att partistyrelsen verkar för att elevernas möjlighet att läsa fler än två främmande språk säkerställs inom såväl det obligatoriska skolväsendet som inom det frivilliga.
att partistyrelsen verkar för att elevernas möjlighet att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket säkerställs inom samtliga gymnasieprogram, samt inom vuxenutbildningen.
I början av nittiotalet kunde svenska högstadieelever välja tre främmande språk redan i högstadiet. För den språkintresserade fanns möjligheten att både fortsätta med de tre föregående och att läsa ytterligare ett språk på gymnasiet eller på Komvux. Idag är studietakten i språk låg och möjligheten att läsa fler språk sällsynt till obefintlig på högstadiet. På gymnasiet är möjligheten att välja ett tredje främmande språk begränsad till humanistiskt program och skolor med internationell inriktning. Många gymnasieelever saknar redan möjligheten att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket, det trots att de då går miste om både om meritpoäng och den konkurrensfördel språkkunskaper ger på arbetsmarknaden. Inom vuxenutbildningen erbjuds numera endast undantagsvis språk utöver engelska. Istället är det universiteten som idag erbjuder nybörjarundervisning i språk - en märklig användning av disputerade forskare.
Breda språkstudier som erbjuder funktionell kompetens i två främmande språk är bra för skolans kunskapsresultat, för demokratin, för turismen, för integrationen och för rörligheten. Men vi behöver också återfå den språkkunniga spetskompetens vi har förlorat. Vi behöver tolkar, översättare, forskare, författare, ekonomer, ingenjörer och jurister som behärskar flera språk på en högre nivå. Elevernas rätt att fördjupa sig i det tredje språket, och deras rätt lära sig fler språk än tre behöver därför stärkas både i grundskolan, på gymnasiet och inom vuxenutbildningen. Nybörjarspråk bör dessutom företrädesvis undervisas i skolan, inte på universiteten. Säkerställ därför elevernas möjlighet att fördjupa kunskaperna i det andra främmande språket och att välja ett tredje - och gärna ett fjärde -främmande språk.
Visar inlägg med etikett FP:s landsmöte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FP:s landsmöte. Visa alla inlägg
måndag 27 maj 2013
Ett språklyft för Sverige 2
att partistyrelsen verkar för att språkval svenska/engelska tas bort.
SV/EN- valet, det alternativ som väntar den elev som väljer bort sitt andra främmande språk i grundskolan, är i det närmaste oreglerat. Det finns varken kursplan eller uppföljning. Hur man använder tiden och vem som undervisar elevgruppen varierar väsentligt från skola till skola. Inte ens skolinspektionen vet hur man ska hantera språkvalet och gör olika bedömningar från skola till skola. Detta enligt en kartläggning gjord av Jörgen Tholin och Anna-Karin Lindqvist som beställdes av Skolverket.
Resultatmässigt är nödutgången en förödande förlustaffär. Språklärarna tvingas sänka kraven för att inte tappa alla sina elever och SV/EN-lektionerna är ineffektiva. En orsak är att grupperna är både stora och heterogena och dessutom förändras under terminerna. En annan orsak är att verksamheten saknar både piska och morot och alltför ofta handlar om läxläsning eller rastverksamhet. Den allmänna temposänkning som SV/EN-valet innebär gör dessutom eleverna passiva och får därigenom en negativ effekt både på elevernas språkinlärning och på hela deras skolsituation. Detta samtidigt som språkinlärningens effekt på kognition och allmän språklig förmåga går förlorad.
Sist men inte minst är valsituationen olämplig. Här ställer man inte likvärdiga alternativ mot varandra, utan man ställer ett regelrätt ämne med läxor och lektionsinnehåll mot fyra kravlösa lektionspass i veckan, pass där man många gånger kan göra läxor i andra ämnen, eller bara prata bort tiden. Det slappa alternativet ställs mot studier och läxor i ett nytt språk. Det märkliga är inte att så många som en tredjedel av eleverna väljer nödutgången - snarare att så många inte gör det. Det är orimligt att ställa tonåringar inför ett sådant val - ett val mellan arbetslinje och glidarlinje. Möjligheten att välja bort språken minskar dessutom likvärdigheten. Det är elever som saknar drivande, engagerade och pålästa föräldrar som väljer bort språket och som därmed radikalt minskar sina egna valmöjligheter i framtiden.
Ingen tonåring ska placeras i en sådan situation. Placera språkval svenska/engelska på den soptipp där det hör hemma.
SV/EN- valet, det alternativ som väntar den elev som väljer bort sitt andra främmande språk i grundskolan, är i det närmaste oreglerat. Det finns varken kursplan eller uppföljning. Hur man använder tiden och vem som undervisar elevgruppen varierar väsentligt från skola till skola. Inte ens skolinspektionen vet hur man ska hantera språkvalet och gör olika bedömningar från skola till skola. Detta enligt en kartläggning gjord av Jörgen Tholin och Anna-Karin Lindqvist som beställdes av Skolverket.
Resultatmässigt är nödutgången en förödande förlustaffär. Språklärarna tvingas sänka kraven för att inte tappa alla sina elever och SV/EN-lektionerna är ineffektiva. En orsak är att grupperna är både stora och heterogena och dessutom förändras under terminerna. En annan orsak är att verksamheten saknar både piska och morot och alltför ofta handlar om läxläsning eller rastverksamhet. Den allmänna temposänkning som SV/EN-valet innebär gör dessutom eleverna passiva och får därigenom en negativ effekt både på elevernas språkinlärning och på hela deras skolsituation. Detta samtidigt som språkinlärningens effekt på kognition och allmän språklig förmåga går förlorad.
Sist men inte minst är valsituationen olämplig. Här ställer man inte likvärdiga alternativ mot varandra, utan man ställer ett regelrätt ämne med läxor och lektionsinnehåll mot fyra kravlösa lektionspass i veckan, pass där man många gånger kan göra läxor i andra ämnen, eller bara prata bort tiden. Det slappa alternativet ställs mot studier och läxor i ett nytt språk. Det märkliga är inte att så många som en tredjedel av eleverna väljer nödutgången - snarare att så många inte gör det. Det är orimligt att ställa tonåringar inför ett sådant val - ett val mellan arbetslinje och glidarlinje. Möjligheten att välja bort språken minskar dessutom likvärdigheten. Det är elever som saknar drivande, engagerade och pålästa föräldrar som väljer bort språket och som därmed radikalt minskar sina egna valmöjligheter i framtiden.
Ingen tonåring ska placeras i en sådan situation. Placera språkval svenska/engelska på den soptipp där det hör hemma.
Ett språklyft för Sverige 1
1. att Folkpartiet ställer sig bakom att det andra främmande språket blir ett obligatoriskt och behörighetsgivande ämne i grundskolan,
Internationellt lyfts flerspråkighet som en allt viktigare kompetens i vår tid av globalisering. En funktionell kompetens i två främmande språk är också en av EU:s åtta nyckelkompetenser. Men i Sverige är resultatet av språkstudierna skrala och motivationen för att läsa språk utöver engelska lägre än i övriga Europa. Varför är det så?
Det ointresse som har tagit form under de två senaste decennierna kan direkt kopplas till nittiotalets språkreform, en reform som i praktiken gjorde språkstudierna frivilliga. Särställningen som det enda frivilliga ämnet i grundskolan har medfört en annan särställning - den som det enda skolämne vars nytta och värde i vardagslag diskuteras vid svenska köksbord. En behandling få - om något - skolämne skulle klara.
En orsak till språkens särställning är att språkkunskaper av hävd har uppfattats som något som bara är av intresse för en intellektuell elit. I dagens krympande och allt mer kulturellt sammanvävda och blandade värld är emellertid den snäva synen på språkstudier och språkkunskaper både otidsenlig och kostsam.
Den kostnad som har uppmärksammats mest i debatten är att näringslivets behov av språkkunskaper inte tillgodoses av dagens skolsystem. Våra bristande språkkunskaper innebär en minskad export och en konkurrensnackdel på den internationella marknaden.
En kostnad som inte uppmärksammas lika mycket är att de bristande språkkunskaperna har lett till att svenska studenters val av universitetsstudier utomlands snedvrids och till att svenska forskare inte har tillräcklig kunskap om forskning på andra språk än engelska och svenska. ”Om Sverige vill hävda sig som kunskapsnation måste kunskaper i språk prioriteras högre inom universitetsvärlden”, skriver LR och Svenskt Näringsliv i en rapport från 2011.
Men det finns många fler vinster med flerspråkighet. En sådan är tillgången till en internationell arbetsmarknad. EU-medlemskapet innebär en viktig möjlighet att söka jobb på en starkare marknad vid hög arbetslöshet i det egna området. Det här ökar konkurrenskraften och förutsättningarna för god försörjning både för individen och för samhället - men förutsättningen är funktionella språkkunskaper i flera språk.
Språkkunskaper påverkar även våra attityder. I vårt mångkulturella land ger flerspråkighet bättre förutsättningar för integration, förståelse och tolerans inom landets gränser. För en mångspråkig befolkning är den globalisering vår tid präglas av inte lika hotfull. Språkkunskaper ökar vår interkulturella kunskap och förståelse och ger oss bättre förutsättningar att dra fördel av både globaliseringen och av vårt eget mångkulturella samhälle.
När det gäller projektet EU är den språkliga och kulturella variationen både ett hot och en potentiell styrka. För ett lyckat samarbete krävs kunskap, förståelse och språkkunskaper - inte bara hos en mindre skara utan hos EU-medborgarna allmänt. Lär vi oss att kommunicera, lär vi oss om och av varandra kan det lyfta hela Europa. Inte bara ekonomiskt, utan även kulturellt, intellektuellt och socialt.
En aspekt av flerspråkighet som ofta lyfts internationellt men mer sällan i Sverige är att forskning visar att flerspråkighet är bra för hjärnan. Det handlar både om en gynnsam effekt på de tidigare språken, om förmågan att lära sig nya språk och om effekten på kognition och hjärnans flexibilitet. Högre IQ hos flerspråkiga, lägre förekomst av Alzheimers, förbättring av arbetsminnet, med mera.
Ser vi på fjolårets Pearson rankning av utbildningssystem förefaller flerspråkighet vara en framgångsfaktor. Av de tio länder som placerar sig på topp är majoriteten länder där man satsar på språk. Finland, Hong Kong, Singapore, Canada och Schweiz är alla flerspråkiga länder. Både Finland och Singapore lyfter just flerspråkigheten som en av sina främsta framgångsfaktorer. I Korea lär sig barnen tre språk i skolan och holländarna är antagligen den mest språkkunniga befolkningen i Europa.
Nyttan av att lära sig språk sträcker sig från näringslivets behov och skolans generella kunskapsresultat till individens frihet, försörjningsmöjligheter och kommunikativa och kognitiva utveckling. Den nyttan bör både kommuniceras bättre och komma alla elever till del: Likställ moderna språk med övriga ämnen och gör det till ett behörighetsgivande och obligatoriskt ämne i grundskolan.
Internationellt lyfts flerspråkighet som en allt viktigare kompetens i vår tid av globalisering. En funktionell kompetens i två främmande språk är också en av EU:s åtta nyckelkompetenser. Men i Sverige är resultatet av språkstudierna skrala och motivationen för att läsa språk utöver engelska lägre än i övriga Europa. Varför är det så?
Det ointresse som har tagit form under de två senaste decennierna kan direkt kopplas till nittiotalets språkreform, en reform som i praktiken gjorde språkstudierna frivilliga. Särställningen som det enda frivilliga ämnet i grundskolan har medfört en annan särställning - den som det enda skolämne vars nytta och värde i vardagslag diskuteras vid svenska köksbord. En behandling få - om något - skolämne skulle klara.
En orsak till språkens särställning är att språkkunskaper av hävd har uppfattats som något som bara är av intresse för en intellektuell elit. I dagens krympande och allt mer kulturellt sammanvävda och blandade värld är emellertid den snäva synen på språkstudier och språkkunskaper både otidsenlig och kostsam.
Den kostnad som har uppmärksammats mest i debatten är att näringslivets behov av språkkunskaper inte tillgodoses av dagens skolsystem. Våra bristande språkkunskaper innebär en minskad export och en konkurrensnackdel på den internationella marknaden.
En kostnad som inte uppmärksammas lika mycket är att de bristande språkkunskaperna har lett till att svenska studenters val av universitetsstudier utomlands snedvrids och till att svenska forskare inte har tillräcklig kunskap om forskning på andra språk än engelska och svenska. ”Om Sverige vill hävda sig som kunskapsnation måste kunskaper i språk prioriteras högre inom universitetsvärlden”, skriver LR och Svenskt Näringsliv i en rapport från 2011.
Men det finns många fler vinster med flerspråkighet. En sådan är tillgången till en internationell arbetsmarknad. EU-medlemskapet innebär en viktig möjlighet att söka jobb på en starkare marknad vid hög arbetslöshet i det egna området. Det här ökar konkurrenskraften och förutsättningarna för god försörjning både för individen och för samhället - men förutsättningen är funktionella språkkunskaper i flera språk.
Språkkunskaper påverkar även våra attityder. I vårt mångkulturella land ger flerspråkighet bättre förutsättningar för integration, förståelse och tolerans inom landets gränser. För en mångspråkig befolkning är den globalisering vår tid präglas av inte lika hotfull. Språkkunskaper ökar vår interkulturella kunskap och förståelse och ger oss bättre förutsättningar att dra fördel av både globaliseringen och av vårt eget mångkulturella samhälle.
När det gäller projektet EU är den språkliga och kulturella variationen både ett hot och en potentiell styrka. För ett lyckat samarbete krävs kunskap, förståelse och språkkunskaper - inte bara hos en mindre skara utan hos EU-medborgarna allmänt. Lär vi oss att kommunicera, lär vi oss om och av varandra kan det lyfta hela Europa. Inte bara ekonomiskt, utan även kulturellt, intellektuellt och socialt.
En aspekt av flerspråkighet som ofta lyfts internationellt men mer sällan i Sverige är att forskning visar att flerspråkighet är bra för hjärnan. Det handlar både om en gynnsam effekt på de tidigare språken, om förmågan att lära sig nya språk och om effekten på kognition och hjärnans flexibilitet. Högre IQ hos flerspråkiga, lägre förekomst av Alzheimers, förbättring av arbetsminnet, med mera.
Ser vi på fjolårets Pearson rankning av utbildningssystem förefaller flerspråkighet vara en framgångsfaktor. Av de tio länder som placerar sig på topp är majoriteten länder där man satsar på språk. Finland, Hong Kong, Singapore, Canada och Schweiz är alla flerspråkiga länder. Både Finland och Singapore lyfter just flerspråkigheten som en av sina främsta framgångsfaktorer. I Korea lär sig barnen tre språk i skolan och holländarna är antagligen den mest språkkunniga befolkningen i Europa.
Nyttan av att lära sig språk sträcker sig från näringslivets behov och skolans generella kunskapsresultat till individens frihet, försörjningsmöjligheter och kommunikativa och kognitiva utveckling. Den nyttan bör både kommuniceras bättre och komma alla elever till del: Likställ moderna språk med övriga ämnen och gör det till ett behörighetsgivande och obligatoriskt ämne i grundskolan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
">