lördag 15 oktober 2011

För tyst om skandalskolor?

Johan Kant och jag har en artikel på Newsmill: Studentexamen krävs för bättre kontroll av skolorna. Inte så lätt att samskriva på Newsmill tydligen, för man får titta sig omkring en del för att få klart för sig att det är två skribenter.  Hur som helst handlar artikeln om den senaste friskoleskandalen.  Av någon orsak har den bara blivit en Stockholmsnyhet och även där stannat i DN.

Skandalskolan är en liten friskola i Täby som heter Kristinaskolan. En skola/ särskola för barn med särskilda behov - särskilt barn med autism, asperger och liknande diagnoser.  Efter en skolinspektion konstaterar utredaren att underlåtelserna är tillräckligt allvarliga för att stänga skolan. Nu har man givits till 15 november för att åtgärda bristerna.  Kort därefter visade det sig också att man under flera år tagit ut mycket höga vinster och löner. Det största uttaget på 10.5 miljoner (omsättning 20 miljoner) bara två veckor efter skolinspektionen. Knappast någon slump.  Man får ju en muntlig preliminärrapport när inspektionen är klar.

I DN började rapporteringen för en dryg vecka sedan: Specialskola får hård kritik – ”har ingen koll”.  Rektorn protesterade att kritiken byggde på missförstånd och att föräldrarna och eleverna är nöjda. Det här läste min vän Susanne som har en son på skolan. I den här intervjun berättar hon precis hur nöjda föräldrarna är: ”De slösar bort min sons tid på Kristinaskolan”. Nu kan man fråga sig varför hon hade sin son kvar på skolan efter att ha uppdagat så många brister.  Jag tror att alla som har barn med diagnoser och särskilda behov kan förstå varför. Det handlar om sköra barn med stort behov av trygghet, kontinuitet och fasta relationer. Inte lätta att flytta på under några omständigheter. Inte heller lätta att hitta nya platser för om skolan skulle tvingas stänga.

Susanne  och jag har varit vänner länge och jag vet hur mycket hon har fått kämpa för sin son. Inte för några extra favörer utan för att han ska få det han har rätt till. Det har hon också gjort på Kristinaskolan. Bråkat och argumenterat, vunnit seger på seger.  Även det  att hon behövt kämpa så mycket är något jag upplever som djupt upprörande och det förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men just den här gången är fokus skolan.

Jag var i Stockholm förra veckan och då sov jag - som jag ofta gör - hos Susanne. Det råkade vara samma dag som den första DN-artikeln publicerades. Kristinaskolan var förstås vårt främsta samtalsämne. Susanne hade fått förfrågan om att ställa upp på en intervju och hon grubblade över hur hon skulle göra. Vad var bäst för hennes son?  Jag är väldigt stolt över henne, över att hon valde att ställa upp.  Hade fler slagit larm tidigare skulle det kanske inte ha gått så här långt. Vi kan inte nöja oss med att se till våra egna barn. Vi är också ansvariga för varandras, för vår gemensamma framtid.

Ytterligare en slump var att jag skulle träffa Johan Kant den kvällen. Det skedde hemma hos Susanne. Vi åt, pratade skola och hade det trevligt. I lördags bloggade Johan Kant om Kristinaskolan - utan att göra kopplingen till intervjun med Susanne dagen innan.  Läs hans förträffliga inlägg här: Nu har det hänt igen: ännu en friskola plockar ut feta vinster.
   Vi måste alla hjälpas åt att rikta strålkastare mot skolor som inte borde få vara skolor. Den som stjäl framtid från våra barn måste stoppas.

16 kommentarer:

  1. Håller med! Alla dåliga skolor måste stoppar. Lika så måste Skolinspektionen lägga ner kraft på att följa upp hur det går för eleverna när de lämnar skolan eller går till nästa stadium. Idag är det betygsinflation och många elever går vidare utan att ha kunskaper med sig. När de märker att de fått betyg, men saknar kunskaper visar sig symptomen; skolk, sömnproblem, migrän och oro.
    Följ upp elevernas betyg från grundskolan och gymnasiet. Jämför hur det ser ut mellan skolor och under skoltiden. Sätt in resurserna och kunskaperna där flest elever får felaktiga betyg. Tillåt inte någon vinstutdelning innan eleverna fått jobb.
    Låt fler skolor övergå i personalens händer! Kommunerna borde initiera kooperativa kommunala skolor, drivna av personalen, där vinsterna går tillbaka in i verksamheten. Dessa skolor bör överlåtas under begränsad tid. Om resultaten visar på riktig, äkta förbättring kan diskussion om fortsatt drift bli intressant.
    Allt för mycket i skolan handlar om pengar, istället för pedagogik och kunskap. Mycket av den forskning som hittills bedrivits i Sverige är enögd och styrd av politiska intressen. Varför tar vi inte till oss kunskaper från omvärlden? Kan det bero på att forskarna är på högskolorna har för dåliga kunskaper i främmande språk?

    SvaraRadera
  2. Det bästa är att avstå från de liberala ambitionerna
    om "fria" skolval. Marknaden klarar inte av verksamheter där verksnivån ska vara hög och det dessutom finns mycket pengar att hämta. Det är alltid kvaliteten som får vika.

    SvaraRadera
  3. Bertil.

    Jag håller inte alls med dig. Det fria skolvalet och friskolereformen har varit oerhört viktiga för den svenska skolan som jag ser det. Det är inte det som har varit problemet. Det som har varit problemet är att friskolorna inte har haft samma krav på sig som de kommunala skolorna.

    Det finns många friskolor i Sverige som har en oerhört välfungerande verksamhet och som vill bedriva verksamheten på ett seriöst sätt. Det är inte rimligt att dessa ska stoppas som du verkar förespråka.

    Friskolorna har bidragit till en mångfald när det gäller pedagogiska metoder som få länder har. Det är positivt och något vi borde vara rädda om. Frekar06

    SvaraRadera
  4. Kanske reglerna kunde ändras så att vinstuttag endast kan göras efter en godkänd inspektion, eller efter att det väsentligaste i de där påpekade bristerna har rättats till?

    SvaraRadera
  5. Helena, det är alltid upprörande att några skor sig och är uppenbart urusla arbetsgivare. Vet inte om jag vill säga att detta fenomen bara finns inom det privata näringslivet. Det finns lika mycket i den kommunal svären.

    I botten är det väl frågan hur professionell du är att driva en kunskapsorganisation. Där har ju framförallt kommunerna visat sig från den sämre sidan som tror att det är som att driva vilken socialtjänst som helst. Och givet det finns det även i det privat näringslivet klåpare.

    Därmed inte sagt att detta fall du beksriver har någon som helst acceptans från min sida. Normalt i en marknad brukar sådant här självregeleras. Men iom att du har offentliga medel och en kommun som är känd för att ha störst andel fristående skolor är det inte så konstigt att sådant inträffar. Samtidigt undrar jag hur socialtjänsten och landstinget reagerat eller brist på reaktion i detta fall.

    Utöver detta har du en komplikation till, lagkrockar. Här är det väl två llagrum som krockar skollagen och aktebolagslagen. Det är än så länget ett problem som den statliga utredningen få se på. Tyvärr är det väl inte den ända lagkrocken iom nya skollagen.

    Hur upprörande det än är hoppas jag att Skolinspektionen även denna gång stänger skolan och inte faller undan för att det är just barn med ömmande behov som går där. Kommunen är ju trots allt skyldig att ordna skolplatser i särskola för dessa barn.

    SvaraRadera
  6. Anonym, många ledtrådar finns om man talar med nästa instans, det stämmer. Efter ett antal år borde man därför kunna glesa ut de centralrättade nationella proven. Tack också för att du lyfter att eleverna ofta får betala ett högt pris när de fått betyg, men inte kunskaper.

    Håller även med om ditt upprop om personaldrivna skolor. Jag jobbar själv på en självstyrande kommunal skola som fungerar enligt en liknande modell. Frihet under ansvar är en bra modell.

    SvaraRadera
  7. Bertil, det viktiga är systematisk uppföljning och samma regelverk för alla. Ska vi ha valfrihet måste det vara klart vad man väljer mellan.

    SvaraRadera
  8. Fredrik, vad som har varit problemet är inte helt lätt att utreda när vi har haft så många samtidiga reformer och ingen resultatkontroll. Pedagogisk mångfald? Är det verkligen något som utmärker Sverige?

    SvaraRadera
  9. Pekka, nya regler behövs tveklöst. Hur de ska se ut är inte lika självklart.

    SvaraRadera
  10. Plura, lätta frågor är det ine. Men när det gäller skolan kan man inte nöja sig med rätt okej och det funkar för det mesta. Vi har ansvar för varenda unge och det ansvaret måste vi ta.

    SvaraRadera
  11. Helena,

    Det finns många intressanta vinklingar och olika metoder där ute. Det har friskolorna definitivt varit med och tagit fram. Det innebär inte att vi ska känna oss nöjda över situationen och luta oss tillbaka.

    Eftersom jag håller på med mitt examensarbete nu om inkluderande syn- och arbetssätt med riktning mot Lärande och IT så har jag läst en del om vad forskningen och lagstiftningen säger. Det som det råder bred enighet inom forskningen är att elever med funktionsnedsättning ska inkluderas i klassrummet.

    Detta är också vad man numera ännu starkare betonar i lagstiftningen där det i princip nu är helt stopp för permanenta särskilda grupper för undervisning och alla elever som inte har en utvecklingsstörning skall gå i grundskolan och läsa enligt grundskolans krav. Att Susanne har fått kämpa är inte något som överraskar mig.

    Det är alltså inte ok längre att en elev med till exempel Autism blir placerad i särskolan om denne inte samtidigt har utvecklingsstörning. Det borde därmed inte vara svårt för skolor ute i landet att veta vad som gäller, för lagen är numera oerhört tydlig på vad som gäller. Att inte ha koll på om man följer särskolans eller grundskolans krav är allvarligt då man i stort sätt indirekt därmed säger att man egentligen vet vad man håller på med.

    En undersökning som Aspergerförbundet har gjort visar att sex av tio elever med asperger syndrom inte är i skolan överhuvudtaget då det inte får tillräckligt med stöd. När det gäller lärande och IT så är det kanske det området som jag är mest engagerad i och kommer vara i engagerad i när jag kommer ut som lärare. Där finns många spännande saker. Samtidigt som vi står inför stora utmaningar.

    Lärare i en-till-en skolor vittnar om att traditionella metoder inte funkar i de få studier som gjorts. Om så är fallet eller inte kan vi inte uttala oss om idag, då forskningen är för liten än.

    Ett konkret exempel som jag läst om nu i samband med examensarbetet som verkligen sätter fingret på både möjligheter och utmaningar är en svensk klass där läraren satte upp Skype eller liknande och den svenska klassen kunde kommunicera med en klass i Japan i realtid. Detta var i matematik.
    Desto mer jag läser inom området desto mer håller jag med Kroksmark i det han säger om att ca 300-400 års kunskap om lärande och skola nu är satta på enorma prov. För vi ska på inget sätt vara säkra på att de metoder vi har idag verkligen fungerar i den digitala tidsåldern.

    SvaraRadera
  12. Helena


    Jag håller med dig om det mesta du skriver men tyvärr kantrar den efterföljande debatten, här men framför allt efter Newsmill-artikeln, på ett felaktigt sätt. Det blir sådana som Törestad här ovan som får möjlighet att skjuta på det fria skolvalet. Visst finns det friskolor som inte fungerar men väldigt många är bra. Samtidigt finns många kommunala skolor som är helt åt skogen och där går trots allt de flesta av eleverna. Det är på varför den kommunala skolan inte fungerar som fokus borde vara. Min son "räddades" av en friskola när den kommunala inte fungerade.

    Jonas Claesson

    SvaraRadera
  13. Fredrik, att föräldrar måste kämpa för att deras barn ska få det de har rätt till är alldeles för vanligt och helt åt väggarna fel. Varje lärare vet att det finns elever som inte har föräldrar som kan eller vill kämpa för dem. Det finns elever som växer upp praktiskt taget vind för våg. Ett system som förutsätter föräldraengagemang sviker de barn vi är skyldiga mest omsorg och insatser.

    Tekniken gör många saker lättare. Mina elever använder skype, google docs och många andra nya redskap. Men det handlar ändå bara om redskap. Tittar vi bakåt ser vi ett antal riktigt stora giganter som producerades av glömda utbildningssystem. Hur stimulerar och utbildar man fram en Leonardo da Vinci, en William Shakespeare, en Jeanne d'Arc?

    SvaraRadera
  14. Jonas, jag har varit på landsmöte och inte ens hunnit läsa kommentarerna. Jag tycker inte att fokus bör vara på vare sig det ena eller det andra. Alla elever är lika viktiga och har samma rätt till en bra skolgång. Dåliga skolor ska bort - oberoende av huvudman.

    SvaraRadera
  15. Jag har just upptäckt din blogg med anledning av funderingar kring yttrandefrihet och lojalitet. Ett problem med friskolor, som jag ser det, är att anställda till skillnad från offentliganställda, inte har någon yttrandefrihet utan tvärtom lagligen kan avskedas för att ha uttryckt kritik rörande den egna verksamheten. Jag tror personligen att det finns många lärare (och annan personal för den delen) på friskolor som pga anställningens automatiska lojalitet tvingas hålla tyst. I min bekantskapskrets finns det många som arbetar på just friskolor men de vågar inte säga något förrän de har nytt jobb och kan säga upp sig, och när detta väl hänt saknar de energi. Jag är helt oinsatt i Kristinaskolan, men att det mycket väl kan ha funnits en kokande, men tyst, kritisk lärarkår ter sig rimligt. Lite off topic detta, men allt hör ihop.

    SvaraRadera
  16. Hoppla! Saknas ord i slutet av rad två, det ska förstås stå "anställda inom privat sektor till skillnad från offentliganställda ..."

    SvaraRadera