onsdag 31 augusti 2011

Från män i förskolan via forskare till förstatligande (med ett litet servicestopp vid lärarlönerna)

Mats är flitig på Newsmill. Hans senaste alster anklagar P1 för att begrava frågan om män i förskolan. Jag tycker inte att just P1 förtjänar kritik för programmet. Programledaren ställde vassa frågor och lät ingen komma undan med något halvkvädet. Däremot har Mats helt rätt i att stereotypa könsroller befästes på ett häpnadsväckande sätt i programmet. Huvudansvarig för det var pedagogikprofessor Inga Wernersson.

Wernersson kläckte ur sig det ena häpnadsväckande påståendet efter den andra utan att erbjuda något som helst belägg. Det kvittar lika om förskolepersonalen är enkönad var ett sådant. Men det som verkligen fick mig att hixtra till var när hon menade att män i förskolan ändå inte skulle erbjuda pojkar manliga förebilder eftersom ”extrema manliga uttryck” inte förekommer bland de män som väljer att bli förskollärare. När hon pressades att förklara vad hon menade förtydligade hon med ”aggressivitet och så”. Där lyckades hon med konststycket att förolämpa det manliga könet i allmänhet och manliga förskollärare i synnerhet. Män är aggressiva och de män som väljer att jobba i förskolan är det inte och därför inga manliga förebilder.
Jag kan bara hoppas att artikeln "Intellektuell inavel hotar svensk forskning"(DN debatt) som förgyllde min lördagsfrukost får ordentligt genomslag. Det måste verkligen rensas upp i den svenska forskarvärlden. I synnerhet inom det som artikelförfattarna så fint kallar de ”politiskt opportuna områdena", områden som inte tarvar någon vidare introduktion i den här bloggen.

Lärarförbundets Eva-Liis Sirén var också en av gästerna. Hon var precis lika säker på sin sak som Wernersson. Orsaken till att förskolläraryrket inte lockar män är lönen. Den skapar brist på 'attraktivitet' lät hon berätta. Igen och igen. Med dryg stämma upprepade hon samma lärarna-måste-få-mer-budskap vad hon än fick för fråga. Det var nästan så att jag började tycka att de jävlarna inte ska ha en krona till - fast jag själv är en av jävlarna.

Mats retade mest upp sig på den tredje gästen, Nyamko Sabuni. Jag undrar om inte en orsak till det var att han missförstod henne. I sin artikel förundrar han sig nämligen över att hon sade att det är naturligt med män i förskolan, men det var inte vad hon sade. Hon konstaterade istället att förskolan inte är en naturlig arbetsplats för män och att det är något vi måste ändra på. Med 3% män i förskolan de senaste fyra decennierna och en värld bakåt där det alltid har varit kvinnor som tagit hand om de små barnen vill väl knappast någon argumentera mot det. När det gäller det andra ledet förtydligade hon att barnen behöver se att det är naturligt att också män jobbar i förskolan, annars riskerar vi att cementera könsroller. Hon hade också den goda smaken att inte uttala sig tvärsäkert om orsakerna. Men även Sabuni satt fast i ett inkört spår när det gällde just lärarlönerna. Det är fackets sak att se till att lönerna höjs, inte statens. Staten ska inte behöva gå in och korrigera lärarfackens misslyckanden, förklarade hon. Igen och igen.

Den visan har jag hört förr. Då som nu undrar jag hur hon har tänkt att det ska gå till? Hittills har fackens enda oavgjorda matcher mot SKL kommit genom att kraftfullt påverka opinionen. Det var så vi fick det enda större lönelyftet i modern tid (som snabbt åts upp av en rad extra låga sådana), det var så vi slapp en ännu större detaljreglering av vår arbetstid (efter mängder av tidigare detaljregleringar). Men för det första kan vi inte sköta vår avtalsrörelse i media varje år, för det andra tröttnar folk på att lyssna på gnället om lärarnas löner och status.

Det spelar ingen roll om det handlar om arbetsvillkor, lön eller inflytande. Det har mig veterligen aldrig hänt att SKL har lyssnat på våra synpunkter och önskemål när det gäller hur vi lärare ska trivas bättre i vårt yrke och göra ett bättre jobb. I diskussioner mellan lärarna och SKL kommer lärarna alltid till korta. Om vi så hade världens bästa förhandlare skulle det se ut på samma sätt. Vi har helt enkelt inget att sätta emot. Strejkar vi är det bara bra för kommunernas ekonomi. Om behöriga, skickligalärare säger upp sig går de snabbt att ersätta med någon billig och följsam person - igen till gagn för kommunernas ekonomi. Priset betalar vi förstås alla på sikt i sjunkande välfärd, tillväxt och demokrati.

Skolan är därför inte bara statens sak, utan statens viktigaste sak. Vi lärare tackar så mycket för sjökorten, pilotböckerna och de nya prickarna men det räcker inte. Ska den här atlantångaren undvika alla isbergen måste den obehörige och olegitimerade styrmannen bort.


32 kommentarer:

  1. Jag måste nog lyssna på Sabuni igen. Frågan är vad hon menar med naturlig? De flesta undviker nog det ordet i samband med yrkesval efter som det antyder att det skulle finnas någon form av given uppdelning som ligger bortom samhällets förändring.

    Om Sabuni lyckas ändra synen på vad som är naturligt ( i betydelsen vanligt eller normalt) gör hon en stor insats. Men jag har inte sett att hon distanserar sig från de utredningar som har osynliggjort frågan under1900-talet. Där bland annat Wernersson har varit expert och Anna Ekström ordförande.

    SvaraRadera
  2. Utredningarna komm naturligtvis under 2000-talet.
    Delegationen för jämställdhet i förskolan och DEJA erbjuder ingen fast grund för fortsatt jämställdhetsarbete.

    SvaraRadera
  3. Lärarlöner kan inte vara en ren avtalsfråga SKL - fackföreningarna eftersom arbetsgivarparten är monopsist och som du Helena alltid kan tjäna pengar på strejker och konfliktvapen.

    Försämringar som driver bort lärare från yrket får effekt först långt senare när Sverige tappar i välfärdsligan pga dåliga kunskaper hos nästa generation.

    SvaraRadera
  4. Mats, om ett yrkesval medför att man antagligen blir den enda av sitt kön på sin arbetsplats blir inte det ett naturligt val. Sabuni säger ju uttryckligen att den ordningen behöver ändras. Som du vet delar jag inte din kritiska inställning till DEJA-rapporten. Har du läst den? Jag har inte läst hela, men 2/3 delar har jag plöjt och jag tycker att det mesta håller god och vetenskaplig kvalitet, att man undviker tvärsäkerhet och lyfter pojkarnas situation - något vi inte varit bortskämda med tidigare.

    SvaraRadera
  5. Jag är inte "mest kritisk till Sabuni". ( se artikel) Däremot är jag undrande över hur hon menar? Talet om naturlighet, eller inte, är alldles för enkelt att misstänkliggöra och ur rekryteringssyfte ser jag inte som en framkomlig väg. Vi behöver bättre argument och återigen sneglar jag på Norge som valt en annan väg.

    Jag kanske får ge slutbetänkandet en chans till - men minns att med Torbjörn Messing ( se Newsmill för referat) var besvärande förutsägbar. Mina värsta misstankar överträffades med råge.

    DEJA försöker förena biologistisk hjärnforskning med förenklade maktanalyser och fördomsfulla bilder av hur pojkar egentligen är. Vetenskapligheten lider av en del motsägelsefulla antaganden och slutresultatet blir en ideologiskt text som pekar ut pojkarna som objekt för förändring. De ska anpassas till institutionen skola.

    Sedan finns det läsvärda delar som kan vara ett stöd för jämställdhetsarbetet. Kanske.

    Jag har som vanligt gärna fel.

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte hur många gånger jag har fått mina fördomar om pedagogikprofessorer bekräftade. När övergår en fördom till "nästan säker på"?

    Att inte lärarfacket rycker upp sig, tycker jag är konstigt. I USA har lärarna kastat ut den gamla ledningen och satsar friskt.

    SvaraRadera
  7. @Bertil Kanske behöver svenska lärare en egen Matt Damon? Det ligger en hel del i det du säger.

    SvaraRadera
  8. Ja Bertil, när man diskuterar med lärare varför de inte gör revolt mot dåligt underbyggd forskning och rent professorstyckande så tas det upp gamla händelser ofta daterade strax efter kommunalisering om att lärare blir överkörda och straffade för sådana åsikter. Det är på tiden att lärare lämnar gamla trauma bakom sig och satsar friskt. Hur mycket gedigen skolerfarenhet finns inte i dagens skola och hur tillgänglig är inte hela världens forskning. Precis som läkare har ansvar för valet av mediciner måste vi lärare ta ansvar för vilka metoder vi använder.

    SvaraRadera
  9. Jan, att hänvisa de låga lärarlönerna till passiva fackförbund är både förolämpande och naivt.

    SvaraRadera
  10. Men Jan...
    Nu börjar du att bli på gränsen till tjatig. På Twitter har du beskrivit implementeringen av den nya matematiken i väldigt drastiska ord. Menar du att det märkbart värre strax efter 1991?

    Hur underbygger du den tesen?

    SvaraRadera
  11. Mats, jag tog artikeln och lade på din kommentar i min blogg. Då kom jag till mest kritisk mot Sabuni. :)Jag förstår precis vad hon menar för att vara kvinna i Valdemarsvikspolitiken är litet som att vara manlig förskollärare. Ingår man i en tillräckligt liten minoritet blir man bara minoriteten. Man slutar vara allt annat och är bara man eller kvinna. Det är olustigt och skadligt att vara i sådana situationer och något som de flesta av oss undviker.

    När det gäller DEJA-rapporten känner jag inte igen mig i din beskrivning. Jag tycker om den typen av å ena sidan, å andra sidan, vissa rapporter säger, andra undersökningar visar - rapporter. Man får följa utförliga resonemang runt olika teorier och förklaringsmodeller och det rapporten mynnar ut i är framför allt olika områden där det behövs mer forskning. Väldigt långt ifrån de tvärsäkra pedagogik- och genusprofessorer vi är vana vid att få tampas med i skolan.

    SvaraRadera
  12. Bertil, vi har under en lång tid haft ett enstämmigt budskap från Skolverket, pedagogikprofessorer och Kommunförbundet. Visst har man kunnat opponera sig mot det - men bara om man inte ville ha sitt jobb i behåll. Idag ser det delvis annorlunda ut, men vi har fortfarande en fientlig huvudman, traditionen har blivit att tiga och lida och lärarkåren har både färre universitetspoäng och sämre självförtroende än för tjugo år sedan.

    SvaraRadera
  13. Det där med Matt Damon förstår jag inte alls. Förklara snälla Morrica.

    SvaraRadera
  14. Jan, jag tror inte att vi kan nå den autonomin och frispråkigheten utan en systematisk resultatkontroll och målstyrning. Återförstatligande och studentexamen.

    SvaraRadera
  15. Matt Damons mamma är lärare, och hans tal vid det stora teachers rally som hölls i Washington innan skolstarten har fått stort genomslagskraft:

    http://www.washingtonpost.com/blogs/answer-sheet/post/matt-damons-clear-headed-speech-to-teachers-rally/2011/07/30/gIQAG9Q6jI_blog.html

    Ännu större genomslag har hans svar på en reporters (?) frågor om incitament för att göra ett bra jobb fått:

    http://www.youtube.com/watch?v=WFHJkvEwyhk

    SvaraRadera
  16. Jag tänker att det är viktigt att markera skillnaden mellan att vara i minoritet och att inte vara naturlig.

    Men jag förstår liknelsen - på ett konstigt plan mår vi kanske bäst om vi får guppa omkring i majoritetens obekymrade hav och känna oss helt normala!

    SvaraRadera
  17. När det gäller DEJA fanns det resonemang om olika saker i delbetänkandena, men när det kom till slutbetänkandet och åtgärdsförslagen var det slut på mångfalden. Du hörde ju Wernersson - det är ingen viktig fråga!

    HSV:s utredning "Man ska bli lärare" fanns inte ens med i litteraturlistan och regeringsuppdraget att minska könsobalansen inom lärarkåren var som bortblåst. Vad hände med Jan Björklunds handlingskraft? Blev han bortkollrad eller ångrade han sig?

    Även om hans motiv för att rekrytera män till skolan var dunkla borde han nog ha visat större uthållighet gentemot dem som menade att lärarens kön är betydelselöst. Han brukar liksom inte ge sig...

    SvaraRadera
  18. Helt OT, men vill bara säga att jag verkligen gillar ditt inlägg på Newsmill om ABB och kvinnohotet.

    SvaraRadera
  19. Morrica, tack för länkarna. Du har rätt. Var är vår Matt Damon?

    SvaraRadera
  20. Mats, jag gillar det där med majoritetens obekymrade hav. :) Och så är det nog också. Men jag tror inte att varken du eller jag är särskilt beroende av att befinna oss i just det havet. Men jag måste säga att jag tycker att det är väldigt obehagligt när det känns som om jag har en skylt som det står kvinna på i pannan. Den skylten hamnar inte där när man är i minoritet. Den hamnar där när man är undantaget som bekräftar regeln. Och regeln är att man inte har där att göra.

    SvaraRadera
  21. Mats orsaken till att vi uppfattar rapporten olika är kanske att de behandlar din hjärtefråga styvmoderligt. Jag ser det och jag håller med om att det är en brist i rapporten. Men den har också en rad förtjänster och den är ett trendbrott i rätt riktning i sin genre.

    SvaraRadera
  22. Linda O, tack. :) Jag tror att lärare har lättare att förstå min utgångspunkt än andra. Vi har alla sorter i våra klassrum och på något konstigt sätt letar de sig alla in i ens hjärta.

    SvaraRadera
  23. För mig är det obehagligt att frågan om mångfald (könsbalans) inte bara behandlas styvmoderligt utan att utredarna inte markerar vad de vill!

    Pojkarna prestationer blir ett problem som ska lösas och sen går vi över till mobbning och tvångsgiftermål.

    Det blir ungefär som med ämnet Sex och samlevnad. Njutningen försvinner och undervisningen fokuserar på könssjukdomar och övergrepp.

    SvaraRadera
  24. Att befinna sig i minoritet kan absolut ha sina fördelar. Jag tvekade nog inte att ibland spela ut kortet " så här tänker pojkar" och gjorde det även med en viss framgång.

    Samtidigt var jag innerligt trött på att reduceras till mitt kön " där går den manlige förskolläraren". Kanske är det därför jag värjer mig mot talet om att vara förebild? Jag vill inte!

    SvaraRadera
  25. Ja, lärare måste satsa lika friskt på resultatkontroll och uppföljning och professionell utvärdering av det viktigaste. Mer statlig kontroll av målen med hjälp av pengapåsen och en rejäl kalibrering av kunskapsresultat i slutet på gymnasiet. När det syns vilka resultat vi uppnår så får vi mer respekt och mer genomslag i debatten men vi kan börja redan nu att kritisera dålig forskning etc. Lärare sitter inne med en enorm erfarenhet om skolan och ändå framgångsvägen till en bättre skola är att utnyttja denna.

    SvaraRadera
  26. Mats, paradoxalt är det ju i de flesta fall så att först när du befinner dig i majoritet är du en individ - när du befinner dig i minoritet är du minoriteten.

    SvaraRadera
  27. Mats, visst kan man använda sig av minoritetsrollen, men då lägger man bara litet korruption på ojämställdheten.

    Förstår det där med förebildsmotståndet, det gär jag verkligen. Men samtidigt behövs det förebilder. Hur kommer man åt det?

    SvaraRadera
  28. Jan, allt det och dessutom behöver vi lärare själva forska, eller åtminstone ha ett forskande förhållningssätt till vår undervisning.

    SvaraRadera
  29. Jag tror det är viktigt med fler män i förskolan. har du något konkret förslag på hur det skall gå till att locka fler män till förskolan och grundskolans lägre stadium? Kvotering är uteslutet.

    SvaraRadera
  30. Jag tror att runda förebildlighetsdiskussionen är att vara fler. Då tvingas omgivningen inse att män är olika. I Norge jobbar de med stöd till förskolor som lyckats rekrytera flera män. Då blir de förebilder som grupp ochbkan demonstrera maskulinitetens olika sidor.

    Som ensam man sprattlar du antagligen i de motsägelsefulla förväntningarnas garn (har jag en poetisk morgon?). Kraven är motstridiga och dubbelbetraffnIng legio.

    SvaraRadera
  31. Som intresserad åskådare är jag lite förbryllad över lärarnas svaga förhandlingsresultat. Det tycks mig som att de är sämre förhandlare än kommunal. Beror det på att de har två och inte ett fackförbund?

    Kanske inte. Men varför lyckas man inte få ett bättre tryck ifrågan om ett förstatligande av huvudmannaskapet? Att lärarförbundet inte inser att SKL och kommunerna aldrig kommer få tillräckligt starka incitament för att säkra kvaliten i skolan är svårförståligt? Vet de inte hur incitament fungerar?

    SvaraRadera
  32. JE, när det gäller förstatligandet påverkar nog Lärarförbundets ointresse en del. I förhandlingarna kämpar båda facken hårt, men som jag skriver i inlägget utan andra vapen än opinionsbildning. Strejk biter inte, behörighet har man kunnat strunta i och vi har dessutom utbildat fler lärare än det finns jobb för. Vet exempel på duktiga, behöriga lärare som har gått arbetslösa medan obehöriga och billigare lärare fått de jobb de sökt.

    SvaraRadera