måndag 9 januari 2012

Entreprenöriellt Lärande - Been there, done that.

Vi har en skola  där kunskapsresultaten och likvärdigheten har varit i kraftigt fall under en lång tid. Nästan var fjärde elev lämnar skolan utan godkända betyg, samtidigt som betygen är så godtyckliga att Skolinspektionen liknar dem vid ett lotteri.  Somliga rycker på axlarna åt det här och menar att kunskaperna inte är det viktigaste. Kunskap är ändå en färskvara som surnar innan man lämnar skolan. Eleverna i Sverige lär sig andra saker istället. De blir mer kreativa, mer självständiga och när de väl behöver kunskaperna vet de var de ska hitta dem.  På nittiotalet gick det här hand i hand med PBL och ett klassrum där eleverna var forskare på jakt efter sin egen kunskap och där lärarna skulle akta sig för att komma i vägen för elevernas motivation, drivkraft och kreativitet. Idag är det Entreprenöriellt Lärande som tagit över manteln och spiran.

Det här är ett cyniskt och kallsinnigt resonemang.  För det första har vi inte belägg för att de senaste decenniernas skola lämnat ifrån sig mer kreativa och självständiga elever som kompensation för att de lärt sig så litet. För det andra är våra hjärnor vad vi gör dem till. Ju mer vi lär oss, ju mer vi anstränger oss desto fler synapser och grå celler får vi.  Skolan är som ett enda långt gym-pass för hjärnan.  Den som tror att kreativiteten och entreprenörsandan spirar i den hjärna som bara tas fram vid festliga tillfällen misstar sig.

Men framför allt är resonemanget stötande för att det handlar om unga människor som har blivit bestulna på de kunskaper och färdigheter de behöver för att klara sig i livet. Kunskaper och färdigheter de har rätt till. För de elever som misslyckas i skolan, och även för de elever som går ut med godkända betyg, men utan motsvarande kunskaper väntar en dyster framtid.  Inte bara professionellt utan också personligt. Utan de grundläggande färdigheter och kunskaper som förutsätts hamnar man utanför samhället på alla plan. Man hänger inte med i samhällsdebatten, man saknar redskap för att slåss för sin situation, man förstår inte referenser, man känner sig dum, känner sig utanför.  Det är faktiskt så allvarligt att vuxenvärlden borde sätta till alla klutar för att inte en enda unge i Sverige ska hamna i en så eländig sits.
 
Ändå är det inte kunskapsmålen som är i fokus i våra nya styrdokument, för det är inte kunskapsmålen som ska genomsyra hela den svenska skolan utan det skall istället entreprenörskap göra. Redan i förskolan ska våra barn lära sig att bli ”hittepåiga”.

Mina äldsta barn hade oturen att gå på ett lågstadium som var entreprenöriellt genomsyrat redan på nittiotalet. Man bekymrade sig inte så mycket om de olika ämnena utan jobbade i stora ämnesövergripande sjok på någon månad. Eleverna fick verkligen vara kreativa. De klippte, de klistrade, de byggde och ritade. Dessutom fick de själva skapa små dikter, texter eller sånger om dinosaurier, planeter, eller vad det nu rörde sig om.  Politikerna i Uppsala applåderade denna föregångsskola där ingen lärare någonsin intog en kateder och där lärarna arbetade helt i lag årskursvis. Eleverna var däremot skoltrötta redan på vårterminen i åk 1, och mina barn - som både kunde läsa långt innan de började skolan - hade så stora kunskapsluckor att de kom ikapp elever från mindre framstegsvänliga skolor först på gymnasiet. Och de kommer ändå från ett hem klätt av bokhyllor och från en familj fullproppad av lärare (jag, min man, mina båda föräldrar, min svåger, min svärfar, bara för att ge några exempel).

 Här är Skolverkets beskrivning av vårt ny-gamla förhållningssätt: ”Entreprenörskap i skolan är ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet. Arbetsformerna stimulerar fantasi och skapande. Inre drivkrafter och motivation är viktigt för det entreprenöriella lärandet i alla åldrar, från förskola till vuxenutbildning. Centralt är att sätta det eleverna gör i ett sammanhang och se till helheten. Ämnesövergripande tematiska arbetssätt där elever tar ansvar för sitt lärande och där resultat kan vara till nytta utanför skolan är karaktäristiskt.”
Exakt samma saker som satte krokben för mina barn och som jag sett ställa till med förödelse i den svenska skolan under hela min lärarkarriär. Skall det någon gång bli oss förunnat att få arbeta i en skola utan frälsningsläror?

Håll dina vänner nära och dina ovänner ännu närmare heter det. I november var jag på ett seminarium om entreprenöriellt lärande. Under förmiddagen ägnade vi oss åt att rangordna entreprenörer och lista och diskutera entreprenörsfrämjande egenskaper. Jag kan lugnt säga att alla mina farhågor infriades. Var det för det här jag hade planerat självgående lektioner och ordnat med vikarie för mina elever? För att sitta bland främlingar och diskutera huruvida Björn Borg kan uppfattas som en entreprenör och vilken egenskap som ligger bakom Blondinbellas framgångar?

 Mitt invärtes nej exploderade till ett skrik när vi skulle prata oss samman i storgrupp. Leeson förtjänar noll på entreprenörskalan hävdade en lärare. Han var ju självisk och ställde till med skada - det gör ingen riktig entreprenör. En riktig entreprenör tar inte stora risker, påstod en annan. En entreprenör har ju ansvar för många anställda och måste kunna ta det ansvaret. Sammantaget visade sig entreprenöriell vara ett ord man kan ge nästan vilken betydelse som helst. Kreativ var det enda adjektiv man verkade kunna enas om. Det är tydligen ett ord som inte utmanar några lärarvärderingar.
Personligen är jag inte alls säker på att kreativitet är en förutsättning för ett framgångsrikt entreprenörskap.  Förmågan att identifiera och slå mynt av andras kreativitet borde vara precis lika värdefull. Men jag ville inte göra mina kommunkollegor ledsna så jag höll tyst med det.

Jag förstår nämligen mycket väl varför det blir så här. Vi får ett påbud ovanifrån. Hela skolan ska genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt. Vi väljer inte våra styrdokument så vad man än tycker är det bara att verkställa. Hur gör man då som lärare när man tycker sig uppmanas att dana kapitalister och själv tycker att kapitalister är onda varelser i cylinderhatt? Jo man bestämmer sig för att entreprenörskap är något annat än företagande. Då är det Moder Teresa och Nelson Mandela som blir entreprenörsexemplen. Vår ena föreläsare hörde själv till den här gruppen. Om och om igen förklarade han att det här med entreprenörskap inte har något med pengar att göra.  Är det så att undervisningen ska ”genomsyras” av entreprenörskap böjer vi oss alla för det oundvikliga och gör entreprenörskap till något vi vill ska genomsyra undervisningen.

Och det är här det alltid leder fel när man styr i metod, medel och förhållningssätt. Det som händer är nämligen att allt det blir mål. Mål som överskuggar de ursprungliga. Styr man metoderna kan man  rent av glömma kunskapsmålen. För har jag använt den föreskrivna metoden, är min undervisning entreprenöriellt genomsyrad, ja då har jag gjort mitt.  Det här gäller också om metoderna är bra och beprövade. Det fanns säkert lärare, ämnen och elever där PBL fungerade alldeles utmärkt. Det finns säkert också goda exempel på entreprenöriellt lärande. Men en skicklig lärare har en stor verktygslåda proppfull av metoder, medel och förhållningssätt. Vilket man använder beror på den egna personligheten, på ämnet,  på eleverna, på situationen och man är ständigt beredd att omvärdera och prova något nytt om målen inte nås eller om eleverna inte är med på tåget.Skolan kan varken räddas av formativ bedömning, en-till-en, EL, eller seminarieundervisning, hur attraktivt det än är att tro att det finns en lösning, en kungsväg.

Läraryrket är kreativt, dynamiskt och man kan aldrig vila på gamla lagrar.  Det finns ingen frälsningsmetod, inget saliggörande förhållningssätt. Allt forskare kommer med, alla uppslag, idéer, goda exempel, allt är välkommet så länge vi får använda, modifiera och tillämpa efter vårt och elevernas gottfinnande. 

... Eller med andra ord så länge vi tillåts ha ett entreprenöriellt förhållningssätt till vår egen yrkesutövning.

Länk till föregående #skolchatt som hade entreprenöriellt Lärande som ämne. Johan Kant  skriver tänkvärt på samma tema.  Två riktigt bra debattartiklar på temat i SVD: Entreprenöriellt Lärande skapar inga företag, och SNS artikeln: Skolan behöver inte ett nytt flummigt begrepp. Mats i Tysta Tankar tipsar om en påhittig man, Gertie  i Man oroar sig inte för småsaker skriver om entreprenören Polhem och undrar hur han hade klarat sig i dagens skola. Anna Kaya skrev ett utförligt inlägg om entreprenöriellt lärande på Skollyftet i september.

126 kommentarer:

  1. Den svenska skolan snällifierar ständigt alla begrepp så att de tappar all mening. Problembaserat lärande handlar om att öva eleverna att klara något svårt, entreprenörskap om att klara sig på en tuff marknad. Saker ska behålla sin betydelse så att vi med öppna ögon ser vad vi vill eleverna ska lära sig. PBL togs fram för att öva svårigheter för riktigt duktiga studenter och då är det inte redskapet för alla ska med på lågstadiet. Vill vi inte dana kapitalister så ska vi undervisa om annat än entreprenörskap.

    SvaraRadera
  2. Klockrent! Jag arbetar själv med tre sjuor, där arbetslaget styrs delvis av ett projekt (som påbörjades i sexan och ska fortsätta till slutet av nian) som bygger på entreprenöriellt lärande. Sedan förra året fick vi reda på att vi hade "äran" av vara del av detta "ovanliga" projekt. Under fyra år har vi forskare som följer våra tre klasser för att utvärdera hur det fungerar med entreprenöriellt lärande, hela kommunen är med på noterna. Alla eleverna i dessa tre klasser har fått egna datorer osv.

    Poängen är att eleverna ska på ett tidigt stadium komma i kontakt med arbetslivet, för att få en förståelse för "verkligheten". Ofta får vi höra att eleverna sällan har en uppfattning hur det fungerar i arbetslivet, får ingen kontakt med det förrän de slutat högskolan osv. Därför har projektet kontakt med ett stort nätverk av olika företag och organisationer. Våra klasser har regelbundet bjudits in för att besöka dessa företag parallellt med att vi har bjudit in dem på frukostmöten, där 75 elever får lyssna på hur dessa "entreprenörer" har lyckats i livet.

    Så långt inget fel förmodar jag. Men vad som skrämmer mig är att majoriteten av dessa gäster och företag inte har något med akademiska studier att göra. Vi får bilden av egenföretagare som har lyckats, att de har inte behövt teoretiska ämneskunskaper i samma utsträckning.

    Projektledaren menar på att akademiska studier inte är för alla, och att vi måste fånga upp "de andra" som inte fortsätter i högskolan eller även efter grundskolan. Det kan jag ha förståelse för, men att införliva den inställningen redan från sexan verkar skrämmande och påminner om en självuppfyllande profetia. Enligt min åsikt idiotförklarar man eleverna redan från början, om man inte tror att de kan förändras under de sista 3-4 åren i grundskolan. Jag drar det säkert lite för långt i min skildring, men enbart för att försöka få igenom min poäng.

    Mitt arbetslag har haft stora svårigheter med att införliva detta nya entreprenörsprojekt i undervisningen, men får konstant press från projektansvarige, då denna menar på att politikerna och företagen vill se resultat. Detta klickar inte väl med lärarna, då de är av uppfattningen att det är elvevarnas bästa som ska komma först, och inte politikernas och företagens intresse.

    Personligen anser jag att det är de teoretiska ämnena som måste ligga i fokus, även om alla ämnen och arbetskategorier är gynnsamma för samhället. Tittar vi på världen idag så anser jag att den är i behov av framtida vuxna som både uppmärksammar problematiken och är kritiska, analyserar och reflekterar.

    SvaraRadera
  3. Mot detta vill jag berätta om en "resa" vi hade i ett arbetslag på högstadiet på Gotland, där jag arbetade. Vi var på den tiden 3 arbetslag på skolan. I vårt arbetslag hade en ambition att få iväg våra 9:or till Stockholm. Med tanke på att vissa elever på "landet" inte ens besökt huvudstaden. Samtidigt som vi ville utveckla "tänket" kring entreprenörskap och gotländska lokala produkter. Vad göra?

    Jo, vi började tillverka en snygg trälåda där vi hade typiska gotländska produkter i. Salmbärssylt, honung, morotsmarmelad och i botten la vi lammull och en slödjad smörkniv. En driftig syslöjdslärare beställde snyggt designade glasflaskor och burkar och vi tillverkade etiketter därtill. Lådorna blev den första "produkten" i vår ekonomiska förening, som vi bland annat sålde dyrt till Ericson.

    Därefter började eleverna skapa egna produkter av liknande slag. Tiden som var avsatt för detta var en em i veckan. Föräldramötena var förlagda till slöjd och hemkunskapssalar och blev ett naturligt och bra sätt att mötas föräldrar/lärare och elever.

    Aldrig tidigare har jag varit i ett arbetslag där "den bästa" idén alltid vunnit. Och där alla nyanlända lärare trivdes direkt. Vi lyckades resa med 8 st klasser = 8 år till Stockholm av pengar vi tjänat in.

    Det går att göra saker om man vill och vågar och inte ser hinder ...Och för detta behövs inga utifrån.

    Lennart Bladh

    SvaraRadera
  4. Lennart: det är nog få som argumenterat mot att det går att göra alldeles utmärkta projekt med inslag som är hämtade från näringslivet och där flera kompetenser kan komma till nytta, kalla det entreprenörskap om du vill.

    Dumheterna börjar ju när det ska gälla samtliga ämnesområden. Entreprenöriellt lärande inom juridik, historia, svensk litteratur, matematik, ?

    SvaraRadera
  5. Jan, ironiskt nog var det en artikel i DN idag som handlade om högskolan. Studenterna klagar på för lite undervisning och för mycket PBL.

    SvaraRadera
  6. Jesper, stort tack för din långa och skrämmande redogörelse. Det du beskriver är ett projekt som går före alla andra mål och som det dessutom gått en hel del prestige i. Sådant brukar sällan få ett lyckligt slut. Som jag har sett det här i praktiken tidigare innebär det att du får klapp på axeln och löneförhöjning om du gör som du blir tillsagd och rynkade ögonbryn om du protesterar. Facit kommer förstås, vad det lider. Men då har redan många elever fått betala ett på tok för högt pris.

    SvaraRadera
  7. Jag förstår inte den här polariseringen mellan olika kunskapsformer?

    Det finska workshopuniversitet som utgjorde den kreativa basen för Angry birds byggde antagligen på tanken att kreativitet, baskunskaper och enteprenörialitet betingar varandra.

    http://www.psychologytoday.com/blog/creative-thinkering/201112/twelve-things-you-were-not-taught-in-school-about-creative-thinking

    SvaraRadera
  8. Tack Lennart för din inspirerande berättelse. Det var ett strålande exempel på samverkan och "thinking outside the box". Men initiativet och beslutet att gå vidare var ert eget, inte regeringens eller Skolverkets. Det är en väldig skillnad på att uppmuntra goda krafter och initiativ bland elever och lärare och att uppifrån påbjuda metoder och förhållningssätt som ska genomsyra all verksamhet.

    SvaraRadera
  9. Nils, där fortsätter dumheten. Den börjar när våra myndigheter talar om vilket förhållningssätt som ska genomsyra all undervisning.

    SvaraRadera
  10. Mats, jag ser ingen polarisering mellan olika kunskapsformer. Jag ser en ny frälsningslära, som presenteras på samma sätt, ges samma förklaringstext och väcker samma entusiasm och övertygelse hos sina adepter som flera tidigare.

    SvaraRadera
  11. Det som fascinerar mig är hur någon kan framför så mycket ovederhäftigheter som aldrig varit i närheten av vad entreprenörskap är.

    På wikepedia hittar jag följande om ordet entreprensörskap: "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.

    Det är alltså en förmåga man besitter och har inte ett smack att göra med hur kreativ jag råkar vara. Speciellt om man tror att kreativitet kommer från tomma intet. Ovedersägligt är det så att utan fakta och förmågan att se mönster och samband är kreativiteten rätt värdelöst. Vet inte hur många galna förslag jag fått genom livet som inte bygger på fakta. När de realisers viser det sig vara luftpastejer och snömos.

    Det om den något förvånande syn på forskare och byråkraters tro på entrepernörskap är.

    Dessutom är jag djupt förvånade efter att skannat igenom de nya styrdokumenten för grundskolan. Där hittar jag inte en stavelse om detta med entreprenöriellt lärande. Det är bara något som Skolveket kockat ihop. Enda kravet jag kan hitta på den nya undervisningen ska var strukturellt lärande och det är något som ligger ljusår från detta dubiösa sätt att hantera lärandet.

    SvaraRadera
  12. Plura, mer bejakande av elevernas olikheter, och mer frihet för dem att välja egna vägar skulle vara bra mycket mer verksamt än detta myndighetsförsök att få fram fler företagare och entreprenörer. Givetvis tillsammans med kunskaper, färdigheter och den ack så viktiga men ofta bortglömda arbetsmoralen. Utan vilja och förmåga att kavla upp ärmarna och uträtta ett och ett halvt dagsverke blir inga storverk gjorda.

    Det står om entreprenöriellt lärande i den övergripande läroplanen på sida sex i Lgr 11. På gymnasiet finns entreprenörskap i examensmålen, som eget ämne och inbakat i en rad andra ämnen.

    SvaraRadera
  13. Jag arbetar med en av de skolverksfinasierade kurserna i Entreprenöriellt lärande och känner inte igen mig i beskrivningen av frälsningsläror. De flesta kursdeltagarna är utomordentligt kritiska och har sedan länge fått nog av snabba lösningar. Vi brottas gemensamt med att tolka de här svårfångade begreppen till något som passar in i skolans ämnesmatriser och som går att bedöma utifrån kommunicerbara kriterier.

    Det som eventuellt skulle kunna kallas flummigt är det riskabla deltagarinflytandet som jag menqr är grundförutsättningen i ett entreprenöriellt förhållningssätt.

    SvaraRadera
  14. Mats, när något ska lösa en massa problem i skolan, när något är den nya kungsvägen och när vissa börjar tindra med ögonen då är vi vid det här laget rätt många som drar åt oss öronen.

    Det ni gör låter vettigt under omständigheterna, men jag vidhåller att våra myndigheter ska sätta ut mål i form av kunskaper och färdigheter - inte metoder och förhållningssätt.

    SvaraRadera
  15. Jag tänker högaktningsfullt strunta i att lära ut entreprenörskap i mina ämnen. Det är ändå ett skämt inom filosofin, en hypotetisk tentamensfråga: Hur hade du tänkt att försörja dig med en utbildning i filosofi? :)

    Eller som den store filosofen Bruce Lee i en film svarade på frågan vad han skulle göra med sina filosofistudier: tänka djupa tankar om arbetslöshet. :)

    Svenska struntar jag också högaktningsfullt i entreprenörskap i. Det är ju inte som att en entreprenör inte ska kunna läsa och skriva ordentligt...

    SvaraRadera
  16. Helena det står inte alls "entreprenöriellt lärande" i Lgr 11. Det står "entreprenörskap" och det är en himla skillnad.

    Kanske dags att de där myndighetspersonerna och forskarna lär sig svenska och vad det står i ordboka. Dåliga tolkningar av ord befrämjar inte precis rätt diskussion.

    SvaraRadera
  17. Mats, vad lär du då ut?

    Entreprenörskap är en förmåga inte en kunskap. Förmåga är att ta en kunskapsmassa och förflytta den till nya höjder. Det här med kvasikristaller t ex.

    SvaraRadera
  18. David, det där påminner mig om en lärare i franska jag hade på Stockholms Universitet. Det första han sa var att vi skulle ha klart för oss att vi aldrig kommer att ha någon som helst professionell nytta av våra studier i franska. "Mina gamla elever jobbar som spärrvakter" sa han och spände blicken i oss. ... Borde jag ta det som intäkt för att köra fullt ös entreprenöriellt i min fransknia?

    SvaraRadera
  19. Plura, både Skolverket och Centerpartiet har ägnat många ord åt att förklara vad de menar och vad de vill. Det verkar dock inte avhålla folk från att lägga in nya saker i "förhållningssättet". Det ordet finns i varje fall i läroplanen. Uttrycket Entreprenöriellt Lärande kommer från Skolverket.

    SvaraRadera
  20. Helena, det må Skolverket och C ha ägnat många ord åt. Men med den druknes envishet, tramparna fel från början fortsätter galenskapen.

    Och så länge Skolverket "hitte på ord" som inte finns definierade på gängse sätt är det bara snömos.

    Du som är så klok, som språklärare, vad betyder entreprenöriellt lärande?

    SvaraRadera
  21. Plura, det betyder allt vi vill att det ska betyda. Tulipanaros, helt enkelt. I övrigt kan jag bara hänvisa till Skolverkscitatet i blogginlägget. Ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet.

    SvaraRadera
  22. Helena, förstår det. Men min logiska hjärnar kan köpa det första hur f-n får de sedan får ihop det med det andra? Samtidigt säger de emot sig själv i de allmänna råden, där gäller strukturerad undervisning enligt Skolförordningen.

    Kanske behövs det en trädgårdsmästare på Skolverket som ansar rabatten.

    SvaraRadera
  23. Entreprenöriellt lärande ska nu genomsyra all undervisning. Återigen en perspektiv att täcka in. Hafsigt och slarvigt och föga genomtänkt presenterat speglar det väl de bakomliggande intressenas krav på uttrycksförmåga. Det är reklamfolkets och PR-folkets språk som nu talar i anvisningarna; med stora tomma, blommande ord utan innehåll.
    För vissa passar det perfekt in i ett dimfyllt tänkande, för andra blir det så tomt, så tomt..

    SvaraRadera
  24. Jag är lite imponerad av Svenskt näringsliv som lyckas lyfta både invandrarnas och kvinnornas betydelse i presentation av det här materialet.

    http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/entreprenorskap_i_skolan/nytt-skolmaterial-om-entreprenorskap_148644.html?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=rss

    Kanske gör det ett lite nervöst intryck?

    SvaraRadera
  25. Tack för ditt inlägg, Helena! Jag har ju länge varit genuint nyfiken på vad det i uttrycket/innebörden/begreppet entreprenöriellt lärande som väcker så mycket irritation, ilska och uppgivenhet bland vissa lärare/skolfolk och därför är det väldigt intressant att läsa det du skriver.

    Det kan mycket väl vara så att jag tillhör kategorin som mer eller mindre omedvetet väljer att inte se "företagandet" i entreprenörskapsbegreppet för skolan. Det kan även ligga en hel del i att jag väljer att tolka begreppet så det passar bättre in med min kunskapssyn och min syn på vår läroplan.

    Men, jag ställer mig lite frågande till det motsatsförhållande mellan kunskaper och entreprenöriellt lärande som du skriver om. "När eleverna behöver kunskaperna så vet de var de ska hitta dem" skriver du och jag blir något förvirrad. Kunskap, kan man hitta den? Om så är fallet tror jag den är väldigt svårfunnen. Du menar att somliga tycker att kunskap inte är det viktigaste, dessa somliga har jag svårt att se existerar för inte kan det väl finnas lärare som inte tycker kunskap är viktig? Vad har vi då skolan till?

    När du skriver kunskap låter det mer som att du menar lösryckta fakta, för där kan jag hålla med dig om att somliga, eller ganska många, tycker att det har underordnad betydelse om man ser till alla de förmågor som eleverna ska utveckla. Jag kan också förstå att somliga anser att fakta lätt går att hitta när man väl behöver.

    Jag ser inte någon motsättning mellan kunskap och entreprenöriellt lärande. Jag tror snarare att entreprenöriellt lärande bidrar till ökade kunskaper i skolan. Många är överens om att den inre motivationen är viktig för lärandet och för mig är det entreprenöriella lärandet bränsle för den inre motivationen.

    Om det man ska lära sig känns meningsfullt och dessutom sker i ett meningsfullt sammanhang tror jag att kunskapsutvecklingen går snabbare och att man når längre. Detta är en viktig del av det entreprenöriella lärandet i skolan och det är väl ingenting som varken är nytt eller kontroversiellt?

    Att man som elev får använda alla sina sinnen, sin nyfikenhet och sin kreativitet för att utveckla sina kunskaper i alla ämnen är väl inte heller konstigt eller någon form av frälsningslära? Inte heller det att vi i skolan ska stimulera eleverna initiativförmåga och låta dem prova sina idéer. Jag kan inte hitta någonting kontroversiellt i det citat ur läroplanen som ligger till grund för Skolverkets begrepp entreprenöriellt lärande:

    "En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap."

    (Fortsätter i nästa kommentar)

    SvaraRadera
  26. Jag ser inte heller det motsatsförhållande, som Plura ser, mellan entreprenöriellt lärande och strukturerad undervisning. Är det något som verkligen kräver att läraren är strukturerad är det om man har ett förhållningssätt där man är inriktad på att utveckla de generella kompetenser som går under det entreprenöriella lärandet samtidigt som eleverna ska utveckla de förmågor som vi hittar i kursplanerna.

    Utan strukturerad undervisning är detta, tror jag, omöjligt så det är ingen motsättning utan helt enkelt en förutsättning, vilket vi kan läsa i allmänna råden.

    Som jag ser det är det ingenting i det entreprenöriella lärandet som är nytt. Ingenting. Det som är nytt är att dessa generella kompetenser och förmågor inte längre återfinns i alla kursplaner. I Lpo94 var det ett strävansmål i svenska att eleverna skulle utveckla sin fantasi och lust att skapa. Numera är det i stort sett bara de praktisk-estetiska ämnena som har de entreprenöriella förmågorna inskrivna i kursplanerna och det tycker jag är bra men för att poängtera att dessa förmågor är minst lika viktiga i svenska, biologi eller vad det än må vara har man, tror jag, fokuserat extra på att lyfta vikten av det entreprenöriella lärandet.

    Jag tycker det är bra att dessa förmågor inte längre återfinns i varenda kursplan. Som det ser ut nu finns det en del ämnesspecifika och en del övergripande förmågor i alla kursplaner. Utöver detta ligger två fokus, dels fokus på att all undervisning ska vara språkutvecklande och således att alla lärare i alla ämnen ska bidra till att utveckla elevernas språk, dels fokus på att all undervisning ska bidra till att eleverna utvecklar de generella kompetenser så som Skolverket definierar det entreprenöriella lärandet:

    "Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta."

    Nej, jag ser inga frälsningsläror. Jag ser ingen metod eller pedagogik. Jag ser inga elever som famlar runt och letar efter sitt eget lärande, lämnade ensamma i sin kunskapsutveckling.

    Jag ser en skola som inser att det är ovan nämnda kompetenser som samhället och arbetslivet efterfrågar och en skola som inser att eleverna genom att utveckla dessa förmågor även når så mycket längre i sin kunskapsutveckling. Sedan är jag övertygad om att om vi lyckas få fram elevernas inre motivation så kommer de lära sig en väldig massa "Jeopardy-kunskaper" på köpet, helt utan att vi behöver fokusera speciellt mycket på det.

    Som kunskapskraven är utformade i Lgr11 är det en förutsättning att eleverna dels har kunskap, dels har förmågan att förmedla att de har den kunskapen för att bli godkända. Att oroa sig för att elevernas kunskap får underordnad betydelse i och med fokus på det entreprenöriella lärandet är en mycket konstig vinkling. Jag tror tvärtemot att de förmågor som beskrivs som det entreprenöriella lärandet är en förutsättning för eleverna att utveckla för att kunna bli godkänd. Bara kunskap räcker inte.

    SvaraRadera
  27. Några förtydliganden: Regeringen ger varje år uppdrag till Skolverket i ett s.k. regleringsbrev. I det regleringsbrev som gäller för 2012 står, som i tidigare regleringsbrev, skrivet att Skolverket ska stimulera arbetet med entreprenörskap i skolan. Det kan t.ex. handla om att främja skolors samarbete med arbetslivet, erbjuda kompetensutveckling, underlätta erfarenhetsutbyte samt fördela utvecklingsmedel och verksamhetsstöd. Skolverket ska även sprida relevanta forskningsresultat till skolan, kartlägga, analysera och sprida erfarenheter av huvudmännens arbete med entreprenörskap. I detta arbete förväntas Skolverket ta del av internationella erfarenheter och forskning inom området. Skolverket ska även samråda med Tillväxtverket för att främja entreprenörskap i enlighet med regeringens strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Regeringens strategi för entreprenörskap har också betydelse för Skolverkets arbete. Detta är uppgifter som Skolverket ska utföra och också får särskilda medel för.

    Under 2011 har vi inom uppdraget både fördelat utvecklingsmedel till skolor och verksamhetsstöd till organisationer. Vi erbjuder också kompetensutveckling för lärare och skolledare.

    Skrivningar om entreprenöriellt lärande och entreprenöriella förmågor finns i de stycken i läroplanerna som berör företagsamhet och entrerenörskap. Där lyfts det fram att barn och elever i skolan ska få stöd att utveckla olika förmågor som t.ex. självförtroende, nyfikenhet, idéutveckling, initiativförmåga, kreativitet, självständigt arbete och samarbete. Det är förmågor som kan kallas entreprenöriella, och ett lärande som stimulerar dessa förmågor är därför en del av Skolverkets uppdrag.

    Vi har också ett särskilt uppdrag att stimulera entreprenörskap i vård- och omsorgsutbildningar.

    Man kan diskutera om det varit bättre att fullgöra uppdraget om entreprenörskap utan att snegla på skrivningarna om entreprenöriellt lärande. Själv tykcer jag att Skolverket har gjort klokt som hanterat uppdraget så "läroplansnära" som möjligt, bl.a. av det skäl som flera av er för fram att det redan är så mycket mål och perspektiv i de olika styrdokumenten.
    /Anna Ekström, gd Skolverket

    SvaraRadera
  28. Förstår inte dessa modenyck, just nu att allt ska vara entreprenöriellt och entreprenörskap, som t.ex. förra årets modeord "Socialt entreprenörskap". Känns som när städare skulle kallas lokalvårdare och var det sanitetstekniker också? De fick inte högre status för det.

    Gick själv Entris med mitt arbetslag. Det var verkligen en stor ynnest att få några dagar "handledd" planeringstid för hela laget. Konceptet fick dock inte ifrågasättas, kritiska frågor från flera deltagare viftades bort, "konfliktfasen" i gruppdynamik glömdes lägligt bort, min kollega som är handledare i TA höll på att bränna av helt när man sladdrade förbi det lite "sisådär". Det blev lite sektvarning flera gånger.

    Känns som om många, inte bara friskolorna, hittar koncept att mjölka skattepengar ur skolvärlden.

    ...och visst är det verkligen kejsarens nya kläder. SSDD! Same umbrella, new logotype. Inget fel i det i sig, om inte orden "entreprenöriellt lärande" i sig är klumpigt, otydligt, sladdrigt, flumpedagogiskt och direkt obehagligt i munnen.

    Att samhället (skolan, AF, m.m.) däremot på allvar lurar - för det är det man i mångt och mycket gör - ungdomar att "starta eget" - hej och hå vad kul - för att Sverige behöver det; Det är för jävligt rent ut sagt. Så många ungdomar som fått livet förstört för att dom kastat sig ut i något dom var illa förberedda för eftersom dom saknade säkerhet och kapital (t.ex. arbetande partner eller ihopsparade resurser) och realistisk bild av hur det är att driva eget företag för att "du som är så ung och entusiastisk och har så bra idéer" har lockats av någon skenbild. Jag har träffat en del f.d. elever som redan vid 24 års ålder är gamla, cyniska och bittra efter att ha jobbat 18 timmar om dagen i två år och står med enorma skulder på banken, utan jobb, referenser och tvungna att flytta hem till sina föräldrar igen.

    Ja, vi behöver unga entreprenörer som vill och vågar, men dom ska inte luras. UF-verksamheten är underbar på det viset, då den visar hur oerhört mycket jobb det är, hur svårt det är att faktiskt "tjäna pengar" - men också hur kul och utvecklande det kan vara.

    SvaraRadera
  29. Till Anna Ekström,

    Skolverket och regeringen har talat en hel del om att vi ska ha lärarledd undervisning, något som jag till viss del anpassat mig till genom att mer och mer betona vikten av samarbete mellan elever, men också mellan elever och lärare i klassrummet. Detta har bland annat skett i både allmänna och utvärderingar från er sida.

    Samtidigt som ni vid flera tillfällen har fört fram vikten av lärarledd undervisning så har ni när ni på er hemsida presenterat det här med entreprenöriellt lärande valt en avhandling som i klartext går ut på mer av att eleverna ska arbeta själva som jag tolkar det. Hur ska ni på Skolverket ha det egentligen i denna fråga?

    http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/omraden/entreprenorskap/avhandlingar/eleverna-blir-medbestammare-i-entreprenoriellt-larande-1.127275

    Under 2011 ägnade jag mycket tid utöver mina studier på lärarutbildningen åt att skaffa mig kunskap inom Lärande och IT som det finns en tendens att integrera i entreprenöriellt lärande och mot bakgrund av det är jag mer än oroad över konsekvenserna av entreprenöriellt lärande. IKT handlar inte om eget arbete. Det handlar om en stark kultur av samarbete, kommunikation och interaktion mellan elever och mellan elever och lärare.

    Eftersom jag precis har skrivit mitt examens arbete om lärande och IT med inriktning mot inkluderande syn- och arbetssätt så har jag haft tillfälle att ta del av forskningen här. Både forskningen och min egen studie har kommit fram till att samarbetet och interaktionen mellan elever och lärare, oavsett om de har någon form av funktionsnedsättning eller inte är det som är viktigast och som ger resultat.

    Jag är en varm anhängare av elevaktiva arbetssätt. Men det räcker med ett par sökningar på Google för att inse att det finns mer än allvarliga problem här och allvarligt talat så ringer alla varningsklockor för närvarande. Om man tittar på de som förespråkar olika metoder för hur vi ska uppnå entreprenöriellt lärande så har flera av dem:

    a) inget uttalat pedagogiskt syfte med sina metoder.
    b) ingen vision om hur de vill att skolan ska se ut framöver.
    c) ingen plan för hur skolan ska förändras.
    d) inga eller väldigt få kopplingar till varken kunskapsmålen eller demokratiska värdegrunden.
    e) ingen presentation av vilka verktyg som vi ska använda för att bättre kunna träna elevers förmåga att samarbeta, kommunicera, vara kreativa osv.

    Det här ser inte särskilt bra ut allvarligt talat och jag hoppas att fler därute nu kommer öppna ögonen och utsätta detta för någon form av kritisk granskning (vilket Helena har gjort på ett förträffligt sätt ovan där hon visar på de missförhållanden och brister som finns här).

    Frekar06 (Fredrik)

    SvaraRadera
  30. Fredrik, intressanta synpunkter! En sak som gör det komplicerat för myndighetspersoner (som jag) att delta i kommentarfält är att det jag skriver i tjänsten hör till offentlighetsprincipen. Så om du vill ha svar; skulle du kunna maila din fråga till mig på anna.ekstrom@skolverket.se - ledsen att jag är byråkratisk, men det gäller att vara noga ;-)

    SvaraRadera
  31. Plura, gillade det där med trädgårdsmästare. Det lockade fram ett blekt litet leende under min svullna, snoriga näsa och mina rinnande röda ögon. :)

    Skolverkets allmänna råd om undervisningen innehåller många sådana svårkombinerade råd. Undervisningen skall vara alla möjliga olika saker och bedömningen ska göras kontinuerligt istället för vid provtillfällen, samtidigt får inte eleverna känna att de ständigt blir bedömda för det kan hämma dem. Hela texten är full av sådan detaljstyrning som inte har något med kunskaper och färdigheter att skaffa.

    SvaraRadera
  32. Väl sammanfattat, Bertil. Skolan misslyckas med sitt huvuduppdrag. Ändå envisas våra politiker med att skymma det med allt mellan himmel och jord. Finns det något större samhällsproblem som inte ska åtgärdas i skolan?

    SvaraRadera
  33. Mats, tack för länken! Nervöst? Tycker du? Trosvisst och förtröstansfullt tyckte jag. Trygga Räkan...

    SvaraRadera
  34. Min erfarenhet är att elever oftast är långt mera konservativa än vad lärare och vuxna är. De är definitivt oändligt mer konservativa än skolpolitiker och kreativa skolfrälsare föreställer sig. Eleverna vill att läraren berättar, förklarar och läser högt för dem. De vill att läraren att ger dem läxor och delar ut guldstjärnor och berömmer någon som har gjort något bra. Kontinuitet och tydlighet är a och o för bygga grunden till högre kunskap.

    Alla de metoder som jag har varit i kontakt med underminerar lärarens roll. Läraren förvandlas ofta till en skuggfigur eller bästa fall en sorts handledare som skall guida eleven till. Därtill stjäl de praktiska bestyren mycket tid. Vad de kreativa metoduppfinnarna missar är att det går mycket tid åt förberedelser och efterarbete. Dessutom tenderar många elever falla emellan stolarna eller helt enkelt glömmas bort i uppföljningen. Man mäktar som lärare helt enkelt inte med.

    Vad som borde vara på plats är att syna och kontrollera alla dessa frälsningsmetoder. En del är ju rent av destruktiva och andra är i bästa fall bara dåliga. Trot det eller ej men mycket är faktiskt gammal skåpmat. Det var dåligt då och har inte blivit bättre med tiden.

    SvaraRadera
  35. Anna Kaya, citatet som förvirrar dig och som du ifrågasätter att någon lärare skulle ställa sig bakom var ett citat ur ett radioprogram om entreprenöriellt lärande där Johan Kant medverkade. Det var en intervjuad lärare som formulerade sig så. Jag har hört sådana tongångar många gånger under min lärarkarriär både från lärare, rektorer och politiker. Att lärarens ämneskunskaper inte är viktiga har brukat sägas av samma personer med samma motivation. Vår kunskap är ändå föråldrad, gårdagens kunskap. Den ska vi inte belasta de små liven med.
    Du skriver att för mig är det entreprenöriella lärandet bränsle för den inre motivationen. Tror du att det gäller alla elever i alla åldrar i alla ämnen? Tror du att det gäller alla lärare? För här pratar vi inte om huruvida det här kan vara ett bra och intressant verktyg som intresserade lärare och elever uppmanas använda utan vi pratar om ett påbjudet förhållningssätt som ska genomsyra hela skolan från förskola till gymnasium.
    Jag blev litet förfärad över ditt nedlåtande ”Jeopardy-kunskaper”. Vi har en skola där många elever inte lär sig läsa, skriva, räkna, där de inte lär sig vilka lagar som gäller, var Grekland finns eller vem Strindberg var, eller vad ord som restskatt, moms eller revolution betyder.

    SvaraRadera
  36. Kanske blir det tydligare om vi kallar det "på spåret"-kunskaper?

    Svårigheterna att definiera det som vi kallar baskunskaper blir väldigt uppenbara när vi ser en viss superlärare demonstrera sina luckor. Kanske är jag onödigt långsint som inte kan glömma hennes nedlåtande tonfall mot de barn som brast i artkännedom inom svensk flora.

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/31/l-rarutbildare-klass-9a-har-en-sexistisk-inst-llning-till-pojkar

    Det handlar delvis om kontext...

    SvaraRadera
  37. Med viss förtjusning har jag följt dagens åsikter om hur dagens och kommande elever ska lära sig. Hur jag än vrider och vänder på det hela så är det ett fåfängt jagande efter luft hur barn och elever ska få de nödvändiga baskunskaper och färdigheter för att klara livet.

    Om jag snött tittar på mig själv i debatten om kunskap är det ju så att somligt inspirerar och somligt teranspirerar. Lika fullt måste man, hur tråkigt ämnet än är, tragla sig till en vetskap. Denna vetskap har olika höjd av en eller annan orsak.

    Hur jag nu än ser på mina studier "för hundra år sedan" var det viktigaste att kunna läsa, skriva och argumentera matematiskt. Utan detta är allt annat bara omöjligt.

    Somligt är sedan ”Jeopardy-kunskaper” eller "onödigt vetande". Där fångar Mats Olsson pudelns kärna. Trots att man är superpedagog är man oduglig i allmänkunskap och slutledningsförmåga som programmet "På spåret" är. Där är det andra kvalifikationer som gäller.

    Samman slutledning skulle man kunna göra om entreprenörskap. Det bygger inte på massor av faktakunskaper utan förmågan hur du använder kunskapen och drar den till en helt ny kunskapnivå. Jag säger bara Nobelpriset i kemi 2011, kvasikristaller.

    SvaraRadera
  38. Tystatankar!

    Undrar om inte din lättkränkta inställning är skadligare för elever än den sippa damens eventuella nedlåtande ton. Du kanske missuppfattade situationen eller helt enkelt övertolkade hennes tonfall. Det är ju trots allt din tolkning av situationen. Du vet ju själv att det som en tolkar si tolkar en annan så.

    Jag tycker att finns en överdriven försiktighet i viljan att undvika att "kränka". Barn tål mer man tror och de måste ju trots allt lära sig att tåla gliringar, nedlåtande tonfall och "kränkningar" som del av livet. Vi kan ju inte förleda dem att tro att livet är en fluffig värld utan vassa kanter. Varför inte lära eleverna att handskas med livets realiteter än att försöka gömma dem?

    En sipp biologilärare eller benhård latinlektor kan göra gott i kampen mot en förslappad och håglös sockerinpregnerad generation.

    En sund själ i en sund kropp!

    SvaraRadera
  39. Ja, det var nedlåtande det där med "Jeopardy-kunskaper" men det var en koppling till det du citerade i början, om att man ändå kan hitta kunskap när man behöver den. En kunskapssyn som jag inte tror är speciellt vanlig bland lärare i svenska skolan idag, därav min nedlåtenhet. Om det nu är ett ord.

    När det gäller att vi har alldeles för många elever som lämnar skolan utan att kunna läsa och skriva tillräckligt bra så står inte heller det i motsats till det entreprenöriella lärandet. Tänk om det är så att åtskilliga elever hade lyckats betydligt bättre i skolan om vi kunde sätta fingret på hur vi triggar igång deras inre motivation? Låter vi våra elever läsa texter som intresserar dem när de är i början av sin läsutvecklingsfas eller är det läromedlet/läraren som bestämmer? Det är fortfarande väldigt vanligt att alla elever i en klass har samma matematikbok i ex lågstadiet, hur motiverande är det för elever som kanske befinner sig på en helt annan nivå? Ett entreprenöriellt förhållningssätt förutsätter att man utgår ifrån eleven där den befinner sig just nu. Att alltför många elever inte blir godkända handlar mer om att lärare fortfarande i alltför hög grad inte kan anpassa sin undervisning utifrån alla de individer man har framför sig. Man lägger sig på en nivå, snäppet under de som är medelpresterande säger forskarna väl, och tappar både de elever som är låg- resp högpresterande. Hittar vi lösningen på detta, höjer vi resultaten. Jag tror att det entreprenöriella lärandet betyder mycket för detta.

    Jag brukar prata om scaffolding/stöttning när lärare tycker att det är svårt att individualisera. Många lärare tror att individualisering handlar om att olika elever ska göra olika uppgifter. Men det är inte lösningen. Lösningen är i stället att vi lärare måste anpassa graden av stöttning vi ger eleverna för att de ska klara av de uppgifter vi ger dem. I detta tänk faller det naturligt att ha ett entreprenöriellt förhållningssätt.

    Du undrar om jag tror att alla lärare och elever har det entreprenöriella lärandet som bränsle för sin inre motivation? Det kan jag omöjligt svara på men jag tror de allra flesta håller med om att man lyckas bäst i en lärandesituation om man får utgå ifrån sin nyfikenhet och tillsammans med andra samtala och utveckla sina tankar och lära tillsammans. Att få känna att man kan samtidigt som man har en utmaning att ta tag i, att få prova sina idéer, att få lov att misslyckas och lära av sina misstag. Att vara tvungen att omvärdera, tänka om och tänka nytt. Att våga göra sådant man inte trodde man skulle våga. Att genom kreativt skapande i olika former utveckla förmågor som underlättar kunskapsinhämtandet i andra ämnen vid andra tillfällen. Att känna att det man gör i skolan har en mening och att det sker i ett meningsfullt sammanhang. Och att det dessutom är kognitivt utmanande. Sådant betyder mycket för den inre motivationen för många av oss. Belöningssystem, betyg etc kan vara motivation nog för en del men om man tittar på den del av eleverna som inte klarar godkänt i år 9 tror jag vi i skolan har misslyckats katastrofalt med att väcka deras inre motivation. Vem vet hur långt dessa elever hade kunnat utvecklats, kunskapsmässigt och utifrån förmågor, om vi hade lyckats? Hade vi lyckats väcka det unga barnets läsintresse hade hon/han kanske vetat med Strindberg var när hon/han blev äldre. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt.

    Det är därför jag tycker att det entreprenöriella lärandet är bränsle för den inre motivationen, men det behöver inte betyda att det gäller för alla eller att alla tycker som jag.

    SvaraRadera
  40. Bästa anonyme skribent!
    Vad får dig att tro att jag är lättkränkt?
    Hur sund själ menar du? Jag vill inte riskera att övertolka dig.

    Vi lägger ner diskussionen här - ämnet är lite för vikig för att tramsas bort.
    Mats / tysta tankar

    SvaraRadera
  41. Anna, tack för dina förtydliganden. Politiska beslut måste verkställas, men de måste också synas i sömmarna. Skolverket är en myndighet som har att verkställa politiska beslut, men det finns alltid en ömsesidig påverkan och maktbalans mellan tjänstemän och politiker. Dessutom tar tjänstemän sig an saker med olika grad av iver. Jag har haft intrycket att det entreprenöriella lärandet har hanterats just med iver, men mängden referenser och material kan förstås också bero på de regleringsbrev du nämner. Så verkar det emellertid inte vara med LPP, också något som drivits hårt från Skolverkets sida, men som Jan Björklund inte ville kännas vid.

    Tongångerna runt PBL var precis lika entusiastiska som de nu är om entreprenöriellt lärande. Politiker och myndighetspersoner pekade med hela handen på precis samma sätt då som nu. När det gäller PBL fick vi facit. Det kommer vi att få med entreprenöriellt lärande också.

    SvaraRadera
  42. Ja, debatten är jätteviktig! Och Skolverket är till för att granskas förstås, fortsätt med det. Ville bara visa grunden för arbetet. Att tjänstemännen är ivriga tycker jag förstås är bra!

    SvaraRadera
  43. Men det där med LPP var väl ändå ett missförstånd? Det var väl ändå lokala arbetsplaner och lokala kursplaner som Björklund inte vill kännas vid? Inte pedagogiska planeringar?

    Pernilla Lundgren förklarar det bättre.

    När det gäller PBL och EL ser jag inte riktigt de likheter som du ser men jag har förstått att du inte är ensam om att tycka att det finns tillräckligt många likheter för att ni ska bli oroliga. Vilket får mig att undra, varför fungerade inte PBL. Var det fel på själva tanken med PBL eller var det så att utförarna/lärarna inte riktigt var insatta med hur och varför?

    Genuin fråga, alltså.

    SvaraRadera
  44. Teacher, tack för flera nya infallsvinklar. Något jag inte stött på i den här debatten är att det finns vinster att göra på att rida på vågen. För så är det förstås och det är en orsak till att det blir en sådan väldig kraft i varje sådan här trend vi drabbas av i skolan. Farorna med att locka unga att starta eget talas det också tyst om. Hjärnan är färdigutvecklad betydligt senare än man tidigare har trott och unga tenderar både därför och av oerfarenhet att felkalkylera både risker och sin egen förmåga.
    Skolan är dessutom väldigt mycket slappare än arbetslivet. De flesta tonåringar får ett bryskt uppvaknande när de börjar jobba eller studera. Den extrema arbetsinsats företagande kräver är de helt oförberedda på.

    Det du beskriver med att man inte får ifrågasätta eller ställa kritiska frågor när det gäller någon av skolans frälsningsläror är däremot inget nytt utan tvärtom sorgligt välbekant för de flesta lärare i vårt land.

    SvaraRadera
  45. Jag tycker att vi sänker nivån på diskussionen om vi börjar anklaga varandra för osjälvständighet och opportunism. Min gissning är att det finns förenklingar och frälsare på båda sidor - vad värre är att en del tycks hämta kraft ur den här konstruerade motsättningen mellan fakta och förståelse.

    Det stadiet har vi väl passerat? De gamla oförrätterna borde få vila i frid.

    Vi kan nog enas om betydelsen av kritiskt och självkritiskt tänkande utan att det gör ont. Sedan kanske det vore spännande att fördjupa sig i vad som menad med ordet kritik.

    SvaraRadera
  46. Den här texten skulle kunna vara en utgångspunkt :

    http://www.fronesis.nu/file_download/69

    SvaraRadera
  47. Det är bra att detta område nu diskuteras och flera intressanta perspektiv på detta har redan förts fram i debatten. Lärande och IT är kanske det område som intresserar mig allra mest och de senaste dagarna har jag funderat över hur detta kommer in i entreprenöriellt lärande.

    En del om detta diskuterades lite på Skolchatt såg jag i efterhand på Twitter. Det som jag främst har kommit att ägna en hel del tid åt är en öppen källkod plattform som heter Moodle, som jag även har skrivit mitt examensarbete om den här terminen. Moodle är en helt fri lärande plattform med 800 moduler och block som man kan installera enkelt. Det enda som kostar är att ha hyra plats på server på ett webbhotell (det brukar ligga kring 4 dollar per månad).

    Bland dessa åttahundra moduler och block finns flera intressanta saker. Checklist är en modul som jag gillar och som innebär att man som lärare kan följa upp elevens utveckling och resultat på individnivå direkt i Moodle utan att man får en enorm arbetsbelastning som lärare. Här finns funktioner för E-portfolio, individuella utvecklingsplaner osv. Men här finns också väldigt intressanta funktioner sett ur de kompetenser som entreprenöriellt lärande handlar om i form av forum, wiki, bloggar, möjligheter för eleven att ha sitt egna anteckningsblock i digital form som denne kan nå överallt i Moodle (eleven kan också dela anteckningar med andra elever och läraren och samarbeta där med andra elever) och möjligheten att skapa nättidningar tillsammans med eleverna där de kan samarbeta både med lärare och mellan olika elever. Moduler för PBL och Projektarbete finns här också. Alla 800 moduler och block finns här för den som är intresserad:

    http://moodle.org/mod/data/view.php?id=6009

    År 2012 ser ännu mer intressant ut än vad 2011 gjorde inom detta området. En av de riktigt stora förändringar som väntar för egen del som vill använda Moodle i undervisningen under 2012 är att vi med stor sannolikhet kommer få in anonyma bedömningar när Moodle 2.3 släpps i juni 2012. Den funktionen tänker jag använda i stor skala så fort den kommer!

    Fredrik (frekar06)

    SvaraRadera
  48. Håller med dig en hel del gällande entrepreniörellt lärande. Och även att det är läraren som skall bestämma vilken metod och förhållningssätt som är tillämpbara.

    Det jag reagerar mest över är hur man har, under de senaste decennierna slagit ihop en massa under en och samma rubrik. T.ex sociokulturellt lärande! Istället för att lära sig om de som anses kunna läggas in under denna rubrik.

    Det mesta inom interprenöriellt lärande är inget som utmärker det. Dvs. det finns ingen som kan säga om de läser begreppen direkt kan säga Men, det där är ju interprenöriellt lärande du talar om. Och det är väl det som är utbildningens dilemma numera här och där. Det som utmärker en utbildning eller ett ämne eller en metod, finns inte med. Man tar lite här och där, ungefär som amerikanarna gör och sätter en rubrik på det.

    Och så räknar man med att alla skall förstå vad det handlar om.

    I mitt jobb är jag mycket noga med att att tala om makt utifrån olika företrädare och tänkares teorier om makt. Jag försöker inte hitta på något framför makt - t.ex. entreprenöriell- eller sociokulturell makt mm. Min sak är att undervisa i olika teorier som kan förklara vissa företeelser i ett klassrum eller i relationer, men också i ett större sammanhang.

    Problemet är alltså att man numera försöker hitta ett lärande som är mer eller mindre universell ... men det dom finner är inte utmärkande. Man använder alltså begrepp som finns överallt.

    Jag begriper egentligen ingenting och då är jag långt ifrån någon bakåtsträvare. Ser väl bara att det inte går att få in verkligheten under en rubrik.

    SvaraRadera
  49. Mats!

    Om vi ändå hade en diskussion! Lite skrämmande av en person som själv kan hävda att andra är nedlåtande inte kan bemöta kritik. Eller snarare en stilla undran över din tolkning. Men det är kanske svårt att var ödmjuk när man vet att man är bäst.

    Min önskan om lite mer pondus inom lärarkåren nära av alla dessa ovanstående inlägg. Jag förstår att ungarna lär sig allt mindre!

    SvaraRadera
  50. Jag är lite försiktig när det gäller diskussioner med anonyma. Jag är i alla fall en identifierbar person, till skillnad från dig som väljer att inte synas med namn. Då blir det motsägelsefullt att efterlysa pondus.

    Dessutom förstår jag inte riktigt vad det är du förstår - eller hur du kopplar den slutledningen till diskussionen ovan.

    SvaraRadera
  51. Travesterar din rubrik Helena: Entreprenöriellt Lärande - Been there, done that, created the t-shirt. Innan fick vi nöja oss med att köpa den ;) Nä, skämt åsido, instämmer i stort sett i varje ord du skriver, har debatterat om liknande saker med "nån" hos Mats i en tråd före jul. Jag har svårt att se det som ett problem att skolan lär eleverna att man INTE kan göra vad man vill, men vem man vill, när man vill och hur man vill. Det finns inget som säger att det skulle ta död på vare sig lusten att lära eller kreativiteten.

    SvaraRadera
  52. Håller med både Helena och Anna Kaya, veligt nog:) Mina två huvudtankar är: 1. jag tror att ord som initiativkraft, kreativitet, problemlösningsförmåga osv är ett måste i dagens samhälle, kanske mer än förr. Vi måste, som lärare anpassa oss efter detta, och kan inte känna efter vad som passar oss. 2. Risken är att detta blir överordnat innehållet. Tycker att det finns tendenser till att det kan bli så. Trots allt måste man ju (anser jag) ha en grund att stå på för att kunna vara kreativ (bara tanken på att jag skulle kunna göra något kreativt inom kemi är ett skämt för att ta ett personligt exempel). Håller med Anna Kaya att det kan gå hand i hand men gedigna kunskaper får aldrig bli underordnat "metoden". /Karin

    SvaraRadera
  53. Mats, det spelar ingen roll vilket tv-program man refererar till, det är fortfarande inte årtal och växtnamn jag skriver om utan om de kunskaper och färdigheter man behöver för att klara sig. Klara sig, inte briljera.

    SvaraRadera
  54. Plura, skolan ska fungera för alla. För framtida musiker,kamrerer, busschaufförer, astrofysiker, företagare, forskare och mästerkockar. Nya spännande världar ska öppnas i skolan och vår strävan ska vara att våra elever lämnar oss med så många valmöjligheter och så mycket i ryggsäcken som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena, vi är överens om det. Alla ska få chansen på sitt sätt att ta in kunskap. Det är väl här skolan brister, utan att vi pratar utbildningsmetoder, att hantera de som ligger utanför normaliteten både positivt och negativt. Är viktigt att skolan ska fånga dessa som rikskerar att bli outdrops.

      Radera
  55. Anna Kaya, du får in förbluffande många mål i det entreprenöriella lärandet. Fler för varje kommentar. Här ska eleverna få motivation, utlopp för sin kreativitet och fantasi, individualisering, baskunskaper och färdigheter och dessutom jeopardy-kunskaper. Är det konstigt att vi talar om frälsningsläror när ett arbets- och förhållningssätt ska åstadkomma allt det? Men igen, jag argumenterar inte mot att entusiastiska lärare lägger upp ämnesövergripande, verklighetsnära projekt så länge de utvärderar och kontrollerar att eleverna verkligen är motiverade och att de verkligen lär sig. Det jag argumenterar mot är toppstyrningen, likriktningen och de närmast religiösa tongångarna. Tongångar som som sagt är kusligt välbekanta.

    SvaraRadera
  56. Nej Anna Kaya, det var precis Lokala Pedagogiska Planeringar det var tal om. Även från Skolverket bekräftade man att det inte finns några krav på sådana.

    Det som var fel med PBL är precis samma sak som är fel den här gången. Något som kunde ha varit ett bra verktyg i redskapslådan gjordes till den enda sanna vägen. Alla ämnen handlar inte om att lösa problem, för det första, för det andra gillar vissa elever självständigt arbete, andra gör det inte. Vissa klarar det, andra gör det inte. För det fjärde stämde inte tanken att eleverna allmänt skulle vara mer motiverade när de valde egna projekt. PBL var tvärtom att abdikera från skolans uppdrag att motivera.

    SvaraRadera
  57. Fredrik, det där lät spännande. Vi har en-till-en på min skola och allt det där du beskriver har vi i vår lärplattform it’s learning. Men då kostar den förstås en del. Datorn gör det möjligt att individualisera på ett helt nytt sätt. Det är också ett lyft när det gäller bedömning och metakognition att elever och föräldrar kan kommentera omdömen och ha tillgång till dem och IUP hela tiden. Jag lägger in alla mina kommentarer på arbeten och allt bedömningsunderlag där också, så eleven har all information samlad.

    SvaraRadera
  58. Monika, jag har inte tänkt på det på det sättet, men du har säkert rätt när det gäller den här mädchen-für-alles -termen entreprenöriell. Entreprenör är ju inte ett ord man hört särskilt ofta tidigare. Uppfinnare, forskare, företagare - ja till och med som sagt Moder Teresa och Nelson Mandela är plötsligt entreprenörer.

    Det är naivt att tro att det finns ett sätt att nå alla elever för alla lärare. Det är genom att vara mycket uppmärksam på och ödmjuk inför de elever man har framför sig som man lyckas som lärare. Det spelar ingen roll hur väl genomtänkt och förberett ett moment eller ett pass är om inte målen nås. Det finns heller ingen metod som passar alla elever. De är nämligen väldigt olika.

    SvaraRadera
  59. Anna, bra där med t-shirten. :) Ja visst är det intressant att man ser mer behov av att bygga på lustfaktorn för denna erkänt luststyrda generation. Det vi missar att lära dem är att det mesta som är värt något kostar hårt arbete, ansträngningar och uppoffringar. Tänk dig en idrottstränare som säger, spring så länge det känns kul och har du lust så lirar vi litet efteråt. Inte blir det någon Björn Borg eller Zlatan på det sättet.

    Det förstås så att skolan har en viktig uppgift att väcka och vidmakthålla elevernas motivation och lust att lära, men det finns ingen motsättning här. När man har arbetat riktigt hårt och kommit upp på ett nytt trappsteg, fått en ny insikt, en ny förmåga, löst ett problem då blir man verkligen motiverad. Givetvis är det också lärarens sak att just motivera och väcka lust. Men det kräver detektivarbete, kärlek och tålamod att hitta de olika ingångarna. För det som sätter igång motorn hos en elev är ofta det som stänger den hos en annan.

    SvaraRadera
  60. Karin, det är inte att vara velig att kunna se både för- och nackdelar med något. Det betyder att du inte är frälst utan kapabel att sakligt och nyanserat utvärdera de metoder du använder. Jag prövar också gärna nya grepp, men jag vill ha rätten att förkasta det som inte fungerar och använda det som gör det.

    SvaraRadera
  61. Med anledning av den stora villrådighet och självgodhet som råder inom det svenska skoletablissemanget skulle jag vilja bidra med ett litet citat av Gaius Petronius, ämbetsman i Rom - avled 66 e.kr

    "Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är att skapa illusionen av framsteg medan det istället åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."

    Jan Forsman
    Lärare i historia, religion och geografi

    SvaraRadera
  62. Vilken pärla, Jan. Tack. Jag har klippt och klistrat citatet och avser att vårda det ömt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen orsak. Jag delar så gärna med mig av detta citat. Vill bara tillägga att denne Petronius lär ha varit ett slags ceremonimästare åt självaste kejsar Nero. Med tanke på kejsarens rykte och magnus opus var det kanske inte så konstigt att Petronius ägnade sig åt satir.

      Olustigt nog hörde jag en röst från förr i radio idag. Nederstigen från Torp men kanske lite knarrigare röst än tidigare. I egen hög Person hördes HSB (Han Som Befallde). Skolvärldens egen Nero.

      Radera
  63. Det är verkligen ett förföriskt och effektivt citat som ofta dyker upp när verksamheter omorganiseras. Handlar det om ledningens behov av att odödliggöra sig genom förändringsvilja - eller är det en mer konspiratorisk tanke? Som om vi verkligen skulle gå på de här rökridåerna?

    "villrådighet och självgodhet" - hur menar du? För mig är det svårt att kombinera de här lägena, men en viss villrådighet menar jag är nödvändig om vi ska stå,emot de falska profeterna och deras frälsningsläror (och nu tänker jag på dem som säger att allt var bättre förr)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Villrådighet och självgodhet kan upplevas som en motsägelse i sammanhanget. Satt och funderade en stund men det är just så jag upplever situationen. Skolan befinner sig i ett slags limbo. Vi lider ingen brist på pedagogiska dunderkurer. De lanseras och glöms bort i rasande fart. De bidrar inte ens placeboeffekt utan är helt verkningslösa. Förrutom att de skapar förvirring förstås.Alla dessa kurer förpackas givetvis förföriska förpackningar.
      När det gäller självgodheten så menar jag att vi i landet Sverige är för stolta för att ta hjälp. Vi måste ju inse att andra länder har lyckats bättre och det under lång tid. Vad är det som gör att andra lyckas och vad kan vi lära oss av dem. Jag har en känsla att vi har en inställning av självtillräcklighet, att vi är så mycket rikare så då har vi inget lära av dem osv

      Men jag anser att vi lärare måste ta på ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Vi låter oss hunsas på ett sätt som ingen annan kår gör. Vi ser och beter oss som viljelösa offer i händerna på andra människor. Vi är väl dagens statare. Men det går att resa sig och hävda sin rätt. Det gjorde statarna.

      Jan Forsman

      Radera
    2. Ser vi oss som offer blir vi lätt offer?

      Samma lärare som beklagade sig över centralstyrningen under SÖ-tiden beskriver nu decentraliceringen som världens undergång.

      Jag tycker nog att vi i Sverige har varit ganska snabba att ta till oss mönster från det anglosaxiska området. Tendensen med rigorösa inspektioner är väl beprövad i England. Just när de börjar inse problemen rustar vi upp kontrollapparaten här.

      Men jag förstår vad du menar. Det finns något drygt och självtillräckligt som inte är klädsamt.

      Radera
  64. PBL fungerade för de situationer det var framtaget för dvs. att ge studenter med gedigna förkunskaper riktigt verklighetsnära utmaningar. Sen kom skolfrälsarna med sina föreläsningar om att PBL skulle användas alltid för alla (de följde förstås inte sin egen lära).

    Entreprenörskap och kreativ och variationsrik undervisning som eleverna själva är med och påverkar använder jag varje dag men entreprenöriellt lärande riskerar även det att kidnappas av de som glömmer bort innehållet och fokuserar på metoderna. Bara eleverna är med och bestämmer så spelar det ingen roll vad det är de lär sig och jag säger att det spelar stor roll vad det är de lär sig. De är dessutom minderåriga och vi vill inte att de ensamma ska ta avgörande ansvar som de inte är mogna för. Reformerna 2011 ger oss ett centralt innehåll med tydliga mål och vi ska använda den blandning av undervisningsmetoder som gör att eleverna effektivast lär sig just detta.

    SvaraRadera
  65. Mitt största problem för närvarande, som Helena redan till viss del varit inne på ovan, är att detta entreprenöriella lärande har en tendens att växa med en tiopotens för varje tillfälle man söker mer information om detta på exempelvis Google. Det senaste området som nu tydligen enligt de som förespråkar entreprenöriellt lärande ingår under detta begrepp är inkluderande syn- och arbetssätt.

    http://www.svensktnaringsliv.se/skola/gymnasieskolan/entreprenoriellt-larande-inkluderar-alla-elever_139587.html

    Skolverkets definition av entreprenöriellt lärande som man i och för sig bör problematisera har vi lämnat för länge sen enligt mitt sätt att se på det. Det vore nog bra om förespråkarna för detta tog fram en definition på entreprenöriellt lärande. Jag kan bara tala för mig själv, men för min del råder det allmän förvirring kring det här med entreprenöriellt lärande.

    För min del framstår det som att detta är ett paraply begrepp som i det närmaste försöker sammanfatta en majoritet av läroplanens mål under ett och samma paraply (begrepp). Med det lilla problemet bara att det inte finns plats för allt under det där paraplyet. De olika varningsklockorna ringer höga för närvarande.

    Om inte likvärdigheten i skolan är förd till sista vilan redan så kommer den att bli det i rasande tempo om detta fortsätter. Titanic har en spikrak kurs mot isberget för att tala klarspråk för närvarande. Mina tre nyckelbegrepp för undervisning är samarbete, kommunikation och reflektion. Något fördjupat samarbete mellan elever och mellan elever och lärare, mer och bättre kommunikation i våra klassrum och mer av reflektion kommer det inte bli med entreprenöriellt lärande!

    Fredrik (frekar06)

    SvaraRadera
  66. Jan, jag instämmer helt med Helena, ett fantastiskt citat! Tack för att du bildar oss.

    /Morrica

    SvaraRadera
  67. Manuell pingback:

    http://curiousheathen.wordpress.com/2012/01/11/att-kopa-och-att-salja/

    SvaraRadera
  68. Mats, vem säger att allt var bättre förr? Tvärtom verkar det räcka att säga att något är gammalt för att det ska anses förkastligt.

    SvaraRadera
  69. Jan, precis så uppfattar jag också situationen. Jag tror att Sverige kan ha världens mest fogliga lärarkår. Och det är väldigt farligt för eleverna.

    SvaraRadera
  70. Jan, tack för en bra och nyanserande förklaring av PBL. Motivation, kreativitet, elevinflytande och bättre inlärning var precis vad PBL påstods leverera. NU är det EL som ska ge oss detsamma. Varför ska det vara så svårt att låta målen stå högst och låta lärare och elever hitta olika vägar mot dem?

    SvaraRadera
  71. Fredrik, något jag verkligen sörjer är att likvärdighet av så många ses som ett ouppnåeligt strävansmål istället för som ett nödvändigt uppnåendemål. Vår skola sviker de elever mest som den har störst skyldighet till. Det kommer jag aldrig att acceptera.

    SvaraRadera
  72. Morrica, tack för pingback. Surfar över till din lya. :)

    SvaraRadera
  73. Helena,

    Ni verkar ha kommit en bra bit på vägen redan mot en skola som är mer anpassad till det digitala samhället. Datorer öppnar upp för flera intressanta möjligheter.

    Jag försöker också följa med i den utveckling som sker inom området smarta telefoner och applikationer där i allmänhet och för utbildningsväsendet i synnerhet. Vi börjar snart komma dithän att också smarta mobiltelefoner och surfplattor kan bli något för undervisningen. Fredrik

    SvaraRadera
  74. Märklig diskussion detta. Entreprenöriellt lärande är inget som Skolverket hittat på, det är ett svar på att vår värld har förändrats i grunden. Om vi svenskar ska kunna hävda oss i en numera globaliserad värld så kommer vi behöver konkurrera med all världens folk. Det kräver att vi blir bra på att skapa nya värden på kreativa och initiativrika vis, inte bara förvalta (och rädda) tidigare uppbyggda värden. Och inte bara ekonomiska värden. För dem som inte märkt det så är vi under angrepp från amerikaner, kineser, indier, med mycket fler, som också vill ha det lika bra som vi har det här i Sverige, på vår bekostnad om så krävs. De vill ha våra jobb, de vill ha våra kunder, vårt välstånd, vår livsstil etc etc. Och de jobbar många gånger hårdare än vi. För mig som forskar på entreprenöriellt lärande på Chalmers så förstår jag att att många har svårt att greppa vad det handlar om och hur man ska tillämpa det. Men att vara kritisk till det och blåneka, det är som att säga "Internet är en fluga", som om världen skulle återgå till så skyddad som den var förut. Entreprenöriellt lärande kan tillämpas på bra sätt, på mediokra sätt och på riktigt dåliga sätt. Vår förmåga är bara i sin linda (dessvärre), men det är viktigt för vårt utbildningssystem och i förlängningen hela vårt samhälle att vi blir allt bättre på att hantera möjligheterna med entreprenöriellt lärande utan att lida av riskerna. Precis som att Internet idag används av hela världen på både bra och dåliga sätt. Att inte vässa våra förmågor att ta initiativ, att genomföra saker, att bygga upp nya värdefulla ting och företeelser som kan utgöra bas för vårt välstånd, det är INTE ett alternativ för oss i Sverige. Sorry!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Martin din argumention haltar lite som det bara vore hotet från tigerekonomierna som är problemet i Sverige. Som Helena så bra svara dig är baskunskapen i Sverige idag under isen.

      Samtidigt ska man vara medveten om en faktor till som stör. Oavsett hur mycket entrepernöriellt lärande du vill införa är det lärarledda strukturerade undervisningar som ger de stora effekkterna på kunskapsresultatet.

      Till detta ska läggas det samhällsklimat vi skapat i Sverige sedan andra världskriget där enskilda instinkter och den personliga rörelsefriheten tryckts ned. Entreprenörskap är ett ruskigt riskfyllt levnadssätt i ljuset av de trygghetssystem vi har idag.

      Så det är inte bara utbildningsmetodik i skolan som kan vara ett problem utan samhällsstrukturen och förhållningssätten lika mycket. Skrivit om det här http://www.pluraword.blogspot.com/2011/12/tank-om.html

      Radera
  75. Och märk väl, jag är inte en "frälsar"-tillskyndare av entreprenöriellt lärande. Vår forskargrupp har tvärt om kritiskerat en skola skarpt för användande av begreppet på fel sätt. Läs vår debattartikel i G-P här:

    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.805854-staten-bor-syna-bauer-skolorna

    Men diskussionen kräver viss grad av kontext och utblick för att nyanseras. Både EU och OECD är starka pådrivare för ett mer entreprenöriellt utbildningssystem, och det är ingen slump. Skolverket har sannolikt läst och tagit till sig EU:s och OECD:s rekommendationer på detta område, bland annat. Om någon vill läsa vad EU och OECD skriver så kan jag guida er, finns mycket läsvärt.

    SvaraRadera
  76. Fredrik, vi håller koll på surfplattor också. Det har varit en hel del skador på datorerna och det blir dyrt.

    SvaraRadera
  77. Martin, du ser inga faror eller problem med entreprenöriellt lärande, du uppfattar entreprenöriellt lärande som skolans inte bara räddning - utan enda räddning. Dessutom i en värld där vi är under angrepp från alla möjliga håll. Du skakar på huvudet åt de fåvitska som ännu inte skådat ljuset. ... Men du är inte en "frälsar-tillskyndare"?

    SvaraRadera
  78. Helena, precis som jag skrev så ser jag många problem, vilket jag också har debatterat om i G-P på ett ganska så o-frälsarmässigt sätt tycker iaf jag själv. Men bara för att det finns problem så betyder det inte att vi kan välja att bortse från att världen har förändrat sig. Vi måste då förändras med den, snarare än att agera strutsmässigt och bara se problemen med den nya världens olika nödvändiga förhållningssätt.

    SvaraRadera
  79. Artikeln i GP var ett avståndstagande från en falsk profet som korrumperar den rena läran. Det var också ett taktiskt professionellt grepp. Har man pengar eller prestige investerade i entreprenöriellt lärande gör man klokt i att distansiera sig från en koncern så dragen i smutsen som John Bauer.

    En stor skillnad för oss svenskar i förhållande till världen är att vi läser, analyserar, räknar och löser problem allt sämre i förhållande till resten av den. Som språklärare får jag tillägga att vi halkar efter alldeles särskilt på den punkten. Engelskan stampar på stället, medan resten av världen gör stora framsprång. När det gäller övriga språk ser det bedrövligt ut.

    Det finns inget nödvändigt förhållningssätt. En fri individ väljer förhållningssätt i enlighet med moral, livsinställning, mål, personlighet, etc.

    SvaraRadera
  80. Martin,

    Om man i skolvärlden ska entreprenöriellt lärande på allvar och inte som en frälsningslära så måste det till att börja med finnas en klar definition. Det finns det inte, så redan här hamnar vi i väldigt omfattande problem. Entreprenöriellt lärande skulle kunna vara i stort sätt vad som helst. Man måste sedan redovisa vad det är för vision, mål, syfte, material och så vidare. Det har man inte kommit med som vanligt. Istället dumpar man ett koncept i skolan och sen tror man att det ska fungera utan fortbildning, utan att ha förankrat konceptet hos varken lärare eller elever som ska arbeta med detta.

    Låt mig ta ett exempel på hur det brukar låta. En metod kommer in i skolan och används i olika ämnen, exempelvis Moderna språk och Samhällskunskap. Metoden leder till att elevernas kunskaper inom dessa viktiga ämnen sjunker. Vem får bära hundhuvudet sen? Det är inte politiker eller forskare i alla fall.

    Det är den enskilde läraren sedan som får skulden för att man har misslyckats och kunskapsnivån sjunker. Detta är något som gör mig förbannad. Så länge inte vi lärare får tillräckligt med tid till för- och efterarbete av lektioner, mer tid till att vara ute bland eleverna, tid till att både enskilt och tillsammans med andra lärare reflektera över sådant som kunskap, lärande, vad forskningen säger och hur den ska tillämpas, bedömning och betyg så spelar det ingen roll vilka reformer eller metoder du än inför för du kommer fortfarande inte få varken likvärdighet eller någon skola där vi verkligen kan möta alla elever efter deras olika behov och förutsättningar.

    Jag håller med dig om att världen har förändrats kraftigt och att detta kommer förändra utbildningsväsendet. Jag har själv talat om de största förändringarna i utbildningsväsendets historia när det kommer till vad vi står inför fram till 2020. Men detta koncept har mycket lite med dessa enorma förändringar att göra. Jag vill avslutningsvis ställa några konkreta och rätt grundläggande frågor här då:

    A. Hur förhåller sig entreprenöriellt lärande till att vi via exempelvis Khan Academy och smarta klienter kan ta del av utbildning oberoende av tid och rum?
    B. Hur förhåller sig entreprenöriellt lärande till att vi kan kommunicera med vem som helst över hela jordklotet i realtid?
    C. Hur förhåller sig entreprenöriellt lärande till att vi som lärare inte längre har något informationsmonopol?
    D. Hur förhåller sig entreprenöriellt lärande till att vi med tanke på den omfattade mängden information behöver träna våra elevers källkritiska förmåga i en allt större utsträckning?

    Dessa frågor är rätt grundläggande inom Lärande och IT området som påstås vara en del av entreprenöriellt lärande, men än så länge verkar det inte finnas några svar att finna.

    Fredrik (frekar06)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den här tänkvärda kommentaren, Fredrik. En reflektion när det gäller framtiden. Det är ett väldigt kraxande när det gäller hur vi behöver förbereda oss på den och vilka förmågor vi förväntas behöva. Men när man läser tidningen är det man ser inte att vi inte kan hantera framtiden utan att vi inte ser nuet. Vi har så dålig omvärldskoll att aporna på Skansen skulle ha haft större träffsäkerhet på frågor om läget i utvecklingsländer, vi kan inte hantera de klimatförändringar som pågår som bäst och vi har politiska partier som inte kan hantera lättflyktiga väljare och ändrade styrkeförhållanden. Jag tror att vi behöver titta oss omkring där vi står betydligt mer, istället för att stå och kisa nervöst mot en horisont som inte syns.

      Radera
    2. De som brukar lyckas är de som fiskar där fiskarna finns eller även en annan metafor, gräv där du står.

      Lev i nuet och parera framtiden. Det är väl ungefär som att köra bil. Kolla bakåt, för att se vad som är bakom. Kolla var du är på vägen och lyft blicken lite från kylaren för att vara förbredd på vad som möjligen kommer lite längre fram, läs landskapet. Men planer vart färden ska gå innan du startar.

      Radera
    3. Helena.

      Det håller jag med om. Vi kan inte idag förutspå hur vår framtid ser ut och vilka utmaningar som väntar då. Vi måste istället lösa de problem som finns här och nu. Men det kan vi inte därför att vi ser inte ens vilka problem som finns i vårt egna samhälle, än mindre i omvärlden.

      Vi kan inte veta vilka förmågor vi behöver i framtiden. En sak kan vi dock veta om framtiden. Det är att den inte kommer bli som vi föreställer oss att den kommer bli. Därför kan vi likaväl låta bli det här väldiga kraxandet om framtiden.

      Frekar06

      Radera
    4. Det där är en klok strategi, Plura. Men är det inte ändå litet sorglustigt att vi ägnar så liten möda åt att lösa de problem vi vet att vi har här och nu - som klimatförändringarna, tågen, ungdomsarbetslösheten, laglösa områden - samtidigt som vi lägger ner så mycket tid på att diskutera vad framtiden kommer att ställa för krav. Framtiden påverkar vi genom hur vi hanterar vår samtid.

      Radera
    5. Fredrik, när jag gick i skolan var framtiden okänd. Väldigt mycket ser också annorlunda ut idag än det gjorde på sextio- och sjuttiotalen när jag gick i skolan. De i min generation som har hanterat ny teknik och andra omställningar bäst är de som har gått i en pluggskola, kavlat upp ärmarna och jobbat. Jag är över femtio och fortfarande mycket nöjd både med min skola och min universitets- och lärarutbildning. Hoppas mina elever kommer att kunna säga detsamma om 35 år.

      Radera
    6. Helena,

      Den metod som intresserar mig mest för närvarande är något som kallas för The Flipped Classroom. Det innebär att man som lärare använder modern teknik för att förmedla kunskap till eleverna redan innan de kommer till klassen och att eleverna i klassen får arbeta med det som idag oftast är hemläxa.

      http://www.knewton.com/flipped-classroom/

      Det hela började med att två Kemi lärare i USA köpte in teknik för att se till att elever som inte var där kunde ta del av föreläsningen i efterhand. Det var bara det att det fanns ett stort intresse för dessa filmer också från övriga elever som varit på föreläsningen. På den skola som redovisas i länken ovan hade man innan metoden infördes över femtio procent av eleverna hade underkänt i Engelska och fyrtiofyra procent hade underkänt i Matematik. Efter att man infört denna metod var siffran för antalet som var underkända i Engelska nitton procent och i Matematik var siffran nere i tretton procent.

      De lärare som i olika länder har använt metoden säger att de nu kan möta alla elever efter deras förutsättningar och behov och att det har stor betydelse att eleverna kan titta hur många gånger som helst på filmen. Det finns några svenska lärare som jag känner till som har eller är på väg att införa detta. Men metoden har inte etablerat sig ännu på allvar i Sverige. Därmed inte sagt att jag kommer börja använda detta, åtminstone inte direkt i alla fall. Men det är verkligen en spännande metod som jag kommer följa med stort intresse framöver.

      Visst är det sorgligt att det görs så lite åt bland annat tågen. Avslutar med detta numera välkända citatet:

      "Boka platsbiljett och res, medan möjligeten ges.
      Med vår järnväg vart du vill. Snart finns den inte till.
      Tag en tripp med 2:a klass - gratis vatten, bruna dass.
      Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid. SJ, SJ, gamle vän. Konstigt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut. Snart hörs ditt sista tut.

      Unna dig en kafferast. Det finns smörgåsar i plast.
      Dom har rest i många mil, men ligger ändå kvar. Snart går hela linjen tom. Banvallsgruset går i blom. Sista loket hostar till och stannar och står still. SJ, SJ, ..."

      Fredrik

      Radera
    7. Det där låter spännande, Fredrik. Det kan nog vara värt att fundera över i vilken ordning man gör saker i skolan. Om man försöker lösa problem först blir man antagligen mer motiverad för genomgången. Litet som att börja med uppvärmning i form av frågor för att väcka intresse. Vi använder ibland Skype när någon elev är för sjuk för att vara i skolan, men inte för sjuk för att jobba. Det är inte heller så dumt.

      Radera
  81. Ja Fredrik, med tanke på exemplet på entreprenöriellt lärande från John Bauer i Åkersberga behöver nog termen definieras. Pinsamhetsfaktorn när man läser detta är skyhög! http://www.johnbauer.nu/akersberga/om-skolan/jb-akersberga/exempel-pa-entreprenoriellt-larande

    För övrigt tycker jag att Martin Lackeus inlägg lyfte den här debatten! Tack för det! /Karin

    SvaraRadera
  82. Karin.

    Om det är som du nu hävdar. Kan du då förklara för mig hur det kan komma sig att det ständigt dyker upp nya saker som ska in under detta entreprenöriella lärande? Även om man löser definitions frågan så kvarstår en hel drös med frågor innan man verkligen kan använda detta i skolan. Det är dessutom uppåt alla väggar att man från statens sida går in och bestämmer över hur vi ska undervisa.

    /Fredrik

    SvaraRadera
  83. Nu börjar vi komma nånvart. Bra diskussion. Först och främst vill jag säga att jag ser mängder med problem med entreprenöriellt lärande. Vi har fått mycket bra effekter i vår verksamhet, men det har kostat stora pengar. De pengarna finns sannolikt inte i grund- och gymnasieskolan, så effekterna torde vara mer blygsamma eller kanske alltför ofta negativa - dvs sämre än utan begreppets tillämpande. Att införa ett begrepp innan någon enighet kring om hur det ska tillämpas kan jag hålla med om att det finns stora risker med. Då blir det experimentverkstad, och de dåliga försöken drabbar våra ungdomar.

    Min personliga syn på entreprenöriellt lärande är att det är ett olyckligt ordval. Jag försöker se det mer som handlingsbaserat lärande, dvs att eleven får lära sig genom att tillämpa i handling. För att det då ska bli riktigt bra så behöver man komma ut från klassrummet och agera "på riktigt" med den omvärld vi lever i, med riktiga människor som engageras "på riktigt", inte bara "se och lär av de stora", utan värdeskapande utbyte med omvärlden. Just värdeskapandet är nästa viktiga punkt som jag ser det. Om det inte uppstår värde utöver själva lärandet så blir det svårt att tala om entreprenöriellt lärande. Bäst är det om det uppstår värde även för dem som bistår från världen utanför skolan/lärosätet. Det kan vara ekonomsikt, men det kan lika gärna vara kulturellt värde. Föreningen Framtidsfrön har ett upplägg där eleverna får göra radio. Det tycker jag är ett bra exempel. Då riktar man sig ut mot omvärlden, och det uppstår värde för andra än den läranden individen (förhoppningsvis).

    Just att ta initiativ att engagera människor och organisationer utanför den omedelbara närheten, och tillsammans med dessa skapa NYA värden, tycker jag utgör det entreprenöriella som vi behöver få fler människor i samhället att lära sig så tidigt som möjligt. Det kan ge oss en fördel i konkurrensen om resurser och välfärd i framtiden. Att bara sitta på egen täppa och "styra o ställa" med befintliga resurser kommer inte räcka framöver.

    Min egna forskning är i tidig fas, men jag får gärna feedback på en indelning jag börjar landa i. Nivå 1: Inidividuellt lärande (det vanligaste). Nivå 2: Gruppbaserat lärande (man arbetar tillsammans och löser problem, t ex PBL). Nivå 3: Kontextbaserat lärande - man arbetar med omgivande samhället för att lösa gemensamma problem. Nivå 4: Värdeskapande lärande - man lär sig samtidigt som man skapar nya värden utöver själva lärandet. Just nivå 3 och 4 aktiverar inre lärande på nivåer som vi tidigare knappt sett, och är lite som lärandets dynamitstavar. Men det är svårt att få till, och kostar pengar i form av tid, i alla fall nu när det inte finns modeller. IT kan i detta sammanhanget möjligen minska kostnaden för att nå nivå 3 och 4, men det är bara en idé jag har.

    Ett talande exempel är Saab. Jag älskar Saab, har en egen. Men att rädda gamla värden är inte rätt väg framåt tror jag. Saab är själva ansvariga för att skapa nya värden om de ska få finnas kvar. De hade behövts fler som Muller som försökte skapa något nytt av de befintliga värdena i Trollhättan. När han reste världen runt och försökte interagera med nya potentiella partners för att skapa nya värden så skrattade folk. Det skrattet tror jag nu har fastnat i halsen.

    Nu är jag nyfiken på era tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt mig se om jag förstår dig rätt: Du säger att svenska elever bör bli som Viktor Muller?

      Radera
    2. Oj, det var sannerligen en förenkling. Känns meningslöst att kommentera vidare, än att bara säga: nej.

      Radera
    3. Teknik som inte går att sälja är dömt från början. Det är SAAB ett utmärkt exempel på. Det hade nog inte spelat någon roll hur många Viktor Muller vi haft. Wallebergarna lyckades inte, det var därför Peter sålde av när han vill plocka ut det riktiga vädet ur Scania.

      Sedan måste jag nog åter göra dig besviken på de två första undervisningsstrategierna. Den forskning Hattie har gjort visar, att av de 138 effektfaktorerna, har just dessa låga determinatvärden. PBL d = 0,15 och elevkontroll över lärandet D = 0,05. Så det är ingen lösning på grund- och gymnasieskolan. Där behövs det lärarledd strukturell undervisning i hur du knäcker koderna i ämnena.

      När man sedan kommer upp till den nivå du befinner dig, och där jag själv en gång undervisade, kan man tillämpa tankarna med betydande självstudier från teknologens eller studentens sida. Då har du förhoppningsvis en bättre studieteknik och en mer utvecklad hjärna neurofysiologiskt. Men det är en annan fråga.

      Radera
    4. På sätt och vis är det ju lite absurt att vi sitter här och skriver i ett forum vad vi tycker att entreprenöriellt lärande är. Det borde liksom inte vara fullt så diskussionsbart! "Skapande utbyte med omvärlden" Visst! Det är det optimala när man kan hitta en "på riktigt-uppgift" men det är verkligen inte alltid så realistiskt och denna strävan känns för mig bra mycket äldre än begreppet EL. Och nog måste man väl kunna jobba entreprenöriellt även utan denna omvärldsmöjlighet? Av alla olika "definitioner" jag läst tror jag att jag är mest lockad av Erlaskolans tanke kring begreppet: http://www.erlaskolan.se/pedagogiken/tankevanor/sa-jobbar-vi-med-entreprenoeriellt-laerande
      /Karin

      Radera
    5. Menar förstås "värdeskapande"

      Radera
  84. Inre motivation (intrinsic motivation) menar jag såklart, inte inre lärande. Gick lite fort där.

    SvaraRadera
  85. Kalla det EL,PBS, PBL, KOMET, Charlie, LUS, MUS,Porfolio eller vad ni vill. Jag tror inte att det finns en enda lärare som verkligen är emot progression och framåtskridande. Men jag och med många med mig känner en djup frustration över de närmast revolutionära uttryck dessa "nyheter" tar. Allt kastas över ända, ut med det gamla och förlegade. Uppenbara med detta sätt att tänka är att man kastar ut barnet med badvattnet. Vi som har varit med ett tag vet ju att det är nya ungar och nytt badvatten i stort sätt varje år. Hur mycken möda har inte lagts på skolutvecklingsprojekt som skulle kunna komma eleverna till del!

    Ett skrämmande exempel på en holistisk metod är Portfolio. Allt som den enskilde eleven producerade skulle dokumenteras och sättas in i pärmar. Läraren,eleven och föräldrar skulle verkligen kunna följa utvecklingen! Det skulle vara en pärm för varje ämne, år och elev. Med enkel matematik så blir det i ungefär 140-150 pärmar per elev och skolgång. Har man då tre barn som jag skulle det innebära totalt 450 pärmar som ska förvaras någonstans. För skolans del skulle innebära att den skulle köpa in 65 000 pärmar de kommande åren och för kommunens del...

    Jag var naturligtvis skeptisk om denna allena saliggörande idé och frågade hur träslöjdsläraren skulle göra med sina elevers alster. Det borde rimligtvis bli ganska rejäla pärmar med tanke på vad som produceras där.

    Ja, ni hör ju. Portfolioidén tynade bort och för att helt glömmas bort. Lärarna klagade över alla förbannade gaffelpärmar och såriga fingrar, eleverna suckade och föräldrarna visste i många fall inte att de överhuvudtaget fanns. De enda som nöjda var förmodligen pärmindustrin...

    Vad jag vill säga med detta exempel från verkligheten är att de allra flesta pedagogiska nymodigheter är illa utarbetade, illa förankrade och alltför omfattande.

    Jan Forsman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, då har man nog fullständigt missat vad Portlio och IUP är för något. I den digital världen är det dessutom enklare att tillämpa tänket. Dessutom har du ju idag ett dokumentationskrav enligt nya skollagen.

      Radera
    2. Ursäkta Plura men jag kan inte låta bli att nicka in bollen i tom bur. Hur gör t.ex lärarna i praktiskt-estiska ämnen, teoretisk slöjd kanske? Det är ju klart att läraren kan ju filma, redigera och ladda ned klippen.En sisådär 200-300 elever varje år och kom ihåg att läraren skall se varenda elev var eviga dag hela tiden och dokumentera. Problemet är tiden och orken och jag tror att eleverna skulle bli vääldigt trötta på att ha en lins i hängandes över sig. Dessutom är risken att som manlig lärare bli misstänkt för något otillbörligt överhängande.

      IUP är ytterligare ett bidrag i byråkratiseringen. Hur många läser dem? Mina erfarenheter är det några få intresserade som gör det. Resten låtsas att ha läst dem eller struntar i dem.

      Nä, skrota dessa kolosser på lerfötter och låt oss ägna oss åt arbetet, att undervisa.

      Jag säger till i god tid om det börjar gå åt fel håll och hör jag inte av mig så är det bra.

      Jan Forsman

      Radera
    3. Förstår att du inte är en vän av skriflig kultur. Det skulle se ut om utvecklingsavdelningen gjorde precis vad den vill utan att dokumentera utvecklingsstegen. Vilka prylar skulle vi då få?

      Samtidigt är det intressant att du dessutom sätter dig över lagkrav.

      Radera
    4. Ha, ha. Problemet är att utvecklingsavdelningen har blivit en byrå för inveckling och verkar få betalt för antalet rader som produceras. Vad det gäller IUP vet jag att det många som idkar ett slags pedagogiskt krypskytte för att orka med. Man gör sina fylleriuppgifter och skjuter ifrån sig lite standardfraser. Det är ju ändå ingen som läser.

      Jan Forsman

      Radera
    5. Inte undra på att det ser ut som det gör i skolan när man läser din inställning.

      Skolan är ju inte till för lärarna utan eleverna.

      Radera
    6. Jan Forsman,

      Plura har rätt ovan. Jag har själv börjat testa Mahara E- portfolio nu och det är en portfolio, men med många andra funktioner också. En E-portfolio är idag mer likt en social nätverks sida än de portfolio som man hade i papper tidigare. Eleverna kan i princip i Mahara forma sin egen webbsida (portfolio i digital form), de kan samarbeta med varandra, de kan kommunicera med varandra, de har tillgång till varsin "Wall" av samma karaktär som finns i Facebook där man skriver sina status uppdateringar (dock inte så avancerad som i Facebook) osv.

      Estetiska ämnen skulle verkligen kunna dra nytta av ett E-portfolio system som Mahara. Om vi inte skulle göra IUP så är min tolkning att vi bryter mot skollagen. Med digitala IUP:er kan dessutom eleven ta en aktiv roll i att utforma dessa och på så sätt få inflytande över sitt lärande.

      Fredrik

      Radera
    7. Plura och Fredrik,

      Jag är absolut inte emot uppföljning och utveckling. Men problemet med alla dessa nya administrativa uppgifter och ständiga omorganisationer att de formligen äter upp planerings- och efterarbetstiden. Att fylla i IUP:n blir viktigare än själva arbetet med eleverna.

      Det viktigaste elevarbetet anser jag vara att jag som lärare har tid att planera så lektionerna blir så intressanta och innehållsrika som möjligt. I planeringstiden ingår också att komma med nya idéer, få nya idéer och få impulser av olika former. Efterarbetet är oerhört viktigt för lärare och elever. Det är ju här läraren verkligen gör sitt utvärderingsarbete. Ännu bättre blir det ju om man har ämneskollegor att dryfta med. Men denna tid avsätts inte utan man ska sitta skriva IUP, sitta i en massa löjliga arbetsgrupper och "planera" temaarbeten som inkluderar alla skolans ämnen. Jag har varit delaktig i några sådana temavändor och varit lika skeptisk varje gång. Det är för stort, för många kockar och oerhört svårt att överblicka. Som den historielärare jag är så jämför jag dessa holistiska/tematiska arbeten med Operation Barbarossa . Alla armér är uppradade på bred front, alla vapenslag är med och entusiasmen är på topp men som alla vet slutar det med ett Stalingrad. Dessa grandiosa utvecklingsoperationer efterlämnar bara förödelse och demoralisering efter sig.


      Jag tror mer på att lärarna arbetar i mindre enheter och återgår till ämnesinstitutioner. Varje institution koncentrerar på vad den är bäst på. Utifrån dessa institutioner så kan man leda ett utvecklingsarbete och har en mycket bättre överblick över situationen. En specialisering helt enkelt.


      Jan Forsman

      Radera
  86. Det är en intressant betraktelse från Jan Forsman. Man kan fundera över hur verksamhetsutveckling är organiserad i skolan överlag. Om man skulle testa ett helt nytt koncept på hela verksamheten i ett globalt företag med 10.000-tals anställda på en gång, så skulle företaget förmodligen riskera konkurs om det skulle slå fel. Man testar såklart i stället i liten skala, och med nära forskningsanknytning, så att resultaten tolkas ventenskapligt, nyktert och sakligt i stället för med den snedvridna utvärdering ett alltför naivt och positivt förhållningssätt kan resultera i.

    Jag är ju inte ren pedagogikforskare, utan kommer mer från en praktiskt orienterad miljö där vi utbildat teknikbaserade entreprenörer i 15 år på Chalmers. Men man undrar var pedagogikforskarna är när sådana här nymodigheter testas. Det finns ju en liten grupp forskare i Umeå som fokuserar på entreprenöriellt lärande, men några andra forskarmiljöer inom entrepreöriellt lärande har jag inte hittat i Sverige. Däremot finns det många "konsulter" där ute som glatt experimenterar med hemmasnickrade metoder på hela skolor. Säkert i gott syfte, men riskerna är uppenbara. Och en konsult kan knappast sägas arbeta med saklig distans till det som testas, man är ju rätt beroende av nästa och nästa uppdrag, så man är nog ganska benägen att övertolka det positiva och bortse från det negativa.

    Kanske borde forskningen i Sverige inom pedagogik organiseras om och verklighetsanknytas lite mer? Och ges lite mer resurser kopplade till utvecklingsprojekt som redan pågår, s k aktionsforskning eller tillämpad forskning. Nån som har erfarenhet av sånt? Några goda exempel? Mindre goda?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är inte organiserad alls. Skolväsendets tre utbildningsnivåer har ännu inte upptäckt att det är en verksamhet man bedriver.

      Radera
  87. Jan, jag förstår att du har erfarenhet av en drös irriterande pedagogiska tomtebloss genom åren som flammat upp och försvunnit, vilket stört din arbetsrytm och säkert inte gagnat eleverna. Helt förståeligt om man blir luttrad som lärare! Jag gissar att att jag har några färre år på nacken än du men även jag har ändrat inställning. Till exempel var jag mer eller mindre en "learner autonomy-fundamentalist" förut och trodde stenhårt på idén. Dock har verkligheten för länge sen kommit ikapp när det gäller detta. Hur som helst Jan, om du bortser från historiken samt hur extremt luddigt EL är: tycker du verkligen att svenska skolan kan bortse från hur omvärlden ser ut och förändras? Jag tycker verkligen att kompetenser som initiativkraft, kreativt tänkande, samarbetsförmåga osv har ett egenvärde och var ska man träna på detta om inte i skolan? Och just därför måste "man från statens sida gå in och bestämma över hur vi ska undervisa" för att citera Fredrik. /Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin, jag är absolut inte emot att nya idéer kommer skolan till del. Men ofta är för stora, genomgripande och drastiska steg. Allt ska in på en gång och det ska passa precis varenda lärare och ämne. Dessutom skadas tilltron till nya idéer när de några år senare överges. Jag tycker att skolan är för viktig för att vara en gigantisk experimentverkstad. Om man nu ska dra en liknelse med industrin så borde det finnas en sorts utvecklingsavdelning och en avdelning som ansvarar för produkttesten innan produkterna når marknaden. Det som råder nu påminner mig om sovjettidens femårsplaner där man tillverkade trots att få eller inga ville produkten.

      Jan Forsman

      Radera
    2. Karin,

      Jag har aldrig påstått att staten ska gå in och bestämma hur vi ska undervisa. Min argumentation går ut på raka motsatsen i form av att staten ska hålla sina tassar borta från hur man undervisar och vilket förhållningssätt man har som lärare. Det är inte statens uppgift överhuvudtaget att lägga sig hur jag som lärare sköter min undervisning, mer än när det kommer till de övergripande bitarna (det som anges i våra nuvarande styrdokument).

      Jag var en av dem som var mycket kritisk när Skolverket presenterade sina allmänna råd om undervisningen som var mer än detaljerade. Även om Skolverket själva inte säger att detta är ett försök att styra vår undervisning så är det precis vad det handlar om. Detta är ett av skälen till varför jag anser att entreprenöriellt lärande är så problematiskt. /Fredrik

      Radera
  88. Wow, vilken diskussion det har varit här - allt medan jag skrivit på en replik på "Studentexamen undergräver lärandet" i Sydsvenskan. Riktigt stimulerande läsning. Tack! :)

    SvaraRadera
  89. Till Martin Lackeus, det är tydligt att jag övertolkade och var orättvis mot dig. Du är inte alls så frälst som jag trodde. :) Hoppas du tar emot min ursäkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara :) Jag är f d säljare, så jag kan nog uppfattas som rätt "frälst"... Men jag håller på att skola om mig till forskare sen 2 år, då ska man problematisera och dissekera i stället för att fila på ytan.

      Radera
    2. Sådan sympatisk självdistans. I skolan är jag villig att pröva det mesta. Men allt som inte fungerar ska bort och allt som det inte bereds tillräckligt tid eller övriga resurser för måste också bort - för annars får eleverna betala. Och det får man inte gå med på som lärare.

      Radera
  90. Karin, det du beskriver är kompetenser. Det vi kritiserar är ett arbets- eller förhållningssätt som påstås ge sådana kompetenser. Jag vill också påpeka att mångfald och olikheter i sig är en framgångsfaktor. Vissa är samarbetsmänniskor, andra är ensamvargar, somliga är kreativa, andra är metodiska och organiserade. Skolan är enligt min uppfattning alldeles för mycket "my way or the high way". Självklart ska alla prova på många olika arbetssätt och metoder, men därpå bör de i hög utsträckning få utgå från egna önskemål och behov. Eleverna ska inte bara få vara besvärliga och krävande. De ska uppmuntras att vara det. På ett konstruktivt och respektfullt sätt, givetvis.

    SvaraRadera
  91. Jan, tack för en deprimerande och komprimerad sammanställning av de senaste skoldecenniernas frälsningsläror. Man glömmer så lätt. :)

    SvaraRadera
  92. Jan Forsman satte mig på spåret att lära mig mer om skolutveckling, med hans exempel PBS (Problembaserad skolutveckling). En riktigt intressant avhandling från Karlstad gav lite insikt i denna komplexa värld, med titeln "När PBS kom till byn" (man kan lätt tänka sig en liknande kritiskt betraktande avhandling "När EL kom till byn". Slutsatsen var bl a att det är svårt att bedriva skolutvecklingsarbete som utgår från en specifik utvecklingsidé (t ex entreprenöriellt lärande), om tolkningarna av idén ifråga går alltför brett isär. Det står också att en viss utvecklingsidé måste omsättas till praktik med hänsyn tagen till den lokala situationen.

    Implikationerna för entreprenöriellt lärande i skolan gissar jag att de blir att man har en bit kvar att vandra innan man kan få ut effekterna av entreprenöriellt lärande i skolan (alla har sin egna bild av vad det är vilket försvårar), samt att alla måste finna sitt passande sätt att implementera det.

    Jag tror själv på de goda exemplens kraft. Det vore önskvärt att samla de mer lyckade exemplena av entreprenöriellt lärande i en tillgänglig skrift, och så får varje skola sedan plocka de bitar som passar dem.

    Som det ofta låter i forskarvärlden: "Mer forskning behövs..." :)

    Avhandlingen jag hittade kan ni läsa här, kolla in kapitel 8 där resulaten sammanfattas:

    kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:233158/FULLTEXT01

    SvaraRadera
  93. Martin, jag håller med. Frälsningsläror är farliga medan goda exempel bara kan vara till nytta. I slutändan är det ju faktiskt bara resultatet som räknas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis! Det är väl resultaten det handlar om! Alla pedagogiska utvecklingsideer kommer till syende och sist att kunna utläsas i elevernas resultat. Vad annat är intressant? Men det kanske är det som är det besvärliga med det entreprenöriella lärandet. Vi har definierat entreprenöriellt lärande utifrån ett resultat, "när en pedagogisk verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att entreprenöriella kompetenser växer så är det ett entreprenöriellt lärande som pågår". Och det är ju besvärligt. När det inte är en metod, utan något som är kopplat till ett resultat. Och "entreprenöriella kompetenser" vad är det? Men det är ju tack och lov definierat av decenniers entreprenörskapsfirskning. Initiativförmåga, motivation, förmåga att se mönster, ansvarstagande, etc. Nån som känner igen vad de flesta klassiska pedagoger använder för attribut för att beskriva en lärande människa.

      Radera
  94. Föregående kommentar är från mig... Har problematiserat det entreprenörerna lärandet i 20 år nu och glädjs åt diskussionen på denna sida. Det är som Helena ovan konstaterar att det är kompetenserna som är intressanta. Det är önskvärt att höja diskussionen från metod till resultat. Det torde vara uppenbart för alla att olika elever behöver olika metoder.

    /Christer westlund

    SvaraRadera
  95. Christer, tack för din kloka kommentar. Tron på den rätta läran är en sak som ställer till det för oss i skolan. En annan är den här ångesten över framtidens kunskapsbehov. Sådant nys. Har man fått en god grundutbildning hanterar man vad än framtiden slänger i ansiktet på en.
    Det fanns inte datorer när jag gick i skolan. Den enda datakurs jag har gått (en ADB-kurs) var just precis en sådan där "så du är redo för framtidens krav"-kurs. Aldrig haft någon nytta av den överhuvudtaget. Aldrig haft behov av något annat än medföljande manual för att hantera någon ny teknikpryttel.

    SvaraRadera
  96. Jag är väldigt nyfiken på hur du ser på Erlaskolan som finns i Norrköping, Katrineholm och Falun sedan några år. De har entreprenöriellt, lärande som form och de har hittills lägre snitt i betyg och nationella prov än resten av landet.

    SvaraRadera