torsdag 15 mars 2012

Brösttoner om lärarlegitimationerna i DN och Expressen

Det har varit mycket liv om lärarlegitimationerna på sistone. Först var det städslandet av Proffice som väckte ont blod och nu är det att man inte bara skjutit upp utan tagit bort deadline för utfärdandet av legitimationer. De starkaste tongångarna hörs i DN.
"Ett riktigt fiasko", trumpetar man på ledarsidan. På DN-debatt anklagar LR regeringen för underfinansierade reformer och kallar det vitalt att lärarlegitimationerna är utfärdade den 1 juli nästa år. Under rubriken politik skriver Lenita Jällhage att det är farligt att inte komma med ett nytt datum. I Expressen är man mer kritiska till reformen än till utförandet: "Lägg ner lärarleg".

Att LR bevakar frågan är knappast förvånande, men hur kommer det sig att de uppskjutna lärarlegitimationerna väcker så starka känslor bland journalister och ledarskribenter? Jag kan inte märka att de gör det bland lärare, elever eller föräldrar. På min skola har det inte meriterat en enda kommentar och i sociala medier diskuterar vi lärare helt andra saker. Undra på det. Legitimationen är en papperslapp i pdf-form som varken gör till eller från i vår yrkesvardag. Jag har personligen inte ägnat min en tanke sedan jag skickade in ansökan någon gång i oktober. Jag kan inte heller se att det spelar någon större roll om de är klara 1 juli eller 1 oktober nästa år. Det vore mer allvarligt om man manglade ut en massa felaktiga legitimationer.

Efter DN-artiklarna tog vi upp frågan vid vårt lärarköksbord. Jag menade att det ändå tyder på viss inkompetens från något håll att man gjort sådana felkalkyler. Åt det fnös min man. Förseningar är normaltillståndet - att saker blir klara i tid det ovanliga. Hur många byggnader, broar eller tunnlar har varit klara på utsatt tid? När det gäller behovet av reformen var vi däremot rörande eniga. Varje gång man anställer en obehörig att leka lärare sätter man en dumstrut på alla oss som skaffat stora studielån och  satt fem år av våra liv på att skaffa utbildningen och verkligen bli lärare. Vi har också båda sett många exempel på att man använder sig av möjligheten att anställa obehöriga, eller ”vuxna i skolan” som budgetregulator. Vi har båda också fått hjälpa obehöriga med de delar av jobbet de inte klarar. Vi har båda också sett olämpliga lärare som bara sökt sig till en annan skola när de på grund av det förlorat jobbet. Det här är en reform som stärker elevernas rätt till en behörig och kompetent lärare som följer styrdokumenten. Det är också en reform som stärker lärarnas profession och status. Ett yrke som vem som helst kan utföra har självklart lägre status än ett som kräver utbildning och en viss nivå på yrkespraktiken. Inte hade läkare hög status när slaktaren kunde hugga in vid behov, inte hade tandläkaren det på den tid när smeden drog ut tänder - och varken slaktaren eller smeden var ”vem som helst” i samma utsträckning som obehöriga som agerar lärare kan vara det. Läraryrket är komplicerat och krävande och det kräver en lång rad kunskaper och färdigheter. Ämneskunskaper inte minst, men det är bara ett område bland många.

Men det är som sagt inte alla som ser det på samma sätt. Expressens ledarredaktion börjar med en föraktfull och putslustig beskrivning av hur reformen kom till: ”Facken grubblade och kom att tänka på läkarna - de har minsann yrkeslegitimation, anseende och ordentligt betalt. Slutsatsen blev att kräva lärarlegitimation. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gick dem till mötes, han var tvungen att visa vänlighet mot kåren efter att på goda grunder kritiserat mycket av den praktiska yrkesutövningen.”  Alla inblandade ges grumliga motiv - mest av allt favoritsyndabocken - lärarna.  Sympatin reserveras för de obehöriga: ”Ta slöjdlärarna - de är 6 000 och en tredjedel av dem saknar behörighet, antingen har de inte lärarexamen eller saknar de ämnespoäng. En del har faktiskt inte någotdera, vilket inte hindrar att de gör ett utmärkt arbete. Men nu måste de alltså sätta sig på högskolebänken, i en del fall väldigt länge. Det är varken en rimlig användning av individens eller skattebetalarnas resurser.” Artikeln avslutas med en riktig käftsmäll mot lärarna, och även om artikeln inte är signerad känner man lätt igen Malin Siwes signatur i texten: ”Det finns bara ett sätt att skaffa status; att förtjäna den. Så länge elevernas kunskapsnivåer sjunker är det svårt att få gehör för löneryck. Men den dag vi ser ett trendbrott - framför allt att läsförståelsen ökar och eleverna klarar rudimentär matematik - då finns möjligheten där.” .... Ja, kan det tänkas vara möjligt att kunskaperna ökar när det finns fler behöriga, skickliga lärare i skolan? ...  Och inte bara fler vuxna? Och hur vet man på Expressens ledarredaktion att slöjd ... personer som saknar både slöjdutbildning och pedagogisk utbildning gör ett utmärkt arbete? Personligen skulle jag bli upprörd om jag fick reda på att mina barn undervisades av en sådan. Vid sidan av slöjdkunskaper krävs bland annat goda kunskaper om vad man kan vänta sig av barn i  olika ålder och om hur man förebygger olyckor när ett stort antal barn ska sköta farliga verktyg och maskiner.

DN:s ledarredaktion är ännu mindre nådiga: Det visar sig att just det jag och min man ser med sådant ogillande,  huvudmännens frihet att anställa personer utan utbildning, här uppfattas som något positivt. I DN påstår de också att ”en rad skickliga och kvalificerade lärare utestängs från yrket”. Men är man obehörig är man varken kvalificerad eller lärare.  Tvärtom, det vi verksamma lärare har sett är att en rad behöriga och skickliga lärare har fått gå arbetslösa medan huvudmännen anställt billiga kvackare, vi har sett nyexaminerade går före erfarna och skickliga lärare - kort sagt att mammon styrt och kompetensen kvittat. Det borde aldrig ha varit möjligt att ge obehöriga fast anställning, men när det inte bara har varit möjligt i flera decennier utan också mycket friskt utnyttjat är det ett klokt grepp att legitimera lärarna. Sätter man räven att vakta hönshuset är det förståndigt att spika upp ett hönsnät.

Att lärarlegitimationerna skjuts på framtiden är ett misslyckande,  men inget särskilt dramatiskt sådant, inget som har någon större betydelse för vare sig lärarkåren eller dagens elever. Att man på ledarredaktionerna på två av landets största tidningar ser lärarnas utbildning, behörighet och yrkespraktik som oväsentliga - det är ett betydligt större problem. Hur löser man det? Kan Skolverket eller någon Lärarhögskola ordna med  journalistfortbildning? En fortbildning ägnad att höja både respekten för och statusen hos skribenterna?

I Tankar om Skolan i Media är Zoran Alagic inne på liknande spår.

46 kommentarer:

  1. Legitimationen är dels bara en papperslapp som inte påverkar vår vardag, skriver Helena. Sedan beskriver hon legitimationens stora betydelse för undervisningens kvalitet - obehöriga lärare försvinner och allt blir mycket bättre.

    Men statusen höjs nog först när folk ser att elevernas skolarbete ger resultat, som "Malin Siwe" skriver.

    SvaraRadera
  2. Är det inte lite botgöring från DN? De försöker återupprätta sitt anseende som kritisk röst efter att i många år hundaktigt hyllat Jan Björklund.

    Men jag håller med - det kom lite plötsligt.

    SvaraRadera
  3. Bertil, du verkar tycka att jag talar emot mig själv, men jag ser papperslappen och reformen som två olika saker. Det faktum att alla huvudmän vet att det snart kommer att krävas legitimation har redan den effekten att man inte tillsvidare-anställer obehöriga och att obehöriga skaffar behörighet. Reformen har haft den effekten och den är därför viktig. När papperslappen kommer är av betydligt mindre betydelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har märkt skillnaden. De som bara har några poäng kvar av sin lärarutbildning hör nu av sig och vill bli klara. Och på uppdragsutbildningarna har vi inte haft så många aktiva som vi har nu. Mycket, mycket bra.

      Det jag kan tycka är att utfärdandet inte borde ha forcerats. Det saknas tyvärr konsekvensanalyser av politiker. Bra att det nu tar lite tid, så de obehöriga lärarna får möjlighet att bli det. Som sagt, i en del fall saknas några poäng. ...

      Radera
    2. Monika, jag ser precis samma sak i kommunen och på skolorna. Litet yrvaket kartlägger man behörigheter och kompletteringsutbildar. Det tycker jag är en viktig kvalitetssäkring. Skolans uppdrag är utbildning, skulle inte då vi som verkar i skolan inse värdet av just utbildning?

      Radera
  4. En äldre kollega yttrade i ett samtal - i en inskjuten sats - förra året att "... - status bryr jag mig inte om, men respekt är viktigt - ...". Har funderat mycket på detta sedan dess. Det slog mig nu igen när jag läste din länk till Alagic´ blogginlägg. Han hänvisar till Göran Greidar då han åfrågasätter statusbegreppet, eftersom det "bygger in hierarkier". Det finns något sympatiskt i den tanken, tycker jag. Visst är det lite patetiskt med människor som reser sig upp och kräver mer status? De säger de ju på samma gång därmed att de övriga i församlingen får flytta på sig och inta nya platser? Respekt, däremot, är inget relativt utan någonting absolut. Vi kan på goda grunder hävda att skolans uppdrag och läraryrket är värt respekt. Det finns saker och ting i livet som spelar roll och som har ett värde. Ett samhälle som inte förstår detta blir ett fattigt samhälle.

    SvaraRadera
  5. Att reformen stöter på problem är ett starkt bevis på att den behövs och precis som du skriver Helena är det inte speciellt viktigt när lappen kommer men jag anser att det är avgörande att kampen förs med draget svärd. De saker som sopas fram från under mattan i diskussionens hetta är riktig intellektuell ohyra:

    1. Att obehöriga "lärare" skulle vara duktiga på att undervisa - undantagen bekräftar regeln men motsatsen är verkligen det vanliga.

    2. Att arbetsgivaren nonchalerar ämneskompetensen vid tjänstefördelningen - ser jag flera ämnen som fullständigt skjutits i sank av.

    3. Att duktiga lärare ska behöva vänta på respekt och erkännande tills alla lärare är duktiga - det är ju arbetsgivaren som har rekryteringsansvar och individen kan bara göra sitt jobb.

    I skolvärlden kämpar vi med inkompetenta besparingar där ingen vill ta ansvaret för konsekvenserna, vi kämpar med inkompetenta skolfrälsare som tjänar grovt på att lansera än det ena än det andra, vi kämpar med inkompetenta arbetsgivare som inte kan följa upp våra resultat och försöker dölja det med att detaljstyra och överhopa med dokumentation.

    Vi kan tyvärr inte få en bra skola om vi inte bekämpar inkompetensen.

    SvaraRadera
  6. Mats, någon sådan hundaktighet har jag inte observerat, men att utbildning och behörighet har betydelse - det har jag däremot märkt. :)

    SvaraRadera
  7. Henrik, tack för en intressant reflektion. Status är ett laddat ord som betyder olika saker för olika människor, men i slutändan brukar det handla om pengar. hög lön = hög status. Respekt är något annat och betydligt viktigare. Både att ge och få.

    SvaraRadera
  8. Jan, tack för en riktigt passionerad kommentar. :)
    Om man på en skola har en obehörig man skattar högt och som man vill ska bli lärare är det väl ingen konst att ge dem tjänstledigt med bibehållen lön så att de kan komplettera sin utbildning.

    Själv ifrågasätter jag kombinationen ovillig att utbilda sig/skicklig på undervisning. Alla skickliga lärare jag känner utbildar sig jämt och ständigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där har du en viktig poäng, är man bra och kunnig stannar man inte utan fortsätter att lära. Att som obehörig nöja sig med att vara just det är minst sagt konstigt. Att chefer godtar det är ännu konstigare. Jag tänker passa på att läsa extra svenska då jag är på IM där vi i första hand erbjuder grundskolekurser, men från förra hösten också måste erbjuda gymnsiekurser. Ska bli kul!

      Radera
    2. Linda en lärare ska helst tycka att det är kul att lära sig, annars är det inte lätt att få eleverna att tycka det. Lärare är också ett yrke där man aldrig är färdig, det finns alltid mer att lära. Det är en del av charmen. :)

      Radera
  9. Helena.

    Jag är och förblir kritisk till den här reformen. Den innehåller rätt allvarliga brister. Bland annat när det kommer till olika aspekter av rättssäkerhet för nyutexaminerade lärare (något som bland annat Högskoleverket påpekade i sin remiss). Får återkomma till mer konkret varför jag är kritisk när jag hinner publicera den granskning av reformen som jag arbetat med sedan den här presenterades och som fanns på min tidigare blogg.

    Men även om också jag ibland använt brösttoner i debatten om denna reform i debattens hetta så är min uppfattning att det i grund och botten inte är till förmån för oss som är kritiska till reformen att använda brösttoner. Det är mycket bättre att föra fram kritik i sak än att använda laddade ord och brösttoner. Det är nog bara då som man kan nå fram med sin kritik i debatten. Argumentation i sak är nog oavsett vilken fråga det än gäller bättre tror jag än brösttoner. En av de bästa lärarna jag haft under min skoltid kom in som vikarie för en lärare som blev sjukskriven. Denne var inte behörig. Fredrik

    Manuell pingback:
    http://frekar12.wordpress.com/2012/03/16/diskussionen-om-skolan-och-sociala-medier/

    SvaraRadera
  10. Fredrik, tro inte att jag hyllar alla aspekter. Att det ens teoretiskt är möjligt att man slutför en fem år lång utbildning för att nekas legitimation och själv får betala kostnaden för omskolning är helt uppåt väggarna. Det ska kosta för den lärarhögskola som felrekryterat eller felutbildat och det ska kosta för samhället - inte för den som velat bli lärare men inte räckt till eller klarat av yrket. Nonchalansen inför behörighet är en annan femma. Är man obehörig och lämpad ska man skaffa behörighet. Är arbetsgivaren extra angelägen, får arbetsgivararen göra det extra attraktivt att göra just det.

    SvaraRadera
  11. Ingen som tycker att denna reform har ett löjets skimmer över sig i sammanhanget. Vi pratar ett extremt icke-populärt yrke vars utbildning tappat 60 % elever på 20 år. Och för att höja statusen, vad gör man? Ja, alla vet! Som pricken över i't berättade en av mina lärarstudenter att nyutbildade får bekosta legitimationen själva. Kan inte säkert säga att det stämmer men om så är fallet så fulländar det komiken! Alltså, jag tycker heller inte om när lärare kvackar osv men är detta verkligen skolans största problem? Varför inte börja från och med nu, dvs att man inte får anställa obehöriga (vilket jag i min enfald visserligen trodde var fallet redan). Jag är väldigt förvånad över de lärare som är för detta och som tycker att detta är ett bra grepp för att höga vår status.
    /Karin

    SvaraRadera
  12. Karin, jag ser inget löjets skimmer, jag ser en nyvaknad och välkommen respekt för elevens rätt till behöriga och professionella lärare. Du skriver om det här som en reform för att höja lärares status. Syftet med en legitimation är att säkra en viss nivå på yrkesutövningen, därför går jag själv helst till en legitimerad kiropraktor, därför är jag glad att apotekare är legitimerade, höjer legitimationerna lärarnas status är det en biprodukt, inte något huvudsyfte. Personligen är jag ointresserad av status. Däremot är jag högst intresserad av likvärdighet, professionalitet och av elevens rättssäkerhet.
    Att man i framtiden ska få betala 1500 för legitimationen, det tycker jag emellertid är högst olämpligt.

    SvaraRadera
  13. Om lärarlegitimationen har jag inte så många tankar - däremot känns det viktigt att lärarutbildningarnas kvalitet höjs i även lönerna. Eftersom mycket mäts i pengar i dag, så kan det vara ett sätt att höja statusen. Sen måste svenska folket och massmedia bestämma sig - gör våra lärare ett bra jobb eller inte... De flesta föräldrar tycker att skolan är bra och trygg för deras barn - det syns i de flesta kvalitetsundersökningar. Eleverna trivs också i allmänhet bra i sina skolor. De elever som inte trivs och fungerar bra i skolan, lägger lärare och elevhälsa ned all energi på att hjälpa. Om skolan får veta ett problem, så lägger man ner mycket energi på att lösa det.
    I skolan jobbar kompetent, rakryggad och engagerad personal. Om inte skulle skolan ha rasat för länge sedan, med tanke på all kritik den fått under de senaste 20 åren.
    Det finns många idealister i skolans värld! Åtminstone tycker ungdomar det inför nya yrkesval - antingen är man idealist eller också dum i huvudet - om man idag väljer att bli lärare. Är det så konstigt att de tycker så?

    SvaraRadera
  14. Det finns väldigt många problem med legitimationen som jag ser det; och det fanns många goda anledningar till att skråväsendet inte var något positivt, och jag förstår inte varför många verkar vilja gå tillbaka dit (även om det kan få vissa positiva effekter för lärare med behörighet ”inne i systemet” genom att begränsa utbudet och därmed pressa upp lönerna något litet).

    1. Du skriver att duktiga obehöriga lärare (t.ex. sådana med avsevärt högre ämneskunskaper än ”vanliga” behöriga lärare) bara enkelt kan och borde vilja skaffa sig examen från våra svenska universitet (märkligt förresten, att denna så (med rätta) kritiserade utbildning nu ses som så viktig). Detta kan man tycka, men det är kostsamt att göra det, och dessa kostnader (som också ökar med ”prövoåret”) kommer på marginalen göra lärarutbildningen ännu mindre attraktiv. Riskerar således att leda till ännu sämre ”pool” av blivande lärare (där vi ju redan nu under 20 års tid sett att lärarutbildningarna lockar studenter med sämre och sämre egna skolresultat och kognitiv förmåga).

    2. Ansvarsutkrävande (som t.ex. diskuteras i bildandet av en ”lärarnas ansvarsnämnd”). Det går inte att jämföra med läkare; (i) det finns inga tydliga evidensbaserade kriterier för hur bästa undervisning ser ut (till skillnad från t.ex. hur man utför en viss operation), (ii) även om så skulle finnas, är det i efterhand närmast omöjligt att utreda huruvida en viss lärare agerat i enlighet med dessa kriterier. Således är ansvarsutkrävande mycket svårt och kan inte jämföras på något sätt med t.ex. opererande läkare (jag menar, även där är det mycket svårt). Därför faller en stor del av poängen med detta system för lärare.

    /KM

    SvaraRadera
  15. Ann-Charlotte, status och lön är väl ungefär samma sak. Och visst behöver lärarlönerna höjas. Du skriver att föräldrar och elever är nöjda med skolan. Det stämmer ofta - om än långtifrån alltid, men betyder det att skolan är bra? Man kanske trivs allra bäst i en kravlös skola där det finns många schyssta vuxna? Det är svårt att generalisera om en skola som kan se så otroligt olika ut från ort till ort och ibland från gathörn till gathörn.

    SvaraRadera
  16. KM, kostnaden med akademiska studier är en av nackdelarna med att söka sig till akademiska yrken. Alla vi behöriga lärare har betalat för vår utbildning, inget märkligt med det. Det som däremot är märkligt är att vi har det enda akademiska yrke där man går back ekonomiskt på utbildningen. Kan det tänkas ha något samband med att man lika gärna har kunnat utföra arbetet utan utbildning?

    När det gäller att avkrävas ansvar handlar det knappast om undervisningsskicklighet - lika litet som läkare blir av med sin legitimation om de inte är skickliga. För lärare - som för läkare - är det snarare oetiskt, oprofessionellt beteende och upprepade allvarliga misstag som kan förväntas leda till indragen legitimation. I dagens DN står det om två läkare som skriver ut droger till knarkare i stor skala. Där överväger man att dra in legitimationen.

    SvaraRadera
  17. Helena,

    Det är inte den enda utbildning där man går back, men en av få. Men oavsett detta, det man nu gör är att öka de totala kostnaderna än mer. Vilket kommer göra det ännu mindre attraktivt. Du tror att detta kommer mer än vägas upp av de positiva fördelarna, vilket jag faktiskt inte alls ser (jag tror inte löneeffekten av detta blir så stor). Således ser jag att det riskerar leda till ännu sämre studenter lärarutbildningen.

    Sen, tycker jag inte man per def lika gärna kan utföra det utan utbildning. Precis like lite som jag tycker en programmerare utan utbildning alltid är lika bra som en programmerare med datavetenskaplig akademisk examen; men ibland anställs den förra ändå för den typ av jobb som den senare utbildar sig till. Eftersom det finns situationer där den förra kanske är lika bra eller bättre (genom andra erfarenheter skaffat sig rätt/bättre kompetens). På samma sätt är inte obehöriga lärare alltid lika bra. Men ibland kan det vara så. Ibland kan de t o m vara bättre (jag minns fortfarande med glädje civilingenjören som tog över vår kemiklass på gymnasiet, så mycket bättre, och väckte ett intresse jag inte trodde fanns). Det har dessutom varit svårt att belägga i akademiska studier att just lärarbehörigheten i sig är särskilt avgörande för elevernas prestationer, vilket ytterligare borde göra att man är försiktig med att monopolisera yrket.

    Slutligen, jag tror lärarnas kvalitet är helt avgörande och jag tror en hel del av den negativa utvecklingen i svensk skola faktiskt kan förklaras i lärare som rent allmänt är sämre idag än förr(på den relativa skalan). Det är viktigt att ändra på det, vilket görs genom att göra yrket mer attraktivt så att fler av de mer akademiskt begåvade åter börjar söka till lärarutbildningarna. För att göra det finns det väldigt många reformer som skulle vara mer lyckosamma än detta, tror jag.

    /KM

    SvaraRadera
  18. I flera stadsdelar i staden jag jobbar håller man på att helt ändra skolstrukturen, stadier, lärare och elever flyttas mellan skolor och skolor läggs ner och nya byggs. För att anpassa skolsystemet efter de nya krav som lärarlegitimationerna ställer.

    Å det är ju måhända bra (om man gillar en tillbakagång till 50-talets ämnesstrukturer). Men att påstå att det inte påverkar vår yrkesvardag alls är direkt felaktigt.

    SvaraRadera
  19. Om lön och status är samma sak så kräver landets mest statusfyllda yrke (börsmäklare) ingen utbildning överhuvudtaget. Nu har nog dom flesta där antagligen minst 3 år på högskolan, och många mer än så, men formellt behövs ingen utbildning alls. Så nej, legitimation är ingen genväg till status, den kan tom riskera bli ett sänke om regelverket är dåligt.

    SvaraRadera
  20. KM, du tror att lärarnas kvalitet är helt avgörande, men du tycker inte att behörighet och utbildning är viktiga. Det tycker jag är motsägelsefullt.

    SvaraRadera
  21. Björn, av det drar jag slutsatsen att det är mycket svajigt med behörigheten i din stad. Stämmer det?
    På min skola är det några lärare som kompletterar och gör klart sin utbildning på Lärarlyftet. Inte mer dramatiskt än så. ... Vad menar du med tillbakagång till 50-talets ämnesstrukturer.

    SvaraRadera
  22. Henrik, jag har inte argumenterat för legitimation som en genväg till status. Hur tänker du när du oroar dig för att legitimationen ska bli ett sänke?

    SvaraRadera
  23. Jasså, nu är vi två "henrikar" härinne. Intressant. :)

    SvaraRadera
  24. Helena, vet inte om det är fler obehöriga här än någon annanstans. Har försökt att hitta lite statistik över det, men inte lyckats. Vet du var man kan hitta?

    Min gissning är att det snarare än bristande behörighet handlar om att ha rätt slags behörigheter. För att få ihop det så måste nu polititkerna skapa nya skolenehter, oftast fler f-3 och 4-9-enheter (i större format, för att samla lärarna på samma ställe), istället för f-6 och 7-9 eller 6-9.

    SvaraRadera
  25. Helena: du skriver "Det är också en reform som stärker lärarnas profession och status".

    Vad är det som folk i gemen (det är ju "dom" som bestämmer synen på ett yrke) anser ger ett yrke status? Jag gissar på saker som hög lön, stimulerande/kvalficerade arbetsuppgifter, möjligheter till vidareutbildning, bra arbetsmiljö, hur fritt arbetet är gällande plats och styrning av sina uppgifter, och kanske en del annat. Alla kriterier behöver naturligtvis inte vara uppfyllda, det är en sammanvägd bild som avgör ett yrkes status.

    Jag tror inte legitimation är ett av kriterierna. Det legitimation kan göra är att begränsa antalet lärare och på så vis skapa en bristsituation, vilket skulle kunna dra upp lönen. Kompetenskraven som du skriver om skulle gå att ställa utan legitimation, om arbetsgivarna var vettiga.

    Men en legitimation har också en nersida i form av ökad en administrativ börda i form av ökat administrativt arbete och regler som ska följas och kontrolleras som sänker yrkets status, det minskar yrkets frihet. Det är inte självklart vad nettoeffekten blir.

    Dessutom finns det ju många andra faktorer som motverkar legitimationens ev positiva tilskott som nog skulle vara bättre att ta tag i. Legitimationen riskerar bli en symbolhandling istället för att verkliga problem åtgärdas.

    SvaraRadera
  26. @Helena,

    Inte alls motsägelsefullt. Men rätt utbildning är inte alltid och för alla lärarutbildningen. Så som den ser ut idag är det en av de utbildningarna som ställer allra lägst krav på universitetsstudenter (t.ex. individuell skriftlig tentamen på många håll nästan "utraderat" på lärarutbildningarna i "pedagogiskt" syfte; "ingen får misslyckas"). En engagerad civilingenjör kan vara ett mycket bra (eller dålig) matematiklärare, en ekonomilektor på universitet kan vara mycket väl lämpad att undervisa ekonomi på gymnasiet (i motsats till den samhällsvetarlärare som annars gör det, ofta med 1 termin ren ekonomi i sin lärarutbildning kanske) och så vidare. Givetvis finns det även andra aspekter än rena ämneskunskaper som är viktiga för att bli en bra lärare. Men mycket av dessa lärs ändå inte ut på lärarutbildningarna, och mycket av det (t.ex. i pedagogik) kan man faktiskt ta till sig ganska snabbt (bra mycket snabbare än de terminstider som krävs).

    Så med behörighet vet jag inte vad du menar. Men utbildning och kompetens ser jag som helt avgörande. Så som situationen ser ut idag, är min bild (och mångas med mig) att detta på intet sätt garanteras av dagens lärarutbildning. Tvärtom, är det otroligt mycket luft i denna utbildning och kraven som ställs på studenterna är mycket låga i jämförelse med många andra universitetsutbildningar.

    Det går inte att magiskt ändra detta genom att skriva ut en legitimation till de som gått lärarutbildningen. Det innebär inte (nödvändigtvis) rätt utbildning eller kompetens för det. Det finns många vägar för att bli en kompetent lärare, det borde bejakas. Lärarutbildningen måste, oavsett detta, stärkas och ställa högre krav (och faktiskt våga sortera bort fler blivande lärare). Skolor måste kunna, enklare, göra sig av med lärare som inte håller måttet. Bra lärare bör få avsevärt högre lön o s v.

    Det finns mycket man kan se som nödvändigt. Denna reform är det inte. Tvärtom, den kan skada och kostar pengar; och jag (och många med mig) ser inte alls nyttan.

    /KM

    SvaraRadera
  27. Björn, jag skulle höra med facken. De brukar publicera sådan statistik. Sådana siffror finns också under Skolverket - statistik och analys, men det kan vara litet pyssligt att använda dem.

    SvaraRadera
  28. Henrik, det finns en nyckelmening i din kommentar - om arbetsgivarna var vettiga. Om de var det och om vi hade haft resultatkontroll skulle det aldrig ha kunnat bli så här illa. Men nu är det som det är och då tror jag att legitimationskravet är nödvändigt för att behörigheten snabbt ska stiga.

    SvaraRadera
  29. KM, du har en högst romantisk bild av obehöriga lärare, en bild som inte alls går ihop med den verklighet jag har sett. Läraryrket är stressigt och illa avlönat. Det är inte så att det står civilingenjörer och universitetslektorer på kö utanför skolportarna. De flesta obehöriga har tvärtom anspråkslös eller obefintlig utbildning.

    Du har också en mycket negativ bild av lärarutbildningen. Det är sant att sökandetrycket är lågt och att den förra lärarutbildningsreformen var olycklig, men det finns många studenter som får en utmärkt utbildning, en utbildning de är nöjda med,även idag. Så generell och överdriven kritik känns inte riktigt konstruktiv.

    SvaraRadera
  30. Helena: rimligtvis borde det då funnits enklare lösningar än att dra igång hela legitimationsapparaten? Det hade gått att ställa närmast tvingande krav på behörighet från statligt håll?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Henrik: Vi har ju redan haft krav på behörighet för tillsvidareanställning och undervisning, men rätten att bedöma vem som varit behörig har legat hos rektorerna - och det har inte fungerat. Det legitimationerna gör är att slå fast vem som är behörig för vad - så att rektorerna bara har att läsa innantill. Förhoppningsvis kommer det att fungera bättre.

      Radera
  31. Henrik, jag ser inte att det är så komplicerat. Det är det nu när det introduceras, men inte när det är igång. För övrigt förstår jag inte varför man måste utfärda legitimation till alla redan undervisande lärare. Man kunde ha nöjt sig med att låta kommunerna kartlägga och redovisa behörigheterna. Förstår inte heller vad det är för tok med vårt sätt att registrera högskolepoäng. Finns det ingen samordning, ingen koll? Hur kan det vara så invecklat att utfärda en pdf-fil där det framgår vad man har för behörigheter? Felet där är inte i legitimationen utan i ett snårigt, osamordnat system.

    SvaraRadera
  32. Anna, jag kan bara nicka instämmande. Och önska dig en trevlig helg. :)

    SvaraRadera
  33. Hur svårt ska det vara att utfärda en legitimation? Ett foto, ett personbevis och ett examensbevis räcker gott. Ett riktigt djävulskt litet skämt från myndigheternas sida. Dessutom skall lärarna betala för det.

    Jan Forsman

    SvaraRadera
  34. Jan, visst är det bisarrt? Det säger en del om hur lärarutbildningen har fungerat i det här landet. Och att man ska punga ut med 1500 för pdf-filen är inget mindre än fräckt.

    SvaraRadera
  35. Foto? Ja, ja, det var väl ett skämt. Men annars är väl tyvärr rätt många examensbevis det stora skämtet - för de är faktiskt snudd på obegripliga. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att det kostar. Dyrare än för sjuksyrror men billigare än för läkare... och dessutom gratis för oss "gamligar".
    (Vet du att det är hopplöst att kommentera från iPhone? Så fort man petar lite oförsiktigt på skärmen förflyttas man till ett annat inlägg...)

    SvaraRadera
  36. Nu tycks i alla fall ett datum vara på gång:

    http://www.skolvarlden.se/artiklar/n%C3%A4sta-datum-f%C3%B6r-l%C3%A4rarleggen-1-dec-2013

    SvaraRadera