Maktgalna genusforskare och deras ständiga jakt på bekräftelse

Jag har redan skrivit ett antal blogginlägg om ”forskare” som framställer sina egna subjektiva åsikter som forskning. De frodas framför allt inom disciplinerna genusvetenskap och pedagogik, men man hittar mindre kolonier även på andra fakultet. Den här avarten kan både underminera och korrumpera en forskargrupp och när de väl har fått fäste är de mycket svåra att bli av med. Alla de exempel jag lyft överträffas emellertid av artikeln ”Maktmän jagar ständig bekräftelse” som publicerades på SVD:s Brännpunkt i lördags. Undra på. Artikelförfattare Lars Jalmert är ju trots allt både genusforskare och pedagogikprofessor och sålunda dubbelt belastad.

Redan rubriken är ett sexistiskt och fördomsfullt tyckande som inte följs av någon som helst referens till forskning. Påståendet är för övrigt märkligt. Man kan väl snarare konstatera att människor söker bekräftelse, män som kvinnor, mäktiga som maktlösa. Bakgrunden till artikeln är ett fall där det föreligger en misstanke om sexuellt övergrepp. Den historien använder Jalmert för att dra långtgående och kränkande slutsatser om män. Dessutom anger han tvärsäkert ett motiv till det misstänkta övergreppet och avslutar med att hantera ärendet som om ett frikännande bara vore ytterligare ett exempel på patriarkalt maktmissbruk. ”... stor erfarenhet säger att om ord står mot ord och ingen teknisk bevisning finns så kommer han att bli frisläppt.”
Ja det är ju verkligen något att beskärma sig över att man fortfarande är oskyldig tills motsatsen bevisats på vissa håll i världen. I Sverige där man kan bli dömd för sexköp bara för att man har haft sex med en kvinna med brytning och sexiga kläder - utan att det finns något som indikerar att pengar har bytt händer - är det inte så säkert att ord mot ord skulle leda till ett frikännande. (... Undrar förresten om finlandsvenska räknas som brytning?)

Jalmert påstår också att våldtäkt inte handlar om sex utan om makt - igen utan att besvära sig med att staga upp påståendet med minsta lilla pinne bevis. Så arrogant att tala om vad våldtäkt beror på. Så oseriöst att använda sina titlar som enda belägg. För allt vi vet kan det finnas lika många skäl och situationer som det finns våldtäkter. Men att det inte skulle handla om sex - det är bara dumt. Ska man förklara tidelag med makt också? 'Jag ville bara visa den här geten vem som är boss'.

Jag kliver förstås gärna upp på barrikaderna för att försvara det stackars, demoniserade andra könet - givetvis. Men det som gjorde mig allra mest förbannad djupt in i min feministiska själ och det som fick mig att ta till pennan är det Jalmert skrev om kvinnor: ”Vi vet inte i dag hur kvinnor skulle agera i en motsvarande situation. Ett skäl till detta är att det är ytterst få kvinnor som har denna makt. Ett annat skäl är, förstås, att det är osannolikt att hon skulle använda sin (obefintliga) överlägsna fysiska styrka för att markera sitt maktinnehav. Så, vi kan konstatera att detta är ett manligt maktmissbruk.” Om Lars Jalmert hade suttit vid mitt frukostbord i lördags skulle jag så gärna ha gett en liten demonstration av kvinnlig makt. Just vid det tillfället tror jag för övrigt att min fysiska styrka var mer befintlig än eljest. Vem fan är han att sno in kollektivet kvinnor i en offerkofta och klappa oss nedlåtande på huvudet? Undra på att jag inte kunde motstå driften att doppa min gåsfjäder i gift. Få se om det bjuds någon bekräftelse ...

Lars Jalmert har förstås en annan plattform än forskarens att tala om maktens män. Han är ju själv av dem. Han använder makten i sina akademiska titlar för att sprida sina fördomar och åsikter som sanningar. Dessa genusforskare och deras ständiga jakt på bekräftelse... Men vad jag inte för mitt liv förstår är varför SVD krönte jakten med framgång. Varför blev den här artikeln publicerad?




Om våldtäkt, sex, makt och tyckande har Sanna Rayman skrivit ett läsvärt inlägg i ledarbloggen. Här kommer mina tidigare inlägg i forskardebatten: Än en gång fuskar forskare i betygsfrågan, argumentation i solglasögon och lösmustasch,

Nästa evidensfria utredning, eller Sexköpslagen och Skammen

Den har alltid skorrat för mig, sexköpslagen. Framför allt för att den är så uppenbart oliberal och ojämställd. I en transaktion mellan två parter kriminaliseras den ena men inte den andra. Hur jämställt är det? Att kriminalisera sex mellan två samtyckande vuxna för att det finns pengar inblandat. Hur oliberalt är det? Men, om än med tvekan, jag köpte lagen i början. Det var för att stoppa trafficking. "Tänk på Lilja", tänkte jag. Men redan när lagen först kom undrade jag hur man ska kunna tillämpa den? Att sälja och köpa sex utan att polisen får reda på det... Hur svårt är det?

Så i vintras läste jag och min fjortonåring "Fjorton år till salu". Den boken fick mig att inse hur skadlig sexköpslagen är. Den boken fick mig att förstå att sexköpslagen ökar skammen och skulden och driver hela sexhandeln in i det fördolda där all möjlig skit kan ske. Därför är den skadlig och motverkar sitt eget syfte.

Boken? En fjortonårig flicka blir våldtagen av en äldre skolkamrat. "Tessan" skuldbelägger sig själv och skäms för mycket för att söka hjälp. Därpå prostituerar hon sig. Från fjorton års ålder framåt säljer hon sex samtidigt som hon utsätts för utpressning och grovt och förnedrande våld från sin systers pojkvän. Tänk Göran Lindberg och ta det i kvadrat så får ni en uppfattning. Det är ett under att hon överhuvudtaget överlevde.

Varför teg "Tessan" om våldtäkten? Hon skämdes. Varför kunde systerns pojkvän utnyttja henne? Hon skämdes? Varför bad hon inte sina föräldrar om hjälp? Hon skämdes. Varför gick hon inte till polisen. Hon skämdes. Den stora boven i hela berättelsen är SKAMMEN. Den ställde till med mycket mer skada än själva våldtäkten och prostitutionen och den ledde till utpressningen som kunde ha kostat "Tessan" livet. Vi tycker att vi är så upplysta och ryser åt tanken att ett våldtäktsoffer skulle tvingas gifta sig med förövaren för att rädda familjens heder. Men även vi har en hederskultur. Skammen inte bara lever utan frodas i Sverige. Vi kvinnor identifieras med våra kroppar. Vi är förbrukade om vi är våldtagna (ett öde värre än döden). Vi är förbrukade om vi har sålt sex. Vi lever i ett land där folk kan skryta om hur de har lurat skattmasen eller fått ut för mycket på försäkringen, men vem skulle erkänna ett sexköp eller en sexförsäljning? Nej just det. Ingen. Det är SÅÅÅ mycket värre. Ändå inser jag att jag antagligen har elever som har prostituerat sig. Vanliga tonårstjejer och killar som vill ha just den mobiltelefonen eller de Acnejeansen. Förhoppningsvis bara några gånger som "Tessans" kompis, men sen då? Ska den smutsiga hemligheten bevaras resten av livet? Ska de känna sig som andra klassens människor resten av livet? Ska de skämmas för mycket för att be om hjälp ifall de behöver det? Och vem ser pojkarna som prostituerar sig? De passar inte in i bilden av kvinnan som offer och mannen som förövare så vi låtsas att de inte finns.

"Tessan" var en svensk Lilja och det hon behövde var inte en sexköpslag. Det hon behövde var tolerans, empati och hjälp. Hon behövde ett samhälle där hon kunde vara säker på att inte bli skuldbelagd, inte bli skambelagd. Jag noterade också att Tessan aldrig funderade över risken för ett polisingripande. Varför? Det fanns ingen risk. Hon raggade kunder på nätet i egen regi. Det krävs angiveri eller en verksamhet i stor skala för att polisen ska veta något om sexhandel. Jag tror att det säljs sex som bara den i det här landet, men vet det gör jag inte. Det gör ingen. Minst av allt justitiekanslern, av den nypublicerade rapporten att döma. Vår nya justitiekansler drar en massa slutsatser samtidigt som hon inte sticker under stol med att underlaget är minst sagt bristfälligt. När ska vi börja utvärdera den politik vi för?

Det är möjligt att vi kan respektera kvinnan utan att respektera horan. Men den dag vi respekterar och tolererar horan, den dagen VET jag att vi respekterar kvinnan. Kvinnan, hennes kropp och hennes rätt till sin kropp. Vi har varit nära det en gång, på sjuttiotalet. Vi kan komma dit igen.

">Santana på Woodstock.

Här är mitt tidigare blogginlägg och min Newsmillartikel i ämnet.Nu har hon ställt till med rabalder igen, Camilla Lindberg, Hur långt sträcker sig alla människors lika värde? Ända ner till hororna?


Tidningar: DN, SVD, UNT, Expressen.

Blogginlägg: Sanna Rayman har skrivit ett brilliant inlägg i SVD:s ledarblogg om det här, Hanna Wadenius har också skrivit mycket bra, Pophöger, sexarbetare Gretas inlägg, samma Greta men annan blogg, Louise P, Motpol, Niklas Dougherty, polisstaten, Zacs åsikter på ett fat, Juristens funderingar, no size fits all, Emil Isberg, Rasmus Liberal och Mark Klamberg köper utredningen med hull och hår. Det gör inte Per Pettersson. Han kommer istället med en skarp och kritisk analys av presskonferensen. Vill ni ha en lika skarp och kritisk analys av rapporten ska ni läsa Louise P:s blogginlägg. Louises inlägg finns på engelska på migrationsforskare Laura Augustins hemsida. Här finns ett tidigare blogginlägg om utredningen på engelska. Liberati har ett strålande inlägg om Almedalsbordellen. Sagor från livbåten har också ett mycket bra inlägg.