För några veckor sedan läste jag en artikel på DN-debatt som verkligen retade upp mig. ”Viktiga kunskaper offras i det finländska skolmiraklet” av Gabriel H Sahlgren. Idag bemöter jag den på Newsmill. Länk: ”Märklig attack mot finska skolan på DN Debatt”. Inte nog med att artikeln byggde på så gammalt och tveksamt material att det var pinsamt, författaren beskriver dessutom både den finska och den svenska skolan på sätt som saknar verklighetsförankring. Vad det än är för skola denna ”skolforskare” utforskat är det uppenbarligen inte någon nordisk sådan. Men värst av allt var nog ändå Sahlgrens framtidsrecept. Enligt honom borde vi öppna för många parallella läroplansvariationer och ytterligare öka valfriheten och föräldrarnas, huvudmännens och elevernas makt i skolsystemet.
Jag uppfattar tvärtom valfriheten och det stora ansvar som läggs på föräldrar och elever i Sverige som stora problem. Högutbildade föräldrar är engagerade, pålästa, hjälper till med läxor eller betalar för läxhjälp, håller koll på meritpoäng, väljer skola, ställer krav på rektor och lärare. Att lägga ansvar på föräldrar är därför att öka snedrekryteringen och minska likvärdigheten i skolan. Tanken är att vi lärare i viss mån ska motverka det här genom att ge extra hjälp till de elever som har minst stöd hemma. Men i praktiken motverkar skolkonkurrensen det här. Vi kan inte säga nej till föräldrar som begär vår tid och den paradoxala konsekvensen är att vi lärare ofta ägnar lejonparten av vår tid åt att diskutera och stödja de elever som har mest hjälp hemma. Ska föräldraengagemang leda rätt måste det vara ett engagemang för klassen, för skolan, inte ett skit-i-andra-hjälp-mitt barn-först-engagemang.
Likvärdighet måste göras till ett övergripande mål både för att skolan ska bli bra och för att vi ska få ett gott samhälle som inkluderar alla. Enligt Pasi Sahlberg är det också just likvärdighetsmålet som är den främsta orsaken till den finska skolans framgångar. Länk till intervju i ABC:s Lateline.
Missa inte heller Jonas Vlachos valfrihetsinlägg i bloggen Ekonomistas: Vad man kan köpa för pengar och ledarartiklarna i Expressen. Förstatliga skolan, Skolans kris är till stor del en fråga om klyftor, Stäng usla skolor och Under tiden som högern sover.
Inne på liknande tongångar är Skolportenbloggen, ett underhållande och elakt inlägg hittar man hos Sideriska siktet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är precis som du irriterad över hur oprofessionell debatten men för mig borde det finnas en tydlig skiljelinje mellan dem spretiga valfriheten som börjat frodas och en valfrihet som ökat tiden eleven ägnar sig åt sådant som intresserar den. För mig är mer reell valfrihet i skolan oerhört viktigt och jämlikare.
SvaraRaderaJan, jag tror inte att vi tycker så olika egentligen. Den valfrihet jag vill ha bort är den som leder till ofrihet litet längre fram i livet. Vuxenvärlden måste ta ett vuxenansvar.
SvaraRaderaI denna fråga håller jag med dig till 100 %!
SvaraRaderaBertil, det vore tråkigt att alltid vara överens och det vore även tråkigt att alltid vara oöverens. Tänker att det ger oss ett stimulerande och fruktbart bloggsamarbete. :)
SvaraRaderaAlltså, din kommentar om att vi ägnar väldigt mycket tid åt de föräldrar vars barn behöver det minst (min egen kommentar) är bara så på pricken hämtad från en gymnasielärares verklighet. Detta eskalerande fenomen kanske går parallellt med det ökande curlandet, vad vet jag. Riktigt sorgligt, och för helheten destruktivt, är det hur som helst.
SvaraRaderaAnonym, visst är det både sorgligt och destruktivt. Men jag ser det mer som ett resultat av konkurrensen, av föräldrarnas nya roll som kunder som alltid har rätt och som till varje pris måste hållas kvar.
SvaraRaderaKan vara så också men jag tror inte det är hela sanningen. Jag tror främst att det är en generell attitydförändring. På gott och ont fråntas det personliga ansvaret eleverna mer och mer vilket jag tycker är att, i de flesta fall, göra ungdomar en björntjänst. Det är bra att lärarens ansvar stramas upp när det gäller elever med speciella behov men för de allra flesta är detta kontraproduktivt.
SvaraRaderaTyvärr tror jag också att förtroendet för lärarkåren är låg och då ifrågasätter vissa föräldrar mer. Och i sanningens namn kan jag också i viss mån förstå det, t ex i betygsfrågor när det de facto skiljer sig åt så. Det är inget vi lärare kan vara stolta över oavsett konkurrens.
Anonym, det är sällan det finns en hel sanning. Jag instämmer i din analys, men om inte föräldrarna var kunder skulle det vara lättare att prioritera rätt för oss lärare. När jag gick i skolan fanns det varken utvecklingssamtal eller föräldramöten. Mina lärarföräldrar visade ett tämligt ointresse för mina skolresultat och läxor. Skolan var mitt bord, inte deras. Tänk vilket privilegium.
SvaraRaderaLågt av dig att inleda din artikel med personangrepp. Håll dig till sakargumenten.
SvaraRaderaVar hittar du personangreppet, Jacob? Det jag angriper är titeln, påståendena och underlaget. Kan man inte ta sådant ska man inte skriva en debattartikel.
SvaraRaderaSomliga är ju bra på att hitta påhopp i det mesta, eller hur Helena?!
SvaraRaderaSå sant, Bertil. Den enes påhopp, den andres konstruktiva kritik. Men vissa påhopp är bara påhopp.
SvaraRaderaDina påhopp är kritik min kritik är påhopp. Har jag uppfattat rätt?
SvaraRaderaNej Bertil, mitt konstaterande var inte avsett som ett påhopp. :)
SvaraRaderaVilka påståenden är det??
SvaraRaderaJag undrar om vi har råd att inte utnyttja den resurs föräldrar innebär. Det blir så lite kvar tilll alla behov.
SvaraRaderaJan, det upplever jag som ytterligare ett systemfel i skolan. Ska föräldrars förmåga och beredskap att agera hjälplärare vara en förutsättning för att skolan fungerar?
SvaraRaderaDet finns inte några positiva exempel på skolor och länder som inte utnyttjar föräldrarnas förmåga för att stärka elevernas lärande. Det finns exempel på länder som sätter in extra stöd till de elever där föräldrarnas förmåga är sämre men de får denna satsning att fungera ekonomiskt genom att spara på de elever som får mycket stöd hemma. Även de initiativ som jag upplever att du förespråkar om att staten styr pengar dit där de behövs bäst kräver att föräldrarna täcker upp där det sparas. I annat fall kommer eleverna där misslyckas med att komma så långt som de annars skulle göra.
RaderaJan, glöm inte att när vi gick i skolan fungerade det på något magiskt sätt helt utan föräldraengagemang. Jag skulle ha avskytt att ha mina föräldrar tittande över axeln. Ser att föräldraengagemanget inte alltid är av godo för mina elever heller. Vissa föräldrar lyckas göra vilket skolämne som helst till plikt och hostmedicin.
RaderaDet känner inte jag igen. Mina föräldrar tittade inte över axeln på mig och jag kunde lätt dölja allt jag misskötte för dem men jag minns många kvällar med pappa och tyska. Där vi övade och övade och han hjälpte mig att bygga upp motivationen för något som inte var lätt för mig.
RaderaHelena: Du skriver "en man ..." och pratar om hans ålder – klassiska härskartekniker. "Min teori är svågerpolitik, vänners son, inflytelserik familj eller dylikt." är ett grovt personangrepp. Kanske ska jag börja teoretisera över att du har "von" i namnet?
SvaraRaderaGabriel Sahlgren har en examen från Cambridge. Var har du själv studerat?
Håll dig till sak och angrip inte person.
Det finns mängder av sakliga argument i Helenas kritik. Fokusera gärna på dem.
RaderaFör övrigt har jag svårt att se något orimligt i att Helena tar upp Sahlgrens anspråk på att vara forskare, eftersom den sakliga argumentationen i Sahlgrens artikel är så tunn. Sahlgrens anspråk på att vara forskare är därför väl värda att syna i sömmarna.
Jacob, du motiverar din tidigare kommentar med sådant som jag skrivit senare på ett annat ställe. Det är både brukligt och mer konstruktivt att diskutera det inlägg man kommenterar.
SvaraRaderaMen eftersom du öppnar dörren mellan artikeln och bloggen kan jag förtälja att det handlar om en dialog under Newsmill-artikeln där jag och signaturen Doktor Eleph@nt grubblar över hur det kom sig att den här artikeln publicerades. Han lutar åt det konspirationsteaoretiska hållet, jag åt mygelhållet. Men det är allt bara teorier. Om någon kan förklara hur en så illa underbyggd artikel skriven av en så ung och okänd förmåga publicerades på DN Debatt är jag idel öra. Du Jacob är kanske vän med Sahlgren och i position att sprida ljus här?
Jag har studerat vid Stockholms Universitet. Var har du studerat?
Du är välkommen att teoretisera om precis vad som helst.