fredag 21 december 2012

Läraryrket - ett kneg bland andra eller världens viktigaste jobb?

På flera veckor har jag varken uppdaterat bloggen eller uppdaterat mig om någon annans och jag har knappt varit inne på FB och Twitter. Orsaken är att  Norrköpings nödbroms följdes av skolans nödbroms som följdes av min egen nödbroms. För en dryg månad sedan fick jag lägga mitt utvecklingsledaruppdrag på is och istället ta över tre nya klasser. En sjua och två nior som alla bara har haft obehöriga vikarier den här terminen, ovanpå de fyra grupper jag hade innan. En mycket tung tjänst också under de bästa omständigheter. Här var omständigheterna inget tidigare betygsunderlag, missnöjda, svikna elever och tre klasser med rediga problem med arbetsro och arbetsvanor.  Det har förstås varit niorna som har varit mitt främsta bekymmer.  Det har känts väldigt viktigt att de får så rättvisande betyg och så detaljerad feedback om sin måluppfyllelse som möjligt, inför sin sista termin hos oss. Därför har jag rättat prov  och skrivit uppsatskommentarer varje kväll och helg de senaste veckorna.

Samtidigt är den senare halvan av höstterminen alltid en tung tid för lärare. En tid av omdömen, betyg och utvecklingssamtal. Den här stora extra bördan på det redan tidigare tunga lasset har inneburit att jag har försummat familj, vänner, hem och alla mina andra uppdrag. Sjuk blev jag förstås också på kuppen. Lika förstås utan att för den skull stanna hemma. Nu är det tre dagar kvar till jul och det finns inte ett pynt, inte en pepparkaka, inte en klapp i vårt hem. Krukväxterna slokar förebrående, dammråttorna dansar ystert, mejlboxen är full av obesvarade mejl.

Det är nog många lärare som känner igen  den här ”eleverna först” prioriteringen. Någon som inte är lärare tycker kanske att det är korkat. Säkert en och annan lärare också. Vem tackar oss för att vi riskerar hälsa, relationer och sinnesfrid för ett jobb med låg status, låg lön och få avancemangsmöjligheter? Varför gör vi det?

Det självklart främsta svaret är att vi gör det för eleverna. Det är inte helt lätt att förklara varför andras ungar så ofta går före egna barn, men jag ska göra ett försök. Det är när man märker att elever inte känner att de är viktiga och när konsekvensen  av det är att de varken tycker att skolan eller att de lär sig något är viktigt, det är då som varningslamporna börjar blinka. När världen krympts istället för utvidgats i skolan. När det finns en anda av hopplöshet och av att allt kvittar lika i klassrummet. När skolan har blivit en fritidsgård och framtiden ett ointressant och lätt hotfullt töcken. Sådana elever har blivit ordentligt svikna av skolan och därmed av samhället och kliver man in i ett sådant läge är det ens förbaskade plikt att kavla upp ärmarna, vända båten och med all kraft paddla i motsatt riktning.

Men vi gör det också för själva läraryrket. Vår profession får den dignitet och värdighet vi själva ger den. Uppfattar vi vårt yrke som viktigt, sköter vi det som om det vore viktigt - då upprättar vi genom det förhållningssättet vårt  yrke. Det finns i dag många lärare som sköter själva kunskapsuppdraget med en klackspark. Att vara en trevlig kollega och en schyst kompis till eleverna är viktigare. Handledarskap och inlämningsuppgifter istället för undervisning. Klipp och klistra omdömen istället för verklig kommunikation med eleverna. När arbetstiden är klockad packar man sin väska och går hem.

Jag kan inte anklaga dem för att de håller sig med en dräglig arbetssituation och för att de inte utför mer arbete än de har betalt för. Men jag kan sörja över det. De lärarna har inte förstått att läraryrket är världens viktigaste yrke. Med en sådan lärarkår kan vi aldrig få en bra och likvärdig skola.




Missa inte dagens DN-debattartikel: ”Så kan lärarnas löner höjas med 10 000 kronor”.  Det är en utmärkt och underbyggd artikel som förtjänar att spridas.  Men det saknas en viktig komponent. Lärarnas arbetsvillkor. Visst är lärare underbetalda och visst tar vi gärna emot en högre lön. Men det är den omänskliga arbetsbelastningen och den usla arbetsmiljön som knäcker oss. Det är den som får mig att undra om jag klarar att jobba heltid som lärare ända till 65. Det är den som fått mig att strängt avråda mina egna barn från att följa i sina föräldrars och mina föräldrars fotspår. ...  Inte för att det behövts. De har ju fått följa vad världens viktigaste yrke kostar och kräver från första raden.

56 kommentarer:

  1. Huvudet på spiken! Det är arbetsvillkoren som till syvende och sist avgör vilken kvalitet, i annars välutbildade och kompetenta lärare, mäktar att hålla.

    SvaraRadera
  2. LR Radicals, man ska förstås inte behöva välja, men tillfredsställelsen över ett väl utfört jobb och en balanserad tillvaro är för de flesta viktigare än tillfredsställelsen över ett välfyllt bankkonto.

    SvaraRadera
  3. Mycket klokt skrivet. Har saknat din rappa text. Nu förstår jag hur illa det är. Det gör mig djup illa när kommuner använder skolan som budgetreglator samtidigt som man därmed bryter mot skollagen.

    Samtidigt har jag funderat mycke på det här med skolans uppdrag, likvärdigheten och kommunernas taffliga förmåga att skapa en skola som minst följer kraven i skollagen. Har ingen given lösning men något är djupt fel i huvudmännens sätt att sköta sitt uppdrag. De har knappt rudementära kunskaper om styrdokumentens krav.

    Några reflexioner så här innan julledighet. Ta igen dig under tiden fram till 7 januari 2013. Ingen är oersättlig oasvsett pliktskänslan och det man brinner för.

    SvaraRadera
  4. Jag delar också. Men i sak inget nytt. Det jag saknar i debatten är hållbara lösningsförslag. Då kommer oftast ropen på mer resurser till skolan som förslag. Dvs hur vi fördelar de minskande resurserna. Jag vill se förslag hur vi genererar resurser och inte bara tjäbblar om fördelning. Vi måste kort sagt generera inkomster till AB Sverige. Hur?

    SvaraRadera
  5. Tack snälla Plura för både vänliga ord och goda råd. Jag vet att du inte ser förstatligande som en bra lösning, men jag tror att det krävs. Åtminstone att staten håller i penningpåsen. Den andra viktiga komponenten är en systematisk, central resultatuppföljning. Bara om man tar reda på var vi lyckas och misslyckas kan vi nå bättring. Bara med resultatkontroll kan vi lärare slippa stämpelur och detaljreglering.

    SvaraRadera
  6. Scotland2009, några lösningsförslag i svaret till Plura. Men när det gäller inkomster till Sverige är en bra skola en viktig nyckel. Pasi Sahlgren berättade att samtidigt som skolsiffrorna skjutit i höjden har kurvorna för BNP, hälsa och trivsel med tillvaron hängt med.

    SvaraRadera
  7. Nu har jag varit inne på din blogg tre gånger idag och läst ditt inlägg. Fortfarande kommer jag inte på något klokt att skriva... Många delar din frustration, och man kan inget annat än bli stolt över hur du försöker hålla yrkets fana högt. Hur ska man tänka och agera i en tid som vår? Hur återvinna en skolkultur där utbildning är prio ett?

    Det får bli jullov nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henrik, som jag ser det finns det två helt olika aspekter som man behöver hålla isär. De elever som vi har framför oss här och nu, som förtjänar en riktigt bra skolgång, som förtjänar det allra bästa vi kan ge. Sedan har vi vårt illa åtgångna yrke som ämneslärare. Det förtjänar också det allra bästa vi kan ge - dvs att vi försvarar det, ställer krav, visar på orimligheter, för debatt. Ibland hamnar de här två bitarna i konflikt. När det händer väljer jag utan tvekan eleverna.

      Radera
  8. Inte särskilt klokt skrivet. Du skriver att du sörja över de som inte gör mer än de har betalt för. Men på slutet så rekommenderar du dina barn inte skall bli lärare pga av arbetsbelastningen. Jag undrar vem av lärarna som är visast. Den som ser till att hålla i det långa loppet och går när arbetstiden är slut eller de som arbetar mer än de orkar långsiktigt.

    Läraryrket är ett yrke som alla andra. Det är inget kall, man är ingen frälsare, man är ingen idealist. Då håller man, annars inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig, Anonym!Läraryrket är för viktigt för att offras. Vi behöver inga martyrer utan yrkesstolta, självständiga och lönemedvetna lärare.

      Janne

      Radera
    2. Anonym, läraryrket är ett utmärkt yrke i många länder, men inte i Sverige. Det kommer vi att få betala ett högt pris för i framtiden. Våra elever betalar för det som bäst. Jag ser ingen större nytta för någon med att de kontorister/fritidsledare/handledare som blir allt vanligare i den svenska skolan håller långsiktigt. Så länge det är de bästa lärarna som hoppar av och de minst lämpade som stannar kommer skolan bara att bli sämre och sämre.

      Radera
    3. Jo men varför hoppar de av? Jo för att de inte orkar. Man kan inte anse att en person som är duktig skall arbeta mer än det den får betalt för, då lämnar den yrket och arbetar med något annat som ger bättre lön för mödan.

      Radera
  9. Wow! Vilka ord! Vilken kvinna! Och framför ALLT, vilken fantastisk LÄRARE!!!
    Det är sådana lärare som dig i spetsen, som skoltiden blir en plats att våga drömma, börja planera för att med små små steg åt rätt riktigt, börja förverkliga.
    Din kamp är enorm och obeskrivlig, ändå avviker du inte, det måste bero på nedärvda generationskunskaperna. Du ÄR vad du säger dig vara, en lärare som NÅR, SER, GÖR.
    Jag är mållös inför dina insatser! Man kan inte ge dig nog med lön för vad du får offra. Inte nog med beröm för vad du skapar för klimat, genom din närvaro i ungas liv.
    Det är sådana lärare vi minns, när vi går ut grundskolan, utan att vända oss om. Men ni lyser som klara stjärnor genom en oviss framtid, och påminner oss, att inte glömma bort oss själv.

    Från djupet av mitt hjärta, TACK för att du är och gör, från mig och alla andra elevers vägnar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. N.B. Tack för ditt översvallande beröm. Jag får försöka förtjäna det nästa termin. :)

      Radera
  10. Jag tror att det enda sättet för lärarna att få bättre arbetsvillkor är att inte göra mer än de får betalt för. Men det betyder inte att dessa lärare både kan vara engagerade och kompetenta. Eller ligger engagemanget i villigheten att gå över gränsen för vad en lärare i längden mäktar med. I nuläget när många lärare går på knäna, ger det en signal till de som styr. Men ni klarar det ju, och dom som inte gör det - ni förstår inte vilket viktigt yrke ni har. Ni är dåliga och oengagerad lärare.

    Det måste finnas en möjlighet för lärare att säga - Nej, jag orkar inte mer nu. Och ju fler som gör det, desto mer läggs ansvaret på dom som styr, inte främst på lärarna som utför uppdraget.

    Förstå mig rätt - jag tror mig förstå vad du menar. Men det kanske är kontraproduktivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monika, det kanske är kontraproduktivt när det gäller vårt yrke. Men jag är inte villig att sätta yrket före eleverna. Och för eleverna betyder det mycket att ha en lärare som kan göra ett bra jobb och som anstränger sig för att göra just det.

      Radera
    2. Nej, jag är inte heller villig att sätta yrket före eleverna. Men är det ett personligt ansvar eller ett arbetsgivar-/samhälleligt ansvar. Jag kan inte förstå hur det kan bli kvalitet för eleverna om lärarna blir slutkörda och inte hinner att kompetensutveckla sig eller ens hinner sova på grund av allt arbete. Vet inte om det handlar om större engagemang, någon slags gammal syn på vad en lärare är, oförmåga att säga nej eller något påtvingat på grund av förändrade villkor gällande lönesättning.

      Det kanske är dom som inte jobbar gratis som faktiskt förstått hur viktigt läraryrket är (vi kan ju vända på det) och faktiskt sätter ner foten (om än på ett passivt sätt). Utvilade, kompetenta och närvarande lärare är nog mer vad eleverna behöver, än lärare som jobbar under allt sämre villkor, därför att de inte känner att de kan svika eleverna. Och precis som du skriver - kommer jag hålla till 65-års ålder. Tänk så många elever som inte får dig som lärare om du inte håller!

      Radera
    3. Monika, det finns säkert elever som har både utvilade, kompetenta och närvarande lärare. Vår skola är nämligen väldigt långt ifrån likvärdig. Men den senaste arbetsplats där jag själv träffat sådana var komvux i Uppsala.

      De tre klasser jag tog över hade en lärare som inte jobbade gratis innan mig. Jag är chockerad över vad han lämnade efter sig. Nu arbetar han inte längre som lärare. Men de elever han har haft har alla påverkats av honom. Fått sin syn på sig själva, på vuxenvärlden påverkad av honom.

      Radera
    4. Jag förstår, men att jobba för de timmar man får betalt för innebär ju inte att missköta sitt jobb, vilket det antyds att han faktiskt gjorde. Vissa saker måste ta den tid det tar, vilket både ledning och elever bör bli på det klara med, främst ledningen. Det finns numera en tendens till omedelbar behovstillfredsställelse. En lärare skall t.ex. inte behöva sitta i telefon kl. 22 en lördag eller söndagkväll. Även om vissa situationer gör att vi faktiskt måste göra det, då dessa kräver det ur rent mänsklig synpunkt. Men att sända ett manus på lördagen och förvänta sig att få svar på söndagen, nej, det är att gå för långt.

      Det jag reagerar över är att vissa tycks acceptera det och t.o.m. se dessa lärare som bättre, mer engagerade och som om de bryr sig mer. Det finns säkert lärare som kan effektivisera sin tid så att de i stort sätt kan göra sitt jobb under arbetstiden som de får betalt för.

      Radera
    5. Bra att någon nämner denna tendens. Detta tillsammans med en trend hos elever/föräldrar att leta förklaringar till prov- och betygsmisslyckanden hos lärare gör att pressen ökar. Detta är svårt "att ta på" och kanske inte alla håller med mig. Jag har dock ringat in detta som en stor faktor till att jag uppfattar jobbet som så mycket mer betungande än jag gjorde förr, utan att jag har mer undervisningstid.

      Radera
    6. Mycket bra skrivet Monika, jag håller med dig till 100%! Det kanske finns en och annan som kan göra det bättre för eleverna på bekostnad av sig själv men jag måste säga att exemplen förskräcker och utbrända lärare är verkligen ett av skolans större problem.

      Viktigt att vi tar kamp för att en riktigt engagerad lärare kan nöja sig med 45 timmar i veckan i genomsnitt. Redan 45 timmar är ju i överkant och det bara för att arbetsgivaren behöver oss mer vissa delar av året. Obekväm arbetstid borde ju dessutom egentligen inneburit 38 timmars tjänster.

      Radera
  11. Jag liksom många andra har lärare i släkten och kan på rätt så nära håll följa arbetets vedermödor. Jag skulle utan problem kunna rekommendra mina barn att välja läraryrket MEN inte av idella skäl utan av rent professionella.

    Jag har jobbat som obehörig lärare under ett läsår för länge sedan, det var en mycket intressant uppelvelse som lärde mig mycket om mig själv också. Men jag noterade en sak som inte kändes så frisk. Det verkade vara en duktighetstävling där olika lärare explicit och implicit ville visa hur duktiga de hade varit och så otroligt "engagerade" de var. Man fick lite grand känslan av religion och frälsning.

    Nej jag stödjer lärarna, men jobba för guds skull inte mer än du har betalt för. Hur skall ni annars kunna få en bättre arbetssituation?

    Dessutom en utbränd lärare är ingen lärare längre, då har man förlorat en resurs.

    SvaraRadera
  12. Anonym, för länge sedan fanns det ingen individuell lönesättning och då upplevde åtminstone jag ingen konkurrens mellan lärare. Tvärtom fanns det ett starkt stöd och samarbete i de kollegier jag fick insyn i. Då upplevde jag heller inga svårigheter att göra ett bra jobb på den tid man hade. Idag konkurrerar skolor, lärare, rektorer och kommuner med varandra. Idag är undervisningen det som ofta kommer i sista hand fast det borde vara det allra viktigaste.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, för länge sedan räckte tiden tydligen till för arbetet. Men om tiden inte räcker till idag, hur skall det till en förändring? Jag tror inte att gratisarbete är vägen för er lärare. Du skrev i ditt inlägg att "De lärarna har inte förstått att läraryrket är världens viktigaste yrke. Med en sådan lärarkår kan vi aldrig få en bra och likvärdig skola."

      Jag anser att ditt resonemang är kontraproduktivt. Det är därför jag skriver här. Skolan blir inte bättre med gratisjobb.

      Radera
    2. Håller med till 100% rent förnuftsmässigt. Man borde inte!!! Problemet är att det är jag som fejsar eleverna, och det är banne mig inte roligt att inte ge dem vad de ska ha. Detta är det stora dilemmat och jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att sätta stopp vid 45 timmar i veckan (i snitt). Men det går bara inte!!!!

      Radera
    3. Anonym,... är det en person eller två här? Den andra kommentaren rymmer svaret. De elever som finns i skolan här och nu är viktiga, deras utbildning och framtid är viktiga. De förtjänar bra lärare som gör sitt allra, allra bästa. De bär inte skulden till de systemfel den svenska skolan brottas med.

      Radera
  13. tyvärr var jag likadan som dig som lärare. Jobbade ofta kvällar, helger och lov för att kunna erbjuda eleverna bästa möjligfa undervisning... tiden vi får från våra arbetsgivare räcker ju inte till.

    Tyvärr blev konsekvesnerna en skilsmässa och magoperationer pga stress. Idag jobbar jag som finansanalytiker med dubbel lön och mindre arbetstid och har lärt mig att min tid är viktigare än arbetsgivarens.

    Eleverna är viktiga, men det bör vara våra arbetsgivare som skapar förutsättningar för att de ska få bästa möjliga undervisning och inte nåt vår familj ska behöva offras för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i allt du skriver. Det bör vara våra arbetsgivare som skapar förutsättningarna. Tyvärr är det inte den verklighet vi lever i i dagens skola.

      Radera
  14. Helena! Du försvarar ditt arbete som en annan Sven Dufva. Heroiskt, godhjärtat och lite...Inse att uppgiften är övermäktig och dra dig undan i tid. Låt den gistna skolbron rasa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg det rent ut bara, anonym. Litet korkad. :) "Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat det var gott."

      Kanske den gistna skolbron rasar. Men det kan också hända att den får nya fundament. Om tillräckligt många kämpar för saken.

      Radera
    2. Vad är det man kämpar för? Lärarna har gått från att ha varit respekterade och välavlönade till att bli föraktade, förlöjligade och lågavlönade. Inställningen att man gör det enbart för elevernas skull är ju rent vansinnig och kontraproduktiv. Det är ju precis detta spår som SKL använder sig av och som lärarna måste bort ifrån. Lärarna måste sätta sitt yrke i första rummet.

      Om lärarna sätter sitt yrke, sin utbildning och sina ämnen i främst så kommer det att lyfta skolan. Som det är idag kan ju vilken pellejöns som helst se och bekräfta elever och vara deras kompis. Detta förlängda dagis har förödande konsekvenser på elevers lärande.

      Radera
    3. Anonym, det enda man kan kämpa för i skolan är de elever man har framför sig i klassrummet. Fortbildning, ämnessamarbete, undervisning - allt det är satt på undantag och lärarkåren är redan förändrad i grunden. Tittar man sig omkring i de flesta lärarrum ser man en stor grupp som omskolat sig till lärare på äldre dagar, en grupp så nära pensionsålder att det inte tjänar något till att flytta på sig och unga nyexaminerade lärare som statistiskt sett inte blir långvariga i yrket.

      Radera
  15. Du träffar huvudet på spiken som vanligt Helena - men vad är bäst för eleverna, en utsliten lärare som vill allt för deras skull eller en som lutar sig tillbaka lite grann och låter bli vissa saker för elevernas skull? För mig så är allt viktigt, det finns inget som jag egentligen kan prioritera bort, men från och med nästa termin så skall jag göra det. Det finns inget val längre.
    Anledningen är enkel, eftersom jag är så sliten av mina arbetsuppgifter så har jag blivit en klart sämre lärare.

    Mitt tålamod är mycket kortare.
    Min förmåga att fånga upp elevers frågor och undringar är som bortblåst.
    Mitt humör är mycket sämre.
    Kvaliteten i det jag gör är sämre - kvantitet har fått gå före kvalitet.

    Lektionen är inte längre i fokus - allt annat är det. Det betyder att jag kan gå in och köra av en oförberedd lektion. Eftersom jag vet att jag kan. Men den lektionen är inte lika bra som den jag förberett. Den lektionen ger inte eleverna det de behöver lika bra som den lektionen jag hunnit förbereda.

    Alltså är jag sämre eftersom jag sliter för att eleverna skall få det bästa - outhärdligt moment 22.

    SvaraRadera
  16. Petter, du träffar själv huvudet på spiken. Allt det du beskriver känner jag igen. Just därför är kampen för våra arbetsvillkor och för möjligheten att prioritera det viktigaste så nödvändig.

    SvaraRadera
  17. I min naiva enfald, trodde jag att alla människor hade kunskap om att skolan är vår viktigaste byggplats.
    Jag trodde i min naiva enfald att all människor visste om att barn är världens framtid.
    Jag trodde i min naiva enfald att utan barn har vi ingen framtid. Kanske och enligt dagens regenter, har jag troligen kapitalt fel.
    Kanske att Janne Björklund har snappat en hel del.
    God Jul och Gott Nytt År, alla ni som orkar ta hand om "våra barn".

    SvaraRadera
  18. Ja du, Seniorers rätt i samhället, attityden till skolan är en viktig pusselbit. Den är inte den bästa i Sverige. Ska vi komma rätt tror jag att vi måste uppvärdera både bildning och ansträngning. God Fortsättning och Gott Nytt År till dig.

    SvaraRadera
  19. Jag blir varm inombords när jag läser dina kloka ord Helena. Det är frågor som dessa vi måste lyfta för att lärarens jobb åter ska få status. Det är när elevens lärande sätts i första rummet och när resultat kan bedömas mer likvärdigt som eleven kan bli en vinnare och det är ju därför i alla fall jag har valt den här yrkesbanan.

    Sedan hoppas jag innerligt att du tar hand om dig och din familj nu under jullovet.:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gertie. :) Förutsättningarna att göra ett bra jobb och kontroll av måluppfyllelse istället för att pappersexercis - de två viktigaste stegen mot en bättre skola.

      Radera
  20. Jag hör till de lärare som gått ner i tjänst för att orka med arbetsbelastningen. Kompetensutvecklingskrav i flera ämnen som förändras kraftigt vartenda år och en gymnasiereform som krävde oerhörda kursutvecklingsinsatser var nära att knäcka mig. Jag har lyssnat till Johan Kant och nu läser jag vad du skriver om att i stort sett arbeta dygnet runt länge och prioritera ner allt annat. Jag tycker nog att ni båda faktiskt gör fel val.

    För länge sedan arbeta jag i en organisation där man var med i "världens viktigaste projekt" om och om igen. Det fanns alltid någon som började jobba dygnet runt, levde på övertidsmackor och tog några timmar sömn i en skrubb. De klarade oftast inte mer än ett projekt utan blev sjukskrivna och avpolleterade till nästa "världens viktigaste projekt*". Läraryrket är inte det enda yrket där arbetsgivare försöker pressa medarbetare så långt som helst och jag ser inga belägg för att ens yrke blir uppvärderat av att man tvingar sig till det.

    Det är klart att vi ska ha det helhjärtade engagemanget i eleverna och deras lärande, det är de värda och det är viktigt för Sveriges framtid men arbetstidsregler är framförhandlande bland annat för att det inte är långsiktigt lönsamt att pressa medarbetare över gränserna. I skolan behöver eleverna kontinuitet, utbrända lärare, är verkligen en av de största riskerna när det gäller att ge eleverna en bra utbildning. Det är klart att det händer att jag arbetar 60-70 timmars veckor men redan efter två i rad blinkar alla varningslampor ilsket rött. Nej det är inte någon framgångsväg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ni har ju så mycket ledigt!!!!:P

      Radera
    2. Jan, jag har haft många kollegor som gjort som du, som gått ner i tjänst för att orka. Det har gett dem heltidsjobb, deltidslön och en låg pension. Det är inte så att jag tiger och lider. Jag har sagt ifrån och har en det litet bättre efter jul. Men det är viktigt att lyfta att vi så ofta måste välja mellan oss själva och våra elever, mellan vad som är rimligt och vad som är rätt.

      Radera
  21. Jan!

    Din arbetssituation låter helt horribel. Tyvärr tävlar ju en del lärare i att vara de mest hängivna. De tycks göra allt för att eleverna skall lyckas nå målen. En i många avseende helt orimlig och osund inställning. Priset för denna inställning betalar i första hand lärarna och i förlängningen eleverna. Svensk skolpolitik kan liknas vid pedagogiskt skyttegravskrig där generalerna tjafsar om vilken taktik som är bäst medan man offrar ytterligare några anonyma divisioner i ett meningslöst ställningskrig...På skolfronten intet nytt!

    SvaraRadera
  22. Hej kära kollegor!

    Jag kommer med ett litet tips på extraknäck. Bli spökskrivare åt studieblyga elever med ambitioner. 300-400 kronor i timmen. Det är dessutom helt lagligt! Ut på nätet och erbjud era tjänster och hjälp alla elever att nå målen. Kanske kan vi nå det där 10 000 kronor i månaden i alla fall.

    Lyssna på P1 Kaliber sr.se för mer information.

    Janne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart Janne. Jag har länge längtat både efter en högre lön och efter en chans att göra något för den stora och missförstådda gruppen studieblyga elever. Vi kanske samtidigt bör komma överens om att inte anstränga oss onödigtvis i katedern? Av kollegial solidaritet?

      Radera
  23. De som arbetar gratis övertid för elevernas skull och de som måste gå ner i tjänst för att de inte orkar, de är faktiskt två sidor av samma mynt.

    När det gäller mig personligen så har jag råd, pengar är inte allt! Att få känna sig nöjd med det jag åstadkommer är viktigare. Jag påpekar också att ingen skugga ska falla på min skolledning som faktiskt minskat min tjänst motsvarande det jag officiellt gått ner i tjänst. Det blir bara svårare och svåra att behålla den djupa och breda kompetens jag värdesätter så mycket.

    Förhoppningen är dock stark att vårt grunduppdrag ska anses så viktigt att det är inte är vilka uppoffringar man kan göra som avgör ifall man ska betraktas som bra lärare. Däri inbegriper jag både dina och mina uppoffringar Helena.

    SvaraRadera
  24. http://jansyrligheter.wordpress.com/2012/12/31/etik-och-gratisovertid-nagot-att-ta-stallning-till/

    SvaraRadera
  25. Alla som läser din blogg förstår att du både är en oerhört passionerad och en väldigt kompetent lärare. Att sätta eleverna i centrum som du har gjort i det här fallet är mycket starkt och jag litar på att du har tillräckligt mycket erfarenhet och självkännedom för att veta dina egna gränser.

    Ändå känns det som ytterligare ett bevis för de strukturella problem som finns i skolans värld att lösningen på elevernas situation blir att överbelasta en redan engagerad lärare ytterligare. Det är inte rimligt att du ensam ska få så kraftigt utökad arbetsbörda även om det bara är tillfälligt.

    Nackdelen med att vara en eldsjäl är att omgivningen har en beklaglig tendens att stoppa på en så mycket extra uppgifter att engagemanget riskerar att försvinna. Både lärare och elever ska utmanas på sätt som är rimliga utifrån deras förutsättningar.

    Lycka till med ditt arbete och jag hoppas att den svenska skolan kan utvecklas så mycket framöver att du en dag faktiskt kan rekommendera den som arbetsplats även för andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välformulerat, vi lärare har ett uppdrag om att bevara elden inom oss också, vi måste se till att vi hela tiden fyller på med bränsle, vare sig det är blogg, politik, högskolekurser eller en stund i harmoni med naturen och skönheten.

      Jag har en förhoppning om att omvärlden inser det långsiktigt viktiga med läraryrket. Yrkets status och attraktionskraft är faktiskt inte något vi lärare egentligen kan påverka. Det är omgivningen som kan inse att det behövs eller inte.

      Radera
    2. Andreas, tack för ditt kloka inlägg. Det är precis de strukturella problemen vi måste komma åt. Det måste gå att vara en bra lärare och hålla långsiktigt och förutsättningarna för och förväntningarna på att undervisningen ska hålla hög kvalitet måste upp.

      Jan, du har så rätt i att synen på utbildning och kunskap är en nyckel i det här. Vi har inte en stark bildningstradition i Sverige och många både politiker, elever och föräldrar intar en alldeles för avslappnad attityd till skolan.

      Radera
  26. Hej Helena!

    Jag heter också Helena och jag undrar om vi läste Engelska och/eller Svenska tillsammans på Stockholms Universitet under tidigt 80-tal. Därefter gick jag på lärarhögskolan på Kungsholmen 1982-83. Vore roligt att höra av dig om vi var kursare. Jag har bott i USA sedan 1985.
    Du skriver en fin och intelligent blogg!
    Helena Carling
    helenacarling@gmail.com

    SvaraRadera
  27. Helena, jag kommer ihåg dig och blev glad att du gav dig till känna. Tack också för vänliga ord om min blogg.

    SvaraRadera