söndag 17 juli 2011

Skolan, jämställdheten och Nyamko Sabuni

Idag skriver jag om jämställdhet i skolan på Newsmill. Redaktionen har försett artikeln med den hallelujaartade rubriken: Sabunis satsning på jämställdhet är imponerande.

Det som fick mig att ta till pennan var en attack på Newsmill: 80 kronor per lärare är ingen seriös satsning, Sabuni. Jag läste visserligen Sabunis artikel: "Lärarna måste bli bättre på att undervisa om sex" och tyckte att den var bra (även om rubriken givetvis provocerar upphovskvinnan till serien Allt är lärarnas fel en del). Men på nästa sida fanns Olof Peterssons artikel och den upptog av naturliga skäl min uppmärksamhet just då.

Artikeln var som sagt bra, konkret och saklig, men även här fanns ett orättvist påhopp på lärarkåren: ”Det är oacceptabelt när det i skolkorridoren hörs mer av kränkande tillmäten som ”hora” eller ”bögjävel” än förtroendefulla samtal mellan elever och lärare.” Den här typen av svepande generaliseringar kan vi gott klara oss utan. Jag upplever inte heller att just den här generaliseringen är särskilt träffsäker. På alla skolor där jag jobbat arbetar man kraftfullt mot den typen av språkbruk. Förtroendefulla samtal mellan elever och lärare är inte bara vanligare än sådant utan vanliga. Vi är mycket mera kompisar, kuratorer och reservföräldrar för våra elever idag än någonsin tidigare. Ofta på bekostnad av undervisningen. Det är heller inte första gången Nyamko Sabuni uttryckt sig tvärsäkert och fördömande om lärarkåren. Mer i mitt blogginlägg Allt är lärarnas fel 10.

Men det är aldrig lätt att prata jämställdhet i det här landet. Hur man än formulerar sig är det troligt att man lyckas reta upp någon. I det här fallet har Nyamko Sabuni fått eld från två håll: För litet lyder alltså klagomålet på Newsmill. Borgerliga Correns kvinnliga ledarskribenter kallar istället henne normpolis och menar att det där med sex och samlevnad i huvudsak ska lämnas åt föräldrarna. Om attacken från vänster och bristen på kunskap om vad som gäller i skolan bakom den har jag skrivit i min artikel på Newsmill. Men även ledarartikeln i Corren är präglad av okunskap. Allt det som Sabuni vill att vi ska ägna oss åt står redan i skollag och läroplan och våra styrdokument går nu - och gick även tidigare - bra mycket längre än det skribenterna föreslår: "Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur". Här är ett exempel ur kapitel 1: "Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana ten­denser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser".

Ledarskribenterna menar också att porrfilmerna ger input nog till dagens ungdom. "De behöver inte lära sig avancerade ställningar och att bejaka sin homosexualitet i skolan". Suck säger jag om det. Det står inget om samlagsställningar i någon kursplan, Däremot instrueras vi att diskutera, informera, problematisera och förklara sådant som risker, konsekvenser, lagar, porr, känslor, sexualitet, sexuell läggning, relationer och mycket annat. Innan man kritiserar skolans mål borde man nog ta reda på vilka de är.

Något jag tycker är dumt och kortsynt är att man så mycket hellre ägnar sig åt negativ feedback än åt positiv. Vi har under en period haft en tydlig kursändring i jämställdhetspolitiken. Bort från kvotering, offertänkande och yvig retorik mot konkreta åtgärder som gör skillnad här och nu. Den politiken får mycket kritik från just de personer belackarna fräsande och spottande kallar statsfeminister. Däremot sällan beröm från alla de som borde glädja sig åt kursändringen och blåsa på seglen. Det tycker jag är synd. Jämställdhet är en viktig frihetsfråga som berör oss alla och vi har fortfarande långt kvar innan vi når jämställdhetsnirvana. Att klä sig i offerkoftor och bonda med likasinnade är precis lika destruktivt vilket av de två fiendelagen man än väljer.

Betydligt mer konstruktivt är att gräva där man står. Till att börja med kan vi alla ge varandra mer frihet, förståelse och manöverutrymme. Mer lyssnande och mindre skrikande vore också välkommet. Men de viktigaste jämställdhetsinsatserna gör vi som föräldrar och i skolan, för det är där vi rör framtiden. Med tanke på skolans absoluta nyckelroll i kampen för ett friare och mer jämställt samhälle är det märkligt att den fått en sådan liten plats i jämställdhetsdebatten. Och positivt att så mycket görs för att göra skolan mer jämställd just nu. Här tror jag också vi kan tacka Anna Ekström och den balanserade och problematiserande rapport som DEJA producerade.

Men precis som när det gäller jämställdhetspolitiken är det även även i skolans värld destruktivt att misstänkliggöra och fokusera på det negativa. Det arbetas mycket med jämställdhet i skolan och jag skulle tro att de flesta elever blir mer medvetna och mer jämställda i skolan än utanför. Så inget mer "allt är lärarnas fel", tack. Ge oss istället tydliga mål, den fortbildning och de arbetsredskap vi själva efterlyser, en dialog om material, metoder och behov. Med andra ord - rigga för positiv feedback - och glöm sedan inte bort att ge oss den.



Bloggar: Tysta Tankar, Don Christos värld, Katedervarg, Gretas svammel, Johanna Sjödin, Per Billing, 之乎者也, Heldts HBT-nyheter, Alltid rött, alltid rätt.

21 kommentarer:

  1. Det här med jämställdhet är något som är inskrivet i Skollagens 1 kap 5 § där man kan läsa:

    "Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor."

    Detta innebär att vi faktiskt inte har något annat val än att lyfta jämställdhetsfrågorna i skolan. I mina ämnen som är Samhällskunskap, Religion och Historia är detta oerhört enkelt. Det är dessutom ett tema som man kan köra över ämnesgränserna.

    Jag ser till exempel att man i Religion skulle kunna få en oerhört intressant diskussion om till exempel Burka och Niqab med koppling mot just det här med jämställdhet. Men man kan också göra kopplingar till religionsfriheten och hela den diskussionen.

    Den formulering i skollagen som jag hänvisade till ovan ger verkligen stöd till oss lärare att lyfta den här typen av oerhört viktiga frågor i klassrummet. Det är dessvärre för få som gör det dock.

    För min del som vill ha in integritetsfrågorna är denna formulering i Skollagen guld värd. Det finns nu ett lagligt stöd för att faktiskt belysa integritetsfrågorna i skolan och i undervisningen.

    Att se till att eleverna får undervisning om frågor som rör personlig integritet är kanske den fråga som jag i allra högsta grad kommer att prioritera som lärare när jag kommer ut. Detta är alltså en extremt viktig fråga för mig som jag i högsta grad tänker driva på i när jag kommer ut i skolan. //Frekar06

    SvaraRadera
  2. Visst är det en fin formulering. Jag är nöjd både med skollagen och läroplanen och tycker att det är självklart att de frågor och alldeles särskilt moraliska och etiska dilemman som eleverna diskuterar och grubblar över ska tas upp i skolan. När det gäller sex- samlevnad, tolerans och respekt för olikheter kan man inte heller utgå ifrån att eleverna får det hemifrån. Somliga får det, andra inte och vissa utsätts för motsatsen.

    SvaraRadera
  3. Helena,

    Det enda problemet är att vi fortfarande inte har någon ny läroplan för gymnasieskolan. Läroplanen för de frivilliga skolformerna befinner sig under teknisk översyn.

    LPf 94 gäller dessutom bara för de elever som har börjat sin utbildning innan 1 juli 2011, dvs. förra terminen. Vi vet alltså inte vilken läroplan som kommer gälla till hösten för de elever som börjar då. Jag gissar att regeringen inte har tänkt riktigt här, då det kommer att ta tid att implementera en ny läroplan som jag gissar kommer presenteras efter sommaren. Vi får nog fortsätta köra LPf 94 ett slag till.

    Tror inte heller det blir några dramatiska förändringar från vad det redan är idag. Så det lär inte bli jättemycket nytt.

    SvaraRadera
  4. Helena, den filmen var go'! Tänk om den funnit när man gick i skolan. Trots sexrevolutionen i slutet på 60-talet var lärarna förfärligt prydda när det skulle prata sex. Det hamnade oftast på biologilektionen.

    Både ditt inlägg här och på Newsmill är som vanligt välskrivna. Blir stolt när jag hör dig berätta om jobbet på Djäkneparkskolan. Mer av det. Vet att ni fått beröm för det av Skolinsdpektionen en gång i världen.

    Vad jag dock saknar i debatten är kopplingen till diskrimineringslagen. Den glöms oftast bort som ett styrdokument i skolan. Men läser man 6 kap i skollagen finns en hänvisning dit.

    När det kommer till de skolformsvisa läroplanernas huvudmoment "Normer och värden" försöker jag förmedla att det är oerhört viktigt att både kollegiet och eleverna har en aktiv dialog om de värdeord som finns definierade i lagrumen.

    Minns en tillställning där kursdeltagana fick just öva sig på vad de olika orden i den då aktuella lagen för kränkning i skolan betydde. Två saker noterades.

    1. Hur fort våra egna värderingar slår igenom när man diskuterar betydelsen av ett ord. Och hur svårt det är att komma till koncensus.

    2. Order religon spökade. Vi kom in på att det kanske inte bara är skillnanden mellan de olika världsreligonerna utan även inom dem. Ta vara kristenheten hur många olika trosinriktningar finns det inte där. För att inte tala om islam.

    Så det här med heder, diskriminering och kräkning har både med jämställdhet att göra som det där konstiga ordet avund.

    SvaraRadera
  5. Fredrik, måste korregera dig på en punkt. Lpf 94 gäller för alla i de frivilla skolformerna även efter 1 juli 2011.

    Att man håller på att ser över den på grund av jämförelse krav med andra länder innebär inte att den upphört att gälla.

    För gymnasieskolan är styrdokumenten Skollagen, Lpf 94, Ämnesplanerna.

    SvaraRadera
  6. Pluraword:

    Jag är inte så säker på det:

    "Förordningen, SKOLFS 1994:2 om läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf94) ska fortsätta att gälla under läsåret 2011/12 för elever som påbörjat sin gymnasieutbildning före den 1 juli 2011."

    Så står det på Skolverkets hemsida. Lägg märke till för elever som påbörjat studier innan den 1 juli. Antagligen är det Skolverket som är förvirrade. Men det sägs faktiskt här att lpf94 ska gälla för de som börjat innan 1 juli.

    SvaraRadera
  7. Fredrik, det måste vara en lappsus. Den info jag har är att Lpf 94 ska gälla tillsvidare.

    SvaraRadera
  8. Plura och Fredrik, det är ingen lapsus, utan ett litet missförstånd från Fredriks sida. Formuleringen är lite otydlig, så han är inte ensam om missförståndet.

    Det handlar om att betyg skall sättas och undervisning bedrivas enligt det gamla systemet för de elever som gått ett eller två år enligt det gamla systemet, och de första eleverna som går ut under de nuvarande styrdokumenten går ut först 2014. Dvs ingen har i praktiken möjlighet att ta någon studentexamen/gymnasieexamen/vadmannukommerattkalladennärdetblirdagsexamen förrän nästa valår.

    Jag undrar om det är en tillfällighet?

    SvaraRadera
  9. Morrica och Fredrik, helt riktigt ingen lapsus. Tydligen har revideringen av Lpf 94 pågått i det tysta och kommer att tas av regeringen i början av augusti.

    Om det blir ett förtydligande av Lpf 94 eller en helt ny beteckning är inte känt.

    Så vi får vänta och se i minst två veckor till innan vi vet.

    Det stora och mest genomgripande i Gy11 är dock Ämnesplanerna.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker det är glädjande att ni alla är så entusiastiska inför den nya läroplanen. Men det som förvånar mig är att ingen av er ifrågasätter om det verkligen bör vara skolans roll att fungera som förmedlare av "värdegrund", samt om den värdegrund som förmedlas av skolan verkligen är den som borde förmedlas. En tredje intressant fråga i sammanhanget är hur man egentligen har lyckats förmedla "värdegrunden".

    Jag läser Correns artikel inte utifrån den nya läroplanen, utan som ett ifrågasättande om det verkligen ska vara skolans (i förlängningen lärarnas) uppgift att förmedla värdegrunden. Det är mer en ideologisk ståndpunkt än en ståndpunkt baserat på vad riksdagen klubbat igenom. Utifrån ett lärarperspektiv ser jag det också problematiskt att undervisa i "värdegrund". Det är svårt, delvis motsägelsefullt, och utan tydliga krav på måluppfyllelse. Något som man i vilken annan yrkeskategori som helst borde ifrågasätta både varför och hur. Misslyckanden kan skyllas helt på lärarna, och kompensation för ev kompetens inom detta märkliga ämne, kommer inte synas i lönekuvertet. Nyamko Sabuni pekar också ut lärarna (jag har svårt att läsa hennes åsikter som annat än en direkt kritik av ett undermåligt utfört lärarjobb).

    Mot den bakgrunden tycker jag tvärtom att Corren tar lärarnas parti. Man måste kunna ifrågasätta om det bör ingå i lärarens roll att göra det som faktiskt ligger på föräldern (väl medveten om att föräldrar alltmer skjuter över ansvaret om moral på skolan). Om det inte ska fortsätta skyllas på lärarna, bör inte lärarna heller ta på sig uppgifter, som nästan garanterat kommer att misslyckas.

    SvaraRadera
  11. Plura, Fredrik och Morrica. Jag har läst inläggen med intresse men har inget att tillföra. Jag verkar på högstadiet nu och där är det som gäller gammal läroplan och gammalt betygssystem i åk 9, det nya i åk 7 och 8, men inga betyg i åk 7 det här läsåret. Själv tycker jag att det är väl raskt marscherat. Även åttorna borde gå efter de gamla kursplanerna för de har redan avverkat en tredjedel av sin högstadietid efter dem.

    SvaraRadera
  12. Anonym, det är inga värdegrundsnyheter i den nya läroplanen. Vissa formuleringar är skarpare, ansvarsfördelningen är tydligare, men uppdraget är detsamma.
    Visst ligger huvudansvaret på föräldrarna när det gäller etik och moral. Men att vi har ett sådant uppdrag handlar inte om förmedling utan om att både praktisera, lära ut, diskutera och problematisera de lagar som gäller i landet. Inte minst för att motverka kränkningar och andra lagbrott.
    Jag håller inte heller med om att det är riggat för misslyckande. Tvärtom har jag sett lärare, klasser och skolor där man helt uppenbart påverkat i rätt riktning. Det finns också, tyvärr, exempel på motsatsen. Jag uppfattar därför det arbete Sabuni aviserar som utomordentligt viktigt.

    SvaraRadera
  13. Anonym, instämmer i det Helena skriver.

    Vill dock påpeka att både Lpo 94 och Lgr 11 förutom i syftesdelen i läroplanen där värdegrunden beskrivs har ett huvudmoment som heter "Normer och värden". Under huvudmomentet finns det olika fakatområden som demokrati, kränkande behandling och diskriminering, jämställdhet, mm, som skolan ska förhålla sig till.

    Även om inte huvudmomentet har några kursplaner så ser jag inga som helst hinder i att undervisa i detta under SO-ämnena. I varje fall måste skolan förhålla sig till faktaområdet kränkande behandling och diskriminering efter som dessa styrs av lagkrav. Den första av Skollagens 6 kap och den andra Diskrimineringslagen.

    Dessutom skulle vid en tillsyn av en skola bli nedslag från Skolinspektionen om man inte har några som helst mål eller riktlinjer på hur du ska jobba med "värdegrunden". För kränkande behandling och diskriminering är det nolltolerans som gäller.

    SvaraRadera
  14. Giv mig styrka!

    Varför ödsla så mycken kraft och tankemöda åt något som redan finns skrivet sedan lång tid tillbaka? Finns det någon någorlunda vettig människa som står bakom mobbning, kränkningar och rasism? Vem som helst kan gå tillbaka till Lgr 62, Lgr 69 eller Lgr 80 och kan läsa att de fortfarande är giltiga vad gäller behandlingen av våra medmänniskor.

    En ny terminologi förändrar ingenting i grunden. Ord som värdegrund, antimobbningsplan eller nolltolerans förändrar ingenting. Tvärtom väcker dessa ord ett löjets skimmer och en hel del avsky bland många lärare. I synnerhet i ljuset av den behandling som lärare får utstå från alla håll och kanter.

    Ta bara ordet nolltolerans. Vad menas med det? Är inte själva ordet en paradox? För mig andas ordet oförsonlighet och ett slags talibanism.Långt ifrån den tolerans som man kan läsa i läroplaner sedan lång tid tillbaka.

    Med tanke på det bistra klimat som lärare lever i så befarar jag att häxjakten kommer bli än värre mot oss. Minsta lilla rykte kan leda till att lärare anklagas för det ena och det andra. En skolledning som är fjättrad till skolpengens boja står knappast bakom en ansatt och falskeligen anklagad lärare.

    Istället för att ödsla tid åt omformuleringar av redan befintliga lagtexter och styrdokument borde tankemöda ägnas åt själva tillämpningen och implementeringen. Sabunis grötmyndiga debattartikel tillför ingenting nytt utan ökar bara föraktet mot lärare.

    Janne

    SvaraRadera
  15. Så sant, Plura. I svenska blir det också mycket etik och moral. I språk också för den delen. En film eller en artikel kan vara början på väldigt intressanta diskussioner. Eleverna uppskattar i allmänhet den typen av lektionsinnehåll. Vår temavecka sex och samlevnad brukar också få mycket gott betyg av eleverna.

    SvaraRadera
  16. Janne, ordet nolltolerans är väldigt irriterande. I synnerhet för en liberal som istället vill maximera toleransen. Litet oroande är det också med att varje "upplevd" kränkning ska anmälas till kommunen. Det finns elever som upplever sig kränkta av de mest märkliga skäl. Egna barn med för den delen :). Men att det står vackra ord i lagböcker betyder ingenting om lagarna inte efterlevs. Det är just den tillämpning och efterlevnad du efterlyser som jag tycker Sabunis artikel handlar om. Kan vi inte ta det och kasta lärarföraktet över axeln nu när vi redan har lyft det i dagsljuset?

    SvaraRadera
  17. Helena och Janne!

    Det här med nolltolerans kanske är stötande. Ord används av politrukerna på myndigheter som Trafikverket och Skolinspektionen. Det får ni nog leva med där ut i verkligheten och förhåller till att smart skriva att ni strävar mot nolltolerans, men...här kommer det ni ska göra.

    Och den dåliga nyheten är den att hur ni än tycker i frågan är lagen inte förhandlingsbar i detta kapitel. Kapitel 6 har ett strikt ansvar riktat mot huvudmannen.

    Innebärande att det är de som måste bevisa att allt gjorts för att kränkning eller diskriminering inte uppstått. Alltså en omvänd bevisbörd mot de normala. I sådana situation blir det katten på råttan som gäller.

    Detta har inte ett dugg med lärarförakt att göra. Samtidigt, om ni läser dagens slutreplik i SvD, om AD dommar uppdagar ni en kolletion mellan skollagen och diskrimineringslagen å ena sidan å LAS å den andra. Livt är inte rättvist ibland.

    SvaraRadera
  18. Plura, jag tycker att det är ett stötande ord. Det kombinerar brist på tolerans med arrogans och självgodhet.

    Något jag saknar i styrdokumenten är skydd för lärare mot kränkningar.

    SvaraRadera
  19. Helena så är det med det ordet. Tycker själv det är missriktat. Ville bara påpeka att de som granska tar ordet i sin mun.

    Jo, så kan det nog vara när det gäller kränkningar mot lärare. Frågan om kapitel 5 ger något stöd, fast det kanske mer är för att disiplinera eleverna. Peter Bauhn har i en diskussion senast idag tagit upp detta i SvD om skolan och AD. LAS är i detta otakt med Skollagen och räddhågsna skolledningar. Har bloggat om detta oxå.

    SvaraRadera
  20. Helena!

    Du skriver så här:"Vi har under en period haft en tydlig kursändring i jämställdhetspolitiken. Bort från kvotering, offertänkande och yvig retorik mot konkreta åtgärder som gör skillnad här och nu."

    Utmärkt Men nu ser jag att fp´s grupp om jämställdhet, ledd av Sabuni förelår just motsatsen till detta, nämligen kvotering av offentliga bolags styrelser. Du ingår ju i denna grupp. Nu utgår jag ifrån att Du följer Din egen politik och tar avstånd från förslaget. Det vore ju fullständigt katastofalt om det skulle bli fp´s politik. Jag hoppas att Ditt avståndstagande är så kraftfullt det bara går. Min besvikelse över Sabuni är stor. Det har verkat som att hon var liberal och att hon ville förändra jämställdhetspolitiken men istället fick vi en krigsförklaring mot oss liberaler i fp.

    Ragnar Arvidsson
    Helsingborg

    SvaraRadera
  21. Ragnar, jag har varit i Finland utan internet, det är därför jag inte har svarat på din kommentar. Jag är motståndare mot kvotering - antagligen en mer enveten sådan än Nyamko, men det här förslaget är jag inte emot. Det trots att problemet kommer från mig, men inte just den här lösningen. Min motivering är emellertid för lång för att få plats i en liten kommentar. Jag skriver som bäst på en artikel till Newsmill där jag förklarar precis hur jag tänker.

    SvaraRadera