Språklärare - ett framtidsyrke?

Nu är söktrycket för att bli språklärare så lågt att det blivit förstasidesnyhet. Jag har blivit intervjuad både för en artikel på SVT:s hemsida: "Osäker arbetsmarknad avskräcker språklärare" och för morgonnyheterna.
Det här är förstås mycket illavarslande. Hoppet står till att det katastrofala läget kan leda till politiska beslut som stärker språkens ställning i skolan - och därmed även språklärarna. Det trots att signalerna på senare tid varit dystra. Vi har en omläggning av meritpoängssystemet som missgynnar moderna språk på gymnasiet och vi har framskridna planer på att introducera kinesiska som ett fjärde språk i grundskolan. Ett språk till kan låta som en god nyhet, men på verkstadsgolvet innebär ett nytt språk att andra slås ut och att anställningstryggheten minskar för alla språklärare - inklusive de i det nyaste språket. Är arbetsvillkor, trygghet och status i botten för språklärarna vill ingen ha yrket och då står vi där utan valfrihet, utan språkstudier - med skägget i brevlådan.

När jag valde att bli språklärare hade språklärare hög status och antagligen bättre  arbetsvillkor än många andra lärare. Regelbundna fortbildningskurser utomlands och - om du ville - årliga språkresor med eleverna. Ofta små grupper av motiverade till mycket motiverade elever, elever som drömde om att se världen, jobba utomlands och som tyckte att språk var viktigt och roligt. Det fanns två språk att välja mellan och relationen mellan språken var rätt konstant.

Men samtidigt som jag blev färdig språklärare genomfördes språkreformen och vad blev resultatet? På gymnasiet försvann språken nästan helt. Under mina år på gymnasiet hade jag aldrig en kurs i franska, utan enbart undervisning i engelska. På hela Bolandsgymnasiet,med cirka 1600 elever, hade vi en liten grupp i varje språk - det var allt. Att utbilda sig till gymnasielärare i engelska och franska visade sig alltså vara en dundertabbe. På högstadiet finns språken i varje fall kvar. Men statusen är lägre än för andra ämneslärare och arbetsvillkoren för en lärare i våra konkurrerande och frivilliga ämnen både osäkra och förödmjukande.

Har tillräckligt många elever valt mitt språk för att det ska finnas en grupp till hösten? Om de inte har valt  mitt språk, är det för att jag inte är tillräckligt rolig (mycket film)? Tillräckligt snäll (sluta tidigare/inga läxor)? Tillräckligt duktig på att motivera dem (godis till filmen)? När de väl har valt kan de när som helst under de tre åren välja att hoppa av till SV/EN gruppen. Eller också kommer de på att man tittar mer på film och att de roligaste kompisarna finns i en annan språkgrupp. Så kommer vi till lönesamtalet: ”Din språkgrupp har halverats. Har du några teorier om vad det kan bero på? Hur har du lagt upp undervisningen? Eleverna säger att ditt språk är tråkigt. Att du ger för mycket läxor. Vad säger du om det?”

Du kanske själv blir orolig efter ett sådant nedslående lönesamtal. Har rektor rätt? Är jag otillräckligt rolig/duktig/engagerande? Kanske det, kanske behövs det litet fortbildning. En kurs i målspråkslandet så du kan fylla på både språkreservoaren, kulturreservoaren och materialbanken. Dream on, säger jag om det. Fortbildningspengar är svåra att skaka loss när det gäller all ämnes- eller didaktisk fortbildning, men extra svårt är det för språk. Ett frivilligt ämne (som inte behövs för det räcker ju med engelska) satsar man inte något extra på. Kurser utomlands är dessutom dyrt. Språkresor för eleverna? Bara om det går att få loss ett EU-bidrag. Fortbildningsläget för språklärare är att de fortbildar sig flitigt, men på egen tid och på egen bekostnad. Ett exempel på det är de stipendier för fortbildning utomlands vi delar ut i Språklärarnas riksförbund. De pengarna kommer ju från medlemsavgifter - dvs från lärarna själva, och kurserna ligger oftast under sommarlovet.

Jag skaffade examen samma år som just min ämneskombination kördes i botten. Uppvaknandet kom under en fortbildningsdag i Uppsala under sent nittiotal då en kvinna från Skolverket läxade upp oss språklärare för att vi inte hade gjort oss förtjänta av det dukade bord statsmakten hade gett oss (gissa vem som var generaldirektör för Skolverket på den tiden?) Här hade vi fått möjlighet att motivera alla elever att lära sig språk. Istället drev vi bort de små stackrarna med vår ålderdomliga tråkiga undervisning. Det här i mästrande otrevlig ton, i ett läge där vi som satt där fortfarande yrvaket tittade oss omkring och undrade hur det gick till när det stimulerande, roliga, trygga och behagliga jobb vi haft förvandlades till det jag nu beskriver - ett jobb där vi saknar anställningstrygghet, utvecklingsmöjligheter och ständigt blir utsatta för förödmjukande utkvalningar ... och dessutom uppläxningar. 

... Så vad behöver då göras? Jo därom vet jag ge besked. Språklyft för Sverige 1, Språklyft för Sverige 2, Språklyft för Sverige 3. .... och Språklyft för Sverige 4, om jag hinner bli klar med den. Allt motioner till Folkpartiet, men det går lika bra för mig om det blir någon annan som verkställer. Och så måste förstås vi ämneslärare kämpa för våra ämnen och våra elever - så gå med i Språklärarnas riksförbund så hjälps vi åt att slåss.

Bloggar: Språk och gatsten , Perfect foreign language teachers: who are they?
Media: K-märk språklärarna i Sundsvalls Tidning,
Plus de français, s'il vous plaît i Allehanda.

Ett språklyft för Sverige 3

att partistyrelsen verkar för att elevernas möjlighet att läsa fler än två främmande språk säkerställs inom såväl det obligatoriska skolväsendet som inom det frivilliga.
att partistyrelsen verkar för att elevernas möjlighet att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket säkerställs inom samtliga gymnasieprogram, samt inom vuxenutbildningen.

 I början av nittiotalet kunde svenska högstadieelever välja tre främmande språk redan i högstadiet.  För den språkintresserade fanns möjligheten att både fortsätta med de tre föregående och att läsa ytterligare ett språk på gymnasiet eller på Komvux. Idag är studietakten i språk låg och möjligheten att läsa fler språk sällsynt till obefintlig på högstadiet. På gymnasiet är möjligheten att välja ett tredje främmande språk begränsad till humanistiskt program och skolor med internationell inriktning. Många gymnasieelever saknar redan möjligheten att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket, det trots att de då går miste om både om meritpoäng och den konkurrensfördel språkkunskaper ger på arbetsmarknaden. Inom vuxenutbildningen erbjuds numera endast undantagsvis språk utöver engelska. Istället är det universiteten som idag erbjuder nybörjarundervisning i språk - en märklig användning av disputerade forskare.

Breda språkstudier som erbjuder funktionell kompetens i två främmande språk är bra för skolans kunskapsresultat, för demokratin, för turismen, för integrationen och för rörligheten. Men vi behöver också återfå den språkkunniga spetskompetens vi har förlorat. Vi behöver tolkar, översättare, forskare, författare, ekonomer, ingenjörer och jurister som behärskar flera språk på en högre nivå. Elevernas rätt att fördjupa sig i det tredje språket, och deras rätt lära sig fler språk än tre behöver därför stärkas både i grundskolan, på gymnasiet och inom vuxenutbildningen. Nybörjarspråk bör dessutom företrädesvis undervisas i skolan, inte på universiteten. Säkerställ därför elevernas möjlighet att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket och att välja ett tredje - och gärna ett fjärde -främmande språk.

Allt är lärarnas fel 8

Att svenskar blir sämre på språk i takt med att världen globaliseras är ett vedertaget faktum. Att våra bristande språkkunskaper får negativa konsekvenser för vår konkurrenskraft och rörlighet på den internationella arbetsmarknaden är ett lika vedertaget faktum. En viktig fråga i sammanhanget är förstås vad det här beror på. Är vi så urbota korkade att vi inte inser vårt eget bästa? Är våra barn så exceptionellt lata och/eller ointresserade av omvärlden att de skiter i att lära sig språk när vem som helst inser att vi behöver språkkunskaper mer än någonsin?

Som du säkert redan har förstått är det här som så mycket annat LÄRARNAS FEL! Den 26 maj kom Skolinspektionens rapport om undervisningen i moderna språk. Läser man den får man veta att lärare skyller på omotiverade elever när det i själva verket är de själva som borde skärpa sig. Vi pratar för mycket svenska på lektionerna och borde göra språklektionerna ”mer inspirerande” (SVD 26.5.)
Det här spåret tar Rossana Dinamarca upp i sitt påhopp på Jan Björklund i Aftonbladet. ”Dessutom har Skolinspektionen i en nyligen genom förd granskning konstaterat att undervisningen i moderna språk ofta är mycket dålig.” Den artikeln har jag bemött på Newsmill:"Det räcker inte med fler vuxna i skolan, Rossana Dinamarca!".

Skolinspektionen har en poäng. Språkundervisningen är på många håll fast i gamla spår. För mycket grammatik och tragglande och för lite språkbad. Men är det verkligen lärarnas fel? På högstadiet rusar man från lektion till möte till lektion med en ständig känsla av otillräcklighet. Att undervisa enligt lärobok och övningsbok är relativt lättvindigt - även om språk för med sig en tung rättningsbörda. Att förbereda bra språklektioner är däremot mycket tidskrävande och den tiden har vi inte idag. Ett annat problem är att många språklärare är obehöriga. Tunt med ämneskunskaper och obefintliga kunskaper i didaktik och metodik.

De har alltså en poäng på Skolinspektionen, men de har inte rätt. Lärarna i moderna språk gör knappast ett bättre eller sämre jobb än någon annan lärargrupp. Det som skiljer oss från de andra är att det går att välja bort oss. Jag skulle vilja se den mattelärare som talar för fulla klassrum om man när som helst kan hoppa av matten och sitta i glada gossars lag och diskutera föregående helg och nästkommande.

När vi gjorde moderna språk till det enda frivilliga ämnet i grundskolan gjorde vi språken en riktig björntjänst och inga meritpoäng eller extrapoäng kan ställa det till rätta. Det enda raka är att jämställa språken med alla andra grundskoleämnen och göra dem obligatoriska och behörighetsgivande.

Mina tidigare blogginlägg om språk: Språk är viktigt, men svårt och tungt, Sverige, ett språkligt U-land?
Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7.

Andra bloggar om språk: Jimmys blogg, Doktor Spinn, Karolina Lindén, Rasmus Liberal, Magnus blogg, my dad read Kierkegaard, Kulturbloggen och Roger Jönsson.

”Språk är viktigt, men svårt och tungt”

Så var det han uttryckte sig, Jan Björklund, när han presenterade det nya poängsystemet som innebär att språkstudier meriterar vid gymnasieantagningen.

Som språklärare borde jag vara glad över både den här och den redan införda meritpoängen. Det är ju trots allt för att stötta ett av mina ämnen som åtgärderna kommit till, dessutom kommer förslagen från mitt eget parti. Istället känner jag mig riktigt besviken.

Samma rättigheter, skyldigheter, möjligheter för alla - det är den väg mot en bättre värld jag tror på. Därför är jag liberal och därför röstar jag på folkpartiet. Tyvärr får de här åtgärderna motsatt effekt på elevernas rättigheter och möjligheter. Meritpoängen innebär ett försprång för elever som har aktiva och engagerade föräldrar. För barn från hem utan studietradition innebär åtgärderna istället en konkurrensnackdel.

Språk är viktigt, det har Jan Björklund rätt i, men det är varken svårt eller tungt. De nuvarande kursplanerna är helt inriktade på kommunikation och målen är lågt ställda. Vi språklärare har betydligt bättre möjligheter att lotsa en särskolemässig elev till G i franska, tyska eller spanska än i engelska, eller svenska. Engelskan klarar man inte utan att jobba med den hemma. Det går däremot fint att klara B-språken med enbart lektionsnärvaro. Istället borde vi ha tagit ett steg mot snedrekrytering, främlingsfientlighet och globaliseringsmotstånd och gjort B-språket obligatoriskt.

Och nej DN, priset är inte sämre engelskkunskaper (På engelskans villkor). Språken hjälper - inte stjälper - varandra.

Bloggar: Tommy Wingren är inne på samma spår som jag, min kära medmotionär i språk, Karin Granbom Ellison, ser ljusare på förslaget även om hon också nämner risken för snedrekrytering, Christermagister lyfter att det finns fler språk än de tre man diskuterar, Lars Björndahl skriver insiktsfullt om språkstudier i allmänhet, men inget om snedrekrytering, Mats Gerdau är inne på hur himla slitigt det är med språk, grammatik i synnerhet. Låt mig få påpeka att det går alldeles utmärkt att lära sig språk helt utan kasus, verbböjning och glosplugg. Faktum är att de flestta MVG elever i engelska undviker sådant som pesten. Istället använder de animeserier, WOW, South Park och fantasyböcker som läromedel. På samma språkbadssätt kan man lära sig alla språk.">