tisdag 3 juli 2012

Världens bästa skitskola i Almedalen

Det känns som om det är betydligt mindre skola i Almedalen i år än i fjol. Det intrycket förstärks av mängden intresserade på varje seminarium. När Skolinspektionens Ann-Marie Begler höll seminariet: ”Hur får vi en skola med tilltro?” var det kö ända ut på gatan och omöjligt att ens  komma nära nog för att höra budskapet. LR och UR-seminariet Världens bästa skitskola: Vart är vi på väg? som modererades av Nathaniel Derwinger var ännu mer välbesökt. Tack vare Marie  Andersson (Öpedagogen) fick jag ändå en pall att sitta på - något som är värt en hel del för den som vill lyssna och skriva samtidigt. Och skrev gjorde jag för det blev en mycket intressant debatt. Att Anna Ekström gjorde bra ifrån sig var ingen överraskning - det gör hon alltid. Metta Fjelkner är även hon en pålitligt kompetent debattör.  Likaså Erik Fichtelius. De positiva överraskningarna stod Rossana Dinamarca (V) och Margareta Pålsson (M) för. Rossana för att hon så uppenbart talade av personlig övertygelse och indignation. Äkthet ger alltid resonans. Margareta Pålsson utgick ifrån egna erfarenheter och var mer rakt på sak än toppolitiker brukar även hon. Utom när det blev tal om likvärdighet och valfrihetsreformer. Hon och Bertil Östberg, Jan Björklunds högra hand, ville lägga skulden för den sjunkande likvärdigheten på boendesegregationen och på undervisningsmetoder som ger för stort eget ansvar till eleverna. Helt uppenbart var huvudmålet att försvara valfrihetsreformerna.  Där blev de båda ägda när Anna Ekström konstaterade att deras påstående inte har stöd i fakta. Samtidigt som likvärdigheten sjunkit som en gråsten har boendesegregationen hållits konstant.

Själv blir jag alltid litet irriterad när det här med elevernas letande efter egen kunskap tas upp som huvudproblemet. För det första för att det är ytterligare en variant på ”allt är lärarnas fel”. Hade lärarna bara tagit sitt ansvar och undervisat ordentligt skulle allt vara frid och fröjd, är det budskap som vilar där mellan raderna. För det andra för att det är det bärande konceptet för Kunskapsskolan - en av de största och mest framgångsrika friskolekoncernerna.  Det finns mycket pengar att hämta i att låta de elever som klarar av det blir autodidakter. Fortfarande. För det tredje är likheterna stora mellan 90-talet PBL och dagens entreprenöriella lärande. Även idag går metoderna före resultaten både för huvudmän och stat. Även idag pågår letandet efter den rätta vägen, den sanna frälsningsläran.

I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg skälen till att det elevaktiva lärandet fick sådant genomslag. För det första trummades påbudet ut med stor kraft från såväl skolmyndigheter, skolforskare och politiker med figurer som Mats Ekholm och Ylva Johansson i spetsen.  Och det var ett påbud inte ett förslag. Vi blev instruerade att undvika undervisning och fick veta att ämneskunskaper närmast var ett minus, något som ökar den farliga frestelsen att inta katedern och undervisa. Framför allt såg dåvarande Kommunförbundet stora vinster med en metod som varken kräver mycket för- och efterarbete eller behöriga lärare. I den svenska skola där många lärare är obehöriga, även de behöriga illa försedda med ämneskunskaper och där alla lider av brist på tid att förbereda och efterarbeta en genomtänkt undervisning blev det här i praktiken den mest attraktiva och i vissa fall den enda möjliga metoden.  Dessutom fanns det starka incitament för läraren. Med elevaktiva arbetssätt går man nämligen fri från kritik från elever och föräldrar. Ingen kan ifrågasätta vare sig ens kompetens eller undervisning - alla eventuella misslyckanden ligger på eleverna.

Så hur ser det ut om man ser på incitamenten  och förutsättningarna idag? Vi har inte blivit mer behöriga, det tar år innan den nya lärarutbildningen med ökat ämnesdjup börjar spotta ut lärare, tiden för för- och efterarbete har krympt ytterligare, och våra huvudmän - privata som offentliga är precis lika intresserade av shortcuts.

Metoderna och frälsningslärorna må byta namn. Innan lärarna har kompetens, tid och incitament att bedriva en kvalitativ undervisning kommer vi inte att se några väsentliga lyft i skolan. Och likvärdigheten? Den är varken lärarkårens fel eller lärarkårens bord.  Den bollen är statens.

33 kommentarer:

  1. Utmärkt Helena!

    Det är som jag tidigare sagt sorgligt med bristen på ämneskunskaper (och didaktik) hos lärarna i den svenska skolan. Det börjar nu bli PK att så sakta börja säga det rent ut.

    Men det är nästan modigt av dig att som lärare börja påstå sådant eller...?

    SvaraRadera
  2. Bertil, att andelen obehöriga lärare är hög och att ämneslärarutbildningen i många fall gett för grunda ämneskunskaper är knappast ett kontroversiellt budskap. Inte ett nytt sådant heller.

    SvaraRadera
  3. Det är ett budskap jag har framfört ofta tidigare. Då har det kallats påhopp och andra argumentatoriskt svaga ting. Visst förändras tiderna sakta men säkert....

    SvaraRadera
  4. Bertil, du har ofta framfört men lika ofta hävdat att lärarkåren ska rätta till det, de duktiga lärarna ska ta ansvar när den som rekryterar misslyckas.

    SvaraRadera
  5. Bertil, jag håller inte med om att vi kommer med samma budskap.

    SvaraRadera
  6. Jan, precis. Systemfel avhjälps inte genom påhopp mot en yrkeskår.

    SvaraRadera
  7. Helena!

    Att använda ordet påhopp för min kritik anstår inte en person som du.

    SvaraRadera
  8. Påhopp har attack som närmaste synonym och jag har svårt att hitta något lämpligare uttryck när du är väldigt tydlig med att det är lärarkåren som ska rätta till allvarliga brister.

    Du har fortfarande aldrig kommenterat mitt påpekande om att det är ologiskt att tycka att duktiga lärare ska rätta till problem med dåliga rekryteringar när det är andra som har rekryteringsansvar.

    SvaraRadera
  9. Påhopp och attack är inte utbytbara ord. Det är lätt att pröva för envar svensktalande. Orden är heller inte synonyma med kritik.
    Det jag har kritiserat är att en hel del lärare är dåligt utbildade pga låg kvalitet på synen på kunskap i lärarutbildning (och skolforskning). Detta kan ju också ses som systemfel om nu lärare aldrig får ses som ansvariga för någonting i tillvaron. Ovan kritiserade Helena ämneslärarna för brister i ämneskunskaper. Är det ett systemfel, ett påhopp eller en attack? Det förefaller som om kritik värderas lite olika beroende på varifrån den kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om utbildade ämneslärare saknar erfoderliga ämneskunskaper är det givetvis ett systemfel.

      Radera
  10. Att hävda att "lärare aldrig får ses som ansvariga för någonting i tillvaron" baserat på att vi anser att lärare inte är ansvariga för dålig rekrytering till yrket är ett så våldsamt hopp i slutledning att det mycket väl kan betraktas som en ologisk attack. De flesta lärare tar brett ansvar för att möta sina elever på ett bra sätt, stötta sin skolledning med information om det som inte fungerar och se till att de följer alla de regler som myndigheter skapar för skolan. Hur detta skulle kunna betraktas som att inte ta ansvar för någonting är rent svårbegripligt. Helt oförståeligt för mig när det kommer från någon med din analytiska förmåga.

    SvaraRadera
  11. Jan

    Mitt svar baseras delvis på din egen tämligen insnävade orsaksanalys av grunderna till skolans svaga resultat i dagens Sverige. I stort sett lägger du skulden på SKL. Jag menar att genom att förlägga skulden utanför lärarna helt så tar man också ifrån dem deras personliga ansvar. Min fråga: Är lärarna passiva rön i stormvinden från SKL? Om så är fallet, vad beror det på?
    Och nu ordet attack. Men det finns väl även nyanser hos lärare?

    SvaraRadera
  12. Lärare ska ta ansvar för det vi kan påverka, att ta ansvar för annat är bara att agera syndabock för andras misstag.

    SvaraRadera
  13. Det är ditt försvar av SKL och de huvudansvariga för skolan som snävar in perspektivet. Den part som kan påverka rekryteringen av lärare, styr de pedagogiska ledarnas användning av forskning och är viktigaste remissinstans i mängder av skolfrågor ska inte slippa ansvar för att skolan är på fel väg för då kan vi inte ändra på något.

    SvaraRadera
  14. Kan inte lärare påverka sina egen kunskapsnivå? Jag varken försvarar eller angriper SKL. Du gör det senare. Du ser tillvaron genom distortglasögon: alla andra har fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att lärare kan påverka sin egen kunskapsnivå och de flesta ägnar sig träget åt detta trots att utrymmet för detta ständigt beskärs både ekonomiskt och tidsmässigt. Nu är det ju som så att när skolan rekryterar obehöriga lärare och inte kan göra något åt underfungerande lärare så drunknar dessa förbättringar i de mycket större problem som skapas.

      Vet inte var du har fått mina distortglasögon alla andra har fel ifrån. Jag har inte ens tagit tydligt ställning statlig/kommunal huvudman, är mycket tveksam till den skolforskning som bedrivs men lyssnar aktivt efter var det kan finnas något bra, kritiserar rekryteringspolicyn som ofta använts vid rekrytering av rektorer men ser samtidigt hur många rektorer som gör något bra av ett svårt arbete, avskyr i och för sig PBL/PBS tramset drivet av Hans-Åke Scherp men är samtidigt nyfiken på olika varianter av problembaserat lärande. Listan kan göras mycket lång över de områden där jag letar efter vad andra gör rätt.

      När ska Bertil Törestad ta av sina skygglappar och erkänna något fel som den som är huvudansvarig för skolan gör. Ska huvudmannen se till att skolan slutar rekrytera obehöriga, kanske se till så att viktiga lärargrupper får mer konkurrenskraftiga arbetsvillkor gentemot alternativyrkena, se till att utvärderingen av nya skolfrälsningsläror genomförs mer professionellt, rekrytera pedagogiska ledare med gedigen pedagogiska kompetens och se till att uppföljning och åtgärdandet av problem kommer igång på ett bra sätt.

      Radera
  15. Man kanske skulle önska att lärarnas fackföreningar stod upp lite bättre för sina medlemmar här. Jag har aldrig hört att de försvarat sin medlemskader vid sådana angrepp, antingen de skett mellan eller i raderna. Dessutom är lärarna själva inte speciellt bra på att försvara sig, har de tunghäfta eller?

    Sedan talades det som vanligt bara om fortbildning. Det viktiga måste ju vara själva utbildningen. Det kan inte vara meningen att lärarutbildningen skall producera halvfärdiga lärare som sedan skall vidareutbildas in absurdum, så de till slut blir färdiga lärare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robert, det är så sant att vi lärare måste ställa upp för varandra - fackligt och på andra vis.

      Du ställer utbildning mot fortbildning och lägger vikten vid utbildning. Jag är en stor vän av fortbildning, en kontinuerlig påfyllning som hindrar oss från att stagnera och som hjälper oss att utvecklas och reflektera över yrket. Jag upplever också att man är mer mottaglig för kunskap man insett att man behöver. Jag har till exempel gått ett antal kurser i samtalsteknik som var helt fantastiska. Men jag hade inte uppskattat dem under utbildningen. Man måste prova på att vara mentor och hålla utvecklingssamtal och mentorssamtal för att inse hur viktigt och svårt det är att leda ett konstruktivt samtal.

      Skulle jag få bestämma skulle utbildningen kortas av - i synnerhet i de lägre åldrarna och fortbildningspotten ökas i motsvarande grad. Det skulle innebära både en kvalitetsökning för skolan och en löneökning för lärarna.

      Radera
  16. Nej Robert, jag håller med dig. Lärare försvarar sig inte utan de skyller ifrån sig och tror att de därmed blir av med hela ansvarsbördan.

    SvaraRadera
  17. Jan

    Jag tror att en av förklaringen till den heta debatten är att en del lärare har investerat så mycket av tid, pengar och kraft i sitt
    yrke att försvaret av den egna positionen blir starkare än hänsynen till eventuella nyanser. Du ägnar en stor del av din bloggärning åt att peka ut SKL som syndabock. Jag tycker inte heller att det är bra att obehöriga anställs, lika lite som att lärarutbildningarna lotsar ut inkompetenta lärare i klassrummen. Någonstans finns väl dock ett personligt ansvar, eller? Vore det inte så skulle ju allt misslyckande till syvende och sidst kunna läggas på statsministern.
    Varför dessa ständiga påhopp på SKL?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strategier med obehöriga lärare i mängd, lättvindigt anammande av dålig forskning och benhård satsning på försämrade arbetsvillkor för lärare trots stigande rekryteringsproblem för framför allt kunniga högstadielärare. Alla de sakerna är val som SKL gjort. Kommunerna har varit framgångsrika med att spara på skolan men hade de valt en ärligare linje så hade konsekvenserna för kunskapsuppdraget varit mindre. Huvudmannen ska helt naturligt hamna i skottgluggen när skolan inte fungerar som den ska och det ska inte gå att dölja att SKL gjort flera allvarliga missgrepp. Det är inget ologiskt i mina attacker på SKL och alltså är de inga påhopp.

      Varför ska lärare hamna i läget att de måste försvara egna positionen? Samhället borde istället vara tacksam för att duktiga människor vill satsa mycket av tid, pengar och kraft på ett viktigt yrke.

      Radera
    2. Problemet Jan, med externaliserandet av problem är att man till sist hamnar i ´prime minister´s trap´, dvs. alla kan skylla sina tillkortakommanden på någon instans ovanför.

      Radera
    3. Det är därför så olyckligt att SKL valde att skylla problem orsakade av nedskärningar på lärarna och startade ett gigantiskt Svarte Petter spel kring vilka lärare som skulle vara syndabockar för olika skolproblem.

      Ansvaret för problem skapade av obehöriga lärare ska stanna hos dem och de som anställde dem. Ansvaret för bristande IT kompetens ska stanna hos den som snålade på IT utrustning och utbildning. Ansvaret för tokiga frälsningsläror ska stanna hos de skolledningar och frälsare som drev igenom dem.

      Oerhört många lärare, externaliserar inte ansvaret, utan tar ansvar för att nya metoder ska vara till gagn för eleverna, tar ansvar för att leta upp ny forskning som är relevant men framför allt tar de allt det dagliga ansvaret för att möta eleverna med rätt ämnesinnehåll. De brinner för sitt uppdrag och möte med eleverna och när de misslyckas med det så gör de helt enorma ansträngningar att hitta lösningar och komma fram till något bättre. Lärare i allmänhet externaliserar inte sitt uppdrag utan de uppoffrar sig för att lösa det.

      Radera
    4. Jan

      Och ansvaret skall stanna hos politikerna i regeringarna som formulerar uppdragen åt lärarutbildning och genom läroplanen åt lärarna.

      Vi som är lärarutbildare kan inte köra vårt eget race. Vi måste nå målen som är uppställda som utgår från uppdraget vi har fått. Även vi måste få förutsättningarna för att kunna utbilda det lärarna ute på skolorna efterlyser. Läs SULFs rapport om urholkningen, så kanske man förstår lärarutbildningarnas villkor.

      Radera
  18. Hur du kan veta vad lärare i allmänhet gör begriper inte jag. Är det inte snarast så att det är förhoppningar som du uttalar?

    Observera att jag inte kritiserar lärare som letar upp ny forskning
    (och kan tillgodogöra sig den), som gör enorma ansträngningar för att rätta till misstag och som uppoffrar sig. De tokiga frälsningsläror som befolkar klassrummen måste nog de lärare som använder sig av dem ändå ta på sig ansvar för. Lärarnas insatser kallas ofta ´fantastiska´ av dem som hyllar den nuvarande skolsituationen. En fantastisk lärare ska väl kunna känna igen en falsk lära när den dyker upp?

    Därmed tycker jag att vår diskussion här kan vara slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tagit mig tiden att genomföra ett längre fullständigare resonemang kring den här frågeställningen som jag kallar "Försvara lärarkåren". Jag håller med om att de korta kommentarernas diskussion nått så långt den kan nå.

      http://janlenander.wordpress.com/2012/07/09/forsvara-lararkaren/

      Radera
  19. Bertil, du skriver klokt och sakligt i många frågor, men jag upplever att det här är som en blind fläck för dig. Fast i dina egna erfarenheter envisas du med att skuldbelägga en yrkeskår på ett sätt som är kontraproduktivt och enligt min uppfattning oresonligt. Det är huvudmännen, inte lärarna som behöver skärpa sig om behörigheten ska öka.

    SvaraRadera
  20. Jan, stort tack för att du tog debatten medan jag satt utan bredband på Gotland. Dessutom gjorde du det så väl. :)

    SvaraRadera
  21. Men Helena, de blinda fläckarna ser man ju inte själv. En för mig väl synlig fläck är att du tror att jag har dömt ut en hel yrkeskår.
    Läs mitt blogginlägg så ser du att jag har förtroende för de flesta lärare.

    www.torestad.blogspot.com

    SvaraRadera
  22. För det första: det är fantastiskt roligt att läsa din blogg ur ett språkligt perspektiv. T ex hur du mixar korrekthet med ungdoms/barnuttryck som att någon blev ägd:) För det andra: jag blir så nöjd när Kunskapsskolans arbetssätt belyses (ingen skugga sak falla över lärarna där, de gör nog vad de kan och mer därtill)

    SvaraRadera