måndag 16 april 2012

Mats Olsson och jag på genusbarrikaden

Mats Olsson i Tysta Tankar och jag står som många gånger tidigare på samma genusbarrikad. ... Eller kanske snarare på ett obekvämt ställe mitt emellan genusbarrikaderna... Men till skillnad från när vi skriver på Newsmill är det ingen som kastar dynga på oss från två olika håll den här gången.

I en intervju i Lärarnas Nyheter kritiserar Mats genuspedagogikens moralistiska kamp för könsneutralitet - en kamp som framför allt drabbar pojkarna, vars lekar och beteende oftare ses som icke önskvärda, men som även drabbar flickorna:

— Det blir tydligt när mina studenter triumfatoriskt kommer tillbaka från praktiken med exempel på en flicka som leker med bilar. Hon ses som en trofé. Och flickan i den rosa klänningen blir en drake som studenten i sin hjälteroll, med läroplanen i ryggen, ska besegra. Jag blir mycket illa berörd av det.
I Skolvärlden intervjuas jag om pojkarna och läsningen och drar liknande slutsatser som Mats:
– En orsak till att bokutbudet på skolor ofta är mer flickanpassat och mindre slukarvänligt är paradoxalt nog skolans jämställdhetsuppdrag. Man vill inte förstärka invanda könsroller och därför premieras böcker som upplevs som könsneutrala eller som har ett sedelärande ”synd om flickorna”-perspektiv.
Något som länge retat mig är utformningen av de nationella proven i svenska. Jag gillar inte texterna, jag gillar inte frågorna och jag gillar inte uppsatsrubrikerna. Provet förfördelar både pojkar och utlandsfödda och passar bäst för akademikerdöttrar med god självdisciplin som gillar att analysera och fläka ut sitt inre. Det här årets prov var inget undantag. Alldeles för personliga uppsatsrubriker, lätta, mestadels tråkiga texter och snåriga invecklade frågor. Den här gången hade konstruktörerna också valt att konsekvent använda pronominet hon i kommentarerna till exempeluppsatserna. Det tycker jag säger en hel del.
Det är ett farligt stickspår vi har hamnat på när vi i vår jämställdhetsiver försöker göra flickor mindre flickiga och pojkar mindre pojkiga i hoppet att de ska mötas likadana någonstans i mitten. Jämställdhet har vi inte när alla tvingats in i samma snäva och obekväma mall. Jämställdhet har vi när vi tillmäts samma värde, rätt och utrymme oberoende av hur pojkflickiga, flickpojkiga, flickflickiga eller pojkpojkiga vi är.
... Vi behöver en ny barrikad. I mitten.



Och Morrica i You're no different to me, har redan börjat stapla stenarna. 

I GP skriver Bo Rothstein tänkvärt om genusforskningen. Tack för länken, Mats!


31 kommentarer:

  1. Då är vi tre i kamapen!
    Kan skolans misslyckade hållning åtminstone till dels bero på den sneda könsfördelningen....?
    Den brukar annars ofta anföras som orsak till de flesta missförhållanden.

    SvaraRadera
  2. Bertil, välkommen att hopa stenar här i mitten. "Skolans misslyckade hållning" beror på många saker, men till inte föraktlig del på goda intentioner. The road to hell, du vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vadnudå? En barrikad till? Måste man kasta stenar? Jag har annars ett par utmärkta gräddpajer här, de tycks mig passa bättre i sammanhanget, såvitt jag kan se *kisar mot fotonerna* så tycks här stå en hel del clowner runt omkring.

      Radera
  3. Morrica, inga stenar att kasta, bara att stå på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, då tar jag med mig gräddpajerna ändå omutifallatt det är så att de kommer till användning. Om inte annat kan man bjuda på dem för att locka in till dialog.

      Radera
  4. Skarptänkt, kära Morrica. Vill samtidigt inflika att det är hungrigt bestyr att stå på barrikader, och att en delad gräddpaj kan uppfattas som en dubbel gräddpaj.

    SvaraRadera
  5. Vad, inga stenar? Då får ni inte mig med på barrikaderna.
    Nej, gräddpajer och dialog passar inte alla i en revolt. Typiskt skolfolk att favorisera "femenina" lösningar, snacka om sned jämställdhet!!
    LRradicals

    SvaraRadera
  6. LR radicals,om du gnuggar bort svärtan från dina genusglasögon märker du nog att det inte är någon brist på tillhyggen och projektiler i genusdebatten. Mellan gräddpajerna och dialogen är det däremot glest i sammanhanget. Dessutom är gräddtårta gott och dialog trevligt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gnuggar:)
      Visst är det ett problem med den omvända backlashen som drabbar en del ivrare. Att den stackars flickan som leker med dockor i rosa är en kontrarevolutionär i denna tids kulturrevolution är ju fåfängt. Hur ska de stackars barnen förhålla sig för att glädja de som bestämt sig för att visst är rätt och datt är fel? Låt barnen få en öl!!!
      LRradicals

      Radera
    2. Varken lash eller backlash och ingen öl till barnen, säger nej-sägar-Helena.

      Radera
  7. Efterhand som neurologin och psykologin gör framsteg i sin beskrivning av män och kvinnor borde genusfanatikerna bli mer ödmjuka, mer intresserade av riktig vetenskap och mer reflekterande. I stället har de blivit mer påstridiga i sina krav på ideologiskt tolkningsföreträde i den skolpolitiska debatten. Ibland undrar jag varifrån deras kunskaper kommer. Känner de bara en inre röst? Jag får inte ihop det.

    SvaraRadera
  8. Det är fascinerande att mitt i debatten mellan polariserade ståndpunkter och höga ord om radikal, traditionalist etc. så dyker det upp en mittenståndpunkt.

    Det riktigt radikala är att tillåta alla oavsett kön att få vara väldigt mycket pojke eller väldigt mycket flicka eller ingetdera allt efter önskemål och situation.

    SvaraRadera
  9. Classe, genusfanatiker är ett tråkigt ord. Jag tror inte det du uppfattar som påstridighet i den skolpolitiska debatten beror på något mer än frustration över bristen på jämställdhet i skolan. Problemet är att bristen på jämställdhet i viss mån kan kopplas just till pekandet med hela handen.

    SvaraRadera
  10. Jan, det vore kanske lättare om det var en ren mittenståndpunkt, men det är ibland mer som att hoppa från tuvor på ena sidan till tuvor på andra sidan. Rätt obekvämt i ett land där man förväntas välja sida och vara den trogen.

    SvaraRadera
  11. Jag menar nog att det finns gott om plats på mittfältet och är ganska besatt av tanken på att INTE vara provokativ. Det är tillräckligt många som njuter av att definiera sig själv som rättrådiga och jag har en dröm om att slippa det där ställningskriget som förlamar diskussionen. Jag menar att det är ett intellektuellt haveri att välja mellan arv och miljö.

    Samtidigt är jag lite förvånad över att så få länkar till Bo Rothsteins artikel i GP. Är vi genuströtta?

    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.915388-fel-av-staten-att-stotta-genusforskningen?ref=fb

    SvaraRadera
  12. Mats, just det där att definiera sig som en av de goda i kraft av sina åsikter är ett oskick med stor spridning. Det blir ju extra sorglustigt just nu när Breivik ägnar sig åt det i rätten.

    Tack för länken. Hade inte läst artikeln.

    SvaraRadera
  13. Nog känner jag en viss trötthet och leda inför genusdebatten och ställningskriget. Inser att det är viktiga frågor men orkar ibland bry mig. Den politiskt korrekta kvinnodominerade genusforskningen upplever jag som rent trams men upprördheten har falnat. "Slagen dam" tramset gjorde mig först upprörd men sen dess har jag sett forskningen som någon typ av egenterapi för de inblandade.

    SvaraRadera
  14. Jan, ställningskriget är skadligt, men jämställdhet är ändå en av de viktigaste frågorna i vårt samhälle. Alla människors lika värde - hur kan vi nå det utan jämställdhet?

    SvaraRadera
  15. "Provet förfördelar både pojkar och utlandsfödda och passar bäst för akademikerdöttrar med god självdisciplin som gillar att analysera och fläka ut sitt inre."

    Kul att du äntligen tog dig tid att kritisera standardiserade prov. Precis utifrån samma utgångspunkt som jag gjort ett flertal gånger(http://skolaochutbildning.wordpress.com/2010/12/12/standardiserade-prov/).

    Nämligen att kunskap alltid befinner sig i en kontext och den kontexten skiljer sig beroende på vem och var man är. Därför går det inte att konstruera rättvisa standardiserade tester, eftersom de i så fall måste vara så lösryckta från allt socialt sammanhang att de blir helt meningslösa och världsfrånvända.

    Bra där!

    SvaraRadera
  16. Björn,

    slutsatsen "Därför går det inte att konstruera rättvisa standardiserade tester, eftersom de i så fall måste vara så lösryckta från allt socialt sammanhang att de blir helt meningslösa och världsfrånvända."

    följer inte av premissen "att kunskap alltid befinner sig i en kontext och den kontexten skiljer sig beroende på vem och var man är."

    Det enda du kan säga är att kontexten potentiellt kan påverka, men det är absolut ingen självklarhet att påverkan är så stor att standardiserade tester blir helt meningslösa och världsfrånvända.
    Dessutom, om din logik vore tillämplig måste man ställa sig frågan om någon metod undgår problemet.

    SvaraRadera
  17. Björn, det går alldeles utmärkt att ta reda på om både pojkar och flickor, utlandsfödda och närodlade elever kan läsa och skriva. I själva verket är det vår skyldighet att ta reda på om skolan har gjort sitt jobb, om eleverna de facto har tillägnat sig läsförmåga och förmåga att kommunicera i tal och skrift. Lösningen är inte att avstå från att göra den typen av kontroller, lösningen är att göra sådana kontroller bättre och mer rättvisande.

    SvaraRadera
  18. Niklas, när jag läste din kommentar kom jag att tänka på att läraren själv är en kontext. Jag minns när jag skrev studentexamen hur skönt det kändes att bli bedömd av någon som inte kände mina föräldrar, som inte hade någon förutfattad mening om mig och som inte heller jag kunde ha någon förutfattad mening om. Det kändes extra mycket så just i svenska, för jag hade inte under hela min skoltid en enda svensklärare som jag hade förtroende eller sympati för.

    SvaraRadera
  19. Niklas Z, Helena: Sant, jag överdriver. Går oftast bananas när standardiserade prov kommer på tal.

    Men jag tror verkligen vi skall akta oss för en utveckling där standardiserade tester används i avgörande urvalsprocesser. Jag gillar inte dina förslag, Helena, på centralrättade studentexamina t.ex.

    Jag tror inte att man kan komma fram till någon slags objektiv mätning som är helt rättvis etc. Du kritiserar ju själv texterna i NP, hur skulle de vara utformade för att appellera till ALLA lika mycket? Det kommer alltid finnas förfördelade parter.

    Kunskapande och växande kommer alltid främst att behöva bedömas och behandlas just där och då. I situationen, i sin kontext.

    SvaraRadera
  20. Jag tror inte heller att man kan komma fram till en helt objektiv och rättvis mätning, men det gäller alla kända former av bedömning. Kontexten är därvid bara en av många faktorer som förhindrar detta och jag skulle verkligen vilja se ett väl underbyggt argument som visar att kontextberoendet dominerar över andra felkällor. Därtill skulle jag vilja se ett argument som visar att problemen är större med standardardiserade tester än med andra metoder. Självklart går det att hitta exempel på dåliga standardiserade prov, men detsamma gäller väl alla alternativen.

    SvaraRadera
  21. Björn, vi har ruskigt godtyckliga urvalsprocesser nu. Det gillar inte jag. Håller med om att absolut rättvisa inte är ett uppnåendemål, men det bör vara ett ständigt strävansmål. I det här fallet handlar det ju inte heller bara om rättvisa, utan om rationalitet. Att elever ska ha korrekt information om sin kunskapsnivå för att kunna fatta rätt beslut om sin framtid. Glädjebetyg kan leda till mycken sorg.

    SvaraRadera
  22. Niklas,tack för kloka kommentarer. Brister i ett standardprov är ett argument för att revidera provet, inte för att skrota det. Proven i engelska och matte får mest bara beröm. Hörde just i går goda saker om matte NP på de lägre stadierna. Roliga, kluriga uppgifter som stimulerade de små liven.

    SvaraRadera
  23. Hm, ska kommentera den här diskussionen med ett eget inlägg. Jag tror att vi kommer in från väldigt olika håll i den här diskussionen. Återkommer om en dag eller tre!

    SvaraRadera