onsdag 28 januari 2015

Helenas bästa läxrecept del 2: Engelska

--> ”Just a spoonful of sugar makes the medicine go down.”

Inget annat ämne är fullt ut lika viktigt för svenska elever som engelska. I deras egna ögon, vill säga. I princip alla elever vill lära sig engelska – eller åtminstone kunna engelska. När vi lyckas ger det raketbränsle till hela skolgången. När vi misslyckas sänker det hela skolgången.  Så vi måste hålla hårt i rodret vi engelsklärare – Björklunds atlantångare behöver verkligen oss.

Här är en sammanställning över hur engelska skiljer sig från andra skolämnen. Det är …

1.     Ämnet där eleverna är mest motiverade.
2.     Ämnet där skolan inte ens nästan räcker till.
3.     Ämnet där grupperna är som mest heterogena.
4.     Ämnet som i extra hög utsträckning präglar elevernas självbild. Misslyckandet är nästan aldrig självvalt och det blir också mer offentligt än i andra ämnen.
5.     Ämnet där eleverna kan nå de högsta målen utan några som helst insatser från skolans sida.
6.     Ämnet som kan ge raketbränsle till alla de övriga.

Hur ger man läxor i ett sådant ämne? Framför allt är det viktigt att lägga mycket tid på att diskutera hur man lär sig språk i allmänhet och engelska i synnerhet.
Den absolut viktigaste slanten som behöver trilla ner är att det är tid i språkbad med stigande svårighetsgrad som ger den högsta måluppfyllelsen – inte begåvning, inte väl genomförda lektioner, inte mest ifyllt i övningsboken, inte flest rätt i grammatikstenciler.  De som har underkänt när de kommer till årskurs sju – jag vet inget om deras begåvning, men jag vet något om deras fritidsintressen och jag kan ha teorier om engelskan på låg- och mellanstadiet. Elever med underkänt i engelska ägnar sig inte åt sådant som engelska serier, videobloggar och TV-spel på fritiden. Oftast kommer den här eleven från ett hem där engelska sällan förekommer – dvs utan syskon och föräldrar som har roligt på engelska. Vanligt är också att engelskan har kommit in i bilden sent i skolan. Elever som börjar med engelska i åk 1 har mycket längre tid på sig att snappa upp all den engelska som finns omkring oss än den som börjar i åk 4. En sak till som jag tror alla som har både engelska och svenska känner igen – de här två ämnena går hand i hand. Det är ytterst sällan elever är svaga i det ena och starka i det andra. Får man en elev ordentligt på tåget i engelska följer svenskan i allmänhet med. Språk stärker helt enkelt språk och lästräning på ett främmande språk ger bättre läsförståelse i svenska.

I den andra ändan av spektrumet finns de som redan uppfyller alla kunskapskrav. Många av de med högst måluppfyllelse tittar litet yrvaket oförstående upp från en tjock bok när man upplyser dem om saken. De har ju inte haft en tanke på vare sig skola eller betyg. Som Tomas Edison sa: ”I never did a day's work in my life. It was all fun”.

Det säger sig självt att de här två kategorierna behöver helt olika utmaningar både i skolan och hemma. Och att alla de som befinner sig mitt  emellan ytterligheterna behöver ytterligare något annat.

Jag brukar börja med enbart glosläxor.  Ibland är det glosor som hör till en film, ibland glosor från en saga, oftast glosor från en text i textboken. Jag ger många ord i läxa och förklarar varför jag tror att det är bättre att lära sig många ord litet slarvigt än att lära sig få ord ordentligt. 

Jag förklarar
1.     Att glosförhörsresultaten inte på något sätt påverkar deras betyg.
2.     Att ett språk består just av ord och att ju fler ord man kan desto bättre.
3.     Att den som redan har ett gott ordförråd för det mesta klarar glosförhören utan eller med minimal läxläsning.
4.     Att den som inte klarar glosförhören inte har ett tillräckligt ordförråd och att flera missade glosförhör visar mig att den eleven antagligen varken har nått målen eller arbetar för att göra det.
5.     Att det går att träna upp sitt ordförråd på andra sätt och att alla i klassen får föreslå och ha en annan läxa än den jag ger.
6.     Att läxan i engelska bara är en droppe i havet. Målen i engelska är högt ställda och de förutsätter ett rikligt engelskt språkbad. Spel med storyline, youtube-klipp, videodagböcker, serier med engelsk text eller utan text och – förstås och framför allt – skönlitteratur.

 De skriftliga läxförhören ser alltid likadana ut, kraven är alltid likadana – hälften av orden krävs för godkänt resultat. Får man inte det blir det omprov. Stavningen spelar ingen roll om ordet går att förstå, allt som är rätt är rätt, jag kollar vanliga ord från svenska till engelska och svåra från engelska till svenska.  Med andra ord – jag riggar för framgång.

Varför har jag en sådan här enkel läxa som bara gagnar en del av eleverna och som inte ensam räcker för att lyfta en elev från F till E? Just för att den är enkel och för att den gagnar precis rätt del av eleverna är det främsta svaret.
Glosläxan ger mig information om elevernas nivå, arbetsinsats och motivation. Den etablerar en läxrutin. Den är enkel och okomplicerad och det är lätt att lyckas. Ett basordförråd är dessutom en viktig förutsättning för att språkbaden ska bli lustfyllda.

Med jämna mellanrum har jag också läs- och lyssna-läxor. Ibland får eleverna själva välja mellan att titta på film, läsa artiklar eller böcker, ibland är jag tydlig med att det ska vara hälften lyssna, hälften läsa. En variant är också noveller och artiklar med skriftlig uppföljning den vanliga läxdagen. När det är fri lyssna-läsa läxa kan jag inte med full säkerhet veta att de verkligen har gjort läxan. Min erfarenhet är emellertid att de är ärliga med vad de gjort eller inte gjort. Dels för att de introduceras först när läxvanan är etablerad och automatisk. Dels för att de vet att missade läxor varken leder till mentorssamtal, samtal hem eller förebråelser – bara till omläxa.

De elever som ligger på underkänd nivå i engelska blir förutom glosläxan alltid ordinerade extra läxa. När det gäller nyanlända elever brukar jag helt enkelt ge dubbla läxor – en ur nybörjarbok, en ur den reguljära. Nästa steg är TV-serier. One Tree Hill och O.C. är favoriterna. Simpsons’ o.dyl. fungerar också, men bäst för inlärningen är en serie där man vill veta vad som händer sen. Det här är de elever jag lägger mest läxkrut på. Både när det gäller uppföljning av den ordinarie läxan, extra språkbad och uppmärksammandet av skillnader i arbetsinsats och resultat.

Eleverna som redan uppfyller alla kunskapskrav? Det första jag ordinerar är skönlitteratur. De får när som helst plocka fram sin roman under engelsklektionerna och får också en rad internet-länkar så att de kan plugga SO, NO ämnen på engelska ifall de vill. Jag har ett papper med länkar och instruktioner som gäller både lektionerna och hemma.  Jag erbjuder också rättning och kommentar om någon vill satsa extra på skrivandet.

Föräldrarna och engelskläxan? Precis som eleverna behöver föräldrarna informeras om vikten av fritid på engelska. Jag brukar skriva ett brev till alla föräldrar med sådan information och där jag även förklarar läxupplägget, mina mål och föreslår hur man som förälder kan hjälpa till. Inget läxtjat, däremot gärna möjliggörande och stöd för engelskt språkbad. När elever långvarigt ligger på underkänt brukar jag be elever om att få be föräldrarna om hjälp. Då brukar det handla om att se till att de verkligen kommer in i en serie – gärna sitta med och titta på de första avsnitten, alternativt ställa intresserade frågor om innehållet.

Engelska är ett otroligt häftigt ämne. Man kan göra nästan vad som helst. Ett år hade jag en C-kurs (steg 7) där vi nästan bara befann oss i rymden. Vi läste War of the Worlds, Stephen Hawking, vetenskapliga artiklar och vi tittade på dokumentärer och Sci-fi-filmer. Ett annat år var det Vietnam-kriget, Nixon och Full Metal Jacket vi spånade in på.  Engelska är också ett otroligt krävande ämne. Det går aldrig att vila på gamla lagrar och man måste verkligen hålla sig à jour. Med vad som händer, med tonårslitteratur och kultur och med IKT. Mycket jobb att förbereda bra lektioner, mycket rättningsarbete och mycket individualisering då eleverna befinner sig på så olika nivå.

Det jag älskar mest med att undervisa i engelska är att det är ett ämne där eleverna kan göra stora kunskapsresor på kort tid. Den elev som nördar en serie med engelsk text höjer nästan alltid sitt betyg. Den som kommer igång ordentligt med att läsa skönlitteratur på engelska når nästan alltid minst ett  B, ofta A innan de går ut åk 9.  Sådant ska lyftas i klassen så att det kan förundra, skaka om och smitta av sig ordentligt. En applåd passar fint i sådana sammanhang. 

... Men kunskapsresorna förutsätter läxor/ hemarbete. Jag har haft många elever som har gått från IG till VG och G till MVG i engelska, men inte en enda som gjort det utan att lägga ordentligt med tid på det utanför skolan. Akademikerbarnen är inte de enda här. Det finns många som aldrig gör någon läxa i något ämne som har full måluppfyllelse i engelska. Men istället för läxor ägnar de större delen av sin fritid åt att vistas i ett kvalitativt engelskt språkbad.  30 - 40 timmar är inte ovanligt.

I engelska finns det sålunda elever som inte behöver läxor, som redan ger sig själva läxor. Men läxorna är inkörsporten för den som inte har det här hemifrån.

"Ignorance is the curse of God; knowledge is the wing wherewith we fly to heaven."




8 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärt här, Helena - nästan som ett sorts credo? Har skrivit ut texten; den får hänga på väggen vid mitt skrivbord ett lite tag nu. Tack.

    SvaraRadera
  2. Henrik, tack. :) Det här är ett yrke där man aldrig kan sluta ställa sig frågor kring vad man gör och varför. Tills varje elev är engagerad och på spåret är det bara att pröva nytt och pröva nytt.

    SvaraRadera
  3. Jättebra skrivet; det här lägger jag som snart examinerad engelsklärare bland mina bästa länkar inför det stundande yrkeslivet.

    Apropå det här med föräldrakontakten: Jag har sett att många verksamma lärare i olika lärarnätverk på Facebook upplever att majoriteten av föräldrar inte tar till sig skriftlig information från skolan i någon större utsträckning. Jag tänker att det sannolikt är synnerligen frekvent hos elever med svag/låg akademikerbakgrund hemmavid. Hur ser du på det? Hur går det att etablera en effektiv samverkan med dessa familjer för att få deras hjälp i att sänka ned eleverna i språkbadet?

    SvaraRadera
  4. Tack Stefan. :) Jag brukar ringa i sådana lägen - efter att ha hört med mentor att det är OK. Det jag brukar fråga är om är att de kan hjälpa till att se till att eleven tittar på den serie med engelsk text jag skickar med hem. Det jag rekommenderar mest är att de tittar tillsammans med eleven på de första avsnitten. Annat som är till hjälp är att fråga om handlingen, fråga vilket avsnitt de är på och tysta ner syskon , hundar och grannar när de tittar. Hittills har alla jag bett om den här hjälpen ställt upp, men jag har alltid hört med eleven först att det är OK att ringa hem. Viktigt är att den hjälp man ber om inte innehåller tjat, förutsätter engelskkunskaper eller kräver mycket av föräldern. Att titta på några avsnitt av One Tree Hill eller O.C. brukar de flesta inte tycka är någon större uppoffring. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket för din respons! Det här ger mig ovärderliga verktyg i utvecklandet av min framtida lärarroll. :)

      Radera
  5. Hej. Tycker det är kul att du och Jens Peter (som jag faktiskt gick i samma skola som, trevlig herre) har debatterat föräldrarnas insikt i skolan. Jag har lagt ner ett sexsiffrigt belop på en IT-plattform; långt från statligt, långt från tråkigt men med främsta syfte att låta föräldrar, skolpersonal och de som arbetar med ungdomarna interagera på plattformen då de vill, när de vil, var de vill. Var det inte lite det du önskade? Jag har varit i kontakt med en del skolor i ärendet men låt oss inse: det här behöver en marknadsföring och DE pengarna har jag inte. Jag har föga förhoppningar om uppmärksamhet kring detta men är du intresserad av det du säger dig intressera dig för är du välkommen att kontakta mig på nijklas.gerholm@bredband.net Det finns ett verktyg klart! Med vänlig hälsning Niklas

    SvaraRadera
  6. Hej Helena,

    mycket intressant och välskrivet. Du verkar vara en väldigt duktig pedagog.
    Engelskans dominans i Sverige och världen är välförståelig på grund av den enda kvarvarande supermaktens hegemoni. Jag vill lägga till en i mitt tycke mycket viktig faktor i den svenska skoldebatten detta år, och efter 1968: Det verkar som om det finns en mycket skarp dikotomi i skoldebatten som i grunden handlar om Sveriges självförståelse som land efter 1945. Antingen är lärarna demokratiska (d.v.s. socialistiska) och varma. Eller så finns det alternativ nr. 2: Lärare är odemokratiska (osocialistiska) och kalla. Med en stark önskan att segregera, trycka ner arbetarklassen, och inte minst, en önskan att leva ut sina Caligula-frustrationer på svagare människor. Sannolikt beror denna dikotomi på att Sverige inte har gjort upp med sitt historiska arv av beundran för Tyskland, sedan 1871 preusseri, och kollaboration med det Tredje Riket under tiden 1933-1945.. Så kulturkonservatism med dess "antikverade" bildningsideal av tysktalande snitt ställdes mot kulturradikalism och kulturradikalismens bildningsideal hamnade sedan möjligen i skymundan i 1968-rörelsens svallvågor, där uppbrottet från auktoritära strukturer blev ännu tydligare. Det tycks finns fog för kritiken från radikalt håll att t.ex. 1950-talets skola var för sträng och auktoritär i Sverige. Men intressant nog finns det exempel på västländer som inte har denna dikotomi mellan a. kall och odemokratisk fascism i klassrummen och b. paradigmet varm och demokratisk undervisning i klassrummen - Sverige som humanitär stormakt och godast i världen. Kan det rent av vara så att de länderna har hittat en medelväg i sin skolpedagogik mellan a. och b. och därför slipper det kaos och den ständiga devalveringen av lärarnas auktoritet i klassrummen som man har kunnat läsa om i svenska medier? Hur ska lärarna ha tid för alla arbetsuppgifter som åläggs dem och hur ska Sverige lyckas hitta nya lärare när det på grund av avhopp och pensioneringar kommer att saknas så många lärare? Var ska landet hitta pengarna till att hjälpa de åldrande 40-talisterna som i likhet med tidigare generationer måste få hjälp på sin ålderdom? Hur ska ekvationen gå ihop om Sverige ska förbli ett välfärdsland? Skolan är landets spjutspets mot framtiden. Lycka till, Sverige!

    SvaraRadera