lördag 26 januari 2013

Skolket och Skulden

Att föra in skolk i betyget ger fel signaler, säger barnombudsmannen. Det är att skifta skulden från skolan till eleven. Ursäkta mig, hur sa? Är det skolans ansvar att se till att elever inte skolkar? Och hur är det tänkt att vi ska verkställa? Åka runt med en minibuss och kofösare på morgnarna? Jag kan gå med på att vi har ett ansvar att göra skoldagen så trevligt välkomnande att man inte vill skolka, men ansvaret för att en unge ska dyka upp i skolan är inte skolans utan föräldrarnas. Vårt ansvar är att se till att de genast blir informerade när deras barn inte dyker upp i skolan. På högstadiet är eleverna så stora att man kan vänta sig att de tar en viss del av skulden själva även om det är föräldrarna som har det största ansvaret. Gymnasiet är en frivillig skolform med nästan vuxna elever. Skulle de eleverna vara utan ansvar och skuld för sitt eget skolk?

Juridiskt ligger ansvaret på föräldrarna och kommunen, men rent praktiskt lägger vi ner mycket tid på att komma till rätta med skolket på skolorna. Problemet är att det ger mycket klent resultat. Som mentor får man ofta ett varmt och nära förhållande till sina skolkelever, så ofta som man umgås på tumanhand med dem, men att komma till rätta med skolket är en annan femma. Hemmasittare och elever som skolkar mycket har för det mesta någon slags social problematik. Psykisk sjukdom, diagnoser, missbruk eller annan belastning i familjen. Här skulle det behövas samlade kraftinsatser på kommunal nivå så att man snabbt utreder och hjälper de här barnen. Det skulle också behövas fler tvångsinsatser. Idag finns det ingenting mellan frivilliga insatser och tvångsomhändertagande. I sådana fall påverkas barn och föräldrar kanske inte så mycket av information om skolk i betyget. Däremot innebär plikten att föra in skolket att vi lärare tvingas skärpa uppföljningen samtidigt som det fungerar som en extra alarmklocka för Socialtjänsten. Nästvanligast är skoltrötta eller hedonistiska elever med curlande föräldrar. Där tror jag att det att se den totala tiden eleven skolkat bredvid betygen kan få effekt. Idag kan man få hantera indignerade föräldrar som undrar varför man inte har slagit larm trots att man ringt från skolan stup i ett och även skrivit om skolket i omdömena. De fattar helt enkelt inte att det är så allvarligt som det är. Ofta har de i de tidigare kontakterna ägnat mest krut åt att hitta ursäkter både för eleverna och för sig själva. Man känner sig uppenbarligen anklagad vid skolksamtal från skolan. Åtminstone har jag fått lyssna på många självrättfärdiganden och försvarstal från föräldrar i sådana lägen.

På gymnasiet är det den sistnämnda gruppen som överväger. Där är skolkandet väldigt utbrett och vanliga orsaker är att man inte orkade stiga upp, träffade någon trevlig i cafeterian, ville gå på stan, eller hade något annat roligare för sig. När elever har kommit upp i den här åldern har många föräldrar tappat greppet. De kan tjata, något som ungarna fnyser åt, men de har inga disciplinära redskap. Inte ens pengar när väl barnbidraget börjat betalas ut direkt till eleven. Jag vet inte hur många utvecklingssamtal jag har varit med om där en förälder utan övertygelse läxar upp sin tonåring som sardoniskt leende hänger över en stol. Där det bara handlar om att ”talk the talk”, där alla i rummet vet att även om ungen inte visar oss fingret rent fysiskt gör han eller hon det mentalt.

Ska vi komma till rätta med gymnasieskolket måste vi först se till att gymnasiet är frivilligt mer än till namnet. Där har mycket av arbetet redan gjorts. Men vi behöver också komma till rätta med ett samhälle där myndigheterna curlar föräldrarna och föräldrarna curlar barnen. Skolan ska inte behöva konkurrera med WoW, shopping och mysiga sovmornar på lika villkor. Om inte föräldrarna kan göra sitt jobb behövs det tydliga och upptrappade konsekvenser från samhällets sida. Indraget studiemedel är en sådan konsekvens, men det behövs mer. Vad? Förlorad studieplats? Det är något vi behöver diskutera. Det som definitivt inte behövs är mer curlande. I bästa fall kostar skolket eleverna flera extra skolår, i värsta fall kostar det dem deras framtid. Att i pappersform se till att de och deras föräldrar är medvetna om den omständigheten är det minsta vi kan göra.

Media: DN, SVD, SVD, SVD, SVD, Expressen, Aftonbladet, Sanna Raymans utmärkta ledare i dagens SVD, Miljöpartiets protest, dagens DN-ledare, en märklig artikel av liberaldemokraten Jerlerup i SVD.

Bloggar: Jag skrev ett långt inlägg om skolk i augusti i fjol. Här är länken. Ordklyverier, Metabolism, Christermagister, Mina Moderata Karameller, Edvin Ala, Örfilar & Gladsparkar, Blogge Bloggelito, Karin Granbom Ellison, Kryssa Mattias, Radikalen, Niklas Frykman, Tankar hos en gråsäl, Mathias Sundin, Daniel Rohdin i Eslövsbloggen, Pluraword, Liberala Anna.

51 kommentarer:

  1. Elev mobbas. Elev får inget stöd av skolan. Elev tvingas till skolan där denna misshandlas psykiskt och psykiskt. Vad ger då ert förslag denna elev? Inget.

    SvaraRadera
  2. Och därtill behöver vi se till att det händer tillräckligt mycket på lektionerna att det blir intressant att dyka upp. Nästa kapitel i boken har sin plats att fylla, men inte varje gång. En happening nu, en fördjupande aktivitet då, saker som gör klassrummet lite mer spännande kan ibland göra att eleven faktiskt dricker upp sitt kaffe och masar sig iväg från caféet av ren nyfikenhet.

    Det gäller inte alla sorters skolk, och inte alla elever, såklart, men en och annan far väl av att få sin nyfikenhet retad.

    SvaraRadera
  3. Här kommer jag med en video igen (OBS! Endast 20 minuter)

    Inte så lärorik video, däremot sätter den griller i huvudet för dem som tror att det traditionella sättet och undervisa på är det bästa

    http://www.youtube.com/watch?v=gM95HHI4gLk

    SvaraRadera
  4. "Men vi behöver också komma till rätta med ett samhälle där myndigheterna curlar föräldrarna och föräldrarna curlar barnen."

    Och här har vi fullständigt misslyckats. Det var en debatt i går på Kulturhuset angående Zarembas artikelserie om skolan. Föräldrarnas ansvar nämndes 0 gånger. Däremot nämndes lärarnas ledaregenskaper ett otal gånger (som förvisso är viktiga). Och lärarnas två fackförbund, de är bedrövliga. Du vågar väl inte säga det om du själv är medlem men de har gjort nada för att förbättra situationen. De har aldrig t.ex,. sagt det du säger i denna artikel. De vågar inte gå emot kommunaliseringen av skolan som allt fler börjar inse var ett stort misstag.

    Högre lärare har dessutom förlorat i snitt 36,000 per år i lön sedan kommunaliseringen (om de skulle haft en linjär löneökning) vilka värdelösa fackföreningar.

    SvaraRadera
  5. Varje individ föds in i en objektiv social struktur inom vilken han möter de signifikanta andra som övervakar hans socialisation. Dessa signifikanta andra påtvingar honom deras definitioner av hans situation och uppställs för honom som objektiv verklighet. Han föds sålunda inte bara in i en objektiv social struktur utan också en objektiv social värld. De signifikanta andra som förmedlar denna hans värld till honom modifierar den under det att de förmedlar den (Berger & Luckmann 1979 s. 155)

    SvaraRadera
  6. En intressant anmärkning min rektor gjorde igår: många skolor meddelar inte CSN när frånvaron är för hög av rädsla för att förlora elever. Om CSN dras för Pelle sticker han till en annan skola där man ser mellan fingrarna på frånvaro och vips så försvann 80000 kr i skolpeng och rektorn får titta över lärartjänsterna...

    SvaraRadera
  7. BFV, skollagen ålägger oss sedan länge att rapportera all oanmäld frånvaro till hemmet. Numera ska det ske samma dag. Att den informationen sammanställs terminsvis för att ge en bättre överblick av graden och konsekvenserna är ingen stor förändring. Är alla på banan bekräftar informationen det man redan visste. Är alla inte på banan är det för väl om den som behöver det får en spark i baken. Strategiskt ströskolk får inga allvarliga konsekvenser, men utbrett skolk innebär alltid att någon behöver en spark i baken. Ibland är det eleven, ibland mentorn, ibland rektorn, ibland socialtjänsten och väldigt ofta är det föräldrarna. I det fall du nämner är det skolan som behöver den sparken.

    SvaraRadera
  8. Morrica, visst behöver vi se till att det finns anledning och motivation att komma till lektionerna. Men skolan ska inte behöva tävla med fritiden på lika villkor. Det gör vi alldeles för ofta idag. Mina franskelever i åk 9 uttrycker bara belåtenhet i utvärderingarna. Ingen av dem har någonsin bett att få byta bort sitt B-språk och de säger själva att de tycker att franskan är rolig. Men den morgonlektion jag har 8.10 varje tisdag morgon har jag i allmänhet bara en fjärdedel av eleverna på plats när lektionen ska börja. Därpå följer drop in under en halv timme, men mer än halva klassen blir det sällan. På gymnasiet var det ännu värre. Sena lektioner, tidiga sådana, lektioner efter håltimme är minst lika starka skolkorsaker som tråkiga lektioner.

    SvaraRadera
  9. Robsten, så vägrar jag se på fackförbund. Det är de som ska säga vad medlemmarna ber dem - inte tvärtom. LR är för ett återförstatligande och i den kampen stöder jag dem helhjärtat. När jag tycker att de är fel ute kämpar jag emot. Lärarförbundet är en annan femma. Mycket skulle vara vunnet om vi kunde renodla lärarfacken. Antingen ett gigantiskt eller två som organiserar olika lärargrupper. Lärarförbundet till och med mellanstadiet, LR från högstadiet uppåt klart och tydligt, så att det inte uppstår förvirring när det gäller vem som uttalar sig för vem - eller när det gäller vem som kämpar för vem.

    SvaraRadera
  10. Jan, där lägger du ansvaret där det hör hemma - på hela vuxenvärlden. Och det ansvaret handlar inte bara om kunskaper, utan också om koder och konsekvenser.

    SvaraRadera
  11. Trofinios, tack för den vinkeln. Den konsekvensen har jag aldrig tänkt på, men den är säkert nog så viktig. Det är ett allvarligt systemfel när det som löner sig för den enskilda skolan eller individen för stunden är motsatsen till det som lönar sig för samhället, individen och skolan långsiktigt.

    SvaraRadera
  12. Jag förstår inte varför det ska stå i betygen. Hur kommer det hjälpa en elev att ha det i all evighet på papper? Det går väl att ha det nedtecknat på andra papper, och visst går det att meddela föräldrar om skolk genom att ringa dem. Den här åtgärden kommer inte göra mer skillnad än att skolkande elever kommer fortsätta skolka för syns det redan på betyget. Vad spelar det då för roll?

    Tack för länken förresten...

    SvaraRadera
  13. Tobias, det står bara i terminsbetygen. Det finns ingen evighet i dem, utan de kan användas som dasspapper så fort man fått nästa.

    Den roll det spelar är att den här regeln innebär en piska på skolan att föra noggrannare närvarokontroll och följa upp närvaron bättre, den synliggör inte bara att skolk förekommer utan graden av skolk och dessutom sida vid sida med betygen så att man direkt kan se samband och konsekvenser. Föräldrar till skolkande elever skyller ofta ifrån sig, hittar ursäkter, bagatelliserar. Det här innebär att även de har svårare att smita från sitt ansvar. Sist men inte minst har kommunen ett starkt ansvar att stoppa skolk. Där händer i dag väldigt litet. Efter ett halvår kan man skicka hem ett brev där man informerar föräldrarna om att det är skolplikt. Den här tydliga dokumentationen gör det lättare att avkräva kommunen åtgärder och uppföljning.

    SvaraRadera
  14. Är det skolk om man gör vettigare saker på egen hand jämfört med det som sker i skolan?

    SvaraRadera
  15. Per, man kan komma överens med sin lärare om att göra vettiga saker på egen hand. Det är inte skolk. Man kan validera kunskaper man redan har - dvs tenta av en kurs. Man kan ställa krav på undervisningen, man kan använda sin rätt till inflytande över arbetssätt och material.

    Samtidigt är det bra att komma ihåg att elever är flockdjur. När någon elev skolkar som har råd med det, följer ofta också sådana som inte har råd med det.

    SvaraRadera
  16. Så gjorde faktiskt jag i skolan (gymnasiet), en mattelärare tillät mig läsa hemma om jag fick påskriven lapp från föräldrarna.
    Går det och göra så i lägre årskurser?

    Det är en oro jag själv har tiden är inne, hur skall jag som förälder hantera problematiken om jag märker att det finns bättre sätt och utbilda sig på jämfört med att gå i skolan.

    Borde man inte kunna ställa krav på en lärare att den måste bevisa sin nyttighet i förhållande till andra sätt och utbilda sig på.

    "flockdjursbeteende" ser jag mer som ett försvar för att tillåta dåliga lärare och fortsätta vara dåliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min erfarenhet är att det ofta är de som inte har råd att skolka som gör det.

      Vad gäller dina farhågor om framtiden så är det bästa du kan göra för dina barn är att inte underminera skolan med din negativa attityd. Har även där sett skrämmande exempel hur föräldrar, påfallande ofta ingenjörer, överför sina åsikter till barnen med följden att barnen får en lätt grandios självbild som inte överensstämmer med verkligheten.Med andra ord; de är inte så duktiga som de själva och deras föräldrar tror. En bitter men nyttig erfarenhet för de som har flugit för högt upp i skyn. Ju förr vi plockar ner gökungen desto bättre för alla parter.

      Radera
  17. Bra och viktigt inlägg Helena!

    Det är ett märkligt curlingsamhälle vi börjar få och paradoxalt nog drabbar detta curlande de svagaste allra mest. Vad är det för fara att synliggöra ett faktiskt problem för att sedan åtgärda det? Om jag förstår det hela rätt är det heller inte tänkt att den olovliga frånvaron ska stå med i examensbetyget.

    Jag har diskuterat detta tidigare i min blogg med Christer magister.

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/08/skolk-ansvar-och-utanforskap.html

    .

    SvaraRadera
  18. Ska det vara så svårt att få bukt med skolkandet? Självklart skall uppförande och närvaro kopplas ihop med betyg. Kan eleven inte uppvisa giltig anledning till sin frånvaro kan han väl inte förvänta sig något betyg i de drabbade ämnena. Det är ju självklart. Om jag inte kommer till mitt arbete så kan jag väl inte förvänta mig någon lön. Sluta tramsa och dalta med ungarna! / Janne

    SvaraRadera
  19. Per, det är nog bara på gymnasiet det är helt oproblematiskt, men omöjligt är det inte på högstadiet. Samtidigt har kraven på att skolan ska möta och utmana alla elever - också de mest begåvade - skärpts. Du får väl bli en besvärlig förälder, helt enkelt. Välkommen till klubben. :)

    Jag börjar känna dig, för jag visste att du skulle reagera så inför min text om ”flockdjursbeteende”. Jag ser den kunskapen på ett helt annat sätt. Om jag lyckas etablera en pluggkultur i en klass - dvs om jag som lärare styr flockbeteendet har det stor effekt på både trivsel och studieresultat. Vi vuxna signalerar alldeles för ofta en slapp låtgåmentalitet. Inte gjort läxorna? Axelryckning. Inte i tid? Axelryckning. Inte i skolan? Axelryckning. Då är det faktiskt vårt fel när det blir hela havet stormar.

    SvaraRadera
  20. Gertie, tack. Visst är det så att det drabbar de svagaste mest. De högbegåvade elever som ägnar sig åt viss strategisk frånvaro behöver inga åtgärder. De kommer ju också bara att rycka på axlarna åt den här informationen. Men alla de som skolkar för att de själva mår dåligt, för att de har dysfunktionella hem, pga missbruk, för att ingen håller koll på dem, för att de är utstötta eller mobbade, för att de inte klarar ämnena och ger upp - alla de måste få hjälp och det snabbt. Och den stora gruppen lustskolkare som inte inser hur enorm prislappen är på deras Carpe Diem livsstil är måste få starkare styrning från vuxenvärlden. Att en tonåring inte har en längre framtidshorisont än nästa helg är en sak, de vuxna som välvilligt nickande låter dem hållas, för dem ska det inte finnas ursäkter och undanflykter.

    SvaraRadera
  21. Janne, att dalta är inte att vara snäll, så långt håller jag med dig. Däremot tycker jag att betyg, uppförande och närvaro inte ska blandas ihop. Just därför skulle jag vilja ha betyg i uppförande. Antingen det eller striktare kontroll på att betyget sätts på det som ska betygsättas.

    SvaraRadera
  22. Helena, om en elev frågar dig så här
    "Om jag pluggar hemma till nästa prov så lovar jag att skriva MVG, misslyckas jag med det så kommer jag sitta kvar en timma 3 gånger i veckan och plugga ditt ämne plus att jag går på alla dina lektioner"

    Vad hade du svarat?

    SvaraRadera
  23. Jag skulle nog bli litet bekymrad och självrannsakande, Per. En sådan fråga skulle ju bottna i att eleven lär sig bättre på egen hand än på mina lektioner. Men antagligen skulle jag svara ja.

    SvaraRadera
  24. Är det intressant att veta varför en person missat en del av kursen? Kan inte all frånvaro likställas, som en missad del av kurs?
    För avnämare(univ/arbetsgivare) är det väl intressant vilken frånvarofrekvens en individ har, oavsett anledning. Jag menar att även den av föräldrarna sanktionerade Italien-resan, drabbar studierna lika negativt som övrig frånvaro.
    Dessutom slipper lärarna i det fallet värdera frånvaro och frånvaro, vad är skolk vad är sanktionerat? Lärarna slipper lyssna på ljug och bortförklaringar. Ytterst en arbetsmiljövinst för lärarna, samt en placering av problemet där det hör hemma(hos elev och föräldrar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt och hållet med!

      Radera
  25. Tänk om vi hade fler Helena von Schantz och Jan Björklund! Sverige skulle då komma upp till en högre intellektuell nivå i skolans värld. Idag, med alla politikens, skolans och mediers negodiler, finns tyvärr inget större utrymme för utveckling.

    Ps.
    Negodil - en person som alltid ser på saker på ett negativt sätt.
    Ds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gärna fler Helenor men snälla du, inga fler Jannar, åtminstone inte som utbildningsminister!

      Radera
  26. Jag håller med Helena. Självklart skall skolket på betyget. Många föräldrar har ingen aning och det där med kvartssamtal och utvecklingssamtal kan vi ju, efter tidigare diskussioner, bara glömma.
    Den otroliga slappheten som kännetecknar många skolor och det antal lärare som vill försvara nämnda slapphet gör mig både förtvivlad och mörkrädd. Vad är det som händer?

    SvaraRadera
  27. Kristian Grönqvist: Skolor registrerar i dag närvaro digitalt, uppgifter som vårdnadshavare kan komma åt samma dag genom ett knapptryck, om de är intresserade. Lärare ringer även hem. Vissa skolor skickar också hem frånvarorapporter i pappersformat regelbundet. På utvecklingssamtalen tas också frånvaron upp många gånger om det är relevant.
    Kanske skulle du vara mindre förtvivlad och mörkrädd om du hade varit mer insatt, och förhoppningsvis kan du känna dig lite lugnare på skolkrapporteringsfronten nu.
    Vad skolkrapporteringen gör för nytta på terminsbetyget, det är en annan fråga som diskuterats på många skolbloggar - det är bara att googla så hittar du motargumenten, om du vill begrunda dem.
    /Janis

    SvaraRadera
  28. Vi har nog olika uuplevelseområden Janis.Jag har tre barn själv, samt barnbarn och håller intresserat reda både på dem och kamraterna.

    SvaraRadera
  29. Hur kommer det sig att fattiga länder ändå får bra resultat i internationella kunskapsundersökningar? Tänker på Ryssland t.ex.
    Trots kanske sämre förutsättningar i infrastruktur i en del fall. Döljer det sig en sanning om särskilda rika länder i jämförelsen?

    SvaraRadera
  30. Det finns en tongivande intelligentia som från 1968 tutat i en del miljöer att dom har samma livschanser som i "Oliver Twist" eller i extremt fattiga afrikanska länder. Är det så?
    60-talet hämnas nu, obönhörligt.

    SvaraRadera
  31. Helena von Schantz - tack för dina stora insatser. Ett tips till dig kan vara en bok av journalisten och läkaren Theodore Dalrymple. Hans bok "Livet på samhällets botten" tar upp en hel del av dina förnuftiga tankar kring skolan (den engelska i hans fall). På bloggen "Thescepticaldoctor" hittar du mer om honom om du skulle vara intresserad.

    SvaraRadera
  32. LR:r, du har en poäng. I relation till kursmålen spelar det ingen roll och det är en sanning det ibland är svårt att banka in. Elever blir ofta indignerade när man talar om vad de behöver ta igen efter sjukdom. Lika indignerade kan de bli när en skolkare får MVG (lätt hänt i engelska där kursmålen nås bättre framför datorn och en fantasybok än i skolan). Det visar hur stark vår bild av att den det är synd om ska slippa saker och ting. Tycker också att vissa föräldrar visar en anmärkningsvärt slapp inställning till skolan - man kan lämna in ledighetsansökan av alla möjliga och omöjliga skäl och låter sina barn stanna hemma vid minsta magont.

    För avnämare är skolkinformation inte intressant och de får den ju heller inte. Men för föräldrar, eleven själv, skolan, elevhälsan och socialtjänsten är den intressant, därför är det bra att den kommer i terminsbetygen.

    SvaraRadera
  33. Jan, vet inte om jag är någon skolpolitikens lilla solstråle precis, men tack för ditt beröm. :)

    SvaraRadera
  34. Kristian, jag känner likadant när det gäller slappheten. Den är så grym mot eleverna. Det är något självmasserande över den som jag också finner obehagligt. 'Titta vad empatisk och snäll jag är. Jag ser, jag förstår'. Vad en sabbad skolgång kostar - det är det uppenbart svårare att se och förstå.

    SvaraRadera
  35. Janis, hur väl man sköter frånvaroregistreringen varierar, också hur noga man är med att kontakta hemmet vid ogiltig frånvaro. Men även när man från skolans gör allting rätt är det alltför vanligt att både elever och föräldrar bagatelliserar, ursäktar och bortförklarar skolket. Det blir svårare att framhärda i det när man får en terminssummering. Jag hoppas att det också ska bli svårare att blunda för orsakerna när det finns sådana. Vare sig det handlar om mobbning, inlärningsproblem, vanvård, psykisk eller fysisk sjukdom, diagnoser eller annat.

    SvaraRadera
  36. Anonym, jag tror att det är viktigt att lära våra barn att det mesta som verkligen är värt något kräver uppoffringar, arbete och investeringar. Det kanske vi är sämre på i länder där vi har råd att skämma bort våra barn mer.

    SvaraRadera
  37. Anonym, vilken intressant och kryptisk kommentar. Vad är det för intelligentia? Menar du med ditt exempel inga livschanser? Hur hämnas 60-talet och för vad?

    SvaraRadera
  38. Anonym, tack för ditt beröm och för tipset Dalrymple. Jag ska läsa hans blogg och se om jag kan få tag på boken.

    SvaraRadera
  39. Det har trillat bort en del svar här va?

    Angående en fråga jag ställde innan om att en elev som får plugga hemma om eleven ger vissa utfästelser.

    I skolan uppmuntras inte elever och lära sig själva förutom om man gör det på det vis läraren bestämmer.
    Den utan konkurrens viktigaste egenskapen inom olika kunskapsyrken, är personer som kan utveckla sig själva och har driv. Företag som behöver kompetens värderar den personligheten otroligt högt. Om en anställd får en uppgift där det saknas kunskaper och den anställde säger "jag pluggar på det i helgen" och också gör det, då kan arbetsgivaren studsa till av glädje.

    Varför premierar inte skolan elever som har förmåga att själva ta till sig kunskap när det är så viktigt i yrkeslivet?

    Vet lärare om att det är så i yrkeslivet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar vilken erfarenhet du har, Per? På vilket sätt "uppmuntras inte elever att lära sig själva förutom om man gör det på det vis läraren bestämmer"? Jag måste säga att jag inte alls känner igen detta. När det gäller hemmapluggande, egna arbeten, elevautonomi osv är väl snarare trenden den att många inser att det varit för mycket av den varan.

      Radera
  40. Per, jo det är massor av kommentarer som är borta sedan det var något strul med blogger i helgen. Jag svarade på den kommentaren ungefär så här. Jag skulle reagera med självrannsakan, för det är förstås ett misslyckande om en elev vädjar om att slippa min undervisning och tycker sig lära sig bättre på egen hand än i skolan. Men jag skulle nog svara ja

    SvaraRadera
  41. Heja Helena! Du har en bra retorik, skriver mycket flyhänt, med ett mycket varierat och stilistiskt språk. Vadan denna smickertirad? Jo, för det behövs sådana som du, mycket duktiga retoriker i skolpolitiken.
    Här vill jag passa på att lägga in en Youtubefil på en av socialdemokratins verkliga intellektuella giganter (ingen ironi avsedd):
    www.youtube.com/watch?v=S4xghXPPrPU
    Jämför den intellektuella framtoningen hos mannen i Youtubefilen med vissa andra personer i en särskild ideologisk politikersfär. Mycket vatten under broarna har onekligen runnit ... .
    Sedan över till en utbildningspolitisk betraktelse av stor relevans för din utmärkta gärning.
    a. Den klassiska bildningen kom i Sverige att förknippas med "kulturkonservatism". För Sverige var ingången för den klassiska bildningen under den första hälften av 1900-talet Tyskland. Den historiska reaktionen mot den "klassiska bildningen" kom efter krigsslutet 1945. "Kulturkonservatism" ersattes med den anglosaxiskt präglade "kulturradikalismen". Sedan kom en gymnasiereform på 1960-talet som kraftigt försvagade de klassiska språkens betydelse på gymnasiet (det blivande). Låt mig nu gissa: efter 1968 års uppror och den slutliga uppgörelsen med "borgerlig bildning" skedde det kanske en semantisk förskjutning - det som efter 1945 var kulturradikalism ansågs under 1970-talet vara kulturkonservatism..... .
    Inte konstigt om innehållet i utbildningspolitiken kanske har varit en arena för ideologiproduktion.

    SvaraRadera
  42. Anonym, tack för smickret som jag tacksamt slickar i mig och för det fina klippet. Jag har precis gått och tänkt på Shakespeare. Vad berodde det på att han blev en sådan språklig gigant? Var det kanske allt utantillrabblande? Först i skolan och sedan som skådespelare. Det som vi så föraktfullt avfärdat som just onödig kunskap.

    SvaraRadera
  43. Gammal debatt, men jag kommenterar ändå. Som vanligt tycker vi olika och likadant samtidigt. Jag håller med dig om att det är riktigt viktigt att framhålla att gymnasiet är frivilligt, men att man när man går här har en skyldighet att närvara. Konsekvenserna blir indraget studiebidrag, EVK och rekommendation om att skriva ut sig från skolan. Är du inte där försvinner din plats. Det är rimligt. Skolk i betyget kan kanske hjälpa någon, men för mig är det en pseudolösning. Som du säger har terminsbetyget liten betydelse och jag tror därmed att en siffra där ger liten effekt.

    Skolk är inte okej, det måste alltid vara budskapet. Är eleverna under 18 ska närvarorapport delas med föräldrarna vilket görs i de flesta system. Ett samtal hem, eller en varning från CSN ser jag också som effektivare än en frånvarosiffra i ett betyg i slutet av terminen. Speciellt för mina elever på IV som inte får betyg förrän efter ett läsår.

    För mig blir införandet av skolk i betyget bara en siffra och jag är rädd att många kommer att nöja sig med den siffran och därför sluta kommunicera mer med elever och/eller föräldrar om frånvaron. Det är alltså ingen lösning, utan risk för försämring.

    Ett aktivt elevarbete är viktigast i kampen mot skolk och jag håller inte med om att mentorssamtal inte ger effekt på närvaron.

    Så som sagt, vi har lite olika hopp angående reformen.

    SvaraRadera
  44. Tack för ännu ett av dina alltid så välskrivna inlägg, Helena.
    Att endast skriva in skolket i terminsbetyget tror jag mest innebär onödig administration. Med istället en icke orsaksspecificerad frånvaro inskriven i examensbetyget får man ett större allvar från början. Elever och föräldrar bör redan i starten få se ett exempel på hur ett sådant betyg kan se ut. Följ upp med diskussioner kring hur presumtiva arbetsgivare kan tänkas reagera längre fram då man baserat på tre års statistik kan förväntas vara borta från jobbet t.ex 20% av arbetstiden. Jag tror att elever då i större utsträckning kan fås att skärpa till sig redan från start. För dåliga starter, det visar all erfarenhet, är mycket svåra och resurskrävande att reparera.

    SvaraRadera
  45. Linda, jag hade länkat till en elev som bloggat och han bad mig ta bort länken. Det var så det här inlägget hamnade högst upp och jag visste inte ens om att det hade hänt förrän jag skulle lägga upp nästa inlägg. :)

    Jag tror att vi är mer överens än vad du uppfattar att vi är för jag håller med om allt du skriver. Men problemet med att reglera vad vi ska göra är att det är helt olika vad som fungerar med olika elever. Vissa kan talas till rätta, med andra är det bortslängd möda.

    SvaraRadera
  46. Pekka, tack för vänliga ord. Det är viktigt att ligga på om skolk från första stund och helt rätt att föräldrarna alltid ska informeras. Men att hålla reda på exakt hur många lektioner som inte är redovisade och att i efterhand reda ut om det är sjukfrånvaro som inte blev korrekt anmäld eller skolk väldigt tidskrävande. Den här förändringen har gett oss lärare betydligt mer pappersexercis och jag är väldigt tveksam till nyttan. Om siffran kom i slutbetyget skulle effekten antagligen bli större, men det skulle samtidigt slå orättvist. Det finns elever vars föräldrar alltid sjukanmäler dem redan nu - hur många fler skulle ljuga för sina barn om vi införde det systemet.

    SvaraRadera