torsdag 24 oktober 2013

Anna Ekström – inte bara den svenska skolans tappra riddare.


Idag är en bra dag. Beslutet att slopa lagkravet på skriftliga omdömen och IUP är taget och Anna Ekström ska bli riddare av franska hederslegionen.  Jag är bjuden att bevittna denna fantastiska tilldragelse på Frankrikes ambassad i kväll, så ett litet tag får mitt gnetarliv ett trevligt avbrott.

Riddare av Hederslegionen blir man för tjänster man har gjort den franska nationen. Hederslegionen instiftades av Napoleon och det är den främsta utmärkelse man kan få i Frankrike.  Några andra svenska riddare är kungen, drottningen, prinsessan Christina och professor Gunnel Engwall.  Riktigt vad det är Anna har gjort för Frankrike, för att förtjäna denna ärofulla utmärkelse vet jag inte. Det hoppas jag få besked om ikväll.

Men jag vet däremot en del om vad hon har gjort för den svenska skolan och lärarkåren.  För två blogginlägg sedan skrev jag om rektorernas viktiga roll för skolan. Hur mycket viktigare är då inte Skolverkets generaldirektör – landets högsta skoltjänsteman – eller kvinna för skolan och för lärarna?  När Anna var alldeles ny generaldirektör sa hon så här: ”Allt jag gör ska syfta till att stärka lärarna som profession. Det är lärarna som ska ta det stora ansvaret för sin yrkesutveckling, metodutveckling, utveckling av kvalitetsarbete. Lärarnas ansvarstagande för den egna yrkesutövningen är fullkomligt fundamental.”



Anna har hållit sitt ord. I varje uttalande jag har hört och läst talar hon för frihet och ansvar för lärarkåren. Anna håller också likvärdigheten högt och har visat en hel del oräddhet i sina uttalanden både när det gäller kommunerna och friskolekoncernerna. Hon sitter helt uppenbart inte i något partis knä. Det skulle gå bättre för skolan om partierna satte sig i hennes knä och lyssnade på hennes tankar om skolan.


Det är Anna Ekström det, men hur är det med Skolverket? Hur lätt är det att förändra en myndighet?

Det var Mats Ekholm som var generaldirektör när jag blev lärare. Hans budskap var precis det motsatta. Gång på gång uttalade han sig om hur lärare skulle undervisa – eller rättare sagt om hur viktigt det var att de inte undervisade. Valfrihet  - inte likvärdighet - var hans mantra.
Så här skrev jag 1999: ” Mats Ekholm vill att elevernas val skall styra skolan. Välj din egen gymnasieskola, ditt eget program lyder hans paroll. Får han som han vill behöver vi knappast bekymra oss över bristen på mattelärare värst länge till. Däremot vore det nog klokt att hastigt utbilda en redig bunt multimedialärare och en och annan sång- och dramapedagog. Fri tillgång till MTV, samtliga svenska såpor, serien Vänner, läsk, hamburgare och pizza så vore det väl sjutton om inte gymnasieeleverna lyckas förtränga att de egentligen inte alls vill gå i skolan.
   Likt en tjuvstartande jultomte vill Ekholm erbjuda också lärarna valfrihet. De skall få välja vilken pedagogik de vill satsa på så länge det inte äventyrar elevernas valfrihet, samarbetet i lärarlaget eller innehåller några som helst inslag av katederundervisning, för den fördömer Ekholm kategoriskt. Katederundervisning skall nog inte heller eleverna drista sig att välja, för om den säger han att det har tagit 100 år att avskaffa den.”

Jag minns Skolverket på den tiden. Hart när omöjligt att få tag på någon, när det väl lyckades: svar ingen på skolan begrep, och det ena mästrande påbudet och den ena överlägsna pekpinnen efter den andra. Ekholms budskap trängde snabbt igenom till rektorerna. Ämneskunskaper sågs närmast som en black om foten. Kunde man saker kunde man ju förledas att undervisa. Läraren skulle vara ett bollplank och en guide för elever som sökte sin egen kunskap. Facit på den pedagogiken är välbekant.

Annas budskap har som sagt inte fått samma genomslag i debatten och på rektorerna. Det kan vi lärare bara beklaga. Men Skolverket är en helt annan myndighet under hennes styre än det var under Ekholm.Idag fungerar Skolverket som ett bollplank och ett stöd för oss lärare. Det är helt fantastiskt hur mycket bra material man idag hittar på Skolverkets hemsida. Och på de frågor jag har skickat in har jag fått utförliga, vänliga svar, och de har kommit snabbt. Visst kan en mästrande ton fortfarande infinna sig. Men numera är det olycksfall i arbetet – inte som då en regel som knappt hade några undantag.

I mina ögon är Anna sålunda redan en riddare. En riddare den svenska lärarkåren desperat behöver. Och jag ser mycket fram emot att se henne få en välförtjänt medalj. Även om medaljen pryds av gudinnan Ceres, snarare än av en kateder.

                                      
                                                  Några  Anna Ekström citat:

                                 ”Debatten förs i för liten utsträckning av lärarna själva.”
                     "Det är viktigare vad som händer i klassrummet än på rektorsexpeditionen.”
”Jag tror att det är väldigt roligt att både lära sig i och undervisa i en skola där man lär sig väldigt mycket.”

10 kommentarer:

  1. Och då borde du också bli riddare av något som i åtminstone 14 år, tydligen, försökt påverka. Usch och fy, så mycket skada som hänt under denna tid. Själv har jag ganska sent insett sakernas tillstånd men jag fattar inte hur det måste kännas för en sådan som dig som under så lång tid varit klarsynt. Men heja Anna Ekström i alla fall! Måtte hon kunna påverka lika mycket som M.E!

    SvaraRadera
  2. Anonym, tack. :) Jag tycker nog att det känns mer hoppfullt nu än det gjorde 1999, men det har inte blivit lättare att göra ett bra jobb som lärare - åtminstone inte på högstadiet och gymnasiet (de stadier jag bäst kan uttala mig om).

    SvaraRadera
  3. Jag ser gärna en förtjänstmedalj till Helena von Schantz men nöjer mig med att konstatera att jag har upplevt samma förändring hos Skolverket under Anna Ekström som du Helena noterar. Det är skönt att upptäcka i en tid då de som vill återuppväcka "Färila skola 2000" börjar hitta nya former och hävdar att i framtiden behöver man ha "rätt värderingar, inte kunskaper". Jag ryggar av skräck inför vad jag ser som en ny sorts indoktrineringsiver.

    SvaraRadera
  4. Jan Lenander, vi kämpar på samma barrikad du och jag, så vi nöjer oss inte med att rygga tillbaka av skräck. Vi ryter istället. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt riktigt konstaterande Helena. Jag ryggar inte av skräck när förespråkare av tokerier domderar. Jag kanske inte ryter men jag blir bara stimulerad till kamp.

      Radera
  5. Det var en lite oväntad hyllning av Skolverket och Anna Ekström.
    Med tanke på deras totala misslyckande med att skriva konkreta kunskapskriterier både för LGR11 och GY11 vilket var en av deras huvuduppgifter vid igångsättningen av de nya läroplanerna.
    Det finns väl få saker som har skapat så mycket frustration och onödigt extra arbete den senaste tiden hos Sveriges lärarkår.

    SvaraRadera
  6. Anonym, det var i Per Thullbergs regi det arbetet gjordes. Anna Ekström blev generaldirektör 2011 när kursplanearbetet var klart. Men till saken hör att det arbetet präglades av lärardelaktighet och förankring. Att det ändå inte blev bra uppfattar jag inte som Thullbergs fel. Skolverket har att verkställa fattade beslut på utsatt tid. Besluten måste vara vettiga, tidsplanen likaså.

    I engelska och moderna språk var de ursprungliga utkasten av förbluffande låg kvalitet. Det fick mig också att ifrågasätta rekryteringen av folk för arbetet. Vår skola var referensskola och jag lade ner mycket gratisarbete på att skriva korrigeringsförslag, förslag som många gånger antogs. Det kändes rätt ironiskt med tanke på att jag hade gjort en intresseanmälan för arbetet men inte hade kommit ifråga för det. Jag gjorde ändå arbetet, men det var någon annan som fick betalt.

    SvaraRadera
  7. Mats Ekholm, suck, ett av de namn som gör att jag inte längtar tillbaka till läraryrket. Men det finns tack och lov hundratals andra namn, på före detta elever och alla andra tusentals ungar jag gärna hade återvänt till skolan för att undervisa. Hade hoppats att du bloggat något om det du beskriver i Dagens Samhälle nr 41 2013 om Flickskolan. Skulle bara säga att jag delar din uppfattning. Nu skall jag använda min samhällskunskap till att ta fram några kommunala nyckeltal i jobbet.
    Står jag en gång i ett klassrum igen har jag i vart fall mycket mer att berätta.

    SvaraRadera
  8. Henrik, tack för stödet. :) Jag skulle blogga om artikeln i Dagens Samhälle om den fanns på nätet.

    SvaraRadera