lördag 9 april 2011

Bloggsemester ... eller inte.


Det är skumt så svårt det är att skriva ett blogginlägg efter ett uppehåll. Det känns som om jag har glömt hur man gör och dessutom inte har något att förmedla - det trots att det händer massor av saker i skoldebatten hela tiden. Som Maciej Zarembas artiklar, Mats Olssons artiklar, katederdebatten som bara fortsätter och fortsätter ...

Så vad har jag gjort istället för att blogga? Ja, först på listan är att jag är med i en programgrupp inom Folkpartiet som ska ta fram ett jämställdhetspolitiskt program inför vårt landsmöte i höst. Det är Nyamko Sabuni som leder gruppen som består av Lars Tysklind, Monica Renstig, Ulf Öfverberg, Ulrika Francke, Bonnie Bernström och mig. Det här tycker jag är väldigt spännande och roligt och jag vill verkligen dra det största strå jag kan till den stacken. Så nu ägnar jag en hel del tid åt att skriva motioner och läsa rapporter. Deadline för det här är 1 juni så tills dess går jämställdheten före skolan ”after hours”. Samtidigt har jag blivit utvecklingsledare på min skola. Halva tjänsten utvecklingsledare, halva lärare från och med i höst. Även det är både spännande och roligt, men just nu är det mera som 100% lärare, 50% utvecklingsledare, så ”after hours” har krympt en hel del. På det får man lägga omdömen, implementering av skola 2011, Liberala Kvinnor, kommunpolitiken, politiska årsmöten och en del andra åtaganden, så det är tur att jag bara sover 6 timmar och klarar av att äta lunch på en kvart. :)

Intressant nog var ett huvudnummer när programgruppen träffades den 31.3 hur bekymmersamt litet kvinnor arbetar - 29 timmar i veckan i snitt om jag inte missminner mig. Kvinnor deltidar, vabbar, är sjukskrivna väldigt mycket mer än män. I torsdags när vi hade årsmöte i Liberala Kvinnor Östergötland föreläste professor Elisabeth Sundin om orättvisa löneskillnader under rubriken ”Varför väljer kvinnor alltid fel?” Där dök samma problematik upp igen. Ett fel vi kvinnor gör är att vi jobbar på tok för litet både på årsbasis och på livsbasis.

Då uppstår frågan vad uppfattas som att jobba? Och frågan vem bestämmer när det är för litet av vad i ett liv? Rent statistiskt jobbar jag 100% dvs 45 timmars arbetsvecka i snitt. Den arbetstid jag verkligen lägger ner just på min skola ligger betydligt högre. På det får läggas sådant jag upplever som jobb - eller åtminstone annan nyttoverksamhet än hushållsarbete - minst 20 timmar i veckan. Drygt 70 timmar och på det ungar, hushållsarbete och trädgårdsarbete (fördelat rättvist och i endräkt med min man och med flitigt utnyttjande av barnarbetskraft). Jag tror att de flesta av de kvinnor som ”jobbar för litet” egentligen jobbar rätt mycket. Men vad är det då de jobbar med? Varför får de inte betalt för det de gör? Är det ”onödigt” arbete, eller borde de egentligen ha betalt? En intressant fråga är också; varför prioriterar många kvinnor obetalt arbete framför betalt sådant? Själv prioriterar jag betalt arbete framför obetalt, men jag prioriterar samtidigt obetalt arbete som politik och opinionsbildning framför fritid. Sitter det i våra upplevda könsroller? Kvinnan ska vara omaterialistisk, självuppoffrande och god medan mannen ska vara god familjeförsörjare och antingen göra karriär eller också ha motorsåg, bränna sprit och fiffla med skatterna. Eller handlar det om samma duktighetssyndrom som ger flickorna magont och depressioner i skolan?

Vad är egentligen meningen med livet? Vad innebär det att förverkliga sig själv? Väljer vi till och med det efter kön, eller - som Elisabeth Sundin skulle ha sagt - efter genussystemet? ... Och hur mycket eget val handlar det egentligen om i så fall?

34 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka. Dina inlägg har varit saknade kan jag säga. Men du håller ju på med spännande saker så du är ursäktad ;-).

    Om du träffar Bonnie Bernström kanske du kan dra undan henne i ett hörn och väsa i örat på henne att hon ska sluta räkna kvinnovalörer i de nya sedlarna. Det är pinsamt.

    För övrigt, grattis till dina många engagemang.

    SvaraRadera
  2. Carina, tack. :) Jag och Bonnie har något olika syn på feminism, liberalism och betydelsen av vilka valörer det är på de sedlar där kvinnor figurerar. Jag har debatterat med Bonnie både på Newsmill och i Folkpartiets interna tidning NU, men när det gäller sedlarna tycker jag att allt som behöver sägas redan har sagts.

    SvaraRadera
  3. Ge maamma ett arbete och pappa med barn.

    SvaraRadera
  4. Helena! Du har helt rätt i att allt som behöver sägas om Bernströms skriverier om förslagen till nya sedlar har blivit sagt. Men har verkligen konsekvenserna dragits fullt ut för hennes räkning? Maken till omdömeslöshet har väl aldrig visats. Först verkade det som ett försenat aprilskämt, men sedan framhärdar hon i ett inlägg till på Newsmill!

    Om man kombinerar omdömeslöshet med makt får man en livsfarlig kombination. Att hon har makt framgår av hennes och Johan Pehrsons Newsmillartikel där de skriver: "Därför skärper vi straffen för sexköp". De två uttrycker sig som om de har lagstiftningsmakt som de missbrukar på det sättet, och som det visar sig har de ju det i praktiken.

    Så hur kan Bernström kvarstå som ordförande efter detta? Borde ni inte agera kraftfullare än att "väsa i örat på henne"? Ett misstroendevotum är nog enda sättet att rädda epitetet "liberal" i Liberala kvinnor.

    Varför ska man alls vara medlem i Folkpartiet när viktiga företrädare för det driver en linje som går emot liberalismen? Det är nästan så att man längtar tillbaka till den socialdemokratiska regeringens tid. Då fanns det hopp om att den dåvarande opppostitionen skulle kunna komma till makten och liberalisera samhället. Som opposition röstade de nuvarande allianspartierna emot integritetskränkande lagar från S och V, men som regering förvärrar de sådana lagar i stället för att riva upp dem.

    Vem ska man hoppas på nu - förutom på dig?

    SvaraRadera
  5. Intressant att du kommit upp i smöret. Det här med arbete och arbetstid.

    Tja, vad ska jag säga. Det verkar som samhället totalt är fixerat vid lönearbetet som enda måttstocken. Jag som haft begränsat antal år som "riktig" lönearbetare har som du svårt att förstå tänkandet. Kan det både vara ett könsteriotypt tänkande som en samhällsyn präglad av långt socialdemokratiskt maktinnehav.

    Tillsist får jag väl lyckönska dig till dina nya utsiktsposter.

    SvaraRadera
  6. Grattis! (tror jag) Det låter som Grattis! Och välkommen tillbaka! Det där med fria bal är komplicerat. Och att hjälpa andra att befria sig... Hu!

    SvaraRadera
  7. Anonym, jag känner nog mig mer förhoppningsvis än tidigare som folkpartist. Jag har tyckt att det har varit stor skillnad på folk och folk i partiet, ibland till och med åsiktsförtryck och jag har varit en flitigt kritisk röst internt, men nu uppfattar jag att vi är på rätt väg. Vi håller på att arbeta fram ett nytt partiprogram med ovanligt många och behändiga sätt för gräsrötter att påverka. Det har också kommit ett tydligt budskap från partistyrelsen att arbetet ska präglas av tolerans och högt i tak. Med det följer förstås att det ska finnas en stor spännvidd och utrymme för många åsikter i partiet.

    Det som oroar mig är att vår politik inte alltid är så liberal och att man använder ordet socialliberal som täckmantel för förmyndarpolitik och statlig ingenjörskonst. Ironiskt nog samtidigt som väljarkåren är mindre begiven på sådant än på länge.
    Det kan du lita på att jag bekämpar med både näbbar och klor. Och slutar folkpartiet att vara liberalt slutar jag att vara folkpartist.

    SvaraRadera
  8. Tack Plura, ja man kan fråga sig om samhället verkligen skulle bli bättre om vi alla satte karriären först? Det tror inte jag, men jag tror att vi behöver nå därhän att både män och kvinnor tillåts prioritera hur fan de vill utan vare sig huvudskakningar eller statlig intervention.

    SvaraRadera
  9. Mats, ibland känner jag mig som en idiot för att jag utför så mycket gratisarbete, men å andra sidan är jag i en ålder och situation där jag i stort sett aldrig funderar på pengar och då är det nog egentligen mer värt att ha verklig makt att påverka. Och det känner jag att jag har. Du med skulle jag tro. :)

    SvaraRadera
  10. Hej Helena,
    Kul att du är med på banan igen.

    Tyvärr måste jag dock också tjata om Bonnie Bernström. Hon kan väl inte komma undan sina pinsamma fadäser genom att bara sopa dem under mattan och hoppas att alla glömmer bort dem fortast möjligt?

    En sak är om hon agerat som privatperson och därmed enbart gjort sig själv till åtlöje. Men hon agerar ju alltid som företrädare för ett förbund och därmed även för ett parti, även om det är två olika organisatoriska enheter. I förlängningen innebär det ju att hon drar med sig även er som arbetar seriöst ned i dyn. Dessutom bidrar hon ju i högsta grad till att politokerföraktet ökar. Håller med kommentatorn ovan att något konkret borde göras, t.ex. misstroendevotum.

    SvaraRadera
  11. Helena!

    Allt arbete är som sagt inte lönearbete, men merparten av allt arbete gör vi eftersom vi själva ser ett värde för oss själva i det. Det som skiljer "lönearbete" från "gratisarbete" är vem som är beställaren.

    "Lönearbete" utför vi på beställning av någon annan. Någon annan ser ett värde i det arbete som ska utföras och är beredd att betala oss för att utföra det.

    "Gratisarbete" utför vi åt oss själva eller någon närstående eftersom vi själva ser ett värde i det. Alternativet hade varit att vi själva hade betalat någon annan för att utföra arbetet, men ofta är det värt mer att utföra arbetet själva. Vi hade naturligtvis kunnat anställa oss själva och betalt oss själva för att utföra arbetet, men det hade endast resulterat i ett vi fick betala skatt och arbetsgivaravgift på lönen till oss själva och i slutändan hade vi stått där med mindre pengar i plånboken än innan. Därför väljer vi att utföra det som "gratisarbete" istället. Det är helt enkelt mer lönsamt så.

    Finner man inget värde i det "gratisarbete" som man utför så ska man naturligtvis sluta göra det. Tycker man inte att det är värt jobbet att dammsuga och städa hemmet så ska man naturligtvis avstå från det. Tycker man inte att det är värt jobbet att tvätta bilen så ska man naturligtvis avstå från det. Sådant bör varje vuxen myndig människa själv förväntas kunna avgöra.

    SvaraRadera
  12. Nu får det vara slut på "semestern" Helena! Zarembas artikelserie i DN har nått sitt crescendo kring läraryrkets avprofessionalisering. Angreppen kommer bli hejdlösa från alla de som tjänat på att sparka på lärarna. Upp till kamp! Kan vi kasta av oss syndabocksoket nu?

    http://www.dn.se/kultur-noje/sverige-har-slutat-undervisa-sa-forlorade-lararna-sitt-yrke

    SvaraRadera
  13. Evert, Bonnie Bernström har mig veterligen ingen annan roll i partiet än den som ordförande för Liberala Kvinnor så jag vet inte hur mycket makt hon har. I Liberala Kvinnor uppfattar jag att hon har förtroende, då är det snarare jag som är det svarta fåret. Men jag är i varje fall inget särskilt tystlåtet svart får. :)

    SvaraRadera
  14. Medborgare X, jag tycker om ditt resonemang. Man måste ta ansvar för sitt eget liv och sina egna val och inse att man faktiskt väljer mellan alternativ precis hela tiden. Diskussionen om betalt och obetalt arbete är nära Dan Pinks resonemang om motivation: http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc
    Vikten av att ta ansvar för sina egna val och sitt eget liv, tänkande runt vad som motiverar oss - men det behövs också en diskussion om hur fria våra val är. Vad styr oss, till vilken grad och till vilken nytta?

    SvaraRadera
  15. Jan, jag håller på och filar på en sjujäkla lång skolartikel för Newsmill och jag sitter på tåget på väg till Tweetupen som Lärarförbundet ordnar. Räcker det för idag tror du? :)

    SvaraRadera
  16. Bra att du är där! Ser fram emot att följa.
    Efter den här Zarembaorgien kanske det är dags att tona ner striden mellan fackförbunden. Det går inte att strida mot någon som har DN på sin sida. LR vann en storslagen Pyrrhusseger och nu går vi vidare.

    Några korrigeringar behövs nog ändå till historieboken:

    http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/004A11DA?OpenDocument&menuid=00326A1C

    SvaraRadera
  17. LR har inte vunnit någon seger. Det är en oerhört lång kamp kvar och LF pratar så mycket om samförstånd för att i nästa sätta sig i SKLs knä. Nu behöver vi all hjälp vi kan få för att följa Zaremba och få tillbaka vårt yrke. Mats, en kreativ lärarutbildare som du kan vara viktig hjälp för att avsluta lärarnas syndabocksvandring.

    SvaraRadera
  18. Problemet är att jag tror många trivs i syndabocksrollen. När jag frågar vem som hindrar lärare att undervisa på ett visst sätt möter jag underligt känslomässiga argument:
    - när jag gick på lärarutbildningen var det någon som inte tyckte om förmedlingsoedagogik!
    - vi hade en gång en rektor som försökte tvinga oss att arbeta i lag.

    Zaremba upphöjer skräckhistorierna till generella beskrivningar av svensk skola. Jag förstår att berättelserna har ett terapeutiskt värde för dem som har känt sig illa behandlade - men är de tillräckligt sanningsenliga för att kunna gå vidare ifrån?

    Som lärarutbildare uppmuntrar jag alltid studenter att utveckla sitt ledarskap. Det är ingen kontroversiell färdighet och se flesta av oss är nog trötta på att diskutera från vilken plats den ska utövas.

    SvaraRadera
  19. @Mats, vadå trivas i syndabocksrollen. Du måste väl ändå ha uppmärksammat några av alla de övergrepp som gjorts i namn av "nytt". Helenas serie "Allt är lärarnas fel" borde väl ha väckt några tankar om att lärare kanske behandlas negativt. Det finns lärare som drabbats av kraftiga sanktioner för att de trivts att samarbeta med lärare i samma ämnen. De har straffats i sina försöka att få fortsätta arbeta i lag. Lönerna har sänkts drastiskt och mest för de lärare som haft egna idéer.

    SvaraRadera
  20. Om man nu får tycka något.

    Lärarna som sådana behöver det ju inte vara fel på. Det verkar ju alldeles uppenbart att det råder helt olika strategier om betygssättning, helt olika strategier om pedagogiska förfaranden, helt olika förutsättningar från skola till skola.
    Vems fel är det?
    Det kan väl inte bara vara lärarnas. Kanske Kommunernas lekmän till beställare har bidragit med ett och annat.
    Jag håller med Björklund i brist på bättre.
    Statlig skola, genomgripande förändring av betygsbedömning. Skolor som i sin betygssättning avviker med mer än 30% från nationella prov, skall stängas, lärarna sparkas.
    Kanske vi äntligen då, kan få ett skolsystem som är rättvisande och belönar arbete och inte bruna tungor.
    Med hopp om bättring...

    SvaraRadera
  21. Med den mer likartade ordningen försvinner också föräldrarnas verklighetsförankrade klagomål om orättvis bedömning, usla lärare, och det sprids en uppfattning om skolan som rättvisans adelsmärke...

    SvaraRadera
  22. Det är inte svårt att skapa en rättvis skola - behandla alla lika illa!
    Använd meningslösa men lätträttade prov!

    @Jan
    Jag vet att det finns lärare som farit illa i omorganisationer och tror att det kommer att ske även i framtiden. Den största förolämpningen är väl dessa ständigt återkommande nya läroplaner som hotar att kullkasta allt som jag lärde mig under min utbildning?

    Sedan ska vi inte tala om den där räliga forskningen som envisas med nya rön...

    SvaraRadera
  23. @Mats, det är väl inte bara att lärare har farit illa i omorganisationer, det är en allvarligt respektlös attityd till vårt yrke och ett ständigt flöde av rent militäriska påbud. Det löjliga är att Gösta Brodins påhopp på lärare för så länge sen kan få prägla SKL:s syn på att tvinga lärare att arbeta mer fastän vi redan går på knäna.

    SvaraRadera
  24. Mats, striden mellan fackförbunden, striden mellan lärare på olika stadier behöver absolut tonas ner, men för att det ska bli möjligt måste konflikten upp på bordet och lösas och lärare på olika stadier behöver lära sig att vara toleranta, respektfulla och lyssnande mot varandra - inte försöka nå högre genom att trampa ner någon annan. När det gäller storslagen Pyrrhusseger förstår jag däremot inte riktigt vad du menar.

    SvaraRadera
  25. Bombadill, jag håller med fullständigt. Zaremba väcker hopp, men vi har långt kvar till den skola våra barn förtjänar. Och ansvaret för att ställa till rätta och lära av våra misstag vilar på oss alla.

    SvaraRadera
  26. Att många trivs i syndabocksrollen - vilken hemsk sak att skriva. Tänk om jag skulle formulera mig så överlägset och avfärdande om förskollärare?

    Som regel, inte som undantag, har fel saker premierats på gymnasiet och på högstadiet. Lydiga och fogliga lärare framför självständigt tänkande sådana, lärare som fokuserar på extra uppdrag framför lärare som fokuserar på undervisningen, lärare som tiger om missförhållanden framför lärare som lyfter dem.

    Zarembas artiklar är generella beskrivningar av svensk skola. Vi är många som kan vittna om det.

    SvaraRadera
  27. Att många trivs i syndabocksrollen - vilken hemsk sak att skriva. Tänk om jag skulle formulera mig så överlägset och avfärdande om förskollärare?

    Som regel, inte som undantag, har fel saker premierats på gymnasiet och på högstadiet. Lydiga och fogliga lärare framför självständigt tänkande sådana, lärare som fokuserar på extra uppdrag framför lärare som fokuserar på undervisningen, lärare som tiger om missförhållanden framför lärare som lyfter dem.

    Zarembas artiklar är generella beskrivningar av svensk skola. Vi är många som kan vittna om det.

    SvaraRadera
  28. Det du beskriver har jag också upplevt, Bombadill.

    SvaraRadera
  29. Kristian, ditt tyckande är högst välkommet. :) Inte behöver det vara fel på lärarna, men det är definitivt fel på att man inte tar reda på hur effektivt och väl vi gör vårt jobb. Arbete framför bruna tungor. det gillar vi. :)

    SvaraRadera
  30. Mats, varför inte sträva efter att behandla alla lika väl, ha prov som mäter måluppfyllelse - gärna med öppna svar. Den finska studentexamen består till stor del av essäfrågor där man inte frågar efter detaljkunskaper utan efter analys, jämförelser och kritiska resonemang.

    SvaraRadera
  31. Mats, det är fantastiskt att vi har fått en ny och förbättrad skollag. Den nya läroplanen är däremot inte så ny utan snarare en förtydligad, förbättrad och uppdaterad version av den förra. Fint tycker jag att man tar till sig kritik, gör om och gör rätt. (talar nu om grundskolans läroplan som är den jag känner till bäst).

    SvaraRadera
  32. Din artikel "Kriget om skolan" på Newsmill var oerhört belysande och insiktsfull. Jag är verkligen pessimistisk idag, det drar ihop sig till ett fullskaligt krig. Hur kan det vara så förhatligt för LF att låta oss lärare få definiera vår yrkesidentitet. De har väl fortfarande många lärare som medlemmar, kan de verkligen prioritera ner deras behov?

    SvaraRadera
  33. Tack Jan. Jag fick två riktigt goda vänner under min lärarutbildning. De har båda varit ovanligt skickliga och uppskattade lärare, de har båda en gedigen utbildning med massor av poäng i sina ämnen. Jag är den enda av oss tre som fortfarande är lärare.

    SvaraRadera
  34. Du är en hjältinna Helena! Stå på dig och ös på med dina knivskarpa inlägg i olika sammamhang!

    SvaraRadera