Ja nog sjutton har han rört om i grytan, den gode Zaremba. Lärarförbundet och Skolverket har redan kommit med sina ”Fy vad Zaremba är dum”, artiklar. Nu är det bara SKL vi väntar på. Den där teflonytan mot kritik tycker jag är väldigt trist. Varför inte bara ta det? Vissa bitar har man säkert orsak att kasta över axeln, men det mesta av det som framkommit i artiklarna behöver de berörda ta till sig. Skolverket blir bättre hela tiden, men de har mycket att stå till svars för när man tittar bakåt i tiden. Jag betvivlar inte alls att tanken med SALSA är god, men effekterna har däremot inte alltid varit så goda. Lärarförbundet har slutat kräva att ordet lärare ska ersättas av ordet pedagog, men de fortsätter att kämpa för sina medlemmar på bekostnad av LR:s - utan att märka att vi faktiskt förlorar på det hela bunten.
Själv håller jag med Zaremba helt när det gäller listandet av syndabockar. Mest skada har SKL åstadkommit. Någon värre arbetsgivare har vi inte sett sedan industrialiseringens begynnelse. På andra plats kommer Lärarförbundet. Något jag just nu känner mig uppriktigt sorgsen över. På något plan har jag inte riktigt fattat att det handlar om kollegor innan jag deltog i Tweetupen till #merkateder förra veckan. Jag kom dit nästan två timmar för sent på grund av SJ, lyckades få en hel del sagt, träffade intressanta människor, hörde intressanta saker, men grundkänslan jag hade var att vara i fiendeläger. Ingen var otrevlig mot mig, men jag kände mig varken välkommen eller välkomnad. Många jag hälsade på var reserverade, efteråt fick jag reda på att de flesta var anställda av Lärarförbundet.
Är inte det här något väldigt märkligt? Att vi har två lärarfack med olika målgrupper där det ena facket motarbetar det andra? Jag har inte hört LR komma dragandes med förskollärare eller fritidspedagoger när det har handlat om villkoren för de egna medlemmarna. Men under hela min lärarkarriär har Lärarförbundet lyft sina största medlemsgrupper på ämneslärarnas bekostnad. Jag har inte sett LR underkänna några önskemål Lärarförbundet har för sina största grupper. Däremot motarbetar Lärarförbundet aktivt våra önskemål om behörighet, legitimation och förstatligande. Och de gör det i sällskap med SKL. Som om Lärarförbundet var den goda dottern och LR den som ska ställas i skamvrån och bli utan månadspeng.
Det finns ett missförstått och underskattat begrepp i lärarvärlden; Kollegialitet. Det det handlar om är inte att hålla varandra bakom ryggen.Det handlar inte heller om att hålla en enad front mot elever, föräldrar, skolledning eller politiker. Att vara kollegial är att samarbeta med, stötta, hjälpa och - när det behövs - trösta sina kollegor. Att vara kollegial är att sätta skolans och elevernas bästa före sig själv. I långa loppet är kollegialitet också det som är mest lönsamt för den enskilda läraren.
Så Eva-Liis Sirén, vem är din kollega? Är det verkligen Anders Knape du ska samarbeta med, stötta, hjälpa och - när det behövs - trösta?
Media: DN, SVD, Aftonbladet, Expressen, Skolvärlden
Bloggar: Tankar om Skolan i Media, prestationsprinsen,Johan Kants blogg, Tysta Tankar, You're no different from me,Christermagister, Lite äventyr i ord och bilder, Ny i svenska skolan, Agneta Berliners blogg.
torsdag 21 april 2011
Är Eva-Liis Sirén en god kollega?
Etiketter:
#merkateder,
Eva-Liis Sirén,
LR,
Lärarförbundet,
Maciej Zaremba,
Metta Fjelkner,
SKL,
skolverket
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här inbördes striden mellan lärarfackförbunden gör mer skada än nytta för läraryrket och jag tror vi är ganska många som tycker att det har gått för långt nu. Själv överväger jag att gå ur allt vad lärarfack heter för jag har ingen lust att bidra till denna strid. Denna kamp mellan förbunden dränerar min energi som jag hellre lägger på att skapa en bättre skola för våra elever på annat sätt än att lyfta mig själv på bekostnad av andra eller genom att skuldbelägga alla andra än mig själv. Det är väl det du menar med kollegialitet? Jag ser http://skollyftet.se som ett sådant kollegium och du är mer än välkommen att delta om du vill.
SvaraRaderaMen när det gäller #Merkateder-tweetup så måste jag säga att jag inte alls delar din uppfattning. Jag har från början helt öppet gått ut med att jag är LR-medlem och jag har inte mött annat än respekt från alla de från Lärarförbundet som deltagit i debatten och på tweetup. Inte heller en enda har försökt värva mig och det ska de ha heder för, tycker jag. LR har förövrigt varit alldeles för tysta i #merkateder-debatten. Den enda LR-röst som har hörts tydligt har varit presschefens personliga röst. Som ibland har varit lite för provocerande för LRs bästa...
Anna Kaya, jag vet inte om det handlar om uppfattningar. Jag har kritiserat Lärarförbundet och Eva-Liis Sirén i både artiklar och blogginlägg och de vibbar jag känner av har säkert med det att göra.
SvaraRaderaMen i den kritik jag kommer med känner jag verkligen mina kollegor i ryggen - inklusive de kollegor som är medlemmar i Lärarförbundet. Den här striden mellan facken är nämligen inget som märks i skolorna.
När det gäller Zoran Alagic, jag läser hans blogg med stor behållning och tycker att han skriver nyanserat och bra, men på Twitter är jag inte så aktiv (har en mobil som jag köpte för en hundralapp på Tradera för några år sedan). Är det där han har provocerat? Och vad är det som har varit så provocerande?
Det som provocerat är väl att man inte riktigt förstått när det är presschefen Zoran som pratar (på twitter, menar jag alltså)och när det är privatpersonen Zoran. Eftersom du följer Mats tystatankar-blogg så tror jag du kan få mer information där.
SvaraRaderaSom du skriver så är det oerhört att striden mellan fackförbunden inte märks i skolorna. Det hade varit oerhört jobbigt om det var så.
Hmm... konstiga två sista meningar märker jag. "Oerhört" i nästsista meningen skulle ju vara "bra".
SvaraRaderaBlir smått illamående av vad lärarförbundet håller på med, men vill ändå påpeka att man får skilja på äpplen och bananer:
SvaraRaderaDe representanter för lärarförbundet på lokal nivå som jag träffat håller nästan alltid med LR i sakfrågorna och har varit *mycket* goda samarbetspartners mot heltokiga arbetsgivare.
Det enda jag kan gnälla på dom om är just att dom stannar kvar i ett fackförbund vars åsikter dom egentligen ogillar. Jag känner också igen det där med att dom verkar strunta högeligen i sina gymnasielärare (trots att dom försöker rekrytera dom). På min skola med 3.000 elever har dom inte ens längre någon representant eller kontakt med kommunombudet. Tyvärr! Vi behöver dom!
Anna Kaya, jag har inte missat att det är något om förskollärare som Mats har retat sig på, men jag har inte satt mig in i det.
SvaraRaderaDet som är så konstigt är att jag aldrig har varit med om något bråk om katedrar, mobiler, kommunalisering, legitimation på någon av de 12 skolor där jag jobbat. Vi lärare är rätt överens och dessutom fullt villiga att låta varandra göra på olika sätt. Jag tror att ett problem är att Lärarförbundet inte kan prata för alla sina medlemmar samtidigt utan behöver ha tydliga underavdelningar. Dels för ökat medlemsinflytande, dels för att kunna fokusera på de specifika krav, svårigheter och villkor som gäller för olika yrken i skolan.
Ulrik, precis så har jag upplevt det. När ämneslärare väljer LF handlar det om att det finns en lokal företrädare de har förtroende för, inte att de tycker som Eva-Liis Sirén. Men å andra sidan borde Eva-Liis Sirén bara säga det medlemmarna ber henne att säga.
SvaraRaderaFör mig framstår det som ganska märkligt att du ropar efter kollegialitet samtidigt som du svingar stridsyxan. Eller är kollegialiteten ett mer långsiktigt mål som ska uppfyllas först efter att Lärarförbundet har krupit till korset och bekänt alla sina synder?
SvaraRaderacrw, tycker du att jag svingar en stridsyxa? Tvärtom uppfattar jag att jag viftar med en vit näsduk. Jag tar upp det förflutna för lärdom - inte för botgöring. Den taktik Lärarförbundet har använt har inte gagnat någon av oss - minst av allt våra elever. Dags därför att tänka om. Lärarfack som tillvaratar varandras intressen, stödjer varandra och samarbetar, det är målet med mitt skrivande. För att det ska bli möjligt måste Eva-Liis Sirén först släppa sitt krampaktiga grepp om Anders Knapes hand.
SvaraRaderaHelena: Ja, det tycker jag faktiskt. Du har bland annat talat om skott i ryggen (riktigt så långt går du inte i detta inlägg dock). Jag uppfattar hur som helst inte tonläget som ändamålsenligt om samförstånd är målet. Att dra lärdomar av det förflutna är gott och väl, men de kan sällan tryckas ned i halsen på andra.
SvaraRaderacrw, det är historia att Lärarförbundet släppte genom kommunaliseringen. För det behövs inga ursäkter (även om det vore klädsamt nu när vi har facit i hand och vet att reformen ställde till med ännu mer skada än LR:s dystraste prognoser). Inte behöver Eva-Liis Sirén ställa sig bredvid Metta Fjelkner på barrikaderna och skrika förstatligande heller (även om också det vore klädsamt). Men när Sirén i media efter media basunerar ut sitt försvar för SKL och kommunaliseringen då går faktiskt skam på torra land. Och det känner jag mig nödd och tvungen att påpeka - ända tills hon lägger av med det.
SvaraRaderaHelena
SvaraRaderaDet förvånar Dig knappast att jag håller med Dig. Det skjuts för lite i Sverige.
SKL och LF låter otäckt samstämmiga! Tänk framåt, lärarskicklighet...... och sen inget konkret. Vi ska förstås glömma det som hänt och titta framåt men ett lärarfack måste stötta även ämneslärares yrkesidentitet och rätt till en bra löneutbeckling. Vi synar dina kort Eva-Lis, går du lärarnas intressen?
SvaraRaderaDu är duktig som vanligt Helena von S. ! Men glöm inte ordspråken "Är (person) en del av lösningen eller en del av problemet?" och "Ingen kan begära att en del personer ska revoltera mot sig själva".
SvaraRaderaCui bono är latin = Till vems nytta. Och ett annat latinskt uttryck lyder: "Den som tjänar mest på ett brott, den har också begått det".
SvaraRaderaKristian, tack för din vänliga och kryptiska kommentar. Och Glad Påsk.
SvaraRaderaJan, det gäller också att förstå att det finns andra vägar uppåt än på andras axlar.
SvaraRaderaanonym, tack både för vänliga ord och citat.
SvaraRaderaDet gäller, tror jag, att se till att elevernas och lärarnas intressen sammanfaller, för ingen borde kunna skaffa sig fördelar på elevernas bekostnad.
Bra kommentar: "släppa krampaktiga grepp om Anders Knapes hand" och det är dags att LF hittar andra vägar än via ämneslärares axlar. Ämneslärare och elever har förlorat stort på detta och skolan är djupt inne i en negativ spiral. Ska LF inse att alla deras medlemmar dras med ner om det blir riktigt illa för att ingen vänder spiralen. Vi ska blicka biicka framåt och uppträda så vänligt men de fortsätter ju att styra rakt mot isberget nog måste vi ryta till med allt vi har?!
SvaraRaderaDu skriver som vanligt bra Helena. Jag måste ju samtidigt säga att allt det vi sett i Zarembas artikelserie är något som jag själv läst om på 90-talet. Men då bara som upptakt till vad som sedan skulle komma. Så det blev lite som att sakta läsa upp alfabetet. Först kom A på 90-talet. Sen i början på 2000-talet kom, hör och häpna, B. 2011 kom C i form av Zarembas utmärkta, men djupt tragiska artikelserie. Dom ansvariga för eländet kanske är överraskade över utvecklingen. Borde inte A följts av B som sedan ledde till idel hyllningsartiklar om skolväsendet? Intressant nog var konsensus om skolväsendets väg mot ljuset på 90-talet ganska stor? Professor i spanska Inger Enkvist var en av dom ganska få hjältarna som i sin bok "Feltänkt" från 2002 varnade för utvecklingen. En gissning är att hon avfärdades som bakåtsträvande reaktionär, en person som aldrig skulle få tillträde till det pedagogisk-industriella komplexets socialdemokratiska finrum. Så gick nio år och det mesta hon förutsåg tycks ha gått i uppfyllelse, vilket inte minst Zarembas artiklar bär vittnesbörd om.
SvaraRaderaJag tycker att det är så avskyvärt att så många ska uttala sig om frågor som berör ämneslärarna. Det är tydligt att en majoritet av ämneslärarna LR medlemmar men ändå så verkar det som att det stora lärarfacket Lärarförbundet genom sina stora medlemstal gör sig breda på LRs bekostnad och har mängder av åsikter om situationen på Tolvåkerskolan mm.
SvaraRaderaBäste Bombadill, vad menar du.
SvaraRaderaDe stoplskott till rektorer som funnits på den skolan skulle i en konkurrensutsatt miljö dött för länge sedan. I rimlighetens namn skulle den gjort det om det fria skolvalet fungerat som det är tänkt.
Det är bara inkompetenta huvudmän och lagen som gör att de överlever.
Lärarförbundet eller åtminstone företrädare för dem försvarar behandlingen av lärarna Tolvåkersskolan, det är rent osmakligt av dem. I övrigt kan jag bara hålla med om stolpskott och inkompetenta rektorer samt huvudmän.
SvaraRaderaDet fria skolvalet fär inte den här förlösande effekten förrän uppföljningen av det viktigaste, undervisningen, fått kraft på alla nivåer. När (om) sker detta?
Ett litet bidrag till debatten:Högerpolitiken har skapat krisen i skolan:
SvaraRaderahttp://rshaninge.blogspot.com/2011/04/hogerpolitiken-har-skapat-krisen-i.html
Jan, min uppfattning är att vi ämneslärare har varit för tystlåtna och fega. Vi måste slåss för vår profession och för våra elever.
SvaraRaderaAnonym, delar din beundran för Inger Enqvist. Jag skrev själv flitigt under nittiotalet, men det kändes litet som att skrika in i en orkan. Mina artiklar hamnade alla i UNT, i rikspressen kunde en ynka lärare inte få något publicerat.
SvaraRaderaBombadill, håller med dig helt och halleluja till det om uppföljning av undervisningen.
SvaraRaderaPlura, konkurrensutsättning fungerar bara om det finns en systematisk uppföljning och kvalitetssäkring.
SvaraRaderaRS Jordbro, tack för länken. Jag ska läsa.
SvaraRaderaMenar signaturen "RS Jordbro" att Zarembas artiklar kritiserar konsekvenserna av skolpolitiska beslut som Alliansen har tagit 1991-1994 och 2006-2010? Ja, det är väl bara att gå in och se vilka beslut som tagits under vilka mandatperioder och vad för långsiktiga följder de har fått. Kommunaliseringen 1989 har kanske ägnats särskild uppmärksamhet av signaturen RS Jordbro.....
SvaraRaderaAnonym, det var ett intressant blogginlägg. Inte minst för att min dotter har varit med i Rättvisepartiet i sin grönaste ungdom. :) Men särskilt sakligt var det inte.
SvaraRaderaBra skrivet, helt rätt med kopplingen SKL och lf. De har en gemensam agenda, som drabbar hela lärarkåren på sikt. Jag har berört ämnet några gånger tidigare!-)
SvaraRaderaStackars Ann Kaya sitter i kläm av vad jag förstår på en 1-6 skola, där antagligen flera kollegor är lf:are. Jag har erfarenhet av kamrater som är i liknande situation, där kollegialitet är att täcka på fritids när fritidspedagogerna ska planera. OM diskussion förs med rektor om arbetsbelastning ses det som okollegialt att inte vilja ställa upp. Fast det är den egna planeringstiden som det tas av!!!
Det var ett ytterligare exempel på hur lf kan se på kollegialitet!
/LRradicals-LRrebels
LRadicals, jag brukar inte vikariera utöver min tjänst alls med motiveringen att jag inte har rätt att stjäla den tiden från mina elever. Tycker inte att man har tid att hålla tillräcklig kvalitet som det är. Men jag har inte hört talas om facklig press att täcka upp för varandra - däremot är det ofta arbetsgivarens hållning.
SvaraRadera...problemet blir ju när de har gemensam agenda! Båda parter tjänar på denna ordning, lfs fritidspedagoger får planeringstid, ag kommer undan gratis!
SvaraRaderaAtt du är stark och kan stå emot är bra! För mig är den svagaste medlemmen den som sätter standarden. Betänk den här kamratens kollegiala tryck på arbetsplatsen, hon arbetar med dem, hon fikar med dem. Hon får väldigt svårt att ensam säga nej! Ag utnyttjar naturligtvis denna situation och spelar ut kollegor mot varandra.
Fortfarande en bild av lfs "kollegialitet"
/LRradicals
Glömde att säga att det handlar inte om vikariat, där man får ersättning för arbetad tid. Detta förväntas man göra inom reglerad tid. Rektor ska t.o.m. ha sagt att kamraten har "för höga ambitioner" när det diskuterades arbetsbelastning.
SvaraRadera/LRradicals
LRradicals, det där om för höga ambitioner har jag också fått höra. Jag försökte "ge eleverna en Mercedes när kommunen bara betalade för en Hyundai".
SvaraRaderaMin bild var ju snarare att jag försökte ge eleverna en Hyundai när kommunen betalat för en trampbil. Du har förstås helt rätt i att det är svårt att säga nej själv. Just när det gäller den frågan har vi på mina skolor haft gott stöd i LR. Hur lärarförbundet sköter sådant vet jag inte.
Vill bara påpeka att jag inte alls sitter i kläm någonstans på min arbetsplats (som en kommentar till LRradicals/rebels eller vad du nu kallar dig själv idag). Jag arbetar utifrån det läraravtal som vi alla delar och det finns ingen skillnad alls mellan LR och Lärarförbundsmedlemmar på min arbetsplats och ingenstans jag kan hamna i kläm. Vad menar du? Och vad är tanken med att ta just mig som ett exempel?
SvaraRaderaKaya är ett "anfang" som kamratens situation är hängd på, att du inte "sitter i kläm" har du ju uttryckt några gånger. Du har "aldrig märkt av" lfs strategi eller effekterna av den! Det gör ju inte den mindre gällande att du tydligen har en ok arbetsplats eller är naiv nog att hjälpa kollegor utav din egen tid!
SvaraRaderajag stöter ibland på den typen av debattörer/(Kaya, Morrica och några fler)som så fort något sägs som inte stämmer med deras begränsade världsbild, ställer sig oförstående och frågar "hur menar du", istället för att diskutera sakfrågan. Denna naivitet manifesteras sedan av att när ngt är förklarat så säger de ofta om inte alltid att "det har jag aldrig sett eller märkt i mitt arbetsliv"!!
Som om det inte skulle existera några oförätter eftersom de inte har sett dem(hehe). Zaremba har inte hört folk säga det som han skriver om, för det har ju inte Kaya sett i sin verklighet!
Jag säger bara, nja!!
/LRradicals