Vuxenvärldens ursäkter för skolket fortsätter. I dagen SVD har två barnneurologer krafsat fram ytterligare en grupp som har goda skäl att skolka (efter mobboffer, vanvårdade och understimulerade elever) - de svagbegåvade. I en skola som inte anpassar sig till elever med inlärningssvårigheter, koncentrationsproblem och svag begåvning är skolk ”det enda sättet att klara sig från omöjliga krav”.
När det gäller problembeskrivningen finns det säkert elever som skolkar för att de har svårt att klara skolan - även om jag inte känner igen det här som någon betydande grupp. I skolan är vi rätt duktiga på att anpassa oss till de svagaste eller de som har svårast att sitta stilla. Då är det sämre ställt med de mest begåvade. Hur som helst behandlar den nya skollagen både rätten till stöd och rätten till stimulans och utveckling på sin nivå. Inte nog med att rätten till stöd är kraftigt skärpt - där man inte är nöjd med insatserna finns det möjlighet att överklaga. Vi ska till och med skicka ut en överklagandeblankett med varje åtgärdsprogram. Bara att fylla i och skicka in för den missbelåtne föräldern.
Samma brist på kunskap om skolan visar författarna i åtgärdsförslaget. Deras lösning är en stärkt elevhälsa. Men även här är jobbet redan gjort. Elevernas rätt till elevhälsa är skärpt i de nya styrdokumenten och regeringen har avsatt ordentligt med pengar för att stärka elevhälsan. Artikelförfattarna vill också se fler utredningar - men se även det finns reglerat i nya skollagen.
Först förstorar artikelförfattarna upp ett problem, därefter blundar de för redan utförda åtgärder och sist föreslår de ytterligare åtgärder som också redan genomförts. Allt detta i en artikel som utger sig handla om varför det inte är bra att addera terminens skolk i betygsdokumenten, men där man inte kommer med ett enda skäl till den tesen. Ja i varje fall om man inte ser en diagnos som en licens att skolka. Ibland finns det underliggande orsaker till skolk, ibland gör det det inte. Men så länge man blundar för omfattning och konsekvenser är det inte troligt att skolket upphör. Och skolket har en högre prislapp än svagbegåvning eller koncentrationsproblem.
”Vi kan inte längre bortse från barn och ungdomars olika förutsättningar när utbildningspolitik utformas”, skriver artikelförfattarna avslutningsvis. Ja det kan ingen som läst skollagen kalla för ett råd i rättan tid. Däremot finns det artikelförfattare som blundar för hur utbildningspolitiken utformas när de skriver skolpolitiska debattartiklar. Det problemet behöver vi däremot fortfarande åtgärda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det första jag reagerade på när jag läste barnneurologernas artikel var det endimensionella perspektivet som följer av deras sätt att studera världen. Det perspektiv som saknades var givetvis det sociologiska perspektivet, d v s att skolk också beror på elevers inställning till skolk, att det finns en kultur bland elever hur man förhåller sig till skyldigheten att närvara vid en lektion. Att mindre begåvade elever skolkar behöver alltså nödvändigtvis inte bero på deras begåvning utan kan hänga samman med en acceptans för skolk bland eleverna som man lutar sig mot när det tar emot. Undersökningar visar också att skolket i svenska skolan har ökat. Beror det på att mer elever blivit mindre begåvade, eller att skolan är sämre på att bemöta dessa elever, eller att en det är mer accepterat att skolka idag? Att det blivit fler mindre begåvade är inte troligt. Är skolan sämre på att bemöta mindre begåvade elever? Möjligt. Har det blivit mer accepterat att skolka i skolan? Så verkar det tveklöst, i synnerhet när det gäller gymnasiet och i senare år i grundskolan - där finns det vill jag påstå en utbredd kultur bland eleverna att skolk inte är så allvarligt och att det är ok att skolka när lusten inte faller på att närvara. Och denna kultur får självklart konsekvenser för eleverna i form av misslyckade utbildningar och därmed sämre framtidsmöjligheter. Syftet med skolk i betyget är bland annat, tycks det mig, att motverka denna skolkkultur och inskärpa att skolk är något väldigt negativt som i förlängningen och i många fall får negativa konsekvenser.
SvaraRaderaTrofinios, vilken välskriven och klok kommentar. Tack! Jag har själv aldrig haft en elev som skolkat pga svagbegåvning. Några skolkare med diagnoser, men i inget av fallen har skolan varit problemet. Däremot har jag haft mängder av elever som skolkat bara för att de kan. Både öppet skolk och att man utger sig för att vara sjuk fast man inte är det. Mest förstås på gymnasiet.
SvaraRaderaSå här ser jag det: Varje gång en elev skolkar är det någon vuxen som inte har tagit sitt ansvar. Nu går det att smita för ingen ställs någonsin till svars. Det är svårare att smita från siffror i ett betygsdokument än från ett SMS, om jag säger så.
Tack för det vänliga omdömet. Det förpliktar att tänka till när man skriver en kommentar på din ytterst läsvärda blogg. :)
SvaraRadera"Det är svårare att smita från siffror i ett betygsdokument än från ett SMS, om jag säger så."
Det är ett argument som många som är emot skolk i betyget inte accepterar. Men jag instämmer med dig, och anser att många missar att olika SÄTT att förmedla skolk gör olika psykologiska intryck hos mottagaren. Att skicka och motta SMS är en vardaglig handlig som inte har viktighetens prägel, att få ett betygsdokument är något mycket ovanligt och omges av ett visst allvar och högtidlighet, därav ett större intryck.
Det är dumt att skolka. Är det samma sak som att det är en bra idé att göra individuella barns skolfrånvaro till offentlig handling? Kanske, men då bör det väl vara lika, eller mer, självklart att offentligt redovisa vuxnas individuella jobbrutiner? Det kan ju vara intressant för mig som skattebetalare att följa t.ex journalisters arbetsvanor så att jag vet att presstödet är välinvesterat? Är vi överens?
SvaraRaderaKul att för en gång skull inte hålla med Helena von Schantz, som för det mesta skriver väldigt vettigt. Framför allt om säsong 2 av Klass 9A.
SvaraRaderaVad jag kan se uttalar sig inte de båda barnneurologerna inte egentligen om skolk bör skrivas in i betyget eller inte, utan pekar på att ALLT skolk inte kan förklaras med bristande vilja och dålig attityd. Jag har sett flera barn och ungdomar med inlärningssvårigheter fara illa i den svenska skolan för att de inte fått adekvat hjälp och jag har även sett att några av dessa ungdomar börjat skolka då de tappat tron på sina möjligheter att lyckas i skolan. Jag tycker att det är utmärkt med registrering av skolk i betyget men vi får inte tro att detta löser alla problem med skolk. Vi måste inse att alla inte har samma sociala och biologiska förutsättningar och därför ge stöd och anpassa våra krav. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att barnläkare ger sig in i debatten. I år har jag ungefär 80 elever. Fyra av dessa har först i år, i första ring, fått dyslexi/adhd-diagnos och särskild hjälp. Hur nu än framtiden blir med Björklunds reformer måste vi konstatera att det åtminstone i dagsläget finns problem inom skola och skolhälsovård
@Klas, skolket ska endast förekomma i terminsbetyget, inte i slutbetyget. Syftet är bland annat korrigerande, d v s att det som en av flera åtgärder ska hjälpa till att minska skolket, inte att det skall ingå i ett slutbetyg som en stämpel på om man är en skolkare eller inte.
SvaraRadera@Anonym
"Jag tycker att det är alldeles utmärkt att barnläkare ger sig in i debatten."
I sak är det inget fel, men HvS visade tydligt hur dåligt insatta barnneurologerna i detta fall var angående nya skollagen och andra åtgärder som vidtagits, sedan bidrar de bara med ett perspektiv som måste kompletteras med andra perspektiv för att vi ska få en förståelse av skolkets natur och orsaker.
"Jag tycker att det är utmärkt med registrering av skolk i betyget men vi får inte tro att detta löser alla problem med skolk."
Jag har hört detta upprepas av flera, men jag undrar fortfarande om det finns någon som överhuvudtaget har hävdat att skolk i betyget skulle lösa alla problem.
Vi har ett överdrivet fokus på att inte problem ska bli synliggjorda i någon typ av felriktad omsorg om de som har problemen. Problem har en obehaglig förmåga att öka i storlek om de sopas under mattan. En kamouflerande tyck-synd om strategi leder i stort sett alltid till att individen och omgivningen inte gör något åt situationen utan den får växa så att konsekvenserna blir enorma. Neurologernas artikel är ett typexempel på detta envisa sopa under mattan beteende och dessutom under mantel av expertis, tyvärr från fel område.
SvaraRaderaDet eskalerade sopa under mattan beteendet handlar om att vara rent negativ till positiva beteenden. Argumentation mot begreppet duktig är massiv och ingen verkar inse att det finns en fördel att de elever som har hög närvaro kan få visa upp det när de söker sommarjobb etc. De som gör något bra bör tillåtas att få visa det.
@Jan Lenander
SvaraRaderaVad de båda neurologerna vill är väl snarare att vi slutar sopa problem i form av inlärningssvårigheter under mattan
Anonym
SvaraRaderaDet trodde jag lärare var införstådda med redan. Att det finns bokstavsdiagnoser, att det finns läs- och skrivsvårigheter etc. Om man inte vet det, hur mycket vet man som lärare överhuvudtaget?
Nu handlar det om skolk av den mest vanliga orsaken. "Annat roligare att göra."
Det har neurologer eller andra hjärnskrynklare ingen bra bot på.
Däremot kan föräldrarnas uppmärksamhet fokuseras på ett problem de antingen negligerar eller inte vet om. Även eleven uppmärksammas på sitt extremt slarviga beteende.
@Kristian Grönqvist. Som jag sa tidigare har 4 av de runt åttio elever jag har i år fått sin diagnos nu först i första ring. Jag tror inte att problemet egentligen är okunskap utan att det faktiskt är väldigt svårt och känsligt att berätta för föräldrar att man misstänker att deras barn har någon funktionsstörning. Det finns också ett motstånd bland skolledare och specialpedagoger att ta i problemet. Den ansvarige för specialundervisning på min skola motsätter sig till exempel screening i matematik och engelska i år ett för att det kan vara stigmatiserande.
SvaraRaderaSkolk handlar både om bristande vilja och bristande förmåga. En del elever behöver hjälp och en del behöver en spark i baken. Att reflexmässigt avfärda barnneurologer som i sitt arbete möter många elever med svårigheter är kontraproduktivt.
Jag bävar för den dagen då alla dessa dampungar kommer ut på arbetsmarknaden. Stackars den chef som ska leda och fördela arbetet för dessa arbetsblyga medarbetare. Kommer de månne skylla sena ankomster och bristande arbetsresultat på ADHD? Eller ska man kanske se dem som en fantastisk resurs i rivningsbranschen? " Vi söker personal som aggressiva och explosiva. Gärna med grav ADHD. Jesus, giv mig styrka!
SvaraRaderaTrofinios, smita och missa. Man brukar få addera frånvaron när man har anmält skolket till socialtjänsten eller kommunen och man blir ibland förvånad över graden även som dagligt ögonvittne. Att man vet att ens barn skolkar och att man får SMS är nog inte alltid liktydigt med att man inser vidden och konsekvenserna.
SvaraRaderaKlas, det var en dramatisk formulering. Terminsbetyg är högst förgängliga ting. De beskådas - ofta bara en gång - av elev, föräldrar, och ibland av far- eller morföräldrar. Ingen bryr sig om dem längre när nästa termin har börjat.
SvaraRaderaAnonym, artikelförfattarna utnämner skolk till ”den enda lösningen” inför ”omöjliga krav”. Jag tror att man lugnt kan utgå ifrån att de inte tycker att skolk ska skrivas in i betyget. När det gäller att allt skolk inte kan förklaras med bristande vilja och dålig attityd - vem har påstått det och var? Det är inget jag har hört. Inte heller att registrering av skolk löser alla problem.
SvaraRaderaTråkigt att höra om dina elever och oacceptabelt att det har tagit så långt för dem att få diagnos. Kanske hade det hjälpt om signalerna på att de for illa i skolan hade kommit fram tidigare? Kanske rent av just för att man hade registrerat och lyft det totala skolket? Det är inte bara föräldrar som påverkas av konkreta siffror nämligen. Sådant sätter också fart på elevhälsa, rektorer, socialassistenter och kommunpolitiker.
Anonym, tack för att du tog min boll så fint. :)
SvaraRaderaJan, så upplever jag det också. Vi har omsorg om eleven här och nu och det som gör den missriktad är att vi inte ser att vi har ett ansvar som sträcker sig över elevens hela liv, inte bara över de nästkommande veckorna.
SvaraRaderaAnonym, jag jobbar inte vid en skola där man sopar sådant under mattan (tack och lov), men om jag gjorde det skulle jag vara tacksam över den här registreringen. Den gör ju det bra mycket svårare att sopa både skolket och eventuella bakomliggande orsaker under någon matta.
SvaraRaderaKristian, jag ser mer exempel på att man ställer för låga krav och daltar för mycket med bokstavsbarn och svagbegåvningar än att man ställer för höga krav. Ännu ett exempel på missriktad snällhet i stunden som kostar eleverna både kunskaper, utveckling och framtidsmöjligheter.
SvaraRaderaAnonym, jag tycker inte att jag avfärdar dem reflexmässigt. De har skrivit en svag artikel om saker de vet för litet om och förtjänar därför kritik.
SvaraRaderaAnonym, tack för en rolig kommentar. Men du behöver inte vara orolig, för dampungar kan vara väldigt produktiva och kreativa. Och inte skolkar de mycket heller. Mina barn ger mig just den diagnosen om och om igen. "Du är så damp mamma". Och jag tar inte många kaffepauser, sjukdagar och lediga kvällar om man säger så.
SvaraRaderaJag undrar vad skolknotering i betyget gör för nytta på min skola där eleverna själva(även de under 18) kan "sjukskriva sig" via nätet. Min mentorskollega och jag brukar prata om provsjukan, som gör att en fjärdedel av klassen anmäler sig sjuka en halvtimme före prov och om språksjukan klockan åtta på måndagmorgnar som också drabbar ungefär en fjärdedel av klassen.
SvaraRaderaFör elever med föräldrar som bryr sig är detta ingen viktig fråga. Föräldrarna kommer på utvecklingssamtal och loggar ofta in på de elektroniska system för närvarorapportering som skolor ofta numera har. Uppvisar deras barn stor frånvaro medverkar de till konstruktiva lösningar.
SvaraRaderaFör barn där föräldrarna inte är lika engagerade är skolk i betyget inte hela lösningen men en hjälp på vägen.
Det viktigaste som skolk i betyget gör är att det sänder en stark signal att sammhället och skolan anser att närvaro är viktigt.
@Anonym
SvaraRaderaNär eleven har inlärningssvårigheter skulle "jag vara tacksam över den här registreringen" som gör det ännu tydligare att skolan inte kan sopa problem under mattan.
"Vi har omsorg om eleven här och nu och det som gör den missriktad är att vi inte ser att vi har ett ansvar som sträcker sig över elevens hela liv, inte bara över de nästkommande veckorna"
Helena har formulerat nästan hela svaret """""
Hjälp! Jag är nog trött ikväll. Jag läste ordet dampungar som dam-pungar och fattade ingenting. Hahahaha.
SvaraRaderaDet här är mycket svårt att komma tillrätta med. Och jag har inga lösningar, jo, förresten - jag har massor av lösningar, men hittar problem med dessa. Därför tar jag upp exempel från min egen verksamhet.
SvaraRaderaJag ogillar att ha stora kompletteringar för de studenter som är borta vare sig de har legitim närvaro eller inte. Brukar därför låta studenten själv berätta vad hon eller han behöver komplettera. Det behöver alltså inte vara just det ämne som togs upp då h*n var frånvarande. Det har fungerat mycket bra. Under en period kunde vi inte hävda obligatorisk närvaro. Jag trodde flera skulle droppa av. Men de kom ändå. Någon var borta men det blev inget stort bortfall. Trots att de visste att undervisningen inte var obligatorisk om det inte var ett examinerande seminarium. Nu har vi obligatorium, samt kompletteringar. Jag prövade detta förra terminen och en del började uttala att de bara kom för att slippa dessa. Och även denna termin, fast nu har jag beslutat att återgå till den rutin jag hade tidigare.
Jag vill inte ha studenter som sitter och bara är där för att de vill slippa kompletteringar. Frågan är då vad de lär sig. Närvaro betyder inte med automatik detta.
Men av något skäl har det aldrig varit något stort problem för mig eller studenterna. De flesta kommer oavsett.
När det gäller gymnasiet eller högstadiet är det inte lika enkelt. Kravet på att de skall finnas i skolan finns och läraren har skyldigheter. Eleverna är i en brytningstid, då mycket annat hägrar. Hur gör man? Otroligt svårt.
Om skolket endast skall skrivas in i terminsbetygen för att fostra lärarna, kanske det skall uttalas tydligare. :-)
Men är inte även terminsbetygen offentliga?
Att skolk är allvarligt, det håller jag med om. Men i mitt fall har det varit behövligt... "Närvarobetygets" vara eller icke vara, är en komplex fråga som jag inte ska gå in på, däremot vill jag höja rösten för de mer begåvade.
SvaraRaderaUnder grundskoletiden fick jag alltid höra "är du redan klar?! Ja, då kan du ju hjälpa dina kompisar". Ingen såg mig, istället riktades all uppmärksamhet till mina stökiga killkompisar (normala familjer och psyke, bara bortskämda och lata). Valet var tillslut självklart, sedan årk 7 har jag skolkat minst 1 heldag/vecka, varit en riktig bråkstake, och på många sätt älskar jag det! Jag får uppmärksamhet, hjälp och slipper onödiga lektioner. Betygen har inte påverkats med MVG rakt igenom både i grundskolan och gymnasiet (NV).
Jag förstår att min grupp står i minoritet, men vi finns. Jag är oerhört trött på hur systemet straffar dem som faktiskt anstränger sig. Självklart ska de med problem få den hjälp de behöver, men de som helt enkelt inte vill? Resurserna är begränsade, och i dagsläget jagar ni elever som springer från er, istället för att vända er om och hjälpa den elev som tvingas springa efter er.
Kramar Filippa
Tack för skrattet, Carina. :) Kanske du inspirerade till mitt nästa inlägg rent av.
SvaraRaderaMonica, så sympatiskt att prova sig fram i dialog med studenterna. Sympatiskt och sunt.
SvaraRaderaJag menar nog inte att skolkrapporteringen endast är för att fostra lärarna. Ibland går det upp en talgdank för eleven, ibland för föräldrarna och ibland är det lärare skolhälsan eller socialtjänsten som behöver få klart för sig att just så här illa är det faktiskt. Ibland tar förstås ingen till sig informationen - men jag tycker att det är en lägstanivå att se till att de inblandade är fullt informerade.
Nog har vi ett ansvar att inte slösa bort elevernas tid i skolan också, men tonåringar tänker inte tillräckligt framåt för att själva kunna få och ta ansvaret för närvaro.
Jo, terminsbetyg är offentliga, men mindre i ropet än kommunfullmäktigeprotokollen.
Filippa, du har tagit makt över din situation och ansvar över dina studier. Bra jobbat! Men jag tror inte att du hade brytt dig om några siffror i terminsbetygen, medan de kan betyda väldigt mycket för den som hamnat på en riktigt ”slippery slope”.
SvaraRaderaMen ditt skolk är ju förstås ett symptom på en sjuka. Jag uppfattar sjukan som en lydnadssjuka. I Sverige är det väldig rättning i ledet. Fyll i varje lucka, lämna in i tid, följ planeringen. När jag gick i skolan gjorde jag alla läxor under lektionstid och hade alltid en pocketbok med mig ifall det blev långörer. Jag har nämligen väldigt svårt med dödtid. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin fick en tillsägelse trots att jag så uppenbart gjorde annat. En elev som inte störde arbetsron och som hade goda resultat fick helt enkelt vara i fred.