torsdag 9 september 2010

Valrörelsens Vandaler

I Valdemarsvik är det rätt anspråkslöst med valskyltning. Det står några plakat vid Statoilrondellen och en rad nere i centrum men annars ser det ut som vanligt. Valdemarsviksoperans föreställningar gjorde betydligt mer väsen av sig än valrörelsen.

I Norrköping finns det däremot massor av affischer. I dag såg jag min vän och partikamrat Karin Granbom Ellison på en affisch. Över hennes ansikte hade någon ritat ett stort argt rött kryss. Tre runda, röda klistermärken var strategiskt utplacerade så att hon såg ut som en clown och under hennes ansikte stod det RÖSTA RÖTT!!! med stora röda bokstäver. Tidigare i år hade Folkpartiet utbildning i Kommunhuset, ett kvarter ifrån Ung Vänsters högkvarter. Då kom vi ut och hittade hakkors och andra otrevligheter på våra affischer.

Det ligger nära till hands att anklaga skolan. När jag såg affischen kom jag precis från en fortbildning för oss som är implementeringsansvariga inför de nya styrdokumenten i skolan. Redan i den förra läroplanen stod det mycket om demokrati och demokratisk fostran. Nu är formuleringarna skärpta: ”Skolan har ansvar för att eleverna får kunskap om demokratins principer och utvecklar sin förmåga att arbeta i demokratiska former”. Läraren ska ”förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle”.

Min egen första tanke var också rätt självförebrående: Hur har vi lärare misslyckats så kapitalt i vårt uppdrag att unga, politiskt medvetna och engagerade människor visar sådan bristande respekt för demokratin och valprocessen?

Men även om självrannsakan är både klädsam och konstruktiv och även om vi lärare kan göra mer för att fylla vårt demokratiuppdrag är inte det här vårt fel. Det finns en stor tilltro till skolan som förändringsmotor. Allt ska lösas i skolan. Men skolan är inte frikopplad från resten av samhället och tonåringar tar större intryck av vad vi gör än av vad vi säger. Efter LO:s kampanj med uppochnervända fulretuscherade partiledare tillsammans med ord som dunderdumt och dubbelfel, är det konstigt om en tonåring ser valrörelsen som ett krig med onda och goda, segrare och förlorare?
Över lag är vänsterretoriken ägnad att misstänkliggöra allianspartiernas motiv, moral och goda vilja snarare än deras faktiska förslag och åtgärder. När moderpartiet beskriver motståndarsidan som en fiende som ska förlöjligas och förgöras är det inte förvånande om ungdomsförbundet omsätter hatet och föraktet i handling. Vandalisering är ett steg, kränkningar, trakasserier och våld kommer strax därefter.

Självklart ska man kunna problematisera och attackera de andra partiernas problembild, lösningsförslag, argument, löften och resonemang. Men alla borde hålla sig för goda för att på bas av partitillhörighet attackera andras moral, motiv och goda vilja. Det finns inte ett enda parti som vill att det ska gå dåligt för Sverige och de människor som bor här. I vissa lägen är det olika saker som vi uppfattar som problem, i andra lägen har vi olika förslag till lösningar på problemen. Men vi vill faktiskt alla att världen ska bli bättre.

Ett steg mot en bättre värld vi borde kunna komma överens om rakt över blockgränserna är att vi lämnar valaffischer och valarbetare i fred. Det här med fria och demokratiska val är något åtminstone jag har blivit rätt fäst vid.



Bloggar: Läs Morricas ljuvligt ironiska inlägg och Per Hagwalls översikt och analys i No Size Fits All.

12 kommentarer:

  1. Det fungerar åt båda hållen. Jag tror inte du vill veta hur vänsterns valaffischer ser ut i Vellinge.

    Det finns ingen ursäkt!

    SvaraRadera
  2. Har ungdomar alltid vandaliserat? Eller är det en relativit ny "åkomma"?

    Angående det här med respekten för demokratin och valprocessen så tror jag att vi får vänja oss vid mindre respekt för den. Den reprsentativa demokratin är nog inte alltid längre vad som accepteras som ett demokratiskt samhälle. Kanske måste vi utveckla nya demokratiska former för vårt samhälle.

    SvaraRadera
  3. Mats, det var tråkigt att höra. Det finns antagligen mer högerextrema ungdomar i din "neck of the woods".

    Vi behöver förklara för den yngre generationen vad demokrati betyder och hur bräcklig och värd vår omsorg och respekt den faktiskt är.

    SvaraRadera
  4. Den demokratiska synsättet och respekten för exempelvis valaffischer är något vi ständigt måste vinna. Mina minnen pekar inte på att situationen var vare sig bättre eller sämre för typ 30 år sedan.

    När det gäller skolans demokratifostran upptäckte jag en ganska förvånande anti-Björklund kampanj. Det var ju inte några övertramp av typen att riva ner affischer men det kändes otroligt konstigt att möta flera skolledare och lärare som använde helt felaktiga beskrivningar av vad förslagen gick ut på. Att utmåla Björklund som en högerhök med enbart negativa ambitioner för eleverna kändes som en förlust av faktakontroll och något jag inte hade förväntat mig av medlemmar av en yrkeskår som jag sätter högt.

    SvaraRadera
  5. Björn, jag har aldrig sett en vandaliserad valaffisch tidigare. Men det hänger väl ihop med rånarhuvor, gatstenar, bilbränder och veganaktivism.

    Jag vill inte vänja mig vid mindre respekt för den representativa demokratin. Det är ju faktiskt också mindre respekt för nästan. Jag menar att vi måste utveckla nya former för unga människors möjlighet att påverka samhället och nya former för att lära ut tolerans och de demokratiska spelreglerna.

    SvaraRadera
  6. Hm, det har jag. Men det beror väl på var man rör sig antar jag. Ska inte låtsas att jag vet vad som är riktigt i den frågan. :)

    Hursomhelst så tror jag att en ökande brist på respekt för den representativa demokratin skvallrar om att makten ligger någon annanstans. Den moderna eran och det nationalstatliga projektet har utvecklat sin form av demokrati, som sagt,jag tror vi behöver utveckla nya former för demokratin. Det är för långt mellan riksdagen och gatan...

    SvaraRadera
  7. Jan, det kanske beror på var man bor. För mig var det nytt med den här typen av skadegörelse. Den är ju rätt poänglös. Inte troligt att man omvänder några väljare på det sättet. Tråkigt det där med anti-Björklund kampanjen. Tycker det är tråkigt med anti-Mona kampanjen också. Men åsikter åt sidan tycker jag att det är häftigt att Björklund skriver sina egna tal och väljer sina egna kläder. Jag vill veta vem jag röstar på, inte ha en uppklädd tv-hallåa som läser från manuskort.

    SvaraRadera
  8. Björn, jag har grunnat mycket på din kommentar. Upplever du att det har blivit längre mellan riksdagen och gatan? Från mitt perspektiv känns det precis tvärtom, men det är kanske för att jag är en del av systemet. Sådant jag tänker på är personvalet, kommentarsmöjligheter under artiklar, bloggandet, chattandet, facebook-grupper. Jag tycker nog att det är lättare att starta gräsrotsrörelse nu. Vad tänker du på när du tycker att det har blivit sämre och har du tankar om nya former?

    SvaraRadera
  9. Helena, kanske ligger det något i vad du säger. Men om avståndet minskat så är det onekligen för långt, fortfarande. Jag tror att en riksdagsman idag lever mer olika "den vanliga människan" än vad som var fallet för 50 år sedan.

    Om jag omformulerar mig så här då:

    jag tror att uppkomsten av gräsrotsrörelser, bloggar etc är ett symptom på den nationalstatliga parlamentariska demokratins begränsningar i den värld vi lever i. för om vi skall hårddra det hela så har just dessa institutioner tappat i makt. makten ligger nu i mer hos storföretag, EU, USA, lobbyorganisationer etc. Vill man påverka och förändra så är det en helt enkelt en omväg att gå via den parlamentariska demokratin.

    SvaraRadera
  10. Björn, jag håller med dig helt i första stycket. Jag tycker inte att man borde kunna tillbringa hela sin karriär i riksdagen. Kanske ett tak på tre perioder?
    När det gäller var makten ligger tycker jag att vi alla har mer makt än vi väljer att ta oss. Bekvämhet, feghet, dåligt självförtroende och jantelag håller oss tillbaka.

    SvaraRadera
  11. Helena, nja, jag tror ju att det finns maktstrukturer som går djupare än den enskilda individens vilja, eller brist på vilja. Men det går att ändra. Det kommer att ändras... :)

    SvaraRadera
  12. Björn, jag gillar din optimism. Visst finns det sådana maktstrukturer, men de finns för att gräsrötterna tillåter det. Vi har en fruktansvärd makt när vi kavlar upp ärmarna och samarbetar. Synd att det inte händer oftare.

    SvaraRadera