måndag 12 mars 2012

Pratar läxor hos Nordegren i P1

Idag klockan tre ska jag prata om läxor i programmet Nordegren i P1. Daniel Barker ska berätta om sin praktik av flipped classroom. Det finns några till gäster och dessutom blir det små inslag av opera och kommentarer till läxdiskussionen. Det ska bli kul. :)

Orsaken till inbjudan är förra veckans #skolchatt som hade läxor som ämne. Närmare bestämt kvalitativa, bra läxor. Litet pratade vi om vad som gör en läxa bra, men en stor del av diskussionen kom att handla om läxors vara eller icke vara. Jag blev förvånad över det. För mig är det en självklarhet att vi måste ha läxor. Hur ska eleverna annars kunna ta makt över sin egen framtid? Utan läxor är det förkunskaper, koncentrationsförmåga, lärarkvalitet och begåvning som avgör en elevs framtid - det som borde sitta i baksätet medan drömmar, vilja, ork och arbetsinsats styr.

Dessutom är det två helt olika upplevelser att lära sig i ett klassrum, socialt och interaktivt, och att ligga på sin egen säng med musik i hörlurarna och en stor kopp te och en trave böcker. Den ena metoden passar somliga bättre, medan vissa föredrar den andra, men alla behöver prova och vänja sig vid båda och alla måste lära sig sambandet mellan insats och utdelning, lära sig att begåvning snarare är något man skaffar sig genom intresse och arbete än något statiskt man är född med och inte kan påverka.

Förra veckan hade vi Anders Jönsson, på besök i Norrköping. Jag gick på hans föreläsning om Lärande Bedömning och skrev min vana trogen så pennan glödde. Nio sidor anteckningar har jag nu i min laptop. Jag ska skriva mer om hans föreläsning senare, men en insikt som jag fick när jag lyssnade på honom är relevant för den här läxdiskussionen.

Jönsson berättade att det ser dåligt ut med praktiserandet av lärande bedömning i Sverige. Det trots att det står inskrivet i våra styrdokument att vi ska tydliggöra målen, ge eleverna fortlöpande information om deras måluppfyllelse och om vad som krävs för att de ska utvecklas i sina ämnen. Det trots att de flesta lärare vid det här laget känner till lärande bedömning och har fått någon slags fortbildning i det. Jönssons teori var att våra glas redan är fulla av vårt gamla sorteringsuppdrag och att vi måste göra oss av med det för att kunna stödja elevernas lärande bättre. Därpå satte han halva föreläsningen på att gå genom alla historiska turer kring det svenska betygssystemet.

Mina kollegor tyckte att det blev väl mycket av en historielektion, men trots att inget av det Jönsson sade var nytt för mig blev det ändå där en viktig pollett trillade ner i min skalle. Det var medan jag lyssnade på  den här historielektionen som jag förstod varför det är en så stor skillnad mellan inställningen till betyg i Sverige och i Finland. I Finland har det funnits sortering, men bara mellan stadierna och det uppdraget har aldrig legat på lärarna. I skolan har det varit självklart att alla som går där ska nå målen i varje ämne. Tvärtom har lärarna i Finland bättre anseende ju bättre det går för deras elever. En underkänd elev reflekterar även på dem.  Om man inte nådde målen var botemedlet alltid mer arbete. Mer läxor, extralektioner, obligatoriska sommarkurser eller att gå om en klass. Ingen lärare har någonsin sagt något åt mig som har med begåvning att skaffa. Alla rekommendationer har handlat om vilket arbete man lägger ner.

Resultatet av arbetsfokusen var att vi inte kopplade skolresultat till begåvning utan till arbetsinsats. Fick man gå om kunde man ses som lat, eller som någon som prioriterat sitt sociala liv - men inte som dum. Båda mina föräldrar har gått två år i samma klass. Har aldrig tänkt på att fråga varför. De uppfattar det så uppenbart som odramatiskt och har båda därpå skaffat sig långa akademiska karriärer.  Själv hade jag för låga betyg för att komma in på gymnasiet vid jul i motsvarande åk 9. Jag höjde samtliga mina betyg den vårterminen och gick ut gymnasiet tre år senare som bäst i klassen. Det trots att jag fick tuberkulos i ettan och låg på sjukhus och sanatorium i 2,5 månader.  Det hade nog aldrig hänt om jag hade gått i en svensk skola. Det hade heller aldrig hänt om jag hade gått i en läxfri skola.

Av en ren slump halkade jag just i torsdags när vi hade skolchatten  in på en artikel i the Guardian som handlade om forskning om betydelsen av viljestyrka och självdisciplin för ett lyckligt liv. Why willpower matters - and how to get it.  Där liknar man ”willpower” vid en muskel. En muskel som behöver tränas och en muskel som kan bli trött vid överanvändning. Den muskeln tränar vi med läxor. Och det är de elever som har fått minst träning och som har den minst utvecklade viljestyrkan som behöver träningen mest.


Bloggar: Morrica har skrivit klokt om det här med läxor, Fredrik tar upp det här med Flipped Classroom där genomgången tas hemma och bearbetningen i skolan. Max Entin skriver också på sätt och vis om läxor.

25 kommentarer:

  1. Mycket välskrivet som vanligt! En annan fördel med att fokusera på arbetsinsatsen är att de "duktiga" eleverna kan vara motiverade längre. En del duktiga elever tycker inte att de behöver anstränga sig eftersom de hela tiden får höra att de är smarta.
    /Robert

    SvaraRadera
  2. Om lärare i varje klass ständigt skall ta hänsyn till den mest lågpresterande, hur skall det sluta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läraren skall ta hänsyn till den mest lågpresterande - och till den mest högpresterande, och alla däremellan. Samtidigt och hela tiden.

      Det låter svårt, men det går med övning och dokumentation.

      /Morrica

      Radera
  3. "Ett sätt att göra [skillnaderna] mindre det är att läraren tar ansvar för läxorna, och läraren tar ansvar när läxorna inte blir gjorda, och jobbar med eleven. För det handlar ju om vad eleven själv har för mål."

    Så strålande formulerat!

    /Morrica

    SvaraRadera
  4. Manuell pingback:

    http://curiousheathen.wordpress.com/2012/03/12/att-lara-sig-sin-laxa/

    SvaraRadera
  5. Tack Robert. :) Det är sant att de duktiga eleverna ofta får höra att de är smarta. Det ger dem självförtroende och förbättrar deras resultat. De mindre duktiga eleverna uppfattar sig som dumma, får sämre självförtroende och sämre resultat.

    Allt etiketterande är av ondo i skolan. Både lärarnas och elevernas.Och det är mycket mer konstruktiv att ha fokus på arbetsinsats och metod än på att försöka analysera den föränderliga massa som befinner sig innanför pannbenet.

    SvaraRadera
  6. Classe, ja det menade jag. Skämdes litet när jag märkte missen, men jag lyssnar inte mycket på radio och kände inte till programmet innan. :)

    SvaraRadera
  7. Anonym, om en lärare inte tar hänsyn till alla sina elever, hur ska det då sluta?

    SvaraRadera
  8. Tack Morrica. :) Jag gillar dem, diskussionerna om vart eleven siktar och vad vi båda tror kan krävas för att komma dit. Jag gillar när mina elever talar om att de inte har jobbat tillräckligt och att det är därför provet gick dåligt.
    Tack också för pingen.

    SvaraRadera
  9. Anders Jönsson... har han lärarerfarenhet? Har han försökt jobba med lärande bedömning någon gång, i praktiken?

    Berättade han om Bennett? Och den kritik som finns av så kallad formativ bedömning?

    Nej, trodde inte det. Lätt att tala om hur man ska göra så länge man inte behöver göra det själv.

    SvaraRadera
  10. Helena,

    Tack för länken till min blogg till att börja med. Har även för egen del nu efter att mest läst och bloggat om alla turer fram och tillbaka kring Ekots avslöjande om vapenfabriken i Saudiarabien läst diskussionen om läxor på skolchatt. Det förvånade mig lite att det blev en diskussion om läxornas vara eller icke vara, även om också den diskussionen naturligtvis är av intresse.

    En bra läxa behöver inte vara komplicerad. I Samhällskunskap kan det till exempel handla om att eleverna ska titta på nyheterna. Det är en tämligen enkel läxa som inte kräver någon större arbets insats. Men som ändå är viktig både för elevens utveckling inom ämnet, men också utanför skolan.

    The flipped classroom tror jag är en bra metod. Det är främst det här att eleverna kan se en lektion hur många gånger som helst när de finns inspelade. De kan gå tillbaka och se om delar som de har svårt med osv. Eleverna kan mer gå fram i sin egen takt. Mitt inlägg från igår (klockan har passerat midnatt när detta skrivs) finns här:

    http://frekar12.wordpress.com/2012/03/12/diskussionen-om-laxor-i-skolan/

    Fredrik

    SvaraRadera
  11. Anonym, Anders Jönsson har lärarerfarenhet. Han är inte heller en av de forskare som pekar med hela handen. Han började sin föreläsning med att förklara att han inte var där för att tala om hur vi ska göra utan för att ge forskningsbakgrund och forskningsförankring.

    SvaraRadera
  12. Bra diskussion och bra inlägg i radion av Helena!

    Det jag dock funderar över är den sociala bakgrundens (alltså ofta hemmiljöns) roll för läxorna. Finns det någon forskning som indikerar om den påverkar om/hur läxor blir gjorda? Det är ju ganska lätt att föreställa sig att hem där föräldrar både har kunskap och högprioriterar sina barn skolgång blir läxmomentet en viktig källa till kunskap jämfört med i en betydligt mindre gynnsam hemmiljö?

    SvaraRadera
  13. Fredrik, ett utmärkt exempel på en bra läxa. Jag ger ofta titta på något eller läs något läxor. Grupparbeten och inlämningsuppgifter ska de däremot helst göra i skolan. Läxor ska vara tydliga, överskådliga, uppenbart lönsamma att ha gjort och ha elevernas godkännande.

    SvaraRadera
  14. Henrik, vet inget om någon sådan forskning. Men jag vet att om jag ska få en icke-godkänd elev att bli godkänd i svenska, engelska eller franska måste jag få dem att börja jobba hemma. Hade de lärt sig tillräckligt i skolan skulle de aldrig ha fått underkänt in the first place. De brukar inte ha föräldrar som högprioriterar deras läxor, men jag gör det.

    SvaraRadera
  15. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att som lärare ta ansvar för hur läxan utformas och avgränsas. I historia är det viktigt att man läser i boken, helst både före och efter en lektion, något som flera av mina elever upplever som mycket jobbigt. Trots att historia är ett ämne som lämpar sig för att berättas på lektionerna så behövs egen tid för reflektion och begrundan kring det de lyssnat på. Berättelsen behöver också fyllas på med mer fakta och upptäckas med egna glasögon. Det måste få ta tid. Tyvärr kan en historiebok som av vissa elever ses som lustläsning upplevas som otroligt tung och teoretisk för den som helt saknar förkunskaper i ämnet. Eftersom vi har internat brukar jag också tipsa eleverna om att det kan vara kul att diskutera de frågor vi håller på med och att de kan försöka se det som ett intressant samtal istället för ett tråkigt jobb. Det gäller inte minst samhällskunskapen.

    SvaraRadera
  16. Manuell pingback av mitt inlägg "Ämnet historia – läxor och IKT".
    http://frekar12.wordpress.com/2012/03/14/amnet-historia-laxor-och-ikt/.

    Fredrik

    SvaraRadera
  17. Gertie, du lyfter en viktig sak där, läxor ger en annan möjlighet till egen reflektion och egna glasögon. Men förarbetet måste också vara gjort. Eleven måste ha egna mål och vara motiverad att lära sig - utan det faller både lektionsarbete och läxor.

    SvaraRadera
  18. Tack för länken, Fredrik. Ska genast läsa.

    SvaraRadera
  19. När det gäller läxor möter vi igen den där fegheten i att ge eleven ansvar och att inte tala sanning till eleven. Någonstans långt i framtiden så är det eleven som får ta konsekvenserna av utebliven kunskap.

    Diskussionen i programmet lyfte verkligen många perspektiv på hur man ger läxor på ett bra sätt. Eleven ska göras ansvarig för sitt lärande men det är läraren som ska se till att utmaningarna möter eleven där eleven är. Det finns verkligen många sätt att göra ansvar och kunskap till något oerhört lustfyllt och det du sa om dina avtal för att få eleverna att upptäcka något nytt på egen hand på det sätt de själva får mest glädje av det var härligt.

    Jag håller inte med dig om att vi inte ska utnyttja föräldrarna för sina barns lärande. Föräldrarna är en alltför viktig resurs för att vi ska kunna låta bli att ha med dem. Skolan har inte råd med det. Skolan och samhället måste tillhandahålla alternativ för de elever vars föräldrar inte räcker till, den kostnaden är mycket lägre än att låta bli att använda föräldrarna för alla barn. Dessutom så kommer vi ha föräldrar som engagerar sig kraftigt i sina barns lärande oavsett läxor men bara missa de som behöver hjälpen från skolan.

    SvaraRadera
  20. Jan, föräldrar är en viktig resurs, men de ska inte uppmanas att vara hjälplärare till sina barn.

    SvaraRadera
  21. Dina uppgifter om Finland är inaktuella. Har du någonsin jobbat där somlärare?

    Fr

    SvaraRadera
  22. Anonym, ja jag har jobbat som lärare i Finland. När jag beskriver mina erfarenheter gör jag emellertid klart att det handlar om mina föräldrars och min egen skoltid. Förstår därför inte riktigt din kritik.

    SvaraRadera
  23. Hej Helena,

    tack för många kloka och tänkvärda ord om skolan på din blogg. Jämförelser mellan Sverige och Finland är naturligtvis intressanta, eftersom det tycks röra sig om olika kunskapskulturer (?)

    Ska man vinna val i ett land handlar det om att vinna kampen om bilden av verkligheten. När man sedan har makten, är det naturligtvis viktigt att få människor att tänka och känna som den egna ideologin ("framing"). Detta tycks i vårt land ha varit mycket framgångsrikt för en speciell Maktkonstellation.
    Men när verkligheten och den ideologiska kartan börjar glappa rejält, då kanske det blir problem .... .

    Om du tar Zarembas artikelserie om skolan och lägger till:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-sluta-nedvardera-kunskap_6968105.svd

    http://www.dn.se/debatt/68-vinden-blaste-bort-lararnas-auktoritet-status-och-loner

    http://www.vk.se/598932/stor-brist-pa-larare?mobil

    Om du tycker att det är rättvisa bilder av sakernas tillstånd som skildras i dom tre artiklarna och i Zarembas serie, vilka är tankeprocesserna som ligger bakom att det blivit så enligt dig? Kan man ändra dom tankeprocesserna inom överskådlig tid och få dom att likna den finska kunskapskulturen mer?

    SvaraRadera