torsdag 21 juni 2012

#lärartycket 46

I går påminde Camilla Lindskoug på ett mycket stiligt sätt om att det var min tur att skriva i #lärartycket : (Ser fram emot @helvons tyck imorgon:) ). Jag hade ingen aning om att så många redan har skrivit, har inte haft tid att så mycket som läsa morgontidningen de senaste veckorna. För att förbereda mig marinerade jag mig sålunda i tidigare inlägg i Lärartycket. Läste inlägg på inlägg på inlägg. Kanske är inte det bra att göra så. Kanske behöver hurra-rop blandas med ett och annat bu för att uppskattas. Eller också är det jag som är en för motvalls-person för att kunna sälla mig till idel nöjda personer. Jag klarar nämligen inte av att skriva ytterligare ett - vad läraryrket är fantastiskt -inlägg. Trots att även jag tycker att det är fantastiskt och har dagar då jag lätt skulle kunna skriva ett sådant. Trots att jag just nu jobbar på en bra skola där jag får åka på fortbildning när jag vill, där jag har både en-till-en, läroböcker, härliga elever och bra kollegor.

För det här yrket är inte bara fantastiskt utan det kan också knäcka ryggen på den bästa. För våra elever förtjänar bättre än den uttjänta Skoda, arbetshälsovården förklarade är vad SKL betalar för och allt jag som lärare därför ska leverera. Men framför allt för att vi lärare måste ställa upp för varandra. Den som trivs och har det bra får inte fnysa åt den som inte gör det. Tvärtom förpliktigar sådant till en extra hjälpande kollegial och tröstande hand. Alla lärarröster är lika viktiga och behöver höras lika högt. De som kvittrar, de som snyftar och de som brölar. Den som tagit åt sig av omvärldens lärarförakt, den som klagar över sitt yrkesval, den som slåss för bättre arbetsvillkor och löner. Den som går till lärarrummet med hängande huvud efter att ha hållit en usel lektion. Ingen lärare ska behöva höra att de borde byta yrke eller hålla klaffen. Vi är 300 000 lärare i Sverige. Vi har 300 000 olika yrken och vi har alla samma rätt att beskriva vår verklighet och att välja tonläge.

Så jag hoppas att min kära, kloka och högt uppskattade Anne-Marie Körling ursäktar, och att Camilla Lindskoug inte blir jättebesviken, men här kommer ett lärartyck som skorrar.

Min familj är en riktig lärarfamilj. Min man är lärare, mina föräldrar är lärare, min mans pappa var lärare, de flesta av mina vänner är lärare. Vi pratar skola till frukost, lunch och middag hos oss, och så har det alltid varit. Mina föräldrar har varit pensionärer länge, men deras skolintresse är oförminskat. De håller reda på debatten, de ägnar sig åt pedagogisk rådgivning och de intresserar sig grundligt för vad det har blivit av deras elever, skolor och kollegor. Våra bokhyllor är fulla av lexikon, pedagogisk litteratur, skolböcker och ordböcker.

Vad tycker vi då om vårt yrke, min man och jag? Det blir olika svar olika dagar, men när vi tittar tillbaka på våra karriärer i lugnt sinnestillstånd är vi eniga om att vi skulle ha valt ett annat yrke om vi varit unga idag. Vi har också båda rått våra barn att välja andra yrken - råd som de förklarat varit överflödiga. Vi har uppfattats som nog avskräckande exempel. Hur har det blivit så med ett yrke vi har i generna, ett yrke som egentligen är fantastiskt?

Eleverna skulle vi välja om och om igen. Ämnena och de flesta kollegor likaså.
Men kombinationen att brinna, uppslukas, antändas - det själva yrket väcker hos vissa av oss och kanske borde väcka hos många fler - och de möten, den dokumentation, de frälsningsläror, den toppstyrning, den misstro och den osäkerhet vi lärare utsätts för, den kombinationen är förödande. Det är som att vara Strindberg och  en vikarierande kontorist samtidigt. Eller Picasso och en timanställd kamrer. Av de vänner jag fick på lärarhögskolan finns ingen kvar i yrket. Under min tid som lärare har jag sett många lärare sluta. Flera av mina kollegor har blivit utbrända. Jag har redan hunnit ha flera kollegor som dött av eller med knapp nöd överlevt en hjärtattack. Det var sådant jag tänkte på när jag läste alla kvittrande lärartycken.

Det finns dagar då det är helt underbart att vara lärare, dagar då jag inte skulle byta med någon. Men jag har också upplevt söndagar då olusten börjat redan på morgonen, söndagar då man på kvällen ligger i sin säng och uppfattar den kommande arbetsveckan som ett stort och skrämmande svart hål man måste hoppa ned i. Läraryrket förtjänar att vi slåss för det. Våra kollegor förtjänar att vi slåss för dem. Vi lärare måste bli mycket, mycket, mycket bättre på att ställa upp för varandra.

För den som kollega som kvittrar, för den som gnäller och kanske allra mest för den kollega som blivit tyst.


23 kommentarer:

  1. Hej Helena!

    När jag hoppade på lärartycket var det just den samlade nyanserade bilden av läraryrket jag hoppades skulle komma fram. Även om jag personligen tyckt att mediebilden har varit för ensidigt negativ (och jag därför hoppades och trodde att många ville berätta om all den glädje som också den finns) så vet jag naturligtvis att det finns mycket sanning i den också - med betoning på också. Jag är inte besviken, Helena! Tvärtom! ALLA våra röster är lika viktiga och det är i den gemensamma beskrivningen jag hoppas man ska få en mer nyanserad bild av vårt yrke.

    Många hälsningar, Camilla

    SvaraRadera
  2. Det är härligt att läsa ditt skorrande inlägg, det är så fyllt med ditt stora engagemang för skolan och eleverna. Vi måste börja styra det svenska skolskeppet rätt.

    Det är inte svårt att hitta skälen till varför du är lärare och fortsätter att vara lärare. Det är så uppenbart att här har du med generationers stora hjärta för att nästa generation ska ha kraftfulla möjligheter. Det här är det särklassigt starkaste inlägget för att demonstrera vilken skillnad vi lärare kan göra, och gör trots att jag njutit storligen av alla de tidigare inläggen. Det är ett inlägg som självklart platsar i lärartycket för det är så fyllt med din starka positiva kraft att det inspirerar. Det finns inga duktiga lärare som skräms bort av ditt inlägg, de längtar istället efter att få vara där på barrikaden tillsammans med dig.

    SKL är väl kanske inte så glada åt det men jag påminner om Zarembas ord om att det enda man kan säga med säkerhet är att svensk skola skulle få en bättre framtid utan den organisation. Jag är inte så övertygad som du om en statlig huvudman men tycker att kommunerna snarast skulle göra sig av med SKL i vilket fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Börja styra det svenska skolskeppet? För helvete, skeppet har rammat ett gigantiskt isberg av misstro, skrovet är upprivet och har mycket kraftig slagsida. Lämna skeppet innan råttorna gör det! Kaptenen har redan lämnat vraket...

      Radera
    2. Anonym, oss råttor blir man inte av med så lätt.

      Radera
    3. Nä, det tycks vara så men kanske är det en del av problemet.Lojaliteten gentemot arbetsgivaren tycks vara starkare än solidariteten mot eleverna. SKL söker konfrontation och ska väl mötas med samma medel. Ont ska med ont förgås. Släng bojorna och lämna slavskeppet.

      En friköpt före detta lärarslav...

      Radera
    4. Jag kan inte hålla med om en så nattsvart skildring

      Radera
    5. Anonym, det är ju eleverna vi är stannar för. Menar du att vi ska offra de elever vi har idag?

      Radera
    6. Ja, faktiskt! Det är då det kommer ta fart med kraven på bättre villkor. Så länge ni mesar och låter er hunsas förtjänar ni varken respekt eller bättre betalt. Varför tror ni att så många elever och deras föräldrar kallar sina lärare för det ena och det andra? Förstår ni inte att det följer mobbningens enkla logik; att den som är satt på undantag eller har hamnat i onåd kan man håna, bespotta och låta springa gatlopp utan konsekvenser.

      Radera
    7. Lärarkåren är väl ungefär som grodan som inte känner att vattnet är hett förrän det är försent.

      Inte sagt med någon elakhet.

      För elevernas skulle stannar lärare kvar och gör sitt yttersta. Det är en hederskänsla som man inte skall håna, bespotta eller låta springa gatlopp. Frågan är vem skall förändra sig - lärarna eller föräldrar och elever som ser på lärare på det sättet?

      Men, det är klart - om det blir massavhopp av lärare, så kanske det blir annorlunda - man saknar inte kon förrän båset är tomt.

      I vilket fall måste man säga ifrån - inte alla har möjlighet att hoppa av med den arbetsmarknad vi har idag. Och nog tycker jag det börjar att drivas krav på att få bort dokumentationshysterin som tar tid från undervisningen.

      Radera
    8. Det är bara att utnyttja kryphålen i lagar och förordningar. Strejker, byta arbete eller ta tjänstledigt är väl de lagliga medlen...sen kan man ju alltid simulera utbränd, ont ryggen och lite panikångest på det innan man får det på riktigt. Om tillräckligt många gör det samtidigt kanske SKL och andra aktörer fattar vad det handlar om. Tyvärr har SKL valt konfrontationens väg och borde väl mötas med samma medel. Eller ska ni fortsätta vara snälla, och dumma,kossor som idisslar skiten som SKL erbjuder?

      Radera
  3. Camilla, jag blev glad när jag läste din kommentar. Tack. Det finns massor av lägen då man inte kan uttrycka det man just för stunden tänker eller känner. Bloggen får inte bli ett sådant ställe.

    SvaraRadera
  4. Jan, tack för din entusiasm och energi. Den smittar ända in i min sjukstuga. :)
    Målet är inte nått när skolan är statlig. Målet är nått när skolan är likvärdig och håller en hög kvalitet för varje unge. Min tro är att vi för att nå dig behöver göra skolan statlig, införa en systematisk kvalitetskontroll och ge lärarna makt och tolkningsföreträde i sitt yrke.

    SvaraRadera
  5. God morgon så här på självaste Midsommarafton! Var bara tvungen att läsa ditt tyckande till kaffekoppen. Tycker om och uppskattar din ärlighet och hoppas att du inte får så många av de där söndagarna nästa läsår..:(

    Du tar upp så många viktiga saker i ditt inlägg. Framförallt är det nog viktigt, som du skriver, att inte vara tyst. Sedan har vi flera på vårt jobb som man gärna skulle vilja få tyst på...;)

    Trevlig midsommar!
    Karin Jern Karlsson @kajerka

    SvaraRadera
  6. Tack Helena för ditt läsvärda inlägg! Jag läste om det nu till morgonkaffet med ett litet klarare huvud utan gårdagens värk.

    För mig skorrar inte dina ord utan är fyllda av engagemang, nyans och värme.

    Ja det är viktigt att lyfta fram lärarnas perspektiv på de olika verkligheter vi arbetar i och ja det är viktigt att nyansera medias ibland alltför svarta bild, men det är ännu viktigare att lyfta de problem som faktiskt finns för att arbeta för en ännu bättre och mer likvärdig skola.

    Jag vet många lärare som aldrig skulle orka att ens delta i #skolchatt och som är otroligt skickliga pedagoger. De är inte tysta för att de saknar engagemang utan för att över huvud taget orka med sitt viktiga jobb som de hållit fast vid i massor med år trots att många slutat eller sprungit rakt in i väggen.

    Snälla Helena, fortsätt att vara motvalls-person och fortsätt inspirera mig med ditt engagemang och ditt civilkurage. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gertie, tack för din härliga kommentar, och tråkigt att huvudet pinar dig igen.

      Radera
  7. Karin, tack och skönt att du inte satte kaffet i vrångstrupen. En sak jag har tänkt på idag som extra viktigt är att vara tolerant och öppensinnad i vårt yrke. Mot elever och mot kollegor. Trevlig midsommar till dig. :)

    SvaraRadera
  8. Midsommarafton - nyårsafton, det är dagar av omprövning och vägval.

    Jag är glad att du öppnar dörren mot de mörk sidorna av yrket. Ibland känns det underbart att vara del avett stort kollektiv som står upp och försvarar varandra - men det händer också att upplevelsen är mer kluven.

    Kravet på att vara en god förebild tror jag i längden är kvävande. "hur kan du som lärare..." . Risken finns att vi fortsätter den här charaden på nätet och skapar osynliga kontrakt där vi förbinder oss att vara inspirerande och positiva.

    Som vanligt är det Tage Danielsson som sammanfattar "utan tvivel är man inte klok". (och i morgon tar vi nya tag)

    Ha. Den bästa midsommaren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mats, kampen för att få vara den man är - "to thine own self be true" fortsätter. Jag börjar tro att inget är viktigare. Ha en ljuvlig midsommar. :)

      Radera
  9. Det är nog viktigt att få fram båda sidorna av läraryrket. Under en längre tid har det varit mycket negativt i media och det skrämmer kanske bort en hel del lärare och framför allt ger en fel helhetsbild. För det handlar också i viss mån om tur var man hamnar som lärare. Och kanske mest vad man förväntar sig av det. Men alltför mycket positivt kan också verka för dem som känner att det blivit för mycket att de som för fram det positiva sätter sig över alla andra och att de minsann vet hur det skall vara. Det är så jag ser det.

    Det finns för mycket besser-visser-mentalitet och då menar jag inte att jante skall råda. Utan att vissa både utanför och inom yrket "har lösningen - gör bara som jag, blir allt bra". Riktig så fungerar det ju inte. Har man arbetat 20 år som lärare är det en helt annan situation än om man nyligen kommit ut från lärarutbildningen och är "på-väg-att-bli-lärare" eller kanske "på-väg-att-kunna-arbeta-som-lärare".

    För några månader sen uttryckte jag - att det aldrig varit så roligt att arbeta som lärarutbildare - och fick en del mycket förvånade blickar. Men så är det och för att förstå måste man känna till MIN historia på-väg-att-bli-lärare! En historia som jag kan berätta i en bok som jag kanske ger ut när jag pensionerat mig :). Jag har aldrig tvivlat på min kompetens och det har varit en styrka. Däremot har jag alltid utvecklat den och är medveten om mina brister. Och det är min historia som innebär att jag har mottot "- Gör inte idag det du kan göra i morgon!"

    Jag kan naturligtvis rada upp ytterligare motton eller trix man kan göra för att orka med yrket och inte stressa upp sig, men jag avstår från att rada upp dem. Bara för att det fungerar för mig gör det inte detta för andra och absolut inte för alla. Om någon frågar hur jag gör, kan jag berätta det. Men som jag ser det, behöver man nog själv komma fram till det.

    Midsommarafton ja - är för trött för att göra något idag - mer än vila och vänta på första semesterdagen. Men, jag har valt det här yrket och kan inte tänka mig något annat i nuläget. Men, självklart är det ett krävande och slitsamt yrke tidvis.

    För mig som lärarutbildare har det och är fortfarande viktigt att hålla mig a´jour om hur lärarna har ute på skolorna. Men, det är mycket lite jag kan göra. Men det kan ändå föra mig närmare den verkligheten och den bubbla jag annars riskerar hamna får tunnare hinna.

    Ha en god midsommar, gott folk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monika,varmt tack för en kommentar som gav mig tårar i ögonen. Du skriver med värme, ödmjukhet och klarsyn. Vi lärare får inte visa förakt mot varandra och det är det som händer när besserwisser-mentaliteten släpps fri. I yrken där man arbetar med sig själv som material måste man få hitta sin egen väg.
      God midsommar till dig!

      Radera
  10. Vi måste tydliggöra vilka starka onda eller goda cirklar som finns i läraryrket. Hittar man de goda cirklarna så ger eleverna en så kraftig boost att det är världens underbaraste yrke. När administrationen sköljer över en och datorerna krånglar så kan besvikna elever vara en börda som är alltför tung att bära.

    SvaraRadera
  11. Jan, tydliggöra och kämpa för att både hjälpa varandra förbi de onda cirklarna och för att minska dem.

    SvaraRadera
  12. I LGR 11 under de allmänna målen står det:

    "Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan kommunicera på engelska i tal och skrift samt ges möjligheter att kommunicera på något ytterligare främmande språk på ett funktionellt sätt".

    Skolan är alltså skyldiga att se till att varje elev kan något annat främmande språk än engelska på ett funktionellt sätt. Men samtidigt är det ämne där detta främmande språk ska läras in inte obligatoriskt på grundskolan (för moderna språk är väl om jag inte misstagit det hela ett val som eleven gör). LGR 11 är tydlig med att eleven ska kunna använda något modernt språk funktionellt och det torde räcka som skäl för att moderna språk ska vara ett obligatoriskt ämne på grundskolan. Fredrik

    SvaraRadera