Nästa evidensfria utredning, eller Sexköpslagen och Skammen

Den har alltid skorrat för mig, sexköpslagen. Framför allt för att den är så uppenbart oliberal och ojämställd. I en transaktion mellan två parter kriminaliseras den ena men inte den andra. Hur jämställt är det? Att kriminalisera sex mellan två samtyckande vuxna för att det finns pengar inblandat. Hur oliberalt är det? Men, om än med tvekan, jag köpte lagen i början. Det var för att stoppa trafficking. "Tänk på Lilja", tänkte jag. Men redan när lagen först kom undrade jag hur man ska kunna tillämpa den? Att sälja och köpa sex utan att polisen får reda på det... Hur svårt är det?

Så i vintras läste jag och min fjortonåring "Fjorton år till salu". Den boken fick mig att inse hur skadlig sexköpslagen är. Den boken fick mig att förstå att sexköpslagen ökar skammen och skulden och driver hela sexhandeln in i det fördolda där all möjlig skit kan ske. Därför är den skadlig och motverkar sitt eget syfte.

Boken? En fjortonårig flicka blir våldtagen av en äldre skolkamrat. "Tessan" skuldbelägger sig själv och skäms för mycket för att söka hjälp. Därpå prostituerar hon sig. Från fjorton års ålder framåt säljer hon sex samtidigt som hon utsätts för utpressning och grovt och förnedrande våld från sin systers pojkvän. Tänk Göran Lindberg och ta det i kvadrat så får ni en uppfattning. Det är ett under att hon överhuvudtaget överlevde.

Varför teg "Tessan" om våldtäkten? Hon skämdes. Varför kunde systerns pojkvän utnyttja henne? Hon skämdes? Varför bad hon inte sina föräldrar om hjälp? Hon skämdes. Varför gick hon inte till polisen. Hon skämdes. Den stora boven i hela berättelsen är SKAMMEN. Den ställde till med mycket mer skada än själva våldtäkten och prostitutionen och den ledde till utpressningen som kunde ha kostat "Tessan" livet. Vi tycker att vi är så upplysta och ryser åt tanken att ett våldtäktsoffer skulle tvingas gifta sig med förövaren för att rädda familjens heder. Men även vi har en hederskultur. Skammen inte bara lever utan frodas i Sverige. Vi kvinnor identifieras med våra kroppar. Vi är förbrukade om vi är våldtagna (ett öde värre än döden). Vi är förbrukade om vi har sålt sex. Vi lever i ett land där folk kan skryta om hur de har lurat skattmasen eller fått ut för mycket på försäkringen, men vem skulle erkänna ett sexköp eller en sexförsäljning? Nej just det. Ingen. Det är SÅÅÅ mycket värre. Ändå inser jag att jag antagligen har elever som har prostituerat sig. Vanliga tonårstjejer och killar som vill ha just den mobiltelefonen eller de Acnejeansen. Förhoppningsvis bara några gånger som "Tessans" kompis, men sen då? Ska den smutsiga hemligheten bevaras resten av livet? Ska de känna sig som andra klassens människor resten av livet? Ska de skämmas för mycket för att be om hjälp ifall de behöver det? Och vem ser pojkarna som prostituerar sig? De passar inte in i bilden av kvinnan som offer och mannen som förövare så vi låtsas att de inte finns.

"Tessan" var en svensk Lilja och det hon behövde var inte en sexköpslag. Det hon behövde var tolerans, empati och hjälp. Hon behövde ett samhälle där hon kunde vara säker på att inte bli skuldbelagd, inte bli skambelagd. Jag noterade också att Tessan aldrig funderade över risken för ett polisingripande. Varför? Det fanns ingen risk. Hon raggade kunder på nätet i egen regi. Det krävs angiveri eller en verksamhet i stor skala för att polisen ska veta något om sexhandel. Jag tror att det säljs sex som bara den i det här landet, men vet det gör jag inte. Det gör ingen. Minst av allt justitiekanslern, av den nypublicerade rapporten att döma. Vår nya justitiekansler drar en massa slutsatser samtidigt som hon inte sticker under stol med att underlaget är minst sagt bristfälligt. När ska vi börja utvärdera den politik vi för?

Det är möjligt att vi kan respektera kvinnan utan att respektera horan. Men den dag vi respekterar och tolererar horan, den dagen VET jag att vi respekterar kvinnan. Kvinnan, hennes kropp och hennes rätt till sin kropp. Vi har varit nära det en gång, på sjuttiotalet. Vi kan komma dit igen.

">Santana på Woodstock.

Här är mitt tidigare blogginlägg och min Newsmillartikel i ämnet.Nu har hon ställt till med rabalder igen, Camilla Lindberg, Hur långt sträcker sig alla människors lika värde? Ända ner till hororna?


Tidningar: DN, SVD, UNT, Expressen.

Blogginlägg: Sanna Rayman har skrivit ett brilliant inlägg i SVD:s ledarblogg om det här, Hanna Wadenius har också skrivit mycket bra, Pophöger, sexarbetare Gretas inlägg, samma Greta men annan blogg, Louise P, Motpol, Niklas Dougherty, polisstaten, Zacs åsikter på ett fat, Juristens funderingar, no size fits all, Emil Isberg, Rasmus Liberal och Mark Klamberg köper utredningen med hull och hår. Det gör inte Per Pettersson. Han kommer istället med en skarp och kritisk analys av presskonferensen. Vill ni ha en lika skarp och kritisk analys av rapporten ska ni läsa Louise P:s blogginlägg. Louises inlägg finns på engelska på migrationsforskare Laura Augustins hemsida. Här finns ett tidigare blogginlägg om utredningen på engelska. Liberati har ett strålande inlägg om Almedalsbordellen. Sagor från livbåten har också ett mycket bra inlägg.

Könsbyte? Bara om du har skägg

I sin blogg beskriver Amanda Brihed en otäck sjukvårdsverklighet där många transsexuella aldrig ens blir utredda för att landstingen motar i porten. Tankarna går till trettiotalets rashygien, och säkert spelar fördomar och inskränkthet in, men min gissning är att huvudmotivet är pengar. Landstingen vill slippa betala för dyra behandlingar och operationer – ofta i andra landsting. Istället betalas priset av de transsexuella och då handlar det om utanförskap, olycka och självmord. Dessutom blir det minst lika höga samhällskostnader för psykvård och utebliven arbetsinsats när de som nekats utredning klappar ihop.
Vem tror att man ansöker om känsbyte på impuls eller nyck? Hur många av er har lekt med tanken? Jag skulle gissa på ingen som inte är transsexuell. Självklart handlar det om en livsnödvändighet för den som vill ta ett sådant steg. Självklart skall alla som ansöker bli utredda och få möjlighet till könsbyte. Och det utan att någon ens ställer frågor om längd, skäggväxt eller dylikt. Anlag för skägg och vilja att odla ett dylikt är nämligen ett av landstingens krav för att en transsexuell kvinna skall tilåtas byta kön.



Andra bloggar: Människorättsnätverket Svart Måndag, Cwejman, Westerholm, JensO, Svensk Myndighetskontroll,, Karin Långström Vinge, Mathias Sundin, Fredriks funderingar, Carina Boberg och Liberati. Lisa Olsson på Newsmill, Sören Juvas och Amanda Brihed på Newsmill. Amandas artikel på Aftonbladet och Göran Hägglunds replik på den.

Jag tar mig även friheten att citera en kommmentar som Anders B Westin skrev till min Newsmillartikel "Sluta hacka på mammorna".

"I alla tider har könens egenskaper varit normalfördelade och det har alltid funnits grabbgrabbar, pojkflickor,flickpojkar,flickflickor och dessutom homosexuella, bisexuella, androgenitala, transsexuella mm.Det ingår liksom i de grundläggande principerna för evolutionens variation och selektion.
Det som komplicerar det hela är att vi samtidigt inte är atomistiska agenter utan ett socialt flockdjur som skapar kollektiva stereotyper. Vi söker ständigt grupptillhörighet. Detta kräver anpassning och inordning i hierarkiska system. Annars blir vi alla lika ensamma som lejonhannen. Och det vill vi ju inte.
Även dessa egenskaper är evolutionärt skapade.
Evolutionen skiter i att egenskaper konkurrerar med varandra.
Därav alla mänskliga konflikter."

Tack än en gång för din redogörelse för människans natur och människans villkor, Anders.

Här är länken till ett underbart Vetandets värld om könens uppkomst som Anders gav i en annan av sina kommentarer.