”Om jag hade lyssnat på mitt hjärta skulle jag ha gått på Rytmus”, det var min dotters replik efter att hon hade hört min analys av debattartikeln i tisdagens NT: ”Välj gymnasieprogram med hjärtat” författad av rektorn för Rytmus i Norrköping. Medan jag fördjupade min analys förtydligade hon att de har sådana härliga rum och sköna soffor att softa i på Rytmus. "Vet du hur många timmar jag har pluggat kemi bara idag? Och matteprovet sabbade hela förra helgen.”
Från sådana lidanden vill Rytmus rektor Johan Lundberg helt befria
våra barn: ”Min
uppfattning är att det i princip är omöjligt att göra strategiskt riktiga val
när man är så ung och jag anser också att det är orimligt att förvänta sig att
så unga människor ska tänka långsiktigt på det sättet. Gymnasievalet är stor (rektorns stavfel)
och svårt som det är och man behöver inte lägga last på bördan genom att även
väga in strategi och långsiktighet. Jag förespråkar i stället att eleverna
tillåts gå på känsla och att välja med hjärtat. Frågor som ”Vad gillar du?”
”Vad är du bra på?” ”Vad vill du hålla på med nu – inte om fem eller tio år?”
anser jag bör få ta större plats och vara vägledande i valet av gymnasieprogram.”
Undrar hur rektorn får artikeln att gå ihop med gymnasieskolans
styrdokument – styrdokument som tydligt gör klart att uppdraget är att
förbereda eleverna för framtida studier och arbete? Personlig tillväxt ska också
få utrymme, men inte precis genom att eleverna dansar, sjunger eller sminkar
varandra. Så här står det i Gymnasieboken 2011: ”De ämnen som huvudsakligen
bidrar till att ge en god grund för personlig utveckling och ett aktivt
deltagande i samhällslivet är de gymnasiegemensamma ämnena, tidigare kallade
kärnämnen eller allmänna ämnen, medan karaktärsämnenas huvudsakliga syfte är specialisering
mot ett yrke eller mot högskoleförberedelse.”
Jag gissar att det ser mörkt ut till hösten för Rytmus då
skolledningen letar efter gratiskanaler för sin marknadsföring. Drar budgeten
ned mot minus? Drar elever och föräldrar öronen åt sig? Har de registrerat att
det är rörmokare, läkare, serveringspersonal, ingenjörer, sjuksköterskor och lärare
marknaden skriker efter – inte singer-songwriters?
Skulle inte tro att den här artikeln
leder till många nya ansökningar till Rytmus. Den som läser debattsidor och
morgontidningar lär vara bekant med arbetsmarknadens behov och även med hur det
går för de elever som struntar i att väga in strategi och långsiktighet i sina
val. Men just här håller jag med rektor Johan Lundberg. Det är orimligt att
vänta sig att så unga människor ska tänka långsiktigt. Därför ska det inte vara
möjligt att leka sig fram i tre år på skattebetalarnas bekostnad. Därför
behöver yrkesutbildningarna på gymnasiet dimensioneras efter arbetsmarknadens
behov. Därför ska man inte - för att
använda rektor Johan Lundbergs ord: ”liksom på köpet bli behörig till vidare
studier”. Det är ju ingen som ”liksom på köpet” skaffar sig de kunskaper som
krävs för vidare studier. Tyvärr skaffar man sig vid vissa skolor betygen
”liksom på köpet” och det är ett otyg vi snabbt måste göra upp med. Betyg utan
innehåll är ett fruktansvärt svek mot eleverna och dessutom stöld av
skattemedel.
Visst är det bra om lärares arbetsbörda
minskar, men det är inte det viktigaste skälet till att vallöftet
centralrättning av nationella prov är så välkommet. Det viktigaste skälet är
att vi som samhälle är skyldiga att kontrollera att varje unge har fått
möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att
försörja sig och forma sin egen framtid. Den kontrollen fullgör vi helt
uppenbart inte idag. I så fall skulle inte betygen gå rakt uppåt samtidigt som
kunskaper och färdigheter barkar rakt neråt. Så länge det ser ut så finns det ingen reform jag längtar så mycket efter som studentexamen och centralrättade nationella prov. Allt vare sig behöver eller ska kontrolleras, men ingen elev ska kunna gå genom vårt skolsystem utan att få de kunskaper och färdigheter som krävs för att ta sig fram i tillvaron. Ingen elev ska luras på sin framtid.
… Den här artikeln publicerades
samma dag som Kalla Fakta sågade svensk matematikundervisning i: Den stora felräkningen, en sågning som
avslutades med en genomgång av tre åttonde-klassares framtidsdrömmar. Gossen i
Hong-Kong planerade att bli läkare, flickan i Finland ekonom eller
flygvärdinna. Den svenska flickan? … Gissa tre gånger…. Precis. Hon ska gå på
musik och dans-gymnasium.