tisdag 10 augusti 2010

Skolpolitikens myror och dagsländor del 2

Idag skriver jag på Newsmill om skolpolitikens myror och dagsländor. Från början var det tänkt att bli ett blogginlägg, men sedan blev det så långt och – tycker jag själv – så viktigt att jag ville ha fler läsare än jag får på ett blogginlägg.
Så här börjar artikeln: ” Det finns två sorters skolpolitiker. Dagsländan sitter på sin kammare, lägger pannan i djupa veck, trycker upp och ner udden på kulspetspennan och klurar ut hur en bra skola skulle se ut. Man målar upp en bild på ”that inner eye that is the bliss of solitude” som Wordsworth skriver om . Små, rara barn rusar fram till bokhyllor och datorer på jakt efter kunskap. Inga lektioner, inga korridorer, inga betyg, inga läxor, inga katedrar, inga lärare som tror att de vet mer än eleverna. Istället välvilliga handledare som hjälper de små i deras kunskapsskapande verksamhet. Litet Mikael Wiehe i bakgrunden.

Dagsländan har inga problem med att förklara hur en bra skola för alla ska se ut. Den skolan har han eller hon ju redan skapat i sitt eget huvud.

Så har vi myran. Myran är ständigt i färd med att leta problem och föreslå lösningar. Han eller hon pratar med lärare, elever och föräldrar. Frågar vad det finns för problem och vad man föreslår för åtgärder. När samma problem dyker upp om och om igen lägger myran dem på sitt ritbord . Om så lösningar som provats verkar ha effekt, ja då lägger myran ett förslag. Sedan hör myran sig för igen. Blev det bättre? Är svaret nej så bär det av tillbaka till ritbordet igen.

Myran kan inte ge ett recept på en bra skola för alla. Däremot kan myran, om tid och möjlighet ges, forma en bra skola för alla. ”


Seved Monke frågar sig varför alla i oppositionen är så kritiska mot folkpartiets skolpolitik. Jag tror att svaret ligger just i detta dagsländeperspektiv. Man kritiserar åtgärder och förslag som faktiskt har provats och funnits effektiva utifrån ideologiska motiv, inte utifrån vad som verkligen inte har fungerat eller har fått oönskade effekter.
Det här är riktigt illa för skolan. Även om jag är stolt över folkpartiets stora skolengagemang och Jan Björklund som skolminister skulle jag hundra gånger hellre se en skolpolitik obefläckad av ideologi. En skolpolitik där alla är nöjda så länge resultatet är bra och där ingen protesterar om man river upp något som inte blev som det var tänkt.
Vi är alla överens om målen. Vi vill alla att våra barn ska lära sig massor. Vi vill att de ska ha rättvisa chanser att forma sina liv. V vill alla också att de ska må bra, vara lyckliga och att de ska fostras till ansvarstagande, toleranta och demokratiska samhällsmedborgare. I min drömskola sätter vi våra klokaste lärare, forskare och politiker på att skriva styrdokument. Min drömskola är också likvärdig och utformad så att varje elev kan välja sin egen framtid och känna sig väl rustad för sitt vuxenliv. Därför är vi mycket noga med att ta reda på hur det går i min drömskola. Följs styrdokumenten? Fungerar de som det var tänkt? Behöver de revideras för nya samhällskrav? Lär sig eleverna det de behöver? Trivs de i skolan? Finns det utrymme att välja olika vägar för att nå samma mål?
I Sverige är skolfrågorna ovanligt politiserade. Jag är själv övertygad om att den främsta orsaken är bristen på resultatkontroll. Om vi hade en studentexamen, den stora resultatkontroll så gott som alla andra länder håller sig med, och centralrättade nationella prov skulle det inte alls finnas samma utrymme för löst tyckande. Med ett sådant årligt facit ser man snabbt när en åtgärd får rätt effekt och när det inte blev som man hade tänkt.
Givetvis är allt inte bara kunskapsresultat. Men vore det så svårt att samtidigt med en studentexamen ha en stor elevenkät? Där kunde eleverna få berätta hur de har trivts, om de har fått påverka det de vill påverka, om de har blivit sedda och respekterade av kamrater och personal på sin skola.

Mitt recept på en bra skola för alla? Minst fyra år till med Jan Björklund som skolminister kommer högt på listan. Men först av allt kommer en ordentlig uppföljning av vad våra barn lär sig och hur de behandlas i skolan. Det är inte bara den bästa vägen mot en bra skola för alla. Det är också det enda sätt vi kan få reda på om vi verkligen har en bra skola för alla, eller om myrorna måste ta ett nytt strå på stacken och streta tillbaka till myrstacken en gång till.


Media: SVD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, Björklund och Ohly i SVT Play, Aftonbladet.

Bloggar: Kent Persson, Per Altenberg, Per Altenberg, Tankar om skolan i media, Pär Gustafsson, Peter Andersson, Karin Granbom Ellison, Kristina Palmgren, Mats Gerdau, Folkpartiet i Norrköping, Anne-Marie Körling, christermagister, Stockholmsvänstern, Rolf Eriksson, Amanda Brihed, Under den lugna korkeken, Tysta tankar, Martin Hall, Anna Helena Rudberg, Dr Cais blogg, Svensson, Liberala Anna, Rasmus Jonlund, Olof Linqvist, Metabolism, Christer Sörliden och Christian Tegnvallius.

12 kommentarer:

  1. Vackert tänkt! Det finns ingen motsättning mellan elevinflytande och kunskapskontroll? Så tolkar jag kärnan i din text och nickar instämmande. Däremot kan ett ständigt mätande motverka den nödvändiga friheten, tror jag. Det skulle vara spännande att ta del avutbildningsministerns tankar om frihet!
    Det ska bli spännande att följa diskussionen newsmill!
    Mats

    J

    SvaraRadera
  2. Mats, tvärtom borde de gå hand i hand. Det är utomordentligt viktigt med elevinflytande, frihet och en tolerant och tillåtande atmosfär i skolan. Men målen måste vuxenvärlden ta fullt ansvar för.

    Frihet har Jan Björklund inte talat så mycket om än, men det kanske kommer. Det bör hur som helst komma underifrån så att det blir den frihet eleverna vill ha och inte den frihet vuxna inbillar sig att de vill ha.

    Däremot tror jag att han tänker på den frihet och valfrihet en god grundutbildning ger när han formar sin politik.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar idén med uppföljning, men undrar hur den ska genomföras.

    Att kritisera och sätta betyg på enskilda lärare ser jag som negativt. Atmosfären i skolan förefaller mig viktigare. Tänk t ex en skola där lärarna har tid att prata med elever "anonymt", dvs låt eleven prata med andra lärare än sina egna och förbjud lärarna att föra fram vem som sa vad men kanske gärna vad som sas (men oftast inte direkt om vem) - i ett lämpligt forum.

    Jag tror att vi människor lär oss väldigt lätt om atmosfären är den rätta. Att skapa rätt atmosfär och i denna kunna vara tillgänglig som en auktoritet, om en sådan skola drömmer jag.

    Men jag är inte alls säker på att (fp) och björklund drömmer om det.

    SvaraRadera
  4. Leo B, elevenkäter ska handla om trivsel, trygghet och elevdemokrati. Elevernas kunskaper och därmed lärarens insatser och hur resurser används ska kontrolleras av staten. Det är inte att sätta betyg på lärare utan att kontrollera att man i skolan gör det man ska. Systemet gör det förstås möjligt att identifiera extraordinärt duktiga lärare och olämpliga lärare, men det måste väl vara bättre än det system vi har idag där enskilda elevers eller föräldrars missnöje kan få orimligt stor effekt.

    Jag håller helt med dig om betydelsen av atmosfär, men mitt inlägg handlade om måluppfyllelse. Att skapa en god, trygg och förväntansfull atmosfär är ett viktigt medel.

    SvaraRadera
  5. Mikael Wiehe? Är inte han en typisk myra i sin oförtröttlighet?

    Den enda gången jag stött på hans musik är "Det här är ditt land" och det tänker jag är en ganska handfast genomgång av Sveriges geografi, med ett lättsmält budskap som är väl historiskt förankrat.

    SvaraRadera
  6. Mats, jag tyckte bara det skulle passa med litet musikackompanjemang och Wiehe var den första jag kom att tänka på. Jag är inte så väldigt inlyssnad på honom måste jag erkänna.

    SvaraRadera
  7. Han är nog den seriösaste textförfattare jag vet - själv tycker jag att hans betydligt mer oförutsägbare bror Tomas är mer spännande...

    SvaraRadera
  8. Åh vad jag skulle önska att se dig i debatt med Maria Wetterstrand. Jag är så trött på att Fp stämplas som ett parti som enbart förespråkar ordning och reda och då automatiskt skulle vara emot kreativt tänkande hos eleverna, elevinflytande eller en skola i tiden. Jag gillar verkligen hur du så tydligt skiljer mellan frihet och individualisering å ena sidan och ökad statlig kontroll som en kvalitetssäkring å andra sidan. Det finns ju, som du så riktigt påpekar, ingen motsättning som så ofta framställs i debatten. Jag tycker också att dina funderingar kring en studentexamen är mycket intressanta.

    SvaraRadera
  9. Mats, jo mycket humor och ironi tror jag inte man hittar där. Jag får kolla upp brodern. Tack för tipset.

    SvaraRadera
  10. Gertie, det känns väldigt skönt att vi är fler som ser samma bild. Ibland har jag känt mig litet ensam om den. Både när det gäller den rätta balansen mellan krav och frihet och studentexamen.

    Jag uppfattar att vi inskränker frihet just där vi borde släppa på tyglarna som mest och är "låtgåiga" där det snarast handlar om att abdikera vårt vuxenansvar. Vi måste veta vad som är vårt bord: Vettiga mål, en trygg, positiv och gynnsam skolmiljö är sådant vi inte har rätt att tumma på. Däremot måste vårt prestigetänk och vår detaljstyrning i undervisningen bort. Att smsa åt en klasskompis och viska och fnittra under en redovisning borde vara helt tabu. Att öppet kritisera lektionsupplägget, be om andra uppgifter eller vägra göra något man redan kan borde däremot vara normalt och välkommet.
    Givetvis på ett trevligt och respektfullt sätt, för lärare förtjänar att bli vänligt behandlade precis som elever. Däremot förtjänar vi inte att stjäla våra elevers tid.
    Egentligen är ju det praktisk liberalism i dess prydno. Maximal frihet så länge det inte inkräktar på någon annans, men rättigheter och friheter kopplade till förväntningar och krav och ingen frihet att förstöra eller försura för någon annan.

    SvaraRadera
  11. Tomas gjorde musiken till Vilse i Pannkakan:
    http://open.spotify.com/track/2q6lo4U8U9LGEYtvaKVlwh

    Eller ännu bättre:
    http://open.spotify.com/track/2DqjA967an6gbT1SSP2BmE

    Ett helt underbart underskattat barnprogram!

    SvaraRadera
  12. Ja överskattade är de knappast. Jag har bara hört hånfulla kommentarer om serien.

    Men bajspladaskan och jorden är platt både erbjöd underhållning och vidgade mina horisonter, så det får bli en påminnelse om att man inte ska lyssna på förtal.

    SvaraRadera