Inte lärarnas fel?!?

Just när jag skulle börja författa ett inlägg med rubriken ”Allt är lärarnas fel 5” dök det upp en debattartikel i SVD författad av teknikdelegationen som lägger skulden för lärarnas bristande ämneskompetens och skicklighet på kommunerna. Det är fortfarande lärarna det är fel på men det är kommunernas fel att vi är dåliga.
Det är förstås skönt att det inte längre är bara vi lärare som får höra att vi ska skärpa oss, men någon större effekt har sådana uppmaningar inte – vare sig de riktar sig mot lärarna eller kommunerna.

Dessutom är det inte kommunernas fel att de är dåliga huvudmän för skolan. Utbildning är en osäker och långsiktig gröda. Det som sås i Haparanda kan lika gärna skördas i Malmö, och aldrig i tid för nästa mandatperiod. Däremot är den kommunalpolitiska överlevnaden beroende av en budget i balans och av att man avvärjer de mest högljudda missnöjesyttringarna. Varken åldringar eller barn marscherar särskilt flitigt för sina rättigheter och därför är åldringsvården och skolan tacksamma områden för besparingar – i synnerhet om man kan få tyst på personalen. Budget i balans underlättas också av att tonåringar hålls från gator och torg så att de inte belastar polis, socialtjänst och övrig renhållningspersonal. Den värsting som försvinner som skolkostnad dyker snabbt upp på något annat och betydligt dyrare konto. På kommunal nivå är det alltså långt mer lönsamt med omsorg än med kunskaper.

Ur ett statligt perspektiv är däremot skolan den viktigaste av alla investeringar eftersom en god och likvärdig grundutbildning är en förutsättning för ekonomiskt välstånd, internationell konkurrenskraft och demokrati. På statlig nivå vet man att världen har krympt, att vår kompetens ständigt måste höjas för att vi skall behålla vårt välstånd i konkurrens med andra länder, att andelen arbetstillfällen för lågutbildade ständigt krymper. Det är alltså inte för att staten med automatik är en bättre huvudman som skolan behöver vara statlig, utan för att utbildning så uppenbart är statens bord.

Vems är då felet? Göran Perssons förstås.