samtidigt förstår jag inte hur politiker inte kan fatta att så länge man har en repressiv narkotika politik så kommer många barn och falla igenom.
    Vilken person säger "hej, jag knarkar och har problem" när riskerna är så stora att man åker in i finkan.
    Vilken knarkande förälder säger "hej, jag knarkar. för att få tag i pengar måste jag begå brott och jag klarar inte att ta hand om mina barn, kan ni hjälpa mig", vips är sociala där och tar barnen.

    Repressiv narkotikapolitik är fantastiskt bra teknik för att stöta ut grupper och behålla avkommorna utanför samhället. Tittar man historisk så var det ju faktiskt en av anledningarna till att man kriminaliserade viss typ av narkotika. Genom att göra det kunde invandrare i USA förhindras att bli en del av samhället.

    SvaraRadera
  21. Per, jag tänkte börja titta på filmerna, men de är så långa så mitt narkotika-engagemang får ligga på framtiden. Jag har helt enkelt inte rum för fler frågor och strider just för tillfället. Men det är definitigt en strid som borde tas av liberaler. Det sätt narkomaner behandlas på är inte förenligt med den liberala ideologin.

    SvaraRadera
  22. Helena, nu blir jag besviken

    Du är lärare och som lärare ingår väl att man bör förstå människor, psykologi är viktigt.

    Det är en av världens mest kända psykolog som talar och det han pratar om är inte knark utan han förklarar hur hjärnan fungerar och använder knarkare som exempel.

    Jag tycker du skall ta till dig detta när du undervisar ungarna. Det är lätt att lägga ner massor av tid på saker som man tycker är skoj. I ditt fall så gillar du och skriva om dina åsikter så andra läser, men att lära sig är kanske inte alltid lika kul även om det är NYTTIGT

    Den gripande berättelsen du lyssnade på, allt det kommer du förstå om du endast tittar på en film som är 64 minuter.

    Om du tvekar på att filmen är bra så kommer ett citat här från en annan blogg där jag tipsade
    http://blogg.openend.se/2011/2/11/en-narkotikapolitik-foer-piratpartiet
    "Tack för en fantastiskt givande länk. Gabor Maté’s slutsatser stämmer väl överens med mina mer begränsade erfarenheter."

    SvaraRadera
  23. Tillägg: länken handlar inte om att ta någon strid, jag tipsade om dem för att du skall förstå dina elever bättre, förstå varför vissa personer har svårt och klara samhällets krav.

    Är något förundrad över att lärare inte tycker detta är intressant. Borde tillhöra deras absoluta grundkunskaper

    SvaraRadera
  24. Per, jag vet inte hur ditt liv ser ut, men jag har knappt någon fritid och mängder av bollar i luften.

    Den här veckan har jag haft tre kvällar av politiska möten, mitt vanliga heltidslärararbete på 45 timmar i veckan, ovanpå det har jag förberett fortbildning för lärarna på min skola om läroplanen, gått en processledarutbildning på en halvdag och hållit tre utvecklingssamtal varav två gick långt utanför min arbetstid.

    Världen är full av strider jag vill ta, dokumentärer jag vill se böcker jag vill läsa, böcker jag vill skriva, människor jag vill träffa. Jag förbehåller mig rätten att sovra och gallra efter eget gottfinnande.

    Jag vill också korrigera din uppfattning när det gäller mitt skrivande. Du har fått för dig att jag tycker att skrivandet är skoj. Jag tycker att skönlitterärt och/ eller kåserande skrivande är skoj. Opinionsbildning ägnar jag mig åt för att det behöver göras.

    SvaraRadera
  25. Helena, skärp dig!

    Du kan ju sätta på filmen och endast lyssna på ljudet medan du gör något annat. Det är ju ett föredrag, kan man lika gärna lyssna på utan att se personen som talar.

    Med tanke på din starka text så kommer det ge dig massor. Denna typ av kunskap borde varenda lärare ha, även föräldrar. Jag är fullt medveten om att folk normalt inte har en aning om denna typ av uppväxter, det är så fjärran och okänt att det blir svårt och ta till sig.
    Det hjälper även lärare när de skall ta kontakt med föräldrar om elever som är stökiga.

    Kunskapen kommer bespara dig tid i ditt jobb för kunskap gör att man slipper göra misstag som tar en jävla massa tid

    Tro mig, vi företagare vet

    (gissar på att det är andra lärare som läser din blogg och därav passar jag på)

    Är ni lärare inte intresserade av att förstå hur hjärnan fungerar? Isåfall är det riktigt illa

    SvaraRadera