Samma kväll träffade jag en före detta elev som sa att hon hade ”hört min chef idag”. När det klarnade vem hon menade frågade jag hur han hade skött sig. ”Han var jättebra”, förklarade hon. "Allt han sa om skolan var precis det jag själv har tänkt. Nu är jag också folkpartist".
Det gjorde mig jätteglad att hon kände sådan entusiasm och också att hon kände behov av att bubbla över till mig. Politik är något som får tummen ner av allt för många tonåringar och det är inte bra på något plan. En orsak är att vi inte pratar tillräckligt om politik med dem. En annan orsak är att vuxenvärlden inte lyssnar tillräckligt på dem.
Jan Björklund får kritik för att inte lyssna på skolforskarna. Om det är sant eller inte vet jag inte. Själv tycker jag att de finns skolforskare och skolforskare och att många så kallade skolforskare snarare är skoltyckare. Men jag vet en sak. Björklund lyssnar på eleverna. Och det gör mig glad.
Media: NT,
Mig också.
SvaraRaderaDet förvånar mig inte Morrica, för du är så uppenbart någon som lyssnar på dem själv.
SvaraRaderaSöt han är på bilden! Jag ser något oroande magert över valaffischen och tycker verkligen mer om de här runda kinderna.
SvaraRaderaElever gillar väl alltid när kändisar kommer och besöker skolan och de vanliga rutinerna bryts av med något nytt? Barn på dagis och i småskolan älskar ju när det kommer någon av manligt kön överhuvudtaget! Men detta säger inte ett dugg om huruvida de gillar Björklunds politik eller inte. Själv kan jag tycka att en militär inte har rätt utgångspunkt för att driva skolpolitik, men jag tror ju inte på boot camps och liknande...
SvaraRaderaJo jag är nöjd med mitt val. Det är något äppelkindat och förtröstansfullt över honom. :)
SvaraRaderaHuman LabRat, för det första är inte politiker kändisar i tonårsögon, för det andra är det mina elever du pratar om. Du kan förolämpa Björklund bäst du vill, men mina elever är det inte okej att snacka skit om.
SvaraRadera