Idag är en bra
dag. Beslutet att slopa lagkravet på skriftliga omdömen och IUP är taget och Anna
Ekström ska bli riddare av franska hederslegionen. Jag är bjuden att bevittna denna fantastiska
tilldragelse på Frankrikes ambassad i kväll, så ett litet tag får mitt
gnetarliv ett trevligt avbrott.
Riddare av
Hederslegionen blir man för tjänster man har gjort den franska nationen.
Hederslegionen instiftades av Napoleon och det är den främsta utmärkelse man
kan få i Frankrike. Några andra svenska
riddare är kungen, drottningen, prinsessan Christina och professor Gunnel
Engwall. Riktigt vad det är Anna har
gjort för Frankrike, för att förtjäna denna ärofulla utmärkelse vet jag inte. Det
hoppas jag få besked om ikväll. Men jag vet däremot en del om vad hon har gjort för den svenska skolan och lärarkåren. För två blogginlägg sedan skrev jag om rektorernas viktiga roll för skolan. Hur mycket viktigare är då inte Skolverkets generaldirektör – landets högsta skoltjänsteman – eller kvinna för skolan och för lärarna? När Anna var alldeles ny generaldirektör sa hon så här: ”Allt jag gör ska syfta till att stärka lärarna som profession. Det är lärarna som ska ta det stora ansvaret för sin yrkesutveckling, metodutveckling, utveckling av kvalitetsarbete. Lärarnas ansvarstagande för den egna yrkesutövningen är fullkomligt fundamental.”
Anna har hållit sitt ord. I varje uttalande jag har hört och läst talar hon för frihet och ansvar för lärarkåren. Anna håller också likvärdigheten högt och har visat en hel del oräddhet i sina uttalanden både när det gäller kommunerna och friskolekoncernerna. Hon sitter helt uppenbart inte i något partis knä. Det skulle gå bättre för skolan om partierna satte sig i hennes knä och lyssnade på hennes tankar om skolan.
Det är Anna
Ekström det, men hur är det med Skolverket? Hur lätt är det att förändra en
myndighet?
Det var Mats
Ekholm som var generaldirektör när jag blev lärare. Hans budskap var precis det
motsatta. Gång på gång uttalade han sig om hur lärare skulle undervisa – eller
rättare sagt om hur viktigt det var att de inte undervisade. Valfrihet - inte likvärdighet - var hans mantra.
Så här skrev jag 1999: ” Mats Ekholm vill att
elevernas val skall styra skolan. Välj din egen gymnasieskola, ditt eget
program lyder hans paroll. Får han som han vill behöver vi knappast bekymra oss
över bristen på mattelärare värst länge till. Däremot vore det nog klokt att
hastigt utbilda en redig bunt multimedialärare och en och annan sång- och
dramapedagog. Fri tillgång till MTV, samtliga svenska såpor, serien Vänner,
läsk, hamburgare och pizza så vore det väl sjutton om inte gymnasieeleverna
lyckas förtränga att de egentligen inte alls vill gå i skolan.
Likt
en tjuvstartande jultomte vill Ekholm erbjuda också lärarna valfrihet. De skall
få välja vilken pedagogik de vill satsa på så länge det inte äventyrar
elevernas valfrihet, samarbetet i lärarlaget eller innehåller några som helst
inslag av katederundervisning, för den fördömer Ekholm kategoriskt.
Katederundervisning skall nog inte heller eleverna drista sig att välja, för om
den säger han att det har tagit 100 år att avskaffa den.”
Jag minns
Skolverket på den tiden. Hart när omöjligt att få tag på någon, när det väl
lyckades: svar ingen på skolan begrep, och det ena mästrande påbudet och den
ena överlägsna pekpinnen efter den andra. Ekholms budskap trängde snabbt igenom
till rektorerna. Ämneskunskaper sågs närmast som en black om foten. Kunde man
saker kunde man ju förledas att undervisa. Läraren skulle vara ett bollplank
och en guide för elever som sökte sin egen kunskap. Facit på den pedagogiken är
välbekant.
Annas budskap
har som sagt inte fått samma genomslag i debatten och på rektorerna. Det kan vi
lärare bara beklaga. Men Skolverket är en helt annan myndighet under hennes
styre än det var under Ekholm.Idag fungerar Skolverket som ett
bollplank och ett stöd för oss lärare. Det är helt
fantastiskt hur mycket bra material man idag hittar på Skolverkets hemsida. Och
på de frågor jag har skickat in har jag fått utförliga, vänliga svar, och de
har kommit snabbt. Visst kan en mästrande ton fortfarande infinna sig. Men numera är det olycksfall i arbetet – inte som då en regel som knappt hade några undantag.
I mina ögon är
Anna sålunda redan en riddare. En riddare den svenska lärarkåren desperat
behöver. Och jag ser mycket fram emot att se henne få en välförtjänt medalj.
Även om medaljen pryds av gudinnan Ceres, snarare än av en kateder.
Några Anna Ekström citat:
”Debatten förs i för liten utsträckning av lärarna själva.”
"Det är viktigare vad som händer i klassrummet än på rektorsexpeditionen.”
”Jag tror att det är väldigt roligt att både lära sig i och undervisa i en skola där man lär sig väldigt mycket.”
