Det här är ett hett ämne. På Skolverket utreder de vilken dokumentation vi bäst kan avvara efter massiva klagomål från lärarkåren och facken. Bland skolbloggarna har vi åtminstone delvis olika uppfattning. Morrica och Plura brukar försvara och lyfta dokumentationen. Själv är jag en flitig dokumentationskritiker. I landets lärarrum - åtminstone på de stadier där jag har arbetat - är försvararna få. De flesta kollegor tycker att vi får lägga alldeles för mycket tid på dokumentation och för litet på att förbereda kick-ass lektioner. Den konflikten upplevde jag aldrig på Komvux och det är möjligt att den inte heller finns på folkhögskolan där Morrica verkar, men på högstadiet håller de flesta lärare en högst tveksam nivå på undervisningen medan omdömena skrivs. Frågan är om vi vinner på gungorna det vi förlorar på karusellerna? Jag tror inte det. Vad tror du?
När jag först arbetade heltid som lärare fanns det knappt någon dokumentation. Inga omdömen, ingen IUP, inga veckobrev till föräldrarna, inga åtgärdsprogram, inga handlingsplaner, inga krav på dokumentation av undervisningen, inga pedagogiska planeringar... Läsårstider, inbjudan till föräldramöte, ordningsregler - det är all dokumentation jag kan komma på.
Min egen pedagogiska dokumentation bestod av min fullklottrade lärarkalender och av de elevutvärderingar jag gjorde två gånger om året och min egen utvärdering av varje kurs i slutet av läsåret.
Just det sistnämnda var mitt eget systematiska förbättringsarbete. När jag satt där med elevernas resultat och utvärderingar och funderade över hur vi hade arbetat, vad som hade lyckats och vad som hade misslyckats lade jag en stabil grund för mitt följande lärarår. Jag saknar verkligen det arbetet och det underlaget. Idag har den påtvingade dokumentationen helt knuffat bort den självstyrda - åtminstone för mig.
Om jag fick bestämma skulle den pedagogiska dokumentationens kärna vara elevernas kunskapsresultat och utvärderingar tillsammans med tillsatta resurser i form av undervisning, stöd, etc. Vad tycker du?
Vilken funktion har den pedagogiska dokumentationen i din lärarkarriär?
Hur pedagogisk tycker du att dokumentationen i skolan är?
Vad kan vi lära av varandra över stadiegränserna när det handlar om dokumentationen?
Välkommen till kvällens #skolchatt! Ikväll följs "skolchatt direkt av #fskchatt där man debatterar samma ämne, så det finns möjlighet att diskutera skolans dokumentation i timmarna två för den som önskar.
Missa inte Anne-Marie Körlings inlägg i samma ämne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant detta med dokumentation. På något underligt sätt upplever jag lärarkåren som den sista enklaven där den moderna tekniken lyser med sin frånvaro.
SvaraRaderaEnvisas man med papper och penna förstår jag problem.
Dessutom är dokumention ett lagkrav sedan ett och ett halvt år. Men lagstiftarna har inte talat om på vilket sätt dokumentationen ska gå till väga. Det är upp till var och en att göra.
Dokumention är till för att fånga upp vad vill jag. Hur gjorde jag? Vilket resultat gav det? Varför blev det som det blev när jag gjorde sådär. Däremot är det ju inget krav på att skriva romaner utan hålla sig till notisformen när man dokumenterar.
Verksamheter som har all kunskap i huvudet hos sina medarbetare är livsfarliga. Vad händer klocka 17.00 när kompetensen går ut genom dörren från verksamheten och allt sitter i huvudet. Om denna person inte kommer tillbaka dagen därpå finns ingen verksamhet att bedriva.
Plura skriver: "På något underligt sätt upplever jag lärarkåren som den sista enklaven där den moderna tekniken lyser med sin frånvaro".
RaderaMin kommentar:
Vanlig generalisering av lärarkåren: Vi hänger inte med!
Men:
Det stämmer inte alltid!
Ibland ligger vi lärare före tekniken-som inte alltid fungerar som den ska utan lärares förskyllan och orsakar då stress och mycket extraarbete som kunde ägnats åt förberedelse av lektioner och mötet med eleverna i olika former.
Dokumentation är lagstadgad och behövs- men med måtta!
När inte tekniken på en datoriserad skola fungerar: vad ska vi använda då?
Papper och penna?
Det ena kan nog inte utesluta det andra.
Håller med om allt inte bara kan sitta i huvudet på en enskild kunskapsförmedlare...
Anonym, det är vad som sitter i huvudet på eleven som är det centrala. Hjälper dokumentationen oss att nå det målet är den bra, hindrar den oss är den till skada. Slutsatsen jag drar är att det är kunskapsresultaten som behöver kontrolleras - inte dokumentationen.
Radera@Anonym. Visst datorsystem kan var skälpsystem. Problemet är när förvaltningar ska sköta driften själv. Det är en gammal och förlegad syn på hur man utnyttjar den digitala världen.
Radera@Helena, om det ska sitta i huvudet på eleven är det väl lika viktigt att det pedagogiska arbetet mäts så att det just sitter i huvudet på eleven. Problemet är inte att eleverna är sämre utan att pedagogiken inte presterar. Bara att kolla på Nossebro m fl. Och jag har aldrig hävdat att dokumentionen ska kollas. Dokumentation ska man ha för att inte belasta hjärnkontoret i onödan.
Helena,
SvaraRaderaJag håller med dig om att vi har för mycket dokumentation i skolan. Vi borde genom att dra ner på onödig dokumentation kunna få mer tid till det som är centralt såsom till exempel elevernas lärande och till att arbeta aktivt med skolutveckling. Den dokumentation som förs måste leda till en förbättrad lärandeprocess och resultat hos eleverna. Trevlig helg! /Fredrik
Fredrik, som med så mycket annat i livet är det en balansgång. Men när dokumentationen förstör eller drar ner huvuduppdraget istället för att fungera som ett stöd då har det definitivt gått för långt. Önskar dig en trevlig helg!
RaderaPlura, det du skriver om verksamhet som avstannar stämmer kanske i vissa verksamheter. Det stämmer däremot illa in på skolan. Om jag ska ta hand om en klass för att en kollega har försvunnit vet jag redan efter första veckan det mesta av vad jag behöver veta. Hur de vill arbeta, hur de skattar sin egen förmåga, hur motiverade de är - och hur väl de kommunicerar i skrift på engelska eller svenska - det tar jag reda på redan första lektionen genom att låta dem skriva en planeringsuppsats. Den dokumentation jag önskar mig från en företrädare är information om deras måluppfyllelse, resten tar jag hellre med eleverna. Får jag inte den dokumentationen (vilket är det vanliga) kör jag en diagnos för att ta reda på nuläget på egen hand.
SvaraRaderaOm jag föll död ner hoppas jag att min efterträdare sänder mig en tacksam tanke för att mina elever har god måluppfyllelse, är motiverade, tar ansvar och är delaktiga - inte för att mina pärmar är välfyllda och prydliga. Jag hoppas också att han eller hon hellre förbereder bra lektioner och möter eleverna där de befinner sig just då än mal genom de omdömen, planeringar och åtgärdsprogram som står att finna i mina mappar.
P.S. Vi dokumenterar mestadels på våra datorer i likhet med de flesta lärare jag känner till.
Det är tacksamt att analysera problemet. En lysande lektion kan ha dålig dokumentation. En usel lektion kan ha utmärkt dokumentation. Krav på dokumentation vittnar om ett kontrollbehov, men vad är det som ska kontrolleras? En lärare kan få en användbar dokumentation genom att skriva några fritt formulerade rader om en lektion, om det finns något anmärkningsvärt att notera. Ett problem kan dyka upp om skolpolitiker och rektorer föreställer sig att de ska kontrollera att en lektion innehåller vissa, på byråkratiskt väg fastställda komponenter. De administrativa dataprogram som säljs till skolorna kan ge en orimligt stor tyngd till sådana aspekter.
SvaraRaderaClasse, tack för din tänkvärda kommentar. När man kräver dokumentation får man dokumentation. Hur skulle det vara att istället begära att eleverna lär sig, är delaktiga, får variation, har arbetsro?
SvaraRaderaMan ska följa upp det viktigaste pga att "vad som mäts blir gjort" men detta leder förstås också till att följer man upp på dokumentation så blir det gjort medan variation, arbetsro och icke-skriftligt lärande blir eftersätt.
SvaraRaderaSå sant, Jan. Det gäller att skilja på mål och medel. Medlen kan variera, men målen ska vara klara, mätbara och det är måluppfyllelsen som ska utvärderas - inte medlen.
RaderaFrågan om dokumentation som jag tog upp ovanför handlar inte bara om hur man dokumenterar varför det blev som det blev när man gjorde sådär.
SvaraRaderaDet handlar lika mycket om att skapa gemensamma arbetssätt. Dagens skola är befriad från "fritt valt arbete" och styrs av Lgr 11 många måste i kapitel 2. Lärare ska...Alla ska...förtifyra stycken har någon räknat ut. Den tid då läraryrket var den ensam individens tillvaro i stängda klassrum tillhör dåtid. Att det är kontroll som man upplever, bygger den på det samhälle vi fått nine eleven.
Men systematiskt kvalitetsarbete handlar inte om kontroll utan att all ständigt ska bli lite bättre dag för dag utifrån givna fakta. Skollagen skriver inte på näsan hur saker ska göras utan det är upp till varje enhet att skapa sitt system för att uppnå fastställda mål. Det som brukar kallas likvärdighet.
Plura, skollagen är högst tydlig när det gäller skriftliga omdömen varje termin, åtgärdsprogram, utredningar vid allt från beteendeproblem och frånvaro till bristande målupfyllelse, dokumenterad betygsgrund, dokumentation vid beslagtagande av föremål och mycket annat. ... Du har rätt i att det finns många "ska" i Lgr11. Det är omöjligt att uppfylla dem alla. Men chansen ökar om vi åtminstone inte alla har "gemensamma arbetssätt".
SvaraRadera