Hur blev Fairtrade en politisk fråga?

 Med pompa och ståt har Valdemarsvik blivit Fairtrade-kommun.  "Vi kan inte fortsätta att ge våra barn bananer i förskolan som andra människor har blivit sjuka för att skörda, säger Lars Beckman (s), kommunalråd". Nej, det ska vi inte. Men Fairtrade är inte detsamma som eko och eko kan man få utan Fairtrade. Vi har dessutom konsumentmakt även i övrigt. Vi påverkar genom både lagstiftning och hur vi handlar all odling och produktion - ekologisk och icke-ekologisk. 

Tar vi den vanligaste Fairtrade-produkten kaffe betalar vi en knapp tia extra för kravmärkt och ytterligare en knapp tia för att på det få Fairtrade-märket. Det är inget litet påslag. Hur får vi kommunens knappa budget att räcka till så god och näringsrik mat som möjligt och hur ska vi värdera rättvisemärkt i förhållande till närodlat, ekologiskt odlat och ett klokt val av födoämnen? Är det här ett vettigt sätt att använda kommunens medel och personalresurser? 

Kommunala tjänstekvinnan Marie Magnusson påstår att en Fairtradecertifiering inte innebära en ökad ekonomisk kostnad. Uppenbarligen räknar hon bort den tid hon själv, andra tjänstemän och politiker lägger ner på det här, men även i övrigt är hennes resonemang märkligt: "Det handlar om att ha ett annat förhållningssätt. Till exempel slänger vi i dag mycket kaffe, det är ju ändå så billigt. Men om det kostar några kronor mer så tänker vi efter innan vi brygger de där extra kopparna som vi ändå inte kommer dricka upp. Vi behöver helt enkelt lära oss att hushålla."

Okej? Så i och med att kommunen köper ett dyrare kaffe förväntas svinnet bli mindre? Varför skulle det bli så? Jag kan möjligen köpa resonemanget i ett privathushåll men i kommunal verksamhet?

.... Det är fascinerande lätt att vara generös med andras pengar.

 Men vårdslösheten med skattemedel och personell tid är inte det enda bekymret här. Min främsta invändning är att det inte finns något som helst väljarstöd för den här utgiften och att man inte ens har försökt skaffa ett sådant. Information om Fairtrade kom i kommunfullmäktige från Fairtrade organisationen. Något försök att skaffa kompletterande och objektiv information gjordes mig veterligen aldrig. Ingenstans har man gjort något försök att utröna Valdemarsviksbornas inställning - eller ens att påverka den.  I det politiska ansvaret ingår att öka miljömedvetenheten och att göra det lättare för kommuninnevånarna att handla och leva på ett hållbart sätt. I Valdemarsvik har vi oljeeldade kommunala byggnader, gratis bilparkering överallt, ingen sopsortering och mycket vedeldning och ett lågt miljöengagemang nationellt sett. I en kommun som vill bli Sveriges främsta miljökommun och som i dag närmast är en utvecklingskommun är skolan också en viktig nyckel när det gäller att sprida kunskap och engagemang om sambandet mellan livsstil och miljö. Massor för en miljöengagerad  Valdemarsviks-politiker att ta tag i. Men icke. Istället satsar man på att bli en Fairtradekommun.  Till vilken nytta? Och till vilken kostnad?

Därmed inte sagt att vi inte ska ta ansvar för konsekvenserna för vår konsumtion. Vi påverkar världen och andra människor genom vad vi stoppar i våra magar, tankar och garderober.  Hur vi handlar och vad vi handlar är sålunda handlingar som medför ett ansvar. Skadar vi miljön? Bidrar vi till lidande, förgiftning, barnarbete, klimatförändringar, skadliga transporter?  Visst kan det väl vara värt möda och extra kostnader att veta att man medverkar till en bättre värld genom sin konsumtion?

Men för en konsument som vill minimera skadan och maximera nyttan är det inte lätt att få tillförlitlig information. Är det bättre att köpa ett ekologiskt vin från Frankrike som kommit hit med lastbil än ett oekologiskt chilenskt vin som kommer med båt? Närproducerat eller kravmärkt? Fågel eller fisk? Ledlampa eller lågenergilampa?

... Visst vore det väl behändigt om det fanns ett litet klistermärke man kunde lita på så att man visste när man handlar med änglarna och när det flugit en djävul i en?  Ett klistermärke som spar oss huvudvärk och besvärliga efterforskningar, ett klistermärke som ger oss ett gott samvete, får oss att se bra ut, ett klistermärke som ger företag en positiv image och därmed marknadsfördelar? 

Organisationen Fairtrade vill gärna att vi tror att just deras klistermärke ger allt det där och eftersom vi så gärna vill köpa just det de säljer lyckas de också väl med sin marknadsföring. Från att ha varit en liten rörelse har Fairtrade blivit en reell maktfaktor som omsätter stora belopp.

Men hur stor del av den extra kostnaden för Fairtrade-produkter hamnar hos producenten? Hur påverkar Fairtrade konkurrensen på plats? Är det verkligen de fattigaste som gynnas? Är det inte västerländskt arrogant att dela ut villkorade allmosor – jobba i kollektiv, lyd de här reglerna, gör så här och så här och betala för att få vara med i klubben så får du en liten belöning. Slår systemet de mer långsiktigt gynnsamma marknadskrafterna ur spel? Vad händer med den som står utanför? Den som inte har råd med avgiften, den som inte kan tillhöra ett kollektiv eller i övrigt kvala in? Hur jämför sig Fairtrade med att handla närproducerat, ekologiskt, att handla rätt efter årstiden?

Jag försöker handla närproducerat, krav och ekologiskt så mycket jag kan och har råd med. Jag handlar också en del Fairtrade produkter. Men om Fairtrade verkligen gör nytta har jag inte kunnat utreda. Den information jag hittar är motstridig. Antingen har Fairtrade en marginell nyttoeffekt, en marginell skadlig effekt eller en försumbar effekt - beroende på perspektiv eller undersökt aspekt - om jag tolkar de analyser jag har läst rätt.  Det verkar inte som om någon stor del av den extra kostnaden når jordbrukaren/producenten, men jag har inte lyckats hitta några siffror på vad Fairtrade-ambassadörer och andra som livnär sig på märket har för löner, arvoden och/eller förmåner.

För den som vill ägna sig åt samma typ av efterforskningar som jag har ägnat mig åt finns här en rad länkar:

http://www.economist.com/news/business-books-quarterly/21606248-easing-consciences-good-thing-or-bad

http://globalprosperity.wordpress.com/2012/07/03/is-fair-trade-actually-fair/

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0921800911000127

http://www.telegraph.co.uk/news/politics/8353361/Fair-trade-is-neither-fair-nor-good-for-trade.html

http://www.ssireview.org/articles/entry/the_problem_with_fair_trade_coffee

Hittar någon objektiv och välgrundad information som visar att Fairtrade verkligen gör nytta - nytta på det sätt paret Bill och Melissa Gates och Läkare utan Gränser gör blir jag glad. Jag har som sagt inte lyckats med det. Men även om det skulle visa sig att världen blir bättre av Fairtrade skulle inte det få mig att handla efter klistermärket i någon större utsträckning.  Det finns nämligen så många parametrar att beakta för den som vill använda sin plånbok för världsförbättring. Långa transporter bör undvikas ... det är viktigt att vi har ett hållbart eget jordbruk ... svenska företag är de företag vi har lättast att påverka med vår konsumentmakt ... sådant som hur vi reser, transporterar oss, värmer våra hus, äter, tvättar, handlar är det allra viktigaste för miljö och hållbar utveckling lokalt som globalt. Det är inte så enkelt att vi kan köpa oss ett gott samvete genom att betala några kronor mer för kaffet, bananerna chokladen och lyxglassen. Att välja hållbart och etiskt är betydligt mer obekvämt än så.

Här kommer en liten guide och några nyttiga länkar för den som vill göra världen bättre  - eller åtminstone inte så mycket sämre - genom sin konsumtion: 

Kött i synnerhet rött kött bör vi konsumera sparsamt. Jätteräkor och utrotningshotad fisk är annat vi ska låta bli eller undvika. Frukt och grönsaker ska i görligaste mån följa säsonger och helst inte flygas hit från andra sidan jordklotet. Bananer och kaffe bör vara ekologiska både med tanke på odlarnas hälsa och vår egen.  Vindruvor besprutas också mycket. Köp ekologiskt vin, ekologiska druvor, russin.  Ät rester, sådant som passerat bäst före, och släng så litet som möjligt. Flygresor av alla slag har en stor klimatpåverkan och bör undvikas. Särskilt gäller det långa resor.  Bilresor bör också undvikas och bilen ska vara av en sort som ger minsta möjliga miljöpåverkan.  Huset ska helst hållas svalt och värmas upp med förnybar energi (För vår del bergvärme, solpanel och Telge Energi).  Tvättmedel ska vara ekologiska och sköljmedel ska man undvika helt och hållet. Kläder, lakan, handdukar, etc. - ekologiskt när det går, men det är också bra att köpa begagnat, lappa istället för att slänga, låta kläder gå i arv, bli utslitna.

Här är några bra länkar:

Först konsumentverkets hållbara råd:  http://www.konsumentverket.se/Vara-omraden/Hallbar-konsumtion/Miljomassigt-hallbart/Mat-och-miljo/

Sedan Greenpeaces gröna råd: http://www.greenpeace.org/sweden/se/agera/lev-gronare/

Därefter får Världsnaturfonden guida dig i hur du väljer rätt fisk och i vad vi kan göra för att rädda Östersjön och övriga hav: http://www.wwf.se/vrt-arbete/hav-och-fiske/rdda-stersjn/havet-gr-att-rdda/1249336-havet-gr-att-rdda

Vältäckande och mycket användbar är Naturskyddsföreningens gröna guide: http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/gron-guide. Finns även som app.

Jag tror på konsumentmakt och på styrkan i att rösta med fötterna. Jag vill ha mycket mer information om både jämställdhet och miljötänk hos de företag jag handlar av. Annat som har betydelse är nationella och internationella regelverk, ekonomiska styrmedel som belönar hållbar konsumtion, detaljerad och pålitlig konsumentvägledning. 

Men när Fairtrade och kommunpolitiker bjuder upp varandra till dans innebär det i mina ögon att ingendera gör sitt jobb. Och se det - det tror jag inte på.