tisdag 9 augusti 2011

Tro, hopp och kärlek i betygsdiskussionen

De flesta inlägg i betygs och bedömningsdebatten gör mig irriterad och frustrerad. Orsaken är den akuta bristen på kunskap och allt det troende och tyckande som uppstår i vakuumet. Nu senast var det Johannes Åman som flummade iväg i ”Betyg: Bredd och djup viktigare än jämförbarhet” (DN 9.8.). Jag har ärligt talat svårt att förstå varför han fått rollen som skolsakkunnig på en liberal ledarsida. Själv undviker jag hans texter av omsorg om blodtryck och sinnesfrid. Jag känner sällan igen mig i hans verklighetsbeskrivning och håller i princip aldrig med om hans lösningar och slutsatser. Men nu är vi återigen DN-prenumeranter efter en lång tid med SVD och då är Åmans skolbetraktelser till frukostkaffet det pris man får betala.

Åman är en okritisk friskolekramare som stadigt argumenterar mot behovet av likvärdighet. Båda ingredienserna finns även i den här artikeln. Åman börjar med att försvara friskolorna mot teorin att konkurrensen drivit på betygsinflationen. Han tror istället att social hänsyn är den viktigaste orsaken till betygsinflationen. Som belägg anger han att den största skillnaden i resultat mellan nationella prov och betyg ligger i botten av betygsskalan.
För det första är det här ett rent nonsensargument som inte på något sätt stöder Åmans teori. Att inte ha underkända elever är av stor betydelse för en skolas konkurrenskraft och påverkar betygssnittet dubbelt så mycket som elever som rör sig mellan VG och MVG. Godkänt betyg ger nämligen 10 poäng, VG 15 och MVG 20. För det andra är inte resultaten i de nationella proven mer tillförlitliga än betygen. Det är ju samma lärare som rättar dem som sätter betygen och det är lika lönsamt att skarva uppåt på det ena som på det andra.

Så till det häpnadsväckande påståendet att djup och bredd är viktigare än likvärdighet. Åman menar att priset för ökad likvärdighet är "endimensionella betyg utan innehållslig bredd och kvalitativt djup”. Hur motiverar han det? Inte alls vad jag kan se. Efter att ha läst artikeln har jag precis lika svårt att förstå varför priset för likvärdighet skulle behöva betalas i kunskapsdjup och bredd. Åman nöjer sig med att konstatera att det är omöjligt att konstruera nationella prov som fångar alla aspekter av kursplanen. Uppenbarligen tror han att diskrepansen mellan elevernas kunskaper som de uppfattas av högskolorna och bedöms i internationella undersökningar och betygen och NP resultaten beror på någon typ av ospecificerat djup. Lika vilse som Åman hamnade i sin första tes hamnade han alltså i den andra.

Eleverna har rätt till likvärdiga och rättvisa betyg och det är statens skyldighet att försäkra dem den rätten. För det krävs inte prov som kontrollerar varje del av kursplanen - det räcker gott med prov som kontrollerar de viktigaste målen och färdigheterna. När det gäller just djup och bredd i kunskaperna är det precis det en studentexamen skall kontrollera. Vad är skolsystemets slutprodukt när årtal och andra detaljer fallit i glömska? Har studenterna fått en allmänbildning? Kan de tillämpa, reflektera över och sätta sina kunskaper i ett större sammanhang? Kan de skriva en läsvärd, logisk och vettig text? Förstå och kritiskt granska en ledarartikel, eller en vetenskaplig text?

Vad föreslår då Åman istället för studentexamen, inträdesprov till högskolan och centralrättade nationella prov? Jo, ”eftersom betygsättning är en svår och krävande uppgift kan lärare behöva mer stöd”. I vilken form bryr han sig inte om att ange.
Med tillräcklig utbildning, tydliga kriterier och brist på påtryckningar tycker jag inte att betygsättning är en svår och krävande uppgift. Då är det bra mycket mer svårt och krävande att skriva omdömen som ger en rättvis bild av måluppfyllelsen samtidigt som de är uppmuntrande och självförtroendehöjande, inte för personliga, men ändå inte opersonliga. Vi lärare är inte heller några vankelmodiga stackare som behöver klappar på huvudet eller i ryggen utan vi är professionella akademiker som i likhet med Åman förtjänar att bedömas efter vad vi presterar. I vårt fall handlar det om elevernas kunskaper, trivsel och trygghet. I den prestationen ingår för övrigt såväl likvärdighet som djup och bredd i kunskaperna.

Jag skulle egentligen ha skrivit om den här artikeln i SVD också, men som tur är har Plura redan gjort det i sin blogg - och dessutom väldigt väl.Ett annat lästips är P.J.Anders Linder. Han spar tron, hoppet och kärleken till kungahuset och ägnar skolan enbart sunt förnuft och kritisk granskning. Han utgår ifrån det lilla vi vet, drar logiska slutsatser av det och efterlyser konsekvent mer vetande och mindre tyckande. Så befriande i vårt absurt känsloladdade och ideologiska skoldebatt.Här är länken till en av hans skolartiklar. En annan debattör som undviker tro och ständigt letar efter vetande är Jonas Vlacos. Här är länken till ett blogginlägg och här till en strålande artikel i Axess skriven av Örjan Hansson, Jonas Vlacos och Magnus Henreksson.

19 kommentarer:

  1. Helena,

    Jag håller inte med dig. Det som framförs i den här artikeln av Åman är som jag ser det fullt relevant. Han pekar på ett problem som jag själv också vill uppmärksamma mer i form av att vi har alldeles för mycket utantillsinlärning av fakta och alldeles för lite av kritisk granskning och kreativitet i skolan. Eller för att citera en skribent i kommentarerna till artikeln:

    "Äntligen någon som uppmärksammar risken för en undervisning helt rensad på djupförståelse, kritiskt tänkande och kreativitet. Vi behöver inte fler okunniga faktarabblande (vilka glöms direkt efter provet) robotar i det här landet."

    Det är en väldigt syrlig kommentar, men även om man kunde uttryckt sig mindre drastiskt, så delar jag budskapet i den här kommentaren. Det är bland annat därför jag helt avvisar detta med studentexamen. Fler nationella prov och mer tester som studentexamen leder inte framåt mot ett livslångt lärande. Man lär sig för stunden för att klara provet. Sen glömmer man det mesta.

    Det måste bli mycket mer av kritiskt tänkande, reflektion och diskussion i skolan. Eleverna måste omgående få verktyg för kritiskt granskande av information och verktyg för att söka och gallra information.

    Det vi nu ser ske också är att man på högskolor runt om i landet börjat tänka helt nytt. Det är inte längre salstentamen som gäller i så stor utsträckning längre som tidigare. Det är numera allt från webbaserade uppgifter till hemtentamen och man fortsätter utveckla sin flora av nya metoder hela tiden. Högskolorna är på väg att helt springa ifrån oss i gymnasiet och på grundskolan.

    SvaraRadera
  2. Fredrik i mina ämnen har vi ingen som helst utantillsinlärning, däremot en hel del kritisk granskning och kreativitet. Ser inte heller att djupförståelse, kritiskt tänkande och kreativitet saknas bland kunskapskraven. Jag tyckte att jag fick stora doser djupförståelse och god träning i kritiskt tänkande i skolan i Finland på sjuttiotalet. Det var också just de målen och en rad färdigheter som testades i studentexamen. Inget faktarabblande eller detaljkunnande överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  3. Trevligt att se att semestern inte tagit udden av din kritiska blick. Du är ett ljus i skolmörkret!

    SvaraRadera
  4. Tack Helena för ett förträffligt inlägg. Glad att du tar upp detta med omdömena. Jag har precis samma uppfattning och upplevelse som du.

    SvaraRadera
  5. Fredrik, fakta är inte lika med utantill läxa. Fakta är grunden för att du ska kunna analyser = se utan att värdera mönster och samband. Därefter kan du använda kritiskt tänkande för att göra dina värderingar av textinnehåll eller vad det nu är du ska granska. Får ni lära er det på högskolan?

    Sedan är det ytterligare en dimension som sällan diskuteras, förmågan att flytta kunskapsmassan. Det kan du aldrig spegla i ett betyg. Det här med vår käre Albert Einstien. Han skulle fått IG i fysik om han svarat engerin är massan gånger ljusetshastighet i kvadrat.

    En sak ska man ha klart för sig, betyg är ett resultat och inget annat. Och som Helena skriver det svår är inte att sätta betyget om du har rätta och tydliga kunskapskriterier. Förlovt sagt lyckades inte Skolverket denna gång heller med någon tydlighet. Samtidigt som de inte verkar ha någon som helst kunskap hur man gör bedömningar utifrån kriterier.

    SvaraRadera
  6. Jag har ju börjat prenumerera på DN efter mängder av insiktsfulla artiklar om skolan och GP lär jag inte återvända till efter den rent tramsiga ledarartikeln om att inte satsa på lärarlönerna. Det är dock skönt att du dissekerar Åman för även om jag inte ser någon annan tidning som verkligen analyserar friskolereformen så behöver hans dumheter bemötas.

    Att skolkonkurrensen är den stora pådrivaren för betygsinflationen är något som jag tycker borde vara helt solklart. Lärare blir allt mer medvetna om att glädjebetyg till svaga elever är rena straffdomen för dem när de luras in på utbildningsvägar som de inte har förkunskaperna till. Åmans resonemang faller platt.

    Att Åman har stort stöd även inom lärarkåren för sin tes att mätningar och examenskrav står i motsättning till djupa kunskaper innebär inte att han har rätt. Det enda det handlar om är att ha rätt mätningar och rätt examenskrav för det man vill uppnå.

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Intressant inlägg. Jag håller med dig angående behovet av likvärdighet oavsett skolform.

    Att låta en oberoende instans rätta nationella prov (som Vlachos och Henreksson är inne på) skulle öka likvärdighet och förtroendet för skolan.

    Även de fristående skolorna skulle ha nytta av denna ändringen eftersom det stärker även deras egen trovärdighet.

    Sedan finns det givetvis mycket mer som kan och bör göras för att öka likvärdigheten, med mera

    /Haralampos

    SvaraRadera
  8. Bästa meddebattörer. Ni diskuterar fortfarande utifrån vad som gällde före 1 juli i år. Numera är sanningen den att alla, jag säger alla oavsätt driftsform, en del av skolväsendet. Det som skiljs på är offentilga och enskilda huvudmän.

    Men nu har oavsett driftsform alla samma krav och skyldigheter. Så debatten om frisående skolor eller inte är relativt ointressant.

    Diskutera istället de systemfel som fortfarande finns kvar i skolväsendet trots ny skollag och nya styrdokument. Allt annat tillhör historiens skräphög.

    SvaraRadera
  9. Gertie, tack. Omdömena kräver sitt eget inlägg och har också fått det. Ett skrifligt omdöme om de skriftliga omdömena hette det, om jag inte minns fel. :) Nog gör de viss nytta även om de ibland mest förvirrar, men jag betvivlar att nyttan står i relation till insatsen och kostnaden i sänkt undervisningskvalitet.

    SvaraRadera
  10. Nästan rätt Gertie. Här är länken till mitt J'accuse mot skriftliga omdömen: http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/03/mitt-omdome-om-skriftliga-omdomen.html

    SvaraRadera
  11. Plura, kunskapsdjup betyder så vitt jag förstår djupa kunskaper om något. Förutsättningen för det är att man skaffar sig översiktliga kunskaper om mycket och sedan fördjupar en del av dem - eller varför inte alla om man lider av svår kunskapstörst.
    Den där motsättningen mellan fakta och djup är konstruerad. När mina elever inte vet vem Mozart eller Stalin var är det inte för att de skaffat något imponerande djup någon annanstans än när det gäller Facebook eller WoW. Det är för att de inte ens har grundläggande kunskaper där man kunde hoppas på djupa sådana.

    SvaraRadera
  12. Jan, vilken strålande slutkläm. Precis så är det. Man kan inte kritisera studentexamen eller centralrättade nationella prov utifrån vilka färdigheter och kunskaper de prövar. Det bestämmer vi ju faktiskt själva.

    När det gäller DN, på den tiden vi var trogna DN prenumeranter var det Hans Bergström som skrev om skolan och då kändes han som en stark förnuftets röst i en absurd skolverklighet.. Hans och Kaj Attorps artiklar prydde månget lärarrums anslagstavla. Under den tiden skrev jag själv flitigt i UNT. När Johannes Åman tog över skoldebatten blev det ett sådant kast att jag fick svårt att läsa DN:s ledarsida och efter ett tag ledde det till att vi bytte morgontidning. Jag håller med om att DN:s skolinlägg blivit bättre och ibland till och med bra, men det är från en riktigt låg nivå och det gäller sällan Åmans egna inlägg. Jag tycker nog att han kan skriva insiktsfullt inom andra områden - men inte när det gäller skolan. I mitt inlägg tar jag upp två exempel på att hans åsikter går före fakta, men det finns många fler som till exempel hans motstånd mot lärarlegitimation, fler betygssteg och skuldbeläggande av lärarna när det gäller allt ifrån betygsinflationen till pojkarnas sjunkande skolresultat. Min kritik riktar sig mot motiveringarna i minst lika hög grad som mot slutsatserna. Tro, hopp och kärlek som sagt.

    SvaraRadera
  13. Haralampos tack. :) En likvärdig skola är en grundförutsättning för ett liberalt samhälle. Vad har vi för lika friheter, rättigheter och möjligheter om vi på olika inlärningsförmåga, hemförhållanden och andra förutsättningar får lägga en skola som är som ett lotteri? Skolan ska ge alla som är villiga att anstränga sig möjlighet att nå sin fulla potential.

    SvaraRadera
  14. Plura ett sådant systemfel är ju just att vi väljer skolor efter marknadsföring, glädjebetyg och sådant som laptops, körkort, resor, glesa scheman. Något tillförlitligt kvalitetsmått på skolor har vi nämligen inte. Friskolorna kan inte göra lika stora vinster på fel saker när den nya skollagen fått fullt genomslag, men vi har ändå inte en fungerande marknad där kvalitet belönas och lönar sig.

    SvaraRadera
  15. Helena, tack för dina insiktsfulla inlägg i olika sammanhang. Stå på dig! Som du ju vet är anses kunskapsförmedling vara ideologiproduktion med en viss agenda (socialismen är bra, kapitalismen är bra, socialliberalismen, etc.) Det betyder att det alltid finns någon som kan fråga "för vems egentliga nytta sker undervisning i utbildningsväsendet?" Nu har skoldebatten tragiskt nog spårat ur så till den milda grad att det verkar pågå en kamp om huruvida kunskapsförmedling i ska få äga rum i huvudtaget. Oavsett innehåll i läroböckerna. Eller om den nuvarande krissituationen är det enda alternativet att föredra mot "reaktionärer" som vill ha tillbaka kunskapsskolan.
    Vad jag har förstått har du åkt på en del verbalt "stryk" i debattbloggarna. Så blir det när du på mycket goda grunder försöker bidra till en förbättring av situationen i skolväsendet. Det som är så hemskt med detta är att du ju faktiskt inte varit speciellt hätsk alls med tanke på allvaret i skolans kris. Du har pekat på svåra problem, vad jag kan se utan särskilt hårda tonfall. Ändå ska du förlöjligas och tydligen verbalt kölhalas. Detta visar att du har börjat riva av ett plåster på något mycket infekterat, som i högsta grad har att göra med en särskild politisk inriktnings hegemoni och inriktningens kunskaps- och bildningsförakt under många år. Sådant gör man inte ostraffat, speciellt när nu konsekvenserna är så förfärande tydliga och förnekelsen av eländet pågår för fullt. Detta är konsekvenser som inte minst Maciej Zarembas fantastiska artikelserie om skolan illustrerat. Utbildningsminister Jan Björklund är verkligen en mycket stor tillgång för Sverige, men han - och du - har en hel del att bita i som har satt sig i väggarna p.g.a. andra ideologers försyndelser. Nog vore det väl synd om kunskap och bildning skulle vara fridlyst i framtiden?
    Lycka till Helena! Du är en hjälte.

    SvaraRadera
  16. Jo, Helena ett sådan kvalitetsmått finns. Om du via mätningar baserad på utmärkelsemetodernas internationella 1000 poängsskala anpassade till kraven i de skolformsvisa läroplanerna få du ett utmärkt läroplansindex att jämför skolor kvalitetsmässigt oavsett driftsformen.

    SvaraRadera
  17. Anonym, tack för dina uppmuntrande och vänliga ord. Sådant betyder mycket.

    Jag har aldrig förstått det där med rätt kunskap och fel kunskap. Det finns ett och annat jag ångrar att jag inte lärde mig i skolan, inget jag ångrar att jag lärde mig.

    Ibland träffar man någon som beklagar sig över att de inte har haft orsak att använda sitt B-språk och tycker att det var ett onödigt ämne. Men de vet ju inte vilka andra effekter ämnet har haft. Deras hjärnor har antagligen vuxit och gymnastiserats och deras svenska och engelska har antagligen utvecklats. Jag använder aldrig ekvationer, fysik eller kemi och jag syr aldrig, men det skulle inte vara kul att inte kunna sy och att inte veta något om ekvationer och formler.

    SvaraRadera
  18. Plura det där förstår jag inte och jag hoppas du vill förklara dig mer ingående i din blogg vid tillfälle.

    SvaraRadera