Härom dagen framträdde en upprörd lärare i DN. Vad var hon upprörd över? Jo över att hon efter 20 år som obehörig SO-lärare inte kunde fortsätta på samma sätt i 20 år till. Hon uppfattade det som orimligt att man satt en gräns vid 50 - över den åldern kunde undantag ges för kraven på ämnesbehörighet. Själv var hon 40+.
Jag blir också upprörd när jag läser det här. Upprörd över att undantagsgränsen är så lågt satt. 60 tycker jag vore en mer lämplig ålder. Att sätta sig på skolbänken fem år innan pension känns inte så vettigt. 15 år är däremot en lång tid. Man hinner väcka avsmak eller intresse hos många elever under 15 år.
Men mest upprörd blir jag över att man har kunnat undervisa i fyra tunga ämnen i tjugo år utan några som helst universitetspoäng i dem. Upprörd över att man som obehörig uppfattar det som sin självklara rätt att behålla jobbet utan att skaffa sig kompetensen.
Jag har heller aldrig förstått det där med att bunta ihop ämnen i NO och SO-block. Det innebär att de ämnen som ingår grötas ihop och framstår som mindre distinkta, mindre viktiga. Mitt intryck är att det alldeles för ofta är precis så högstadieelever uppfattar dem.
Det är en utmaning att få högstadieelever att känna att samhällskunskap är ett ämne som angår dem. Ska man klara den utmaningen gäller det att man har djupa och stadigt uppdaterade kunskaper och dessutom förmågan att knyta an till elevernas intressen och vardag. Historia? Religion? Geografi? Ämnen som kan göras sövande tråkiga eller ämnen som kan stimulera till djupa tankar och en ny syn på världen och på vårt samhälle - beroende på lärarens kunskaper och skicklighet.
Att den här kvinnan har undervisat samhällskunskap i 20 år är inget som helst intyg på vare sig hennes ämneskunskaper eller kompetens. Men skulle det vara så att hon har ägnat de här åren åt djupa studier i samhällskunskap borde det förstås vara självklart att hon ges möjlighet att validera sina kunskaper. Men nej det är för besvärligt säger högskoleverket. Nej i så fall ska man ha något enklare valideringssystem, ett system som bygger på tjänsteår och dylikt, bekräftar Jan Björklund. Och så är vi där igen. Att man vevat fram samma stenciler och gett samma läxor i tjugo år är inget intyg på ämneskompetens. Det är kunskaperna - inte antalet år som obehörig - som behöver valideras. Och valideringen kan inte utföras av samma rektor som anställt den obehörige, det ska ske vid ett universitet.
Varför skulle det för övrigt vara så besvärligt att ta reda på om en person besitter tillräcklig ämneskompetens? Det är väl både besvärligare och dyrare att förse en person med en överflödig utbildning? System för validering av kunskaper är för övrigt inget som enbart behövs i samband med denna reform, det är något vi borde bli mycket bättre på om vi vill få nyanlända snabbt in på arbetsmarknaden. Den vettiga åtgärden vore att ge olika universitet i uppdrag att validera olika ämneskunskaper. Förslagsvis i form av både skriftlig tentamen och muntlig examination. De universitet som tar fram de nationella proven i olika ämnen vore det mest naturliga valet. Kostnaden kan företrädesvis delas mellan den huvudman som anställt den obehöriga och den obehöriga själv.
... När vi nu ändå talar lärarupprördhet - det finns en hel del behöriga SO-lärare som har haft svårt att få anställning. I Uppsala, i Valdemarsvik och i Norrköping har läget varit att tillgången på SO-lärare har överträffat efterfrågan. Om man har skaffat sig en dyr universitetsutbildning och dragit på sig stora studielån och får gå arbetslös medan personer utan relevant utbildning undervisar i SO år efter år efter år... Hur upprörd tror ni att man är då på en skala? Hur vettigt verkar det under sådana omständigheter att söka sig till lärarhögskolan?
Media: DN: Nya regler väcker ilska bland lärare. ... eller är det mer hos obehöriga de nya reglerna väcker ilska? Ämneslärare saknar utbildning. SVD, Metta Fjelkners: Oseriöst om lärarlegitimationer på Brännpunkt.
Bloggar: Petter Bergenstråle är inne på samma linje. I Kilskrift skriver Karin Brånebäck om hur hon som 1-7 lärare har hamnat i kläm i samband med den här reformen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaJag känner mig också upprörd. Jag läste in ett tredje ämne enbart för att vara konkurrenskraftig när GY11 infördes. Jag har fått min lärarlegitimation men känner nu att jag hade kunnat undervisa i mitt tredje ämne några år och sedan fått lokal behörighet.
Jag tänkte alltid att lärarlegitimationen i första hand skulle tvinga kommunerna att anställa behörig lärarpersonal. Nu verkar det inte bli så. Jag känner mig mest besviken för att detta leder till att skolor runt om Sverige kan fortsätta ha obehöriga lärare i olika ämnen.
Christina, så tolkar jag också den överenskommelse man har gjort och det gör mig riktigt bedrövad. Ska legitimation ges på oklara grunder borde det vara högskolorna som prövar.
SvaraRaderaJag är gymnasielärare och har 80 poäng (2 års universitetsstudier) i franska. Jag har aldrig undervisat i franska på gymnasiet för det har inte funnits kurser. Nu meddelar Skolverket att 25% av fransklärarna har behörighet för det stadium där de undervisar. Är det ett fungerande system?
Nej, det svenska systemet för att ta fram behörighet är förvirrande och väldigt tolkningsbart. Om bara 25% har behörighet är det väl viktigt att man arbetar för att fler blir behöriga. Jag känner också att detta gör att skillnaden mellan seriösa arbetsgivare och oseriösa blir ännu större.
RaderaJag vet inte. Jag är upprörd att man inte stod på sig i detta fall. Lärarexamen säger ju inte heller någonting och nu inte legitimationen heller.
Jag menar att många struntar i lärarexamen också eftersom man vill ha lärare.
RaderaChristina, det hade varit bättre att skynda långsamt här.En ändring i skollagen så att obehöriga inte kan få fast anställning och en legitimation som införs ett stadium i taget med tid för omställning.
RaderaJag har aldrig fattat poängen med en lärarlegitimation. Det är som du säger, att hon undervisat i samhällskunskap är ingen garanti för att hon kan undervisa. Men det är heller ingen garanti att hon kan undervisa för att hon spenderat några år på universitetsvärldens mest meningslösa utbildningsprogram.
SvaraRaderaMig veterligen krävs ingen ingenjörsexamen för någon typ av arbete. Det är fullt möjligt att få rita och beräkna en bro utan att ha en examen. På samma sätt får vem som helst agera juridiskt ombud, eller auditera en bolagsrapport. Det enda jag kommer på som kräver legitimation är läkare, piloter och lärare. Problemet för lärare är inte att det saknas certifikat. problemet är att certifikatet inte är värt något.
Anonym, det finns sådana som har fått en riktigt bra lärarutbildning. Andra som är missnöjda. De enda slutsatser man kan dra av "meningslösa utbildningsprogram" är att de behöver göras meningsfulla.
SvaraRadera... Personligen kör jag hellre över en bro som ritats och beräknats av någon med examen.
När det gäller legitimation handlar det om makt- och myndighetsutövning. Det finns fler som borde ha legitimation. Socialassistenter och poliser är de jag närmast kommer att tänka på. Precis som lärare, läkare och advokater företräder de samhället och bör kunna ställas till svars när de missköter det uppdraget.
Problemet är inte att lärare saknar legitimation, problemet är att de i många fall är urusla på både sina respektive ämnesområden och på att undervisa.
SvaraRaderaFaktum är att all pedagogisk empirisk vetenskap tydligt pekar på att klassisk katederundervisning genererar bäst resultat. Lärarutbildningen är alltså inte bara ovetenskaplig utan snarare vetenskapsfientlig när de undervisar i pedagogiska metoder som inte har stöd av empirisk vetenskap.
Jag håller helt med dig om att utbildning måste göras meningsfull. Gör det först då, innan ni tvingar på folk en meningslös certifiering.
Jag har undervisat i flera år mot privata företag och min arbetsgivare tar 25 000 SEK/dag för mitt arbete. Jag har alltid fått mycket höga betyg av mina elever och anser mig alltså empiriskt bevisat skicklig. Trots det skulle jag inte få undervisa på en grundskola eftersom jag inte fått ett diplom från högskolans sannolikt mest inkompetent drivna utbildning.
Detta medeltida skråtänk kommer att leda till att lärare får ett allt sämre rykte och allt sämre status.
Anonym, som heter Johan.
P.S, Du har rätt i att poliser kräver utbildning. Jag glömde helt enkelt bort dessa.
Johan, det kanske inte alls är lärare som är urusla på sina ämnen och på att undervisa, utan alla de som undervisar utan att vara lärare?
SvaraRaderaJag tycker dock att du blandar ihop begreppen en aning. Behörighet är en sak, en bra lärarutbildning en annan, legitimation en tredje.
Det är viktigt att man kräver behörighet - annars finns det ingen poäng med att skaffa behörighet.
... Men det är lika viktigt att den behörighet man får står för verkliga och relevanta yrkeskunskaper. Är man behörig ska man vara välrustad för det arbete man ska utföra.
Legitimation är något man kan få och mista, en ständig påminnelse om att vi inte är några frilansande cowboys utan är bundna av tystnadsplikt, mängder av lagar och förordningar och att vi vid betygssättning ägnar oss åt myndighetsutövning - dvs representerar samhället.
Helena, det finns ett aber till. LAS tar över all annan lagstiftning. När det blir neddragningar gäller först in först ut. Med andra ord. Är det en obehörig lärare som anställts före den behörige åker den behörige ut. Det inträffade i Skövde. Trist men sant tyvärr.
SvaraRaderaPlura, även jag har sett det hända. LAS har helt klart sina avigsidor, men här är det stora problemet att man har kunnat ge en tillsvidareanställning som lärare till någon som inte har varit lärare.
RaderaAtt lärarutbildningen är starkt kritiserad är ingen nyhet. Hur många utbildningsställen är det nu som har förlorat examinationsrätten av lärare?
SvaraRaderaDet finns ett väldigt enkelt sätt att säkra kvaliteten och få bort inkompetenta obehöriga lärare: inför kunskapsprov och bedömning av pedagogisk kompetens. Men många behöriga lärare är tyvärr inte intresserade av att få kompetenta kollegor. Förmodligen för att en hel del behöriga lärare inte besitter tillräcklig kompetens. En mig närstående arbetar som obehörig lärare när hen fick sin första tillfälliga tjänst hade fyra behöriga lärare havererat på tjänsten på grund av just otillräckliga ämneskunskaper. Samma person började läsa de distanskurser som då stod till buds och ansåg att den akademiska nivån på dessa var på högstadienivå.
Nej, jag anser inte att alla obehöriga lärare är missuppfattade genier. Men lärarbristen är katastrofal och att som du ofta gör skälla personer för lata och snåla för att de inte vill eller kan ta ett par hundratusen i lån för att gå en till stora delar usel utbildning är inte särskilt konstruktivt. De obehöriga lärare jag känner är varken inkompetenta, lata eller snåla. Och många har alla redan imponerande mängder universitetspoäng. Jag blir väldigt glad när du börjar ta upp tråden om en examination som alternativ. Driv den frågan!
Halva min släkt består av lärare (rektorer, professorer, studierektorer, lärare i fyra ämnen, en obehörig lärare), så det här är ett kärt diskussionsämne. Och alla är rörande eniga om att det är vansinne att ta kompetenta obehöriga lärare ur systemet av principskäl. Fram för en examen och prövning av alla obehöriga kollegor! Behåll dem som klarar sig oavsett högskolepoäng i rätt ämne.
Ytterligare ett alternativ vore fler distanskurser även för ej fast anställda obehöriga lärare. Kort sagt: Gör det lättare för kompetenta personer med flerårig erfarenhet att få lärarlegitimation.
Johan, jag vet inte om att jag har skällt någon för vare sig lat eller snål. Däremot tycker jag att det är viktigt att incitamenten leder rätt. Det har länge kvittat lika om man har examen eller inte, om man har kompetens för de ämnen man undervisar i eller inte. Då har det närmast tett sig som en felinvestering att skaffa utbildning och studielån för ett jobb man lika lätt får utan någondera.
SvaraRaderaMen jag håller helt med om att kunskaper man besitter ska kunna valideras. Inte bara för lärare utan inom många sfärer. Ett svenskt problem är förstås att det inte finns någon entydig ribba. Lärarutbildningen kan se väldigt olika ut på olika håll i landet. Vissa får en alldeles utmärkt utbildning och ordentligt ämnesdjup - andra får sämre valuta för studielånen.
... Katastrofal lärarbrist? Det är nu det borde finnas som flest lärarjobb och i hela landet finns det 438 gymnasiejobb utlysta. I mitt län, Östergötland finns det 10 varav hälften är läxhjälp speciallärarjobb och vikariat. I min stad finns det tre: John Bauer söker två lärare som kan ta mattestöd och en lärare i naturkunskap.
Hej igen, nu är det Johan, men det var det inte i texten ovan.
RaderaDu har en poäng i att det vore bra med någon form av validering av lärarkompetensen. Detsamma gäller givetvis i princip alla yrkesgrupper. Problemet är att valideringen under inga omständigheter kan sägas vara lärarutbildningen, som är under all kritik med sitt vetenskapsfientliga synsätt. Dessutom, om endast personer med universitetets lärarutbildning kan bli lärare stänger man ute skickliga människor som gärna skulle prova på läraryrket.
Jag kan lova att en engagerad ingenjör eller matematiker som fysiklärare på högstadiet är väl så kompetent, och sannolikt avsevärt mer kompetent, än vilken "vanlig" lärare som helst. Använd alltså vilka metoder du vill för kvalitetssäkring men lärarlegitimation är fel eftersom den:
a) Inte ger någon kvalitetssäkring
b) stänger ute kvalitativa lärare
Det är alltså den värsta tänkbara "lösningen" på problemet.
Jag håller helt med dig om att ingenjörer och matematiker som skulle vilja arbeta inom skolans värld lätt skulle kunna bräda mängder av behöriga lärare inom NO området. Det är utan tvekan så att den delen av lärarutbildningen har misskötts på det grövsta och jag läste en förteckning över vilka fysikkurser en behörig "fysiklärare" på högstadiet hade i sin examen och blev helt förskräckt.
RaderaNu är det tyvärr väldigt sällan så att det är välutbildade människor från andra yrkesområden som söker sig till skolan som obehöriga lärare. Nej en majoritet av de obehöriga är sådana som varit alldeles för lata för att läsa några svårare kurser. Då skulle jag kunna hålla med den som hävdar att de flesta obehöriga är lata och snåla.
Övergångsregler för lärarlegitimation
SvaraRaderaLärarlegitimationen syftar till en bättre skola, där eleverna garanteras en undervisning som bedrivs av välutbildade lärare som är fullt kompetenta i de ämnen de undervisar i. Detta skulle leda till en högre status för läraryrket. Men det visar sig att lärarlegitimationen har skapat en brist på fullt behöriga lärare, vilket kommit att uppmärksamma ett av de grundläggande problem som finns i den svenska skolan: många verksamma lärare saknar relevant utbildning och därmed legitimitet för den pedagogiska verksamheten. Regeringens och fackens lösning: Legitimation utan krav på formell utbildning. Har du varit verksam (obehörig) i ett ämne under en tillräckligt lång period, så är du behörig i det ämnet. Jag förstår inte riktigt principen, men kanske kan formuleras så: yrkeserfarenhet är lika med ämneskunskaper och ämnesdidaktisk kompetens. Det är helt fel att endast basera legitimationen på en validering av undervisningserfarenhet. Ämneskunskaper och ämnesdidaktisk kompetens måste prövas av en myndighet. Dessutom är övergångsreglerna en orättvisa mot alla som är utbildade och är arbetslösa eller har svårt att få en heltidstjänst och mot alla som håller på att utbilda sig.
Det finns två utmärkta möjligheter att göra en kvalificerad bedömning av en lärares ämneskompetens: antingen kan universitet och högskolor göra bedömningen utan avgift, eller också kan den göras med en avgift som täcker kostnaderna. Om universitet och högskolor inte får anslag för detta på grund av tidens hårda besparingskrav kan de i stället ta en avgift från den prövande läraren och därigenom täcka kostnaderna, helt eller delvis. Det hela verkar enkelt, eller har jag missat något?
SvaraRaderaSå viktigt och bra skrivet! Vad är det vi ska vara upprörda över verkligen en avgörande fråga.
SvaraRaderaAtt obehöriga genom att vara billigare tränger undan utbildade lärare kanske men jag tycker förstås att det allra viktigaste är att ELEVERNA förtjänar att möta ämneskompetenta lärare, inte obehöriga med för lite kunskaper.
Dessutom har användningen av obehöriga konserverat systemfel och hindrat utvecklingsarbete. Skolor har kamouflerat lärares inkompetens genom påtvingat arbetslagssamarbete och ämnesintegrering har missbrukats så den blivit platt och innehållslös. Elever som är en mer än rimligt stor utmaning för vanliga lärare har fått en stor stark karl att prata med, att undervisningen för hela klassen prioriterats ned talas det tyst om.
SvaraRaderaJohan, jag är övertygad om att engagerade ingenjörer eller matematiker skulle kunna lyfta matematikundervisningen på vilket högstadium som helst, men var finns de? Varför skulle någon välja en eftertraktad utbildning som leder till hög status och lön och där det finns en ordentlig efterfrågan på arbetsmarknaden för att därpå mer permanent ägna sig åt ett yrke man saknar utbildning för med låg lön, låg status och mycket tuffa arbetsvillkor? Det finns säkert nyexade ingenjörer som hoppar in och vickar, men det har ju inget med den här diskussionen att skaffa.
Och alla de andra skickliga och kvalificerade lärarna in spe, var finns de? Själv har jag på de 13 skolor där jag undervisar inte stött på en enda. Däremot många obehöriga som skulle ha varit högst betjänta av litet utbildning.
Du uttrycker dig igen kritiskt och svepande om lärarutbildningen. Den förra lärarutbildningsreformen var inte lyckad och det är bra att man har gjort en återställare, men bristen på söktryck är ett betydligt allvarligare problem än bristande kvalitet i lärarutbildningen. Det är heller inte helt lätt att reda ut vad som är hönan och vad som är ägget här. Vad beror på bristande motivation, bristande förkunskaper, bristande arbetsinsats, bristande utbildning?
Jag är själv väldigt nöjd med den lärarutbildning jag fick, med examen 94 och under åren sedan dess har jag haft och i övrigt träffat både lärarstudenter som är nöjda och sådana som är missnöjda. Ingen har emellertid kallat sin utbildning ”under all kritik” och jag har aldrig någonsin hört talas om ett ”vetenskapsfientligt synsätt” i samband med någon lärarutbildning.
Juan, undra på att läraryrket behåller sin låga status. Man har ingen systematisk uppföljning av vad eleverna lär sig och till och med med legitimationskravet ordnar man med mängder av kryphål. Brist på välutbildade lärare borde leda till att välutbildade lärare står högt i kurs, men vi är nästan lika långt ifrån det målet idag.
SvaraRaderaClasse, det här är ju det som ter sig som en rimlig åtgärd. Det är och har alltid varit ett chanstagande att vara anställd i en bransch där man saknar adekvat utbildning. Ibland lönar sig chanstagning, ibland kostar det. Kan folk dra på sig studielån och köpa dyr kurslitteratur för att skaffa sig en utbildning borde det inte vara någon stor sak att betala någon tusenlapp för att validera de kunskaper man redan besitter. Ligger felet hos staten eller huvudmannen för bristen på kompetens borde det givetvis vara den skyldiga som betalar.
SvaraRaderaJan, du har förstås helt rätt i att det är elevens rätt till en skicklig och kunnig lärare som är det centrala. Men bristen på behörighetskrav är en viktig orsak till det låga söktrycket till lärarutbildningen och det låga söktrycket är i sig en stor riskfaktor.
SvaraRaderaJag undrar hur det är möjligt att undervisa i 20 år utan att bevisa att man kan sina ämnen. Examina är ju inte ett självändamål utan ska ses som ett kvitto på kompetens. Hur man erhåller ämneskunskaperna är ointressant i sammanhanget. Huvudsaken är att läraren är kompetent. Själv tycker jag att den nuvarande lärarutbildningen kan skrotas och låt de blivande lärarna läsa med de övriga studenterna. Efter erlagd kandidat eller magisterexamen kan man läsa relevanta kurser i didaktik, metodik och pedagogik.
SvaraRaderaJag har arbetat hårt med utvecklingen av kursutbud inom Lärarlyftet för verksamma spansklärare som saknar formell utbildning i ämnet. Även om det handlar om erfara lärare som i vissa fall har tjänstgjort i många år anser jag att den formella utbildningen i ämnet ger dem nödvändiga kunskaper och kompetenser (tror att de håller med). Jag har ständigt motiverat ur ett didaktiskt perspektiv vikten av att genomgå ämnes- och ämnesdidaktiska studier. Men nu säger regeringen och facken att detta är inte så viktigt, att yrkeserfarenhet är lika med ämnesstudier och ämnesdidaktisk kompetens, att dessa lärare (de som varit verksamma i ämnet i minst 8 år under de senaste 15 åren) inte behöver genomgå utbildning i ämnet, att lärarlyftsstudenter, som har kämpat hårt för att kombinera skolarbetet och privat liv med studier inom lärarlyftet, har slösat sin tid.
SvaraRaderaMan blir fruktansvärd upprörd!
Övergångsregler för lärarlegitimation är en orättvisa mot lärarlyftsstudenterna, som investerat tid och hårt arbete för att bli ämneskompetenta; det är en orättvisa mot alla fullt ämnesutbildade lärare som är arbetslösa eller som har svårt att få en heltid tjänst; det är en orättvisa mot alla som håller på att utbilda sig till lärare.
Jag tror att det är viktigt att hålla isär två saker, ämneskompetens och pedagogisk kompetens. Jag tror att det viktiga kravet ska vara att man har ämneskompetens motsvarande riktiga universitetsstudier. Har man ämneskompetens och har undervisat i många år har jag mycket svårt att tro att ett års pedagogik skulle göra någon till en enormt bättre lärare.
SvaraRaderaJonas
SvaraRaderaAnonym, det är en högst berättigad fråga, men det finns många exempel på obehöriga som har undervisat länge utan tillräckliga kunskaper för att kunna göra ett fullgott jobb. Ännu fler exempel finns det på behöriga lärare som har tvingats kvacka i ämnen de inte har kompetens för och det finns även behöriga lärare som inte har tillräckliga kunskaper i de ämnen de är behöriga för. Allt det här är ett huvudmannaansvar och orsaken till att det har varit möjligt är att vi inte följer upp kunskapsresultaten. Vi bryr oss bara om betyg som lärarna själva sätter och ju mindre läraren kan desto högre betyg blir det i allmänhet.
Precis som du tycker jag att man borde läsa sina ämnen med övriga studenter. Det är dels en kvalitetssäkring, dels en garanti för kontakt med universitetsvärld och forskning hos lärarna.
SvaraRaderaJuan, jag håller med dig fullkomligt. Ska man ha något undantag borde det i så fall vara från legitimation och behörighet. Att på det sättet devalvera legitimationen är oförskämt mot alla som skaffat sig relevant utbildning och djupt orättvist mot eleverna som har rätt till en behörig och kompetent lärare.
Jonas, man kan nog inte generalisera så. Att man till exempel har franska som modersmål innebär förstås att man har ämneskunskaper så det räcker och blir över till en väst, men det betyder verkligen inte att man kan lära andra franska. Det är också möjligt att göra ett jobb lika illa under väldigt lång tid - ibland utan själv alls inse det. Jag läste själv enskilda kurser vid Stockholms Universitet i fyra år och byggde på med en ett-årig gymnasielärarutbildning. Det året gav mig väldigt mycket och var också riktigt krävande. Verkligen ingen halvfart, utan snarare den stress och stora arbetsbörda verksamma lärare behöver lära sig att hantera. Jag har inte ett klagomål mot min lärarutbildning och skulle definitivt ha varit en sämre lärare - och en mindre laglydig sådan - utan utbildningen.
SvaraRaderaHögskolan har inte monopol på utbildning. Det hjärntvättade samhället tror att all kunskap kommer från en högskola och t.o.m. yrkeslärare som ofta är praktiker tvingas till studier. Nix! Det är snarare så att västerländska skolor ger viss kunskap men samtidigt BEGRÄNSAR dessa barnen, ungdomar och vuxna till visst sorts tänkande. Detta lär man sig förstås inte på Lärarhögskolan. En del av information som barn och ungdomar dagligen matas med är helt enkelt falsk och vetenskapligt manipulerat, all vetenskap är inte sant. Man kan egentligen inte legitimera någon till kompetens. Antingen har en lärare tillräcklig kunskap för att lära ut och pedagogisk fallenhet, eller inte. Detta märks ju. Anställningsavtal är frivilliga; ingen behöver anställa en lärare som inte passar för sitt yrke. Har en lärare visat fallenhet så borde denne få betygsätta. Jag har med tiden blivit mycket skeptisk till lärarleg. Idéen om en yrkeslegitimation kommer egentligen från Storbritanniens royalistiska syn på att undersåtar inte bara ska betala skatt, de ska även betala för ett papper för att överhuvudtaget utöva sitt yrke. Detta gällde exempelvis skomakare och smed i USA, innan frigörelsen. Och papperet var mycket dyrt. Den som inte hade pengar fick således inte utöva sitt yrke. När man gör något exempelvis lärarlegitimationer till en självklarhet så slutar människor efter ett tag kanske att ifrågasätta denna ideologi. Slutligen får man legitimation för ALLA yrken. Den som inte har råd med viss sort utbildning står utanför! "Nej, detta kommer inte att hända i Sverige?", tänker du kanske, men är du verkligen helt säker? För det går att sälja in mycket till folket, bara man talar om s.k. tilltänkta positiva effekter av en åtgärd, och utelämnar haken. Man talar om förbättrat kvalitet och högre lärarstatus. Det finns andra sätt att arbeta för detta.
SvaraRadera