tisdag 29 april 2014

Om föräldrar i katedern och om elevkvotering

Jag sitter på ett Lufthansa-flyg på väg till det europeiska språkcentret i Graz för en workshop. Ämnet är: föräldrar som resurs i det flerspråkiga klassrummet.  Det finns redan sådana projekt på gång och eftersom resultaten har överträffat förväntningarna vill man ha en spridning och en acceleration över hela EU – därför samlar man representanter från alla medlemsländer i en workshop.  

Vad är det då man vill och tror sig kunna uppnå? Tanken är att när man bjuder in föräldrar att bidra med sin kunskap – främst då språk och kultur – blir alla berikade och integrationen bättre. Klyftorna mellan hem och skola minskar samtidigt som kunskap, förståelse och tolerans ökar på alla håll.  Men en ökad språklig och kulturell kompetens hos alla våra barn är också ett viktigt mål – sådan kompetens är hårdvaluta på arbetsmarknaden och dessutom en förutsättning för ett framgångsrikt pluralistiskt samhälle. Ett samhälle som berikas av globalisering, mångkultur och flerspråkighet snarare än ett samhälle som präglas av slutenhet, misstro och intolerans.

Det var väl inga pjåkiga mål? Kan man annat än nicka instämmande åt dem. Receptet är också smått genialiskt. Föräldrar som är aktivt involverade och som inbjuds som värdefulla bärare av kunskap och kultur måste självklart få ett bättre förhållande till sina barns skola och till det nya landets kultur och utbildning. Samtidigt får de en annan ställning och status i de infödda barnens och deras föräldrars ögon.

Varje EU-land har en representant.Tanken är att vi ska lära oss av goda exempel, lära av varandra, brainstorma, åka hem till våra länder och sprida goda idéer. Det är roligt att få representera Sverige i ett sådant sammanhang. Det här är ett område som är såå viktig just för oss. Nyanlända och invandrare är kanske det första man tänker på, men vi har också flera egna minoritetsspråk och en ökad mångkultur och flerspråkighet som kommit med EU:s öppna arbets- och studiemarknad.  Allt det här behöver vi göra till fördelar både på individ-nivå och nationellt.

Men innan vi kan dra ordentlig nytta av insatser för att använda mångkultur för att berika oss alla har vi ett stort problem att hantera – vår segregerade skola. Det är ju så fullkomligt huvudlöst och dumt att inbilla sig att man kan lyckas med integration i ett samhälle där vi inte lever tillsammans. Kulturer som lever sida vid sida utan naturliga möten  berikar inte varandra, utan de krockar.  Och krockar… de tenderar att leda till skador.  Till allt från plåtskador, personskador till ond bråd död. Varför beskärma sig över främlingsfientlighet och nynazister? Vi skördar bara vad vi sår.

 Vill vi ha en annan gröda  måste vi helt enkelt så andra frön. Och det arbetet måste börja direkt - oberoende av hur det går med kommunaliseringen och med friskolorna. Mitt huvudsakliga förslag är kvotering. Vi ska inte kvotera i bolagsstyrelser. Där räcker det med att offentliggöra könsfördelningen så får vi konsumenter klara den biffen. Dessutom är inte företagens tjänstetillsättning något staten ska lägga sig i. Men vi måste börja kvotera i skolan. Skolan är statens ansvarsområde nummer ett och det främsta instrumentet för integration, tolerans, demokrati och tillväxt.

Hur skulle kvotering kunna gå till? Slumpmässigt utvalda kvotelever kan bussas från skolor som är kulturellt oberikade av svenska till skolor som är kulturellt oberikade punkt Kvotelever kan bussas från skolor med låg andel nyanlända i motsatt riktning. Just det pillret kan gärna sockras med både laptop, körkort och resa.  På motsvarande sätt kan kvoteleverna förses med en extra trevlig skolpeng. Vad än som behövs för att vi ska få frivilliga skolresenärer till  och från Rosengård, Södertälje, Gottsunda, Skäggetorp och andra ställen med extra kraftig skolsegregation.

Låter det här drastiskt? Inte ett skvatt i mina öron. Tvärtom skulle jag vilja sprida receptet till alla skolor. Det har talats en hel del om likvärdighet och blandning i skolan ur ett kunskapsperspektiv. Vi har fått lära oss att likvärdighet och goda resultat går hand i hand och att resultaten blir högre när det finns blandning i klassrummet. Nu är det hög tid att vi uppmärksammar konsekvenserna av vår skolsegregation även för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har ökande motsättningar, allt svårare att förstå varandra och en krympande benägenhet att lyssna på varandra. Inte bara över språk- och kulturgränser utan även när det gäller kön, klass, stad och landsbygd och sexualitet. Det uppfattar jag däremot som drastiskt. Drastiskt och skrämmande.

Vi har en skola där alla slåss för sig och sitt - i all synnerhet föräldrarna. Inte av själviskhet utan för att vi har ett system som bygger på att föräldrar bevakar sina barns rättigheter och möjligheter. Ska vi få en bra skola, ska vi få ett land präglat av kulturell rikedom, tolerans och samarbete då måste vi göra just det till mål och inte ge oss innan vi är i hamn. Föräldraengagemang behöver kanaliseras att gälla hela skolan, snarare än det egna barnet, och vi måste - bara måste - se till att det barn som inte har engagerade och/eller kunniga föräldrar får en riktigt bra skolgång. Ska vi förverkliga den kompensatoriska skola vi så vackert målar upp i våra styrdokument ska de ju faktiskt ha den bästa skolgången.

Så fram för kulturrikedom och mångspråkighet genom föräldrar som deltar i undervisningen, men först behöver vi blanda våra elever och se till att de bästa lärarna och mesta resurserna finns på rätt ställe. Skolan ska vara  en mötesplats för de grupper och grupperingar som finns i vårt samhälle - och den ska vara som bäst där det behövs som mest.

16 kommentarer:

  1. OJ Helena ett drastiskt förslag, ett tankeexperiment.

    Kan vi bussa duktiga svenska elever till en skola med sämre rykte och många invandrare? Kan vi få dem att ställa upp på det frivilligt? Kan vi med moralen i behåll som socialliberaler tvinga dem?

    Kan vi bussa eleverna med störst behov av att lära svenska och svensk kultur till en skola med gott rykte och många svenska elever? Får vi rätt effekter om det är frivilligt? Är det ett positivt steg att de som har störst uppförsbacke ska få kraftigt förlängd skolväg?

    SvaraRadera
  2. Apropå att de bästa lärarna ska "vara på rätt ställe". http://jansyrligheter.wordpress.com/2014/04/29/straffa-de-duktiga-lararna/

    SvaraRadera
  3. Jan, för det första - det behöver inte vara så drastiskt. Det är knappast svårt att övertala elever att åka till innerstadsskolor i Stockholm, Malmö, med flera städer och mottagandet borde heller inte vara problematiskt om man sprider till många skolor. Den motsatta resan behöver vara på frivillig basis och det pillret behöver sockras. Men det ska självklart vara så att undervisningen ska hålla hög kvalitet i mottagarskolan.

    SvaraRadera
  4. ... När det gäller lärarna. Visst ska lärare i huvudsak kunna välja, men man kan locka skickliga lärare till de största utmaningarna med höga löner, goda villkor, etc. Du har rätt i att avancerade ämneskunskaper ofta är till större nytta i klassrum där man sysslar med avancerat ämnesinnehåll. ... Är det någon som har ifrågasatt det? Men praktiken att låta obehöriga eller nyexade ta de största lärarutmaningarna måste upphöra.

    SvaraRadera
  5. Att pendla in till innerstadsskolor har vi redan en hel del av. Det som jag ser som faran med detta är att det framför allt blir de duktigaste eleverna från förorten som gör detta. Föräldrar orkar på ett annat sätt aktivt stödja ett sådant beslut.

    Det är klart att arbetsgivaren gärna får sockra så att de lockar fler skickliga lärare till förortsskolorna. Jag har svårt att tro att det blir några stora effekter. Lärare med erfarenhet har ofta fått gå igenom en hel del för att hitta till en skola där de ges dräglig arbetsmiljö. Vi är inte så benägna att chansa. Det är ju väldigt mycket vackra ord som strömmar över oss men konkret blir det mest skit.

    För att en skola ska bli bra så måste den uppnå en bra blandning av erfarna och yngre. Så du har rätt i att i en likvärdig skola så måste alla skolor ha den blandningen.

    Slutligen finns det dock en underlig tonvikt i debatten att likvärdighet bara handlar om de riktigt svaga eleverna. Jag menar att de vanliga eleverna i våra förortskolor är de som vi verkligen behöver anstränga oss för. De behandlas dåligt av svenska skolan.

    http://jansyrligheter.wordpress.com/2014/04/22/kom-inte-och-sag-att-duktiga-elever-ar-mindre-viktiga/

    SvaraRadera
  6. Tvång är oacceptabelt ... och vilka mutor skulle förmå svenska föräldrar att placera barnen i Rosengårdsskolan och andra liknande skolor?

    SvaraRadera
  7. Arvid, förutsättningen är förstås att undervisningen håller en hög kvalitet och att skolan erbjuder sina elever trygghet, arbetsro och trivsel. ... Men till allt det har varje svensk elev redan lagstadgad rätt.

    SvaraRadera
  8. @ Helena

    Om det är en förutsättning för att ditt förslag ska sjösättas, att "undervisningen håller en hög kvalitet och att skolan erbjuder sina elever trygghet, arbetsro och trivsel" ... så saknas ju dessa förutsättningar i Rosengårdsskolan och andra liknande skolor.

    Det är du väl medveten om?

    SvaraRadera
  9. Arvid, men det får de inte göra på sikt. Kan inte en skola på ett betryggande sätt arbeta mot sådana förutsättningar bör den stängas och samtliga elever bussas annorstädes.

    SvaraRadera
  10. Helena, du skriver alltså:

    "Men innan vi kan dra ordentlig nytta av insatser för att använda mångkultur för att berika oss alla har vi ett stort problem att hantera – vår segregerade skola. ... Vi skördar bara vad vi sår.

    Vill vi ha en annan gröda måste vi helt enkelt så andra frön. Och det arbetet måste börja direkt - oberoende av hur det går med kommunaliseringen och med friskolorna. Mitt huvudsakliga förslag är kvotering."

    Men ... förutsättningarna kommer att implementeras "på sikt" ... för det arbete, som enl. dig måste "börja direkt".

    Kvotering ska alltså "börja direkt"... så snart som förutsättningarna har implementerats "på sikt". Hur tänker du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arvid, det behövs ingen övertalning för att få bussa elever från skolor med riktigt dålig måluppfyllelse och få svenska elever till högpresterande skolor på rimligt avstånd. Det kan sätta igång genast. Att få en rörelse åt andra hållet behöver antagligen däremot få ta längre tid. Så steg ett kan börja direkt, steg två när tiden är mogen. Blev det tydligt nu?

      Radera
    2. De välfungerande skolor, som ska ta emot riktigt lågpresterande elever från problemskolor, kanske behöver övertalas? Eller är något hänsynstagande till högpresterande skolors elever en helt främmande tanke för dig?

      Radera
  11. En mildare variant av ditt förslag skulle vara att de mest eftersökta skolorna lottade in nya elever slumpmässigt i stället för att ta eleverna med den högst meritpoängen.

    SvaraRadera
  12. Är detta något som FP som parti vill?

    SvaraRadera